En rejäl ”satsning” med en faktisk besparing

Krönika i Skånska Dagbladet 29/8.

“Vi satsar 10 miljarder på jobben!” “Regeringen satsar på förnybar energi!” “Partiets viktigaste satsningar i budgeten görs på fler bostäder!”

Ni har säkert hört det många gånger, oavsett vilka partier som sitter i regering eller opposition så brukar det låta ungefär likadant. Det är satsningar på det ena eller det andra. Ordet satsningar används gång på gång och politikernas målsättning är att medborgarna ska uppfatta utspelen som att nya resurser tillförs för att uppnå ett viktigt mål.

Vem som än styr en kommun, region eller sitter i regeringsställning vill visa handlingskraft. Samtidigt finns det en ekonomisk verklighet som alla seriösa partier måste förhålla sig till. Budgeten ska gå ihop. De totala kostnaderna ska vara lägre än tillgängliga resurser. Är tillväxten noll, som miljöpartister säger sig önska och som det faktiskt har varit under perioder 2008-2012, så måste varje nysatsad krona dras in på något annat.

För ansvariga politiker är det givetvis trevligare att presentera nya utgifter, det vill säga “satsningar”, än att berätta om neddragningar och skattehöjningar. Därför ser vi hur regeringen presenterar förslag utan att berätta hur de ska finansieras. Just nu är det finansminister Magdalena Andersson som har fått rollen att svara, gång på gång, att regeringen kommer att återkomma med ”det samlade skatteförslaget vid ett senare tillfälle”.

Vad det handlar om är att regeringen vill få ut det som de tror att medborgarna uppfattar som positiva besked, utan att de samtidigt ska skuggas av negativa förslag. Därför presenteras de positiva budgetutspelen ett efter ett under några veckors tid medan allt negativt samlas ihop och finns så undangömt som möjligt när hela budgetpropositionen överlämnas till riksdagen den 21 september.

Denna strategi använde även Alliansregeringen vid varje budgettillfälle, så det är inget som är unikt för den nuvarande rödgröna regeringen. Däremot tycker jag att media skulle kunna jämföra de så kallade satsningarna med redan kända skattehöjningar. Det tydligaste exemplet på en ”satsning” som egentligen inte är en satsning är det som Stefan Löfven presenterade i veckan som gick – regeringens ”jobbpaket”.

Regeringen säger att de gör en satsning på 10 miljarder kronor för fler jobb, i själva verket är det 8,5 miljarder under 2016 och då räknar de in bostadsrenoveringar, utbildningsplatser och mycket annat. Vad regeringen inte gärna berättar är att arbetsgivaravgiften för unga kommer att höjas med 17-18 miljarder. Visserligen skedde det första steget av den höjningen redan den första augusti i år, en höjning som beräknas öka statens inkomster med 5,5 miljarder under 2015, men det är ändå en höjning under 2016 med betydligt mer än 10 miljarder kronor. Hur man än räknar så kommer alltså den rödgröna regeringens förslag att innebära en total besparing i statens budget på jobbskapande åtgärder.

Regeringens ”satsning” för att skapa fler jobb är alltså i själva verket en fördyring på 1,5 – 9,5 miljarder kronor för de som verkligen skapar jobben. Då har jag ändå inte räknat med regeringens försämringar av ROT- och RUT-avdragen, alltså ytterligare förslag som kommer att göra det ännu svårare för de som har stora problem att ta sig in på arbetsmarknaden.

Regeringens politik slår extra hårt mot unga med låg utbildningsnivå och invandrare. Det glömde Löfven att berätta när han presenterade ”jobbsatsningen”.

This entry was posted in Krönika. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.