Vem tycker om Decemberöverenskommelsen?

Krönika i Skånska Dagbladet 20/6.

DÖ. Det är onekligen en väldigt tråkig förkortning.
Decemberöverenskommelsen. Ett intetsägande namn men en historisk politisk händelse. Vem tycker om Decemberöverenskommelsen? Vem jublar åt DÖ? Inte jag åtminstone och det är väldigt få som jag har träffat som gör det.

Partier går till val för att få väljarnas förtroende att genomföra sin politik. Vill partiet dessutom vara ärligt och öppet gentemot väljarna så berättar det vilka andra partier det tänker samarbeta med, vad samarbetet ska omfatta och hur kompromisser kan tänkas utformas.

Får partiet sedan inte majoritet eller en tillräckligt stark minoritet ensamt eller med de partier som det avser samarbeta med, så återstår inget annat än att gå i opposition. Oftast redan på valnatten så gratuleras valets vinnare och största partiets ordförande får talmannens uppdrag att försöka bilda regering.

Detta är en normal ordning efter ett demokratiskt val och särskilt i Sverige är vi vana vid att det bildas minoritetsregeringar. Det eller de partier som har flest riksdagsledamöter bakom sin statsministerkandidat får nycklarna till Rosenbad. Så har vi haft det i årtionden och det är enbart i 7,5 av de senaste 40 åren som vi har haft majoritetsregeringar i Sverige (Fälldin 1 1976-78, Fälldin 2 1979-81 och Reinfeldt 2006-2010).

Alla dessa minoritetsregeringar har fungerat eftersom övriga partier inte har röstat på varandras budgetförslag. Ett ganska enkelt val kan man tycka eftersom ledamöter och partier i riksdagen alltid lägger ner sina röster när det egna förslaget har fallit. Åtminstone var det så fram tills Sverigedemokraterna bestämde sig för att rösta på ett annat förslag än det egna. Inte för att de tyckte att det förslaget var bra, utan för att de ville ställa till med så mycket oreda som möjligt.

En helt ny politisk situation uppkom och helt nya politiska lösningar krävdes. Alla seriösa partier i Sveriges riksdag var överens om att Sverige måste kunna regeras, även med en minoritetsregering när det inte finns någon parlamentarisk majoritet som kan skapas. Är det något som skulle skapa problem för Sverige och svenska folket så är det ständiga nyval och att landet inte styrs av någon fungerande regering med en av riksdagen antagen budget.

Ett avtal krävdes för landets bästa. För att skapa en politisk stabilitet som är så viktigt för industri- och exportberoende länder som Sverige. Decemberöverenskommelsen förhandlades fram. Inte för att någon gillade den. Inte för att någon tyckte att det var en lysande lösning. Inte för att någon egentligen ville ha den.

Nej, Decemberöverenskommelsen finns för att en lösning krävdes och att ingen hittills har kommit på något som är bättre för Sverige som land. Sådan är politiken ganska ofta. Det nödvändiga kan vara besvärligt, det kan skapa misstro, som ansvarig politiker möts man av suckar och ifrågasättande, men besluten måste fattas i alla fall. Helt enkelt för att det inte finns något bättre alternativ.

This entry was posted in Krönika and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.