I väntan på en offen(S)iv

Krönika i Skånska Dagbladet 15/8.

”Sommaren är kort, det mesta regnar bort. (/…/) Hösten kommer snart, det går med vindens fart.” Jag tror dock inte att Stefan Löfven sitter och nynnar på Tomas Ledins gamla sommarhit från 1982. Han borde åtminstone ha så mycket att göra inför hösten att det inte finns tid för att sitta och sjunga gamla poplåtar, även om låten är väldigt bra och tyvärr har passat som handen i handsken den här sommaren.

1982 vann Socialdemokraterna tillbaka regeringsmakten efter att ha fått 45,6 procent av rösterna i riksdagsvalet. Olof Palme blev åter statsminister och kunde med stöd av Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) genomföra precis vad han ville i riksdagen. Stefan Löfven känner nog viss avundsjuka.

I Novus Opinions sammanvägda väljarindex för juni 2015, där opinionsundersökningarna från de seriösa opinionsföretagen vägs samman, kan Löfven konstatera att 26,7 procent av väljarna stödjer Socialdemokraterna. Som jämförelse kan man notera att i mars 2011 när Mona Sahlin tvingades avgå så hade Socialdemokraterna 30,1 procent i samma väljarindex. Löfven ligger närmre Håkan Juholts bottennotering på 24,5 procent.

Löfvens snart första år som statsminister har präglats av osäkerhet, få förslag, oenighet i regeringen och en allt suddigare bild av vad socialdemokratin står för. Den här hösten måste det bli en offensiv S-satsning, det är nog varenda partistrateg på Sveavägen helt på det klara med. Annars kommer opinionsstödet att fortsätta ner under 25 procent och då kommer ifrågasättandet av Stefan Löfvens ledarskap att höras även utanför Socialdemokraternas inre rum.

Jag tror att det blir en klassisk socialdemokratisk höstoffensiv med politik som S-medlemmarna känner sig trygga med. Min gissning är att vi får se satsningar på välfärdsutbyggnad av olika slag, särskilt vad gäller omsorg av äldre och diverse skolsatsningar som är framplockade utan någon helhetssyn. Det blir likaså miljösatsningar för att Miljöpartiet ska kunna vissa på viss framgång och några höjda bidrag för att vänsterpartisterna ska vara nöjda.

Problemet med denna rödgröna politik är att den enbart handlar om hur resurser ska spenderas, istället för att lägga fram nödvändiga förslag som kan generera ökad tillväxt och därmed ökat inflöde av resurser. Resurser som sedan kan användas till vissa verkligen önskvärda förbättringar av vår välfärd.

På tal om Miljöpartiet så tror jag inte heller att det ljuder några muntra sånger från deras huvudkontor på Södermalm i Stockholm. I väljarindex för juni har Romson och Fridolins parti 6,4 procent av väljarstödet. Ett år tidigare stod det på 12,2 procent. Det är nästan en halvering på ett år och egentligen en ännu mer dramatisk nedgång än det som Rosenbadskollegan Löfven har fått känna på.

Jag ser verkligen fram emot en spännande politisk höst och jag hoppas innerligt att den får handla om lösningar på viktiga samhällsfrågor och inte på populistiska utspel där olika grupper av människor ställs mot varandra. Det är mer lösningsinriktad politik som ökar medborgarnas frihet att forma sina egna liv som behövs, inte skuldbeläggande, utpekande, problemskapande politik där förenklade sanningar läggs till grund för ogenomförbara förslag.

This entry was posted in Krönika. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.