Wallströms kritik och finansministerns groda

Krönika 28/3

I veckan som gick gav utrikesminister Margot Wallström en intervju om Saudikrisen som nästan gick obemärkt förbi. Särskilt konstigt är det att varken journalisten som gjorde intervjun eller annan media plockade upp Wallströms kritik mot statsminister Stefan Löfven.

I intervjun sa Wallström: ”Det var beklagligt att hanteringen av avtalet drog ut så långt på tiden.” Hon kunde dock lika väl ha sagt: ”Statsminister Stefan Löfven skötte inte regeringsarbetet så att regeringen kunde fatta ett beslut tillräckligt snabbt.” Det hade betytt samma sak. Sedan var det också tydligt i intervjun att Wallström ville föra över ansvaret på koalitionspartnern Miljöpartiet: ”Det är två partier i regeringen som också behöver förankra alla de här frågorna.”

Att ett statsråd så öppet kritiserar sin regeringschefs sätt att sköta regeringsarbetet är mycket sällsynt. Möjligtvis tänkte Margot Wallström inte riktigt på vad hennes, säkert uppriktiga, beklagande över hur lång tid det tog att få fram ett regeringsbeslut i Saudifrågan faktiskt innebar. Hade hon uttryckt sig på samma sätt när regeringschefen hette Göran Persson så hade hon säkerligen fått ett ”tillrättavisande samtal”.

I förra veckan var det ytterligare ett tungt statsråd i Löfvens regering som pratade innan hon hade tänkt efter. Vid en debatt i riksdagen så blev finansminister Magdalena Andersson upprörd över att en debattmotståndare använde argument som Andersson ansåg felaktiga eller till och med lögnaktiga. Då gick finansministern fram till talmanspodiet och sa till just då tjänstgörande talman Tobias Billström (M) att han borde avbryta eller åtminstone säga till motdebattören att han skulle hålla sig till sanningen.

Detta kanske inte låter så konstigt. Den spontana tanken kan vara att det är klart att debattörerna ska hålla sig till sanningen. Men det är absolut inte talmannens roll att bedöma vad som är sant eller falskt i en debatt. Det är upp till debattörerna att med fakta och motargument avslöja falska argument. Tänk tanken att den vid det här tillfället M-märkta vice talmannen hade avbrutit finansministern och sagt att hon använde sig av falska argument i debatten. Jag tror inte att Magdalena Andersson hade blivit så glad, snarare väldigt, väldigt arg på talmannen.

Tyvärr blev inte heller detta felsteg speciellt uppmärksammat i media och de rubriker som skrevs handlade istället om att talmannen hade hånat finansminister. Jag kan hålla med om att Billströms ordval, ”käfta inte”, var mindre väl valt av en talman, men det var i sammanhanget en liten sak i förhållande till finansministerns inkompetens om talmannens roll i kammardebatten.

Jag utgår från att talmannen Urban Ahlin (S) kontaktar sin partikamrat Magdalena Andersson och ger henne en tillrättavisning och en grundkurs i hur arbetet i riksdagens kammare fungerar. Detta är tyvärr ett utslag av att finansministern, liksom statsminister Löfven, är anmärkningsvärt orutinerad inom politiken för att ha fått en så tung ministerpost.

This entry was posted in Krönika. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.