Extra val, ett förhastat beslut

Krönika 6 december 2014

Stefan Löfven utropade på valnatten att Socialdemokraterna var valets vinnare. Alliansen tog konsekvensen av minskat väljarstöd och avgick. Talmannen Per Westerberg gjorde då det han skulle och tillfrågade största partiets ordförande Stefan Löfven om han kunde och ville bilda regering. Löfven svarade att han ville bilda regering med Miljöpartiet och att de hade förutsättning att få genom sin budget i riksdagen.

Han hade fel. Stefan Löfven hade inte räknat med att Sverigedemokraterna är ett oseriöst parti som har för avsikt att rösta på budgetförslag med politik som de inte alls står bakom. Ingen skugga över Löfven på den punkten. Jag är övertygad om att även Sverigedemokraternas väljare trodde att Sd brydde sig om Sverige, men det visade sig att Sverigedemokraterna enbart bryr sig om sitt eget parti och därför skickar in landet i politiskt kaos.

Varför klarade då inte Löfven att styra landet med en minoritetsregering på det sättet som Fredrik Reinfeldt lyckades med alliansregeringen 2010-14 och som många socialdemokratiska statsministrar klarat tidigare? Ett svar är att Stefan Löfven är Sveriges genom tiderna minst politiskt rutinerade statsminister, ett annat svar är att en minoritetsregering måste finnas i mitten av det politiska fältet och inte ha en majoritet eller större minoritet på någon sida om sig.

Vad fanns då för handlingsalternativ? Ett möjligt alternativ var att utlysa extra val, men jag trodde inte att någon egentligen var intresserad av detta, varken väljarna eller partierna. Därför var det överraskande att statsministern valde att sitta kvar för att om nästan en månad kunna utlysa extra val. Istället borde han begära entledigande och låta talmannen försöka få fram en ny bärkraftig regering.

Hur skulle en fungerande regering kunna se ut? Många från S-sidan drömmer sig tillbaka till 90-talet när Centerpartiet var ett stödparti till Socialdemokraterna, men 90-talet kommer inte tillbaka. S har gjort en vänstersväng sedan dess, samtidigt som C har förnyats och utvecklats väldigt mycket de senast tio åren. Idag står S och C oerhört långt ifrån varandra i synen på skattesystemet, företagens villkor, landsbygdspolitiken, medborgarnas valfrihet i vård, skola och omsorg, arbetsrätten och många andra politiska frågor.

Som jag ser det idag så fanns det bara ett alternativ till extra val och det var en minoritetsregering med de fyra allianspartierna och Miljöpartiet. En femklöver som vi har sett fungera i Region Skåne i åtta år. Det skulle inte bli en enkel resa, men jag är övertygad om att en sådan regering hade kunnat fungera för att leda landet.

Nu blir det istället extra val den 22 mars nästa år. Då hoppas jag att väljarna tänker tillbaka på hur bra det faktiskt gick för Sverige 2006-2014. Sverige hyllades i hela världen för hur väl vi klarade den ekonomiska krisen. Sverige behöver en stabil regering och därför behöver vi få tillbaka Alliansregeringen.

This entry was posted in Krönika. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.