”Blame Game”

Krönika 10 december 2014

Det är ett gammalt spel men fortfarande kan vuxna ägna dagar och veckor åt att spela det: ”Blame Game”.

”Blame Game”, eller ”hur-sätter-vi-bilden-av-att-det-inte-är-vårt-fel”, är en av de viktigaste kunskaperna för partistrateger. Det finns PR-konsulter som är specialister på området. Det finns företag som har som marknadsidé att sköta andras bortförklaringar. Kort sagt, förmågan att sätta rätt bild av vad som egentligen händer i politiken är både en vetenskap och en hel industri.

Jag är helt övertygad om att Socialdemokraternas partistrateger och hela kommunikationsavdelningen på Sveavägen hade planerat sitt ”Blame Game” redan innan statsminister Stefan Löfven hade berättat för alla andra att han tänkte utlysa extra val. Deras strategi var uppenbar, att få in i allmänhetens medvetande att det var allianspartiernas fel att regeringen inte klarade av att få genom sin budget.

Man får verkligen säga att de socialdemokratiska partistrategerna har tagit på sig ett svårt uppdrag. De ska få alla att tro och tycka att det inte är regeringens fel att regeringen inte klarar av att regera landet. Istället är det enligt dem Centerpartiets och de andra allianspartiernas fel, som oppositionspartier, att regeringen inte klarar av det uppdrag som de har tagit på sig.

Man kan fundera på hur reaktionen under förra mandatperioden hade blivit om dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt hade sagt att det var Mona Sahlins, eller senare Håkan Juholts, fel att Alliansregeringen inte skulle få genom sin politik. Så blev det lyckligtvis inte eftersom Alliansregeringen var mycket starkare och Fredrik Reinfeldt en mycket mer rutinerad politiker och statsminister.

Miljöpartiets och Vänsterpartiets strateger har intagit en annan taktik i detta ”Blame Game” som pågår: Tystnad. De vill överhuvudtaget inte förknippas med det politiska kaos som uppstått. Sverigedemokraterna, som verkligen har ett stort ansvar genom att ha brutit mot de informella budgetreglerna och röstat på ett förslag som de egentligen inte vill ha, har taktiken att faktiskt förknippas med kaoset. Deras sympatisörer reagerar nämligen precis tvärtom mot övriga partiers. Att skapa oordning i politiken är något positivt för SD, medan det är negativt för övriga partier.

”Blame Game” är ett spel som spelas i flera olika steg och det finns inte heller någon fast spelplan. Strategerna ändrar sina drag varje timme i början och senare dagligen när medierna inte längre är lika intresserade. Ser det illa ut så kan även strategin att skapa en helt annan nyhet tas till för att få bort fokus. Ser det riktigt illa ut så anser strategerna att nödlögner är tillåtna för att ändra spelplanen. I sista hand är det dock pudeln som gäller. När det inte finns något annat som kan rädda situationen så är det bara att erkänna och be om förlåtelse. Men då är det viktigt att det är en fullständig pudel. Halva pudlar haltar och fungerar inte.

Till slut. Jag erkänner. Jag deltar också i ”Blame Game”.

This entry was posted in Krönika. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.