Hylla det annorlunda!

Krönika i Skånska Dagbladet den 22/11.

Jag är morgontrött. Väldigt morgontrött. För att få allting att fungera på morgonen, från den egna duschen till att få barnen till skolan i tid så gör jag nästan exakt likadant varje morgon. Jag har hittat en rutin som fungerar trots att ögonlocken inte vill hålla sig uppe. Rutiner är bra, alla människor har rutiner och det ger en känsla av trygghet.

Men tänk om det finns ett bättre sätt att klara morgonbestyren som jag inte har testat? Häromdagen råkade jag av misstag göra lite annorlunda och det visade sig vara riktigt smidigt för att få upp trötta barn till frukostbordet. Varför hade jag inte gjort så tidigare? Helt enkelt för att jag inte vågat förändra rutinen eller inte orkat tänka annorlunda.

Det är tack vare de människor som är och tänker annorlunda som samhället förändras och förbättras. Små misstag kan ibland ge mindre framsteg, men oftast är det de personer som vågar ifrågasätta invanda mönster som tar de stora stegen framåt. Visst kan det kännas obehagligt att hoppa ut i det okända. Att göra något som kan bli bra, eller bli riktigt fel. Men ibland behöver vi ändå göra det. Vi testar, gör fel, testar igen och plötsligt blir det rätt.

Det finns människor som föraktar det annorlunda. Människor som anser att personer som inte gör som andra borde rätta in sig i ledet eller försvinna härifrån. Med ett annat ord brukar det kallas assimilering eller assimilation. Enligt Svenska Akademins ordlista betyder det ”sammansmälta, uppta, införliva, göra likadan”.

”Göra likadan”. Tänk tanken, om vi skulle vara likadana och göra likadant. Det kanske skulle vara tryggt och det mesta skulle vara väldigt förutsägbart om vi visste att alla människor kommer att vara och agera på samma sätt. Men så tråkigt och framförallt, samhällsutvecklingen skulle tvärnita. Ingen som vågar vara annorlunda, ingen som ifrågasätter invanda mönster och vanor. Ingen som upptäcker det nya som förbättrar vårt samhälle.

För ett par år sedan fick jag och några kollegor möjligheten att besöka Nordkorea. Det var en mycket märklig resa på många sätt, men något som vi direkt upptäckte var hur homogent samhället var. Alla såg ungefär likadana ut, med likadana kläder och med ungefär samma frisyr. Ett samhälle där ingen ska sticka ut. Individualismen har suddats ut och alla ska vara ett med kollektivet. Ett hemskt samhälle och dessutom ett samhälle med total avsaknad av nyskapande och kreativitet.

I Nordkorea föraktas olikheter. Människor stöps i samma form. Barn får likriktad statlig uppfostran. Alla ska tänka och tycka likadant. Det är ett samhälle som har slutat att utvecklas. Det står stilla och har gjort så i årtionden. Det var som en tidsresa att åka dit. Fascinerande, men mycket skrämmande.

Låt aldrig Sverige bli ett sådant land! Vi ska vara ett land där olikheter uppmuntras, ett land där människor vågar tänka nytt och samhället utvecklas. Sverige ska vara ett land där vi hyllar det annorlunda!

This entry was posted in Krönika and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.