”En oemotståndlig utmaning”

”En oemotståndlig utmaning.” Ungefär så uttryckte Dan Eliasson sig när han i TV skulle förklara varför han tog på sig uppdraget att bli rikspolischef för den nya nationella polismyndigheten. En roll som andra kallar för ”självmordsuppdrag”. Att det är en utmaning har han helt rätt i, att den skulle vara oemotståndlig känns inte lika självklart.

Jag har stort förtroende för Dan Eliasson. Egentligen inte grundat på vad han har gjort som generaldirektör för Migrationsverket och Försäkringskassan efter regeringsskiftet 2006, utan mer för hur han agerade som statssekreterare till Thomas Bodström (S) 2001-06. När vår son Erik föddes sommaren 2004 kändes det som att jag pratade i telefon med Dan Eliasson var och varannan dag. Inte med anledning av att Erik hade fötts såklart, utan för att Sverige hade något av en epidemi av rymningar från landets fängelser just då.

Statssekreterare Eliasson var då mycket noga med att hålla oppositionens rättspolitiska talespersoner informerade om vad som hände och hur regering och myndigheter agerade. Det fanns givetvis en tanke med detta, att vi i oppositionen skulle få svårare att kritisera regeringens misslyckande eller passivitet, men Dan Eliasson skötte ändå informationen till oppositionen på ett utomordentligt bra sätt.

Är då Dan Eliasson rätt person att styra den nya Polismyndigheten med nästan 30 000 anställda. Jag vet inte. Att han har kapaciteten är jag tämligen övertygad om, men om han vinner de anställdas stöd för de stora förändringar som ska genomföras från den 1 januari 2015 är svårare att bedöma. Det hade å andra sidan gällt vilken ny rikspolischef som helst. Möjligtvis hade det kunnat vara lättare för en chef som själv har varit polis.

Jag har haft förmånen att vara med i hela processen för att ombilda landets på 22 myndigheter splittrade polis till en nationell, men mycket decentraliserad och lokalt förankrad polismyndighet. Först i den parlamentariska Polisorganisationskommittén som startade 2006 under Nils Öbergs ledning och sedan i den politiska referensgruppens till Genomförandekommittén ledd av Thomas Rolén.

Det var också en av dessa två; Nils Öberg, som för närvarande är generaldirektör för Kriminalvården eller Thomas Rolén, som är kammarrättspresident och just nu leder hela genomförandet av den nya polisorganisationen, som jag trodde skulle bli den nya rikspolischefen. Nu blev det inte så utan den socialdemokratiskt ledda regeringen valde att utse en partivän till den hett eftertraktade posten som ny rikspolischef.

För så är det trots allt. Det var ett hett, eftertraktat uppdrag med många intresserade spekulanter. Även om det kanske är ett kamikazeuppdrag så var det många som kände sig kallade att få ta över landets största myndighet.

This entry was posted in Krönika and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.