EU-valet är inte ett partival

Valet till Europaparlamentet har startat. Jag själv och många andra har redan förtidsröstat och fram till den sista riktiga valdagen den 25 maj kommer förhoppningsvis uppemot fyra miljoner svenskar att ha avlagt sin röst. Men vad är det egentligen som vi röstar till och vad borde väljarna fundera över innan de lägger sin röst i valurnan?

Europaparlamentet fick från början ryktet som diskussionsklubb utan formell makt och det ligger inte så långt från sanningen. Efter fördragsändringar och framförallt efter Lissabonfördraget, så är Europaparlamentet dock allt annat än en diskussionsklubb. Parlamentet har makt: Medbestämmanderätten i lagstiftningsförfarandet, utnämning av Kommissionen, beslut om EU:s budget, tillsyn över Europeiska Centralbanken osv.

Den politiska sammansättningen av Europaparlamentet är viktig, att välja ledamöter till Europaparlamentet är viktigt.

Sverige har 20 av 751 ledamöter i parlamentet. Vad kan 20 svenskar göra? Vad kan en ledamot göra för skillnad? Har det någon betydelse vem som representerar Sverige i Europaparlamentet?
Jag menar att en enskild ledamot kan spela en större roll i Europaparlamentet än i Sveriges Riksdag. Genom systemet med rapportörer och skuggrapportörer kan duktiga, aktiva ledamöter få ett mycket stort inflytande över de förslag som läggs fram. En ledamot som däremot inte kan, vill eller får uppdrag har tvärtom en mycket begränsad möjlighet att påverka. Att vara en av 751 när det är dags för omröstning betyder oftast ingenting.

Som väljare måste man alltså fundera över vilken kandidat som har för avsikt att jobba med precis de frågor som man själv prioriterar allra högst. Den kandidat som säger sig vilja arbeta med alla frågor inom Parlamentet kan man stryka direkt, påverkan blir obefintlig.

Vidare måste väljaren fundera över vilken kandidat som har stort inflytande och förtroende inom sin partigrupp eller kan få ett sådant inflytande eller förtroende. Saknas detta lär den valda ledamoten inte få de tunga uppdragen som rapportör m.m. och därmed blir inflytandet högst begränsat.

Väljaren måste också göra sig en bild av kandidatens förmågor att få genom sina förslag. Är hen bra på att argumentera och få med sig partigruppsvänner och motståndare? Hur ser språkkunskaperna ut? Har kandidaten goda kunskaper om hur EU-systemet fungerar? Det sistnämnda är en förutsättning för att inte springa vilse, oavsett hur ambitiös kandidaten är.

Även om valet till Europaparlamentet är ett viktigt personval så är det i ännu högre grad ett partigruppsval. Varje svensk röst är en röst på en partigrupp i Europaparlamentet.

Samtliga ledamöter i Europaparlamentet tillhör en partigrupp eller gruppen för de grupplösa, som inte har något som helst inflytande över politiken. Partigrupperna beskrivs ofta som Europaparlamentets livsnerv. Det är ingen överdrift. En mycket stor del av besluten och arbetet i parlamentet utgår från partigrupperna.

Allt från hur lång talartid en ledamot får till vem som ska vara parlamentsordförande och vem som ska få vara rapportörer eller skuggrapportörer avgörs av partigrupperna. Kandidater och partier som inte vill berätta i förväg vilken partigrupp de har för avsikt att gå med i eller bilda, begär ett carte blanche av väljarna. Det är som att rösta på en kandidat i riksdagsvalet som inte berättar vilket parti hen tillhör. Helt otänkbart.

Som väljare är det också rimligt att granska vilka andra partier som kommer att ingå i samma partigrupp som den egna kandidaten kommer att göra. En röst på ett svenskt parti är också en röst på övriga partier som ingår i samma partigrupp. Det är en röst som ökar även de partiernas inflytande över den europeiska politiken.

Väljaren måste alltså först av allt bestämma sig för vilken politisk inriktning som ska stödjas, är det en konservativ, liberal eller kanske socialistisk inriktning. I vissa fall finns det flera svenska partier som tillhör samma partigrupp, t.ex. Centerpartiet och Folkpartiet i den liberala gruppen. Därefter är det dags att ta ställning till vilken svensk kandidat inom den partigruppen som man har förtroende för och som lovar att jobba med de frågor som man själv prioriterar.

Vän av ordning undrar nu om det inte är ett partival till Europaparlamentet? Det står ju trots allt Centerpartiet, Vänsterpartiet osv på de valsedlar som finns i vallokalen.

Mitt svar är nej. Vilket parti kandidaten tillhör är underordnat. EU-valet är inte ett partival. På valsedlarna borde det snarare stå vilken partigrupp kandidaten kandiderar för, att hen tillhör ett visst parti kommer inte att ha någon större betydelse under den femåriga mandatperioden.

Som centerpartist tycker jag givetvis att det är viktigt att så många väljare som möjligt väljer en centerpartistisk kandidat, men inte för att Centerpartiet som parti ska ha röster utan för att de kandidater som står på Centerpartiets valsedel kommer att tillhöra den partigrupp som jag vill ge ökat inflytande över Europas utveckling – den liberala gruppen ALDE.

Skulle jag då inte lika väl kunna rösta på en av Folkpartiets kandidater? De kommer också att ingå i den liberala partigruppen. Visst, om någon av Folkpartiets kandidater hade klarat min kravprofil vad gäller kompetens och intresseområde bättre än någon av Centerpartiets kandidater så hade jag kunnat välja en kandidat på Folkpartiets lista. Så är inte fallet.

This entry was posted in Insändare. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.