Anförande och repliker i debatten om våldsbrott och brottsoffer

Anf. 4 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! Det är ett sextiotal motionsyrkanden som behandlas i betänkandet. De är från tre års allmänna motionstider, 2011, 2012 och 2013. Det gör att en del av motionsyrkandena har blivit lite obsoleta. Regeringens reformtakt är hög, så många av förslagen har redan hanterats på annat sätt.

Den som har tittat på regeringens propositionslista vet att det kommer en lång rad propositioner på det rättsliga området. En del har redan har kommit; Lena Olsson visade upp en av dem. Andra kommer lite längre fram i vår. Alliansen levererar precis det som fanns i vårt rättsliga program inför valet 2010.

Även inför valet i höst har vi en rättspolitisk arbetsgrupp som tar fram förslag om vad vi vill genomföra under nästa mandatperiod. Ingen ska ju tro att arbetet är färdigt. Det kommer att behöva göras mycket även mellan 2014 och 2018.

Arbetsgruppen leds av justitieministern, och vi har träffats ett tiotal gånger under hösten och vintern. Även om vi har lite olika förslag och ibland olika grundsyn i frågor ser vi till att komma överens. Vi kommer att kunna berätta tydligt för väljarna vad vi tänker genomföra inom rättspolitiken om vi får förtroendet att fortsätta i regeringsställning.

Givetvis undrar vi när de rödgröna kommer att göra samma sak. När kommer ni att sätta er ned i en arbetsgrupp och ta fram vilka förslag ni vill genomföra? När kommer ni att presentera dem tydligt för väljarna? Vi vet att ni har fundamentalt olika åsikter i en lång rad frågor på rättsområdet. Det gäller allt från påföljder till polisens metoder, för att inte tala om EU-frågor. När tänker ni berätta vilken politik ni ska genomföra om väljarna röstar fram Stefan Löfven till statsminister och Jonas Sjöstedt till justitieminister? Jag tror att väljarna vill veta det.

Herr talman! Vi har genomfört påföljdsskärpningar, förbättringar för målsäganden och vittnen samt stärkt kontaktförbud med möjlighet till fotboja. Vi har ökat anslagen till arbetet mot mäns våld mot kvinnor, vilket kvinnojourer och brottsofferjourer kan ta del av. Vidare har det funnits en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck, och nu kommer det en proposition om tvångsäktenskap.

Vi måste dock arbeta vidare. Vi i Centerpartiet känner oss absolut inte färdiga. Jag ska därför ge tre exempel på förbättringar för brottsoffer som Centerpartiet vill genomföra under nästa mandatperiod.

Vi vill införa en så kallad underrättelsegaranti. Det innebär att den som anmäler ett brott ska ha rätt att inom en månad underrättas om hur ärendet fortskrider. Detta kommer att ställa krav på polisen att vidta snabbare utredningsåtgärder.

Vidare vill vi förbättra och i visas fall förenkla informationen till brottsoffer. I dag kan det vara rejält svårt att förstå motiveringen till varför en förundersökning lagts ned eller ett åtal inte väckts. Samhället måste kunna informera brottsoffer på ett begripligt sätt.

Det tredje jag vill lyfta fram är polisens närvaro på nätet. Det ska vara enkelt att klicka sig fram till en virtuell polisstation för att anmäla ett brott som man har blivit utsatt för på nätet. Polisen måste också vara flitigare på att patrullera, befinna sig, på nätet och på det sättet förebygga brott. Det gäller inte minst gromning, som vi vet är ett stort problem för många yngre.

Herr talman! I det betänkande vi debatterar finns det tre tillkännagivanden till regeringen. Som någon sade är det nog rekord för justitieutskottet denna mandatperiod. När det gäller de två första är alla åtta partier överens. Det handlar dels om hur den som har flytt sitt hem måste få skydd av polis för att kunna komma tillbaka och hämta sina och eventuella barns personliga tillhörigheter. Dels handlar det om hur vi ska förstärka kvinnojourers och brottsofferjourers verksamhet så att de kan hjälpa fler som utsatts för brott i nära relationer.

Dessa två tillkännagivanden innebär delvis bifall till två likalydande motioner av Vänsterpartiet och en enskild motion av två socialdemokrater. Den senare motionen handlar egentligen om en helt annan sak, men det har ingen betydelse då syftet är viktigt.

För alliansföreträdarna i justitieutskottet har det inte varit något problem att gå med på dessa tillkännagivanden. Vi är överens, och regeringen jobbar redan med dessa frågor.

Det första tillkännagivandet kommer inte att ha någon praktisk betydelse, men det är givetvis bra att vi från utskottet säger att vi vill att regeringen ska fortsätta jobba med detta och helst snabbare. Det ger också en tydlig signal till polisen att det inte är okej att den som är hotad och vill hämta sina saker inte får det skydd den behöver för att kunna göra det.

Det tredje tillkännagivandet handlar om barnahus. Vi i Centerpartiet och övriga allianspartier har reserverat oss mot det tillkännagivandet. Det betyder absolut inte att vi är emot barnahus. Tvärtom har ett stort antal barnahus utvecklats och kommit till stånd under alliansregeringens tid.

Däremot är vi motståndare till att detaljstyra på det sätt som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill göra.

I tillkännagivandet skriver oppositionen att det ska finnas minst ett barnahus i varje län. Det kan låta bra, men jag anser att det är fel av åtminstone två olika anledningar.

För det första är det mycket märkligt att just nu ställa krav på polisen att de ska fortsätta att jobba utifrån en länsindelning. Det är mindre än tio månader kvar tills länspolisindelningen bryts upp och vi får en ny nationell polismyndighet som kommer att vara uppdelad i sju regioner.

Om ni hade sagt att det ska finnas minst två eller tre barnahus per polisregion hade det varit lite lättare att förstå tanken, men att tvinga polisen att fortsätta jobba efter en länsindelning som vi inte kommer att ha kvar om tio månader känns helt enkelt ogenomtänkt.

För det andra är det här en typiskt centralistisk politik och ett uppifrånperspektiv som jag och Centerpartiet inte kan ställa upp på. Vi har varit med om detta förr, att socialdemokrater sitter i Stockholm och bestämmer precis hur saker ska organiseras runt om i landet.

Som decentralist har jag en helt annan ingång i den här frågan. Sverige är ett stort land med väldigt olika förutsättningar, från det tätbefolkade Skåne till det betydligt mer glesbefolkade Norrbotten. Därför fattas detaljbeslut bäst lokalt och regionalt där man själva vet hur förutsättningarna ser ut.

Från vår nivå ska vi se till att det finns tillräckligt med resurser. Men om polisen och till exempel Norrbottenkommunernas socialtjänster anser att man hjälper barn och ungdomar som utsatts för brott på ett bättre sätt utan just ett barnahus i Luleå, låt dem göra det!

Vi ska inte vara besserwissrar som sitter här och säger: Nej, ni måste göra så här. Vi här i Riksdagshuset vet bäst hur ni ska göra lokalt.

Det är inte den typen av politik jag tror på. Jag tror inte att den fungerar speciellt bra.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i alla dess delar utom tillkännagivandet om barnahus i punkt 21.

Anf. 5 ANNA WALLÉN (S) replik:

Herr talman! Än en gång häpnar man när man hör Johan Linander i talarstolen.

I mitt anförande pratade jag om barnahus och hur viktigt det är för barn som utsatts för övergrepp och våld att ha en trygg miljö att vistas i och att de slipper fara runt där poliser och andra finns.

Det finns inte barnahus i varje län. Johan Linander säger att vi är besserwissrar som sitter här i Stockholm och vill detaljstyra var barnahusen ska finnas. Att kalla oss besserwissrar för att vi säger att de barn som har det allra sämst och far illa i samhället i dag ska ha en trygg miljö att vistas i för att klara rättsprocessen är helt idiotiskt.

Sedan säger du, Johan Linander, också att man ska avvakta länspolisindelningen. Då undrar jag om Johan Linander vill ha färre barnahus. Närheten är fortfarande det absolut viktigaste, och jag tror snarare att vi behöver fler barnahus. Menar du att vi ska ha sju barnahus utifrån länspolisindelningen? Det känns jättemärkligt, och det skulle jag vilja ha svar på.

Jag skulle också vilja att du säger något om vittnesstöd. Jag tog upp i mitt anförande att man kanske får sluta stödja vittnen i olika rättegångar för att det inte finns resurser. Jag undrar hur regeringen och Centerpartiet ser på det.

Anf. 6 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Hade du lyssnat lite noggrannare, Anna Wallén, hade du kanske sluppit bli så häpen. Vem har sagt att barn som har utsatts för brott inte ska ha en trygg miljö?

Du pratade även om närhet. Om man tar ett stort län som Norrbotten och samlar resurserna i ett barnahus, som sannolikt kommer att ligga i Luleå, är det inte säkert att det blir en ökad trygghet för barn som bor i kommuner långt ifrån Luleå. Det kanske är bättre att det finns lite resurser i varje kommun i stället för att samla dem i ett barnahus.

Det finns beskrivet precis vad som ska finnas i ett barnahus. Det innebär att man centrerar resurserna. Det är klart att barn ska ha en trygg miljö. Det har varje kommun ansvar för, och polisen ska hjälpa till. Men det är inte säkert att byggandet av just barnahus överallt gör det tryggare för alla barn som befinner sig i en utsatt situation.

När det gäller de nya polisregionerna sade jag att det hade varit lite lättare att förstå om ni hade sagt att det ska vara två eller tre barnahus i varje ny polisregion. Jag sade ingenting om ett. Men Anna Wallén har chansen att under ytterligare två minuters repliktid förklara varför polisen ska fortsätta att jobba efter länsindelningen när denna inte finns kvar efter den 1 januari 2015.

Är det rimligt att säga till polisen: Även om vi tar bort den organisation vi har, som alla är överens om ska tas bort, ska ni i vissa delar fortsätta att jobba utifrån den. Förklara varför det är en rimlig lösning! Eller kan du ändra dig här på stående fot och säga att det kanske är bättre att säga minst tre i varje ny polisregion?

Anf. 7 ANNA WALLÉN (S) replik:

Herr talman! Som jag sade tidigare tycker vi att det är viktigt att det finns närhet till barnahus och stöd. Länen finns fortfarande kvar, och polisen måste kanske förhålla sig till var barnen finns.

Vi säger att det behövs minst ett barnahus i varje län, men det kanske behövs på fler platser än så. Johan Linanders kristdemokratiska kolleger i Alliansen vill ha ett barnahus i varje kommun, och de har aktivt varit ute och pratat om dessa frågor. Jag tycker att ni borde ta intryck av Kristdemokraterna, som prioriterar barn som är brottsoffer i mycket högre grad. Tyvärr har de inte fått gehör för detta hos regeringen.

Vi tycker att det är viktigt att det finns en närhet. Det kan man inte kalla för att detaljstyra. Vi vill att regeringen aktivt ska stimulera att det finns ett barnahus i varje län. Jag tycker att det är väldigt konstigt att regeringspartierna bromsar det. Det är mycket synd för de barn som är brottsoffer.

Du verkar tycka att frågan om vittnesstöd är jobbig, Johan Linander. Jag skulle vilja att du svarar på om det kommer att finnas några vittnesstödjare kvar i de mindre tingsrätterna, för de får inte de resurser som behövs för detta.

Anf. 8 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Länen kommer självfallet att finnas kvar, men polisen kommer inte att ha den organisatoriska indelningen.

Stödet ges inte per län, utan det är polisens organisation som ska samarbeta med kommunerna. I vissa delar finns även landstinget, det vill säga sjukvården och inte minst psykiatrin, med för att hjälpa barnen. Men just länsindelningen kan inte vara viktig för hur barnahus ska byggas upp.

Vi är överens om att detta är en bra väg att gå, och ni har bevis för att vi har jobbat på detta sätt. Det har blivit fler barnahus, och fler än hälften av landets kommuner är delaktiga i något barnahus. Då ska vi tjafsa om något slags organisatorisk indelning i stället för att höja oss lite i nivå och säga att det som har betydelse är att alla barn som utsatts för brott har en trygg miljö och att förhör med barn kan göras på ett bra sätt. De som håller barnförhör måste ha särskild kompetens.

Kristdemokraterna får själva svara på frågan. Om jag förstod rätt handlade det dock om att varje kommun ska samverka inom ett barnahus, inte att det ska finnas 290 barnahus. Det skulle vara ganska resurskrävande.

När det gäller vittnesstöd har det getts mer resurser. Det är klart att vittnesstödjare ska finnas kvar. Jag och Pia Hallström träffade i går en brottsofferjour som berättade om sin verksamhet. Där var det inget problem att få vittnesstödjare. Men jag vet att det på vissa håll är svårt att nyrekrytera. Det ska inte vara något betalt jobb att vara vittnesstödjare, så det är på andra sätt vi måste uppmuntra fler att vilja ställa upp och göra en insats för de vittnen som ofta känner att det är en utsatt situation att komma till domstolen.

Anf. 9 LENA OLSSON (V) replik:

Herr talman! Jag måste säga, Johan, att du är fantastisk …

(JOHAN LINANDER (C): Tack!)

… på att vrida till saker och ting.

Barnahus menar vi väl allihop ska finnas tillgängliga för barn som behöver dem. Vi har skrivit ”län”, och det är den största konfliktytan.

Den bild som jag visar nu har Rädda Barnen sammanställt. Det gula, blå och röda visar var det finns barnahus. I de grå områdena finns det inga alls. I Norrlands inland och utefter Norrlandskusten finns det inga barnahus. Där är det ganska långa avstånd. Vi menar att barnahus säkert behövs lika mycket i Norrlands inland och på Norrlandskusten som i mellersta och södra Sverige. Det är fem län där det inte finns några barnahus alls. Vi som sitter här inne vet vilket oerhört viktigt jobb de gör.

Jag kan passa på att fråga Johan Linander, eftersom du tillhör regeringspartierna: Hur vill du tillse att även Norrlands inland och kustland har tillgång till ett barnahus på rimligt avstånd? Vi vet ju att det förekommer våld även där, lika mycket som på något annat ställe.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med att detaljreglera. Men vi kan ta upp sociala insatsstyrkor, som man har börjat med framför allt i storstäderna. Det är något som jag delvis har gett beröm för. Men jag har också frågat varför man inte ska få tillgång till sådana på andra ställen runt hela landet.

Anf. 10 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Om ni som står bakom tillkännagivandet menar att det viktiga är att barnahus ska vara tillgängliga för alla barn som utsatts för brott, varför säger ni inte just det? Ni säger att regeringen ska få i uppdrag att se till att det finns minst ett i varje län. Då kommer regeringen att tvingas jobba efter det – inte efter något annat.

Det var bra att du visade upp kartan. Just för de långa avståndens skull kanske man måste hitta andra lösningar än precis samma lösning som fungerar i den här staden eller i Skåne hemma hos mig. Är det ett rimligt avstånd för barnet i Gällivare som har utsatts för brott bara därför att det finns ett barnahus i Luleå? Betyder det att det är rimliga avstånd då? Det är 30 mil. Det är vad jag har till Göteborg.

Man kanske måste hitta bättre lösningar, kanske mobila team som kan komma till platsen där barnet bor. Att skjutsa socialtjänstpersonal 30 mil till ett barnahus och att barnet ska åka lika långt – 60 mil tur och retur – för att det ska hållas ett förhör, är det rimliga avstånd?

Nej, man kanske måste hitta bättre och smartare lösningar för att barnen ska få just vad de har rätt till. Det viktiga för barnet är inte att det finns något där det står ”barnahus” på dörren, utan det viktiga är att barnförhör kan hållas på ett korrekt sätt i en trygg miljö där barnet vågar säga vad som har hänt, där man kan samla resurserna runt barnet. Det är själva tanken med ett barnahus.

Man kanske behöver göra det på andra sätt just i de delar av landet som är mer glesbefolkade.

Anf. 11 LENA OLSSON (V) replik:

Herr talman! Då vore det trevligt om du tog fram ett exempel på sådana andra sätt som vi ska göra det på. Att ha ett barnahus i varje län är ett sätt.

Jag kommer själv från en landsända där det är långa avstånd och kanske får åka 30 mil. Om man tittar på Norrlands inland – vi säger att vi vill ha minst ett barnahus i varje län – och det inte finns något alls i det länet, hur långt få de åka då? Förstår du? Nej, det gör du säkert inte, men alla andra gör det – kanonsäkert! Det faller på sin egen orimlighet.

Du pratar om mobila team. Kristdemokraterna har sagt att det bör finnas i varje kommun. Du halkar nästan ända dit, att det ska finnas tillgängligt på mycket närmare håll, och då blir väl kontentan att också Johan Linander vill ha ett barnahus i varje kommun.

Jag har en ytterligare fråga som gäller anslagen till Brottsoffermyndigheten. Jag vet att du har träffat samma brottsofferjour som jag har träffat. De gör ett jättebra jobb, men det råder brist på pengar för att de ska kunna utföra sitt viktiga arbete. Det handlar inte om att volontärer ska bli avlönade utan att man ska kunna bedriva verksamhet även i framtiden. Anslagen till den här verksamheten är viktiga, och det är kaffepengar, Johan Linander, som vi pratar om – både pengar till det brottsförebyggande arbetet lokalt och medel till Brottsoffermyndigheten och fonden.

Anf. 12 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Det ser väldigt olika ut i Sverige. För barnet i Burlöv som är utsatt för brott är det inga problem. Åker man tåg i två minuter är man i Malmö, en annan kommun. Det är såklart ett samarbete kring ett barnahus på ett visst ställe, och det är enkelt för barnen att komma dit när det behövs.

Men i andra delar av Sverige är det inte så enkelt. Barn i Norrlands inland åker inte till ett barnahus i någon annan del av Sverige – det är inte så det fungerar. Det är inte så att de i dag åker jättelångt, utan man försöker lösa det på andra sätt.

Det kanske inte löses jättebra överallt, men vad jag säger är: Jag tror inte att vi i justitieutskottet, som sitter i det här huset och fattar beslut, alltid kan hitta de smartaste lokala lösningarna på allt. Det är möjligt att Lena Olsson har bättre självförtroende än vad jag har, men jag tror faktiskt inte om mig själv att jag kan hitta de allra bästa lokala lösningarna överallt i landet. Jag tror att de som bor på de platserna, som jobbar inom sina myndigheter där, är bäst på att hitta sina lokala lösningar.

Vi ska ställa upp regelverk. Vi ska se till att det finns resurser. Men sedan får de fatta de beslut som behövs för att det ska fungera där de lever.

Pengar till brottsofferjourer är jätteviktigt. Staten har ökat resurserna. Det är möjligt att vi behöver öka ytterligare. Men framför allt vill jag ge ett budskap till kommunerna: Det skiljer tiofalt mellan hur mycket kommuner ger per invånare till brottsofferjourerna. Det är många av landets kommuner som inte tar det ansvar som de borde ta. Det arbete som brottsofferjourerna ställer upp med avhjälper i första hand kommunerna. Det är därför kommunerna måste se till att ge en större summa. För de alla flesta kommuner är det väldigt lite pengar, men de måste tillskjutas i kommunernas budgetar.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.