Anförande och repliker i debatten om straffrättsliga frågor

Anf. 111 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Det finns knappast något politiskt område som är så väl diskuterat som straffrätten. Vi kan slå upp vilken tidning som helst. Oavsett om det är en morgontidning eller en kvällstidning hittar vi varje dag frågor som handlar om brott och vilka påföljder som har dömts ut. Vi här i riksdagen är också duktiga på att tycka och tänka och lägga fram förslag vad gäller straffrätten. I dag hanterar vi 115 motionsyrkanden.

Vad vill vi då uppnå med straffrätten? Det enkla svaret är väl att den som begår ett brott ska få en påföljd, ett straff, som är proportionell i förhållande till den gärning, det brott, som har begåtts. Det ska inte sammanblandas med att påföljden är en vedergällning, en hämnd, för brottet som har begåtts. Det tankesättet, hämndtanken, tillhör andra århundraden än 2000-talet.

När det gäller vad som är en proportionell påföljd har vi säkert olika uppfattningar. Det är inget konstigt med det. Det sprids ofta en myt om att svenska folket alltid skulle tycka att det döms ut för milda straff, men det finns forskning som visar det motsatta, precis som Maria Ferm tog upp. Jag tycker att det är intressant att nämna något om den forskningen. När slumpvis utvalda personer verkligen fick sätta sig in i hela historien kring ett fall tyckte de inte längre att det var för milda straff som hade dömts ut, snarare tvärtom i vissa fall. Bilden är inte så enkel som många vill ge sken av: att svenska folket bara vill ha hårdare straff.

I kammaren får vi ofta höra, så också i dag, av Vänsterpartiet och Miljöpartiet att vi i Alliansen fokuserar för mycket på hårdare straff. Men i det här betänkandet får vi ett tillkännagivande från alla åtta partier, inklusive Vänsterpartiet och Miljöpartiet, om att regeringen inte får återkomma med förslag i skatteförfarandefrågan som leder till mildare påföljder än tidigare. Det är väldigt intressant att Vänsterpartiet och Miljöpartiet är så tydliga med att det ska vara hårdare straff.

Det får inte vara mildare straff när någon har begått skattebrott mot staten. Men när det handlar om andra typer av brott, narkotikabrott eller misshandelsbrott som drabbar enskilda människor, är det inte lika viktigt med kännbara påföljder. Vi har aldrig sett någon vilja till tillkännagivande att regeringen inte får återkomma med förslag till mildare påföljder. Där får Vänsterpartiet gärna återkomma och förklara varför det är viktigt att markera just i det här fallet, där det är staten som drabbas. Men vi hör aldrig samma markering när det är enskilda människor som har drabbats. Då ser vi inte samma reaktion från Vänsterpartiets sida.

Fru talman! I sakfrågan är vi överens om att det som man i utredningen om förbud i skatteförfarandet har kommit fram till är bra. Vi i Alliansen ser ingen anledning att reservera oss mot yrkanden om bifall till de motioner från Socialdemokraterna och Miljöpartiet som tar upp den frågan. Däremot tycker vi att tillkännagivandet till regeringen är onödigt eftersom regeringen redan jobbar precis med det här. Det har vi tagit upp i ett särskilt yttrande.

Om riksdagen vill tillkännage till regeringen att regeringen ska göra det som regeringen redan gör, så visst, men någon egentlig betydelse har det inte.

Samma sak gäller ett tillkännagivande om identitetsstölder. I december förra året, det vill säga för två månader sedan, kom Egendomsskyddsutredningens betänkande som bland annat behandlar frågan om identitetsstöld. Regeringen har nyligen skickat ut det betänkandet på remiss, som sig bör, och nu vill oppositionen tillkännage för regeringen att se över frågan.

Det är precis vad regeringen har gjort, och nu fortgår arbetet med att ta fram ny lagstiftning. Vi i Alliansen har samma uppfattning som oppositionen, så vi väljer att inte reservera oss mot utskottets tillkännagivande, men i sak är det helt betydelselöst.

Det är uppenbart att oppositionspartierna har en ny taktik, eller en ny inställning. Det kanske inte så konstigt, för det är ju valår i år. Nu ska det fram så många tillkännagivanden till regeringen som möjligt, även om det handlar om sådant som precis har utretts och håller på att behandlas.

Fru talman! Jag måste nämna en sak som Kerstin Haglö tog upp, ett beslut från Helsingborgs tingsrätt om körkortsåterkallelse. Hovrätten har redan avgjort det fallet och undanröjt tingsrättens beslut. Förra tisdagen kom Hovrätten över Skåne och Blekinge med sitt beslut, undanröjde tingsrättens bedömning och återförvisade målet för avgörande. Slutsatsen att det som gäller i skatteförfarandet även skulle vara tillämpligt i trafikmål och körkortsåterkallelseärenden är inte rätt slutsats att dra.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och nämna två centerpartimotioner som jag tycker är viktiga men där det inte finns tillkännagivanden eller reservationer i det här läget.

Den första gäller människohandel. Det finns inte många vidrigare brott än slaveri, för det tycker jag att det är. Människohandel är slaveri. Det pågår mycket arbete mot människohandel. Bland annat har Länsstyrelsen i Stockholm fått ett nationellt uppdrag. Tidigare gällde det bara människohandel för sexuella ändamål. Nu gäller det även andra ändamål, som tvångsarbete, att begå brott eller att tigga.

Det är jättebra och glädjande att alliansregeringen har lyft fram människohandelsfrågan mer än någonsin tidigare i Sverige, men jag tycker att det finns mer vi kan och bör göra. I en rapport som jag och en norsk stortingsledamot som rapportörer vid någonting som heter Baltic Sea Parliamentary Conference har lagt fram har vi lyft upp det system som finns i Finland och Nederländerna med en oberoende nationell rapportör. Det tycker vi borde införas även i Sverige. Vi skulle också gärna under nästa mandatperiod se en ny nationell handlingsplan mot alla former av människohandel.

Tyvärr kan kampen mot människohandel aldrig ta slut. Det arbetet måste fortsätta, ständigt.

Den andra motion som jag kort tänkte beröra är svenskars deltagande i utbildningar vid terroristorganisationer. Jag tycker inte att det är tillfredsställande att svenska medborgare kan åka utomlands och till exempel delta i al-Qaida-utbildningar i hur man utför terrordåd. Det är en svår fråga och en viktig diskussion. Det pågår inom EU en diskussion om att revidera det rambeslut som kriminaliserar offentlig uppmaning till terrorism, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott så att det även ska gå att lagföra den som åker utomlands för att genomgå den här typen av terroristutbildning. Det är ett första steg till att senare begå terrordåd. Ju tidigare vi kan stoppa den typen av gärningar, desto bättre är det.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

Anf. 112 KERSTIN HAGLÖ (S) replik:

Fru talman! Jag kan inte låta bli att kommentera även om vi är överens om mycket, bland annat tillkännagivandet. Samtidigt blir jag lite konfunderad över Johan Linanders anförande här. Han börjar glida på det här med tillkännagivande. Ni har skrivit att regeringen redan i dag gör det som den ska göra enligt tillkännagivandet.

Låt oss tala om skattebrotten och det regeringen gör redan i dag. Ja, Johan Linander, det är bra om regeringen har vaknat. Redan 2009 sade Europadomstolen det här. Det är fem år sedan. Högsta domstolen tog det i egna händer därför att de tröttnade. Det handlar om att regeringen har varit passiv. Man har väntat. Det är jättebra att regeringen i dag gör något. Men jag är tacksam över det här tillkännagivandet och hoppas att vi snart får se ändringar i den svenska lagstiftningen i det här avseendet.

Sedan vill jag säga till Johan Linander att jag mycket väl känner till att hovrätten ändrade beslutet om körkortsåterkallelse. Jag ville bara ge ett exempel på hur det kan bli. Det kan bli fler sådana fall. I det här fallet handlade det om körkort och misstanke om grovt rattfylleri. Vad handlar det om nästa gång med dubbel straffbarhet, eftersom lagstiftningen inte har ändrats?

Detta är kontentan, Johan – regeringen har väntat för länge. Men det är bra att den gör något i dag, som Alliansen skriver.

Anf. 113 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Jag hörde inte en enda socialdemokrat 2009 som krävde att Sverige skulle ta bort skattetillägget med dubbelbestraffning. Socialdemokraterna är säkert jätteduktiga, speciellt på att vara efterkloka.

Efter Högsta domstolens beslut under förra året, speciellt det att det här skulle gälla retroaktivt från februari 2009, uttryckte riksåklagaren, som ju inte är vem som helst, stor förvåning och menade att det inte alls var givet att Högsta domstolens utslag skulle bli sådant. Men regeringen hade varit mer förutseende och redan satt i gång med en utredning. Innan Högsta domstolen kom med sitt utslag hade regeringen alltså satt i gång sin utredning. Den var färdig under hösten, och nu arbetar man snabbast möjligt för att komma fram till en ny lagstiftning.

Man kan inte påstå att det var någon given utgång. Det är lätt att vara efterklok. Nu kan man säga att vi borde ha gjort det här tidigare. Men vi visste inte det då, och det visste inte ni heller. Man kan påminna om att det var en socialdemokratisk regering som införde systemet med skattetillägg, alltså det som blev dubbelbestraffning, som det senare har visat sig. Om ni hade vetat om det hade ni inte behövt göra det då, kan man säga.

Som sagt är det lätt att vara efterklok.

Anf. 114 KERSTIN HAGLÖ (S) replik:

Fru talman! Det är väl bra att Europadomstolen i februari 2009 visste att Socialdemokraterna i Sveriges riksdag hade infört skattetillägg. Det där, Johan Linander, var ett tufft slag under bältet, tycker jag. Det är inte det den här frågan handlar om. Vi måste kunna prata seriöst.

Jag sade i mitt anförande att det inte är få brott vi talar om när vi talar om skattebrott. Det handlar faktiskt om 16 000 brott mot skattebrottslagen. Det är väl bra att Europadomstolen nu har slagit fast att den svenska lagstiftningen måste ses över.

Om vi bara får till stånd detta, så finns det ju ett mycket bra samarbete i dag mellan Skatteverket och Kronofogdemyndigheten, som upptäcker och anmäler skattebrotten. Ekobrottsmyndigheten, som jag tycker att vi ska hålla högt, är också med i samarbetet. Vi socialdemokrater ansåg att Ekobrottsmyndigheten behöver mer resurser för att kunna lösa fler av dessa fall. Vi går miste om en hel del skatteintäkter som kan gå till vår välfärd. Därför avsatte vi också i vår budget mer pengar till Ekobrottsmyndigheten.

Anf. 115 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Jag förstod inte riktigt det första i Kerstin Haglös replik, men jag lovar att gå tillbaka och läsa protokollet för att försöka förstå. Det kan bero på att jag är lite trött så här på torsdagskvällen.

Ekobrottsmyndigheten har ju fått ett nytt uppdrag. Tidigare gällde Ekobrottsmyndighetens uppdrag enbart storstadsregionerna. Men från halvårsskiftet – om jag minns rätt – förra året har man i uppdrag att bekämpa ekobrott i hela landet.

Exakt hur mycket pengar som då flyttades från Åklagarmyndigheten till Ekobrottsmyndigheten kan jag inte säga på rak arm. Det är möjligt att vi får återkomma till det, men att det är viktigt att bekämpa ekobrott är ju helt klart, det är ingen tvekan om det. Om man ser på de utdömda straffen för dem som döms för skattebrott, bokföringsbrott eller andra ekobrott är de ganska långa jämfört med straffen för grov misshandel eller andra brott som drabbar enskilda människor. Så att Sverige inte skulle ha kännbara påföljder för ekobrott stämmer ju inte.

Anf. 116 LENA OLSSON (V) replik:

Fru talman! Det är roligt att lyssna på dig, Johan, när det nu snart är val, och då är man si eller så. När det gäller de två tillkännagivandena tycker du att de är onödiga eftersom regeringen redan gör det här. Det är liksom saker och ting på gång.

Men det är fortfarande så, Johan Linander, att vi inte har sett några förslag. Och då sätter vi blåslampan i baken på regeringen, precis som man ska göra.

Ibland förstår jag inte om du är medveten om att vi har haft en borgerlig regering i snart åtta år. Men fortfarande pratar man om Socialdemokraterna och deras regeringstid, vilket jag tycker är mycket märkligt efter så många år.

Jag hade några frågor utifrån vår reservation om avkriminalisering av eget bruk. Den narkotikapolitik som vi bedriver i dag i Sverige har inte lyckats så väl. Dödligheten är relativt hög.

Kriminalisering av eget bruk infördes 1988, tror jag att det var. Finns det någon fundering hos regeringen om att man ska utvärdera konsumtionsförbudet för att verkligen få reda på vilken effekt det har haft? Hur har man tänkt stärka missbruksvården? Många missbrukare kan intyga att missbruksvården är i stort sett obefintlig. Det är ju i alla fall en väg att gå för att få människor att sluta med droger.

Anf. 117 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Jag blev lite förvånad av det som sades i slutet, att missbruksvården är obefintlig i Sverige. Alla de som jobbar med missbruksvård – inklusive min egen fru – tycker nog inte att de är obefintliga och att det jobb som de gör är obefintligt. Det tycker jag var ett onödigt eller ogenomtänkt uttalande från Vänsterpartiet.

När det gäller avkriminalisering av eget bruk undrar jag om Vänsterpartiet verkligen har tänkt igenom det så speciellt noga. Ska man avkriminalisera eget bruk måste det ju också vara tillåtet att inneha narkotika för eget bruk. Man kan inte gärna använda det om man inte innehar det. Då får någon annan hålla i det.

Ska vi göra det lagligt att inneha narkotika för eget bruk blir det väldigt svårt för polisen att bekämpa narkotikahandeln. Då kan man alltid säga att det man innehar är för eget bruk. Så det fungerar inte som Vänsterpartiet har tänkt sig.

Jag funderar också på den rödgröna politiken. Är detta en politik som Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer att vara med på att genomföra, om det mot förmodan – men opinionsundersökningarna ser ju inte så jättebra ut för vår del just nu – skulle bli en rödgrön regering efter valet? Det skulle vara intressant att få ett svar på det, men jag har inte så stora förhoppningar. Om man frågar om någonting annat som ni har för avsikt att genomföra tror jag inte att vi får något svar på den frågan heller.

Anf. 118 LENA OLSSON (V) replik:

Fru talman! Men vi har i alla fall fått reda på Centerns inställning. Johan lyfte ju fram centermotioner som han i samma betänkande själv går emot. Centern har inte fått något gehör för sin politik på det området, så det gör väl detsamma.

Jag tycker inte alls att du ska vara så bekymrad över vår inställning. Konsumtionsförbudet handlar ju om det som man har i kroppen. Det är det som vi inte vill kriminalisera. De flesta som pysslar med detta är ju djupt beroende av droger. En alkoholist får missbruksvård, men en narkoman ska kriminaliseras.

Vi har väl nått till vägs ände här, för vi kommer inte längre. Man måste kunna diskutera på ett vettigt sätt hur man ska åstadkomma en bättre narkotikapolitik.

Är det ett totalt nej till att man skulle kunna utvärdera en lagstiftning om konsumtionsförbudet som infördes för 30 år sedan? Har det haft den effekt som ni ville uppnå? Det tvivlar jag på. Vi brukar ju utvärdera lagstiftning annars, så då förstår inte jag varför man inte skulle kunna göra det i den här frågan.

Jag ställde också frågan om hur det blir den dagen man lämnar sitt missbruk och behöver ett jobb, och livet håller på att rätta till sig. Då kräver arbetsgivaren att man ska visa upp ett utdrag ur registret. Sedan är det i regel stopp. Helst vill arbetsgivaren ha utdraget i ett obrutet kuvert. Ska det vara så, Johan Linander?

Anf. 119 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Nej, vi tittar just nu på när arbetsgivaren ska få kräva att den som söker jobb ska visa upp ett registerutdrag. Jag tycker också att det har gått för långt, för det hindrar människor att återkomma till en normalt, lagligt liv och tjäna pengar på lagligt vis. Det är jätteviktigt att vägen tillbaka till det laglydiga livet står öppen när man är redo för det.

Jag lägger märke till att Vänsterpartiet inte kan förklara hur konsumtion av narkotika ska vara lagligt utan att innehav för eget bruk ska vara lagligt. Hur ska man kunna konsumera narkotika utan att först inneha den? Det fungerar ju inte. Har ni tänkt igenom det här?

Ska det vara lagligt att konsumera måste det vara lagligt att inneha narkotika för eget bruk. Då gör ni det genast oerhört mycket svårare för polisen att bekämpa narkotikahandeln. Så länge de bara har små mängder på sig – och det kommer de att se till att ha – kan de som säljer narkotika alltid säga: Nej, det är bara för eget bruk. Då har polisen bara en chans, och det är att ta dem på bar gärning när affären sker. De kan aldrig stoppa den som har narkotika på sig och har för avsikt att sälja.

Det skulle vara rent förödande för polisens möjligheter att bekämpa narkotika på gatan om Vänsterpartiets politik fick genomslag.

Sedan måste jag också säga att jag inte alls tycker att svensk narkotikapolitik har misslyckats. Vi har i Sverige förhållandevis få unga som testar narkotika, och siffrorna går nedåt. Man gör undersökningar på niondeklassare och gjorde det tidigare när killarna mönstrade. Det visar sig att det är färre som testar narkotika, och det är för övrigt också färre som dricker alkohol, vilket är en mycket positiv utveckling.

Vad blir den rödgröna politiken om ni får chansen? Det är den fråga som vi skulle vilja ha svar på men inte får svar på.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.