Anförande och repliker i debatten om skärpt straff för mord

Anf. 19 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! Att uppsåtligen ta en annan människas liv är ett av de allra grövsta brott som man kan tänka sig, och det är ett brott som ska bestraffas mycket hårt. För den förälder som mister ett barn, för den bror som mister en syster och för den maka som mister sin make innebär brottet ett lidande på livstid eftersom den mördade inte kommer tillbaka. Den som har mördat ska dömas till ett långt fängelsestraff.

Under lång tid hade vi en straffskala för mord som innebar antingen tio års fängelse eller livstids fängelse. Det var väldigt stor skillnad mellan att få tio år och att få livstid. Livstid är i dag normalt 25–30 års fängelse. För fem år sedan bestämde vi oss för att införa en mer nyanserad straffskala och ändrade den tidsbegränsade delen så att det kunde bli 10–18 års fängelse. Egentligen förändrade vi inte livstidsdelen av påföljden för mord, men det blev ändå en ganska stor förändring.

När vi gjorde den förra lagändringen 2009 såg jag framför mig att de som före lagändringen dömdes till 10 års fängelse skulle få någonstans i intervallet 10–16 års fängelse och att några få av dem som tidigare fick livstid skulle få 16–18 års fängelse, men i de allra flesta fall skulle det förbli livstidsstraff.

Förändringen blev mycket större än så. Högsta domstolen gjorde en annan tolkning, och det blev plötsligt väldigt få som fick livstid. Högsta domstolen menar att upp till 18 år skulle domstolarna enbart gå när det fanns mycket försvårande omständigheter, som Mattias Jonsson varit inne på tidigare. Då förstår man ju att det inte skulle bli så många procent kvar som skulle få livstidsstraffet.

Brå har gjort en granskning och kommit fram till att endast ca 8 procent av dem som dömts för mord de senaste åren har fått livstids fängelse. Då är det alltså bara de som dömts för mord. Räknar man även in dem som dömts för dråp, som ju också är ett uppsåtligt dödande, blir andelen som får livstidsstraff för att uppsåtligen ha dödat en annan människa mycket lågt.

Centerpartiet är inte ett av de partier som ständigt talar om att vi måste skärpa straffen. Tvärtom brukar vi betona påföljdens innehåll snarare än påföljdens längd – allt för att skapa ett tryggare samhälle med minskad brottslighet. I det här fallet menar vi dock att det har blivit en alltför liten andel som döms till lagens strängaste straff, livstids fängelse, av dem som har begått mord. Ribban har satts alltför högt.

Vad kan vi då göra som lagstiftare? Vi kan inte påverka hur domstolarna dömer utifrån befintlig lagstiftning, utan då får vi helt enkelt ändra lagen. Då menar vi att om det finns försvårande omständigheter ska normalt livstidsstraff dömas ut. Vad som är försvårande omständigheter står redan i brottsbalken 29:2, till exempel att brottet har föregåtts av noggrann planering, varit särskilt hänsynslöst, inneburit svårt lidande för brottsoffret eller att brottet har utförts i offrets hem inför ögonen på närstående, till exempel offrets barn. Utöver detta kan det handla om att flera har mördats eller att den tilltalade även tidigare har gjort sig skyldig till särskilt allvarlig brottslighet. Lyckligtvis är det väldigt sällsynt att den som har mördat återfaller och begår ytterligare mord. Därför står vi bakom förändringen att en större andel av dem som uppsåtligen på ett bestialiskt sätt mördat en annan människa ska dömas till livstids fängelse.

Herr talman! Det finns ett antal reservationer. Sverigedemokraterna har i en reservation föreslagit att livstidsdömda aldrig ska kunna få permission. Då kan man fundera på om det är någon som tror att en person som har suttit inne i 20–30 år och som ska frigivas inte behöver ta det stegvis utan rakt från bunkern i Kumla och ut på gatan med ett ”lycka till”. Jag tror inte att det är speciellt bra. Givetvis behöver man en stegvis återgång för att kunna återanpassas och leva ett laglydigt liv när man kommer ut ur fängelset.

Vänsterpartiet å andra sidan har föreslagit att livstidsstraffet ska avskaffas – det tyckte även Miljöpartiet tidigare men är inte längre med på den reservationen – och detta helt utan förslag om förlängt tidsbegränsat straff. Det betyder, enligt Vänsterpartiets förslag, att längsta möjliga fängelsestraff för mord skulle vara 18 års fängelse. Lägg därtill Vänsterpartiets förslag om halvtidsfrigivning och den som har mördat kan tvingas sitta inne i som längst nio år – nio år för mord!

Det är klart att man blir fundersam. Jag tror att även väljarna är fundersamma. Om det efter höstens val skulle gå så illa att vi får en rödgrön regering – vilken politik är det då som kommer att föras? Är det den som Vänsterpartiet marknadsför här? Är det Miljöpartiet, som också är emot den förändring vi gör nu, och deras politik? Eller är det Socialdemokraterna, som står bakom Alliansens förslag, och deras politik?

Är det alltså max nio års fängelse för den som har mördat? Kommer det att vara den rödgröna rättspolitiken? Jag är övertygad om att väljarna vill veta detta innan de går till valurnorna i september.

Till slut: Det finns ytterligare en reservation. Sverigedemokraterna har föreslagit att livstidsdömda inte ska kunna få tidsbegränsat straff. De ska alltså sitta kvar i sin cell tills de dör. Jag vet inte varifrån Sverigedemokraterna får sina idéer, men det är definitivt inte en svensk tradition att inte under några som helst omständigheter kunna förlåta. Förlåtelsen är grundläggande inom den kristna rättstraditionen, vari våra lagar har sin ursprungliga grund.

Det handlar om själva tanken att en människa aldrig ska kunna få syndernas förlåtelse – att man oavsett avtjänad påföljd, oavsett hur länge man har suttit i fängelse, oavsett ålder, oavsett hälsotillstånd och oavsett ånger över det brott som har begåtts aldrig ska kunna säga att en människa har tagit sitt straff. Det är inte svensk rättstradition.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)

Anf. 20 LENA OLSSON (V) replik:

Herr talman! Låt oss titta på grunderna till att man nu återigen – som ni regeringspartier och några andra – vill se till att folk ska dömas till mer livstid, Johan Linander. I propositionen nämner man att man har kommit fram till att det dödliga våldet minskar i Sverige. Det är tydligt att det inte är denna utveckling som talar för att straffnivån för mord bör höjas. Det finns inte heller stöd för detta om man jämför straffnivåerna i de övriga nordiska länderna.

Johan Linander vill gärna peka ut Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men vi är inte ensamma om vår kritik. Det är tunga remissinstanser som har yrkat avslag på förslaget, exempelvis Åklagarmyndigheten.

I detta sammanhang, där det dödliga våldet minskar och det blir färre mord, konstaterar ni det här själva. Men ni väljer ändå att gå vidare med förslaget. Ibland kan man fundera på om det har något att göra med att vi har fått in ett visst parti som vill ha verkliga livstidsstraff – att vi aldrig ska släppa ut människor och att de inte ska få några permissioner.

Jag skulle gärna vilja ha svar på den frågan. Det finns inga grunder för att göra denna skärpning.

Anf. 21 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Jag tror att Vänsterpartiet lite grann har missuppfattat anledningen till att vi genomför denna förändring. Vi gör det varken för att minska eller öka det dödliga våldet. För att vara helt ärlig tror jag inte att den lagändring som vi gör i dag kommer att leda till vare sig det ena eller det andra. Det är inte heller syftet.

Vi tycker olika. Jag har full respekt för att Vänsterpartiet har en helt annan syn på straff än vad många av oss andra har. Vi kan ta det fall som Mattias Jonsson nämnde, eftersom det var vägledande från Högsta domstolens sida. Det gällde en kvinna som blev mer eller mindre slaktad med bajonett inför sina barn.

Vänsterpartiet säger: Den gärningsmannen ska inte ha livstids fängelse. Det är så det ser ut i dag. Vi säger: Vi håller inte med. Vi tycker att i ett sådant fall är det fullt rimligt att gärningsmannen döms till livstids fängelse. Vi tycker olika. Ni får stå för era åsikter, och vi står för vår åsikt. Jag är övertygad om att vi har svenska folket bakom oss i denna fråga.

Anf. 22 LENA OLSSON (V) replik:

Herr talman! Jag vet precis vilket fall Johan Linander tänker på. Vi kan konstatera att det fanns psykiska störningar bakom detta fall. Det var tragiskt, det var fruktansvärt och det var hemskt. Mord är ett hemskt brott.

Johan Linander säger ofta att Vänsterpartiet har missförstått, att Miljöpartiet har missförstått och så vidare. Det är samma påpekande varenda gång; det är en debatteknik han använder sig av. Johan Linander tar till exempel upp den senaste straffskärpningen. Den var Vänsterpartiet med på.

Jag vill upplysa dig om att Vänsterpartiet vill avskaffa livstidsstraffet. Men det ska föregås av en utredning. Om du läser betänkandet ordentligt ser du det. Det ska inte gå till som i det förslag ni har. Ni har tagit fram ett förslag på departementet, och ni har inte ens brytt er om att utreda det på rätt sätt. Detta får ni skarp kritik för av bland andra Advokatsamfundet, som också tror att detta tillhör den valtaktiska delen nu inför valåret.

Om du säger att det bara skulle handla om 18 år håller du dig inte till sanningen. Vi kan tänka oss ett längre tidsbestämt straff, men att man avskaffar livstidsstraffet. Hur många år det ska vara ska en utredning komma fram till, Johan. Det ska inte vi stå här och säga.

Vi vill titta på den norska modellen. Du vet säkert hur den ser ut. Det innebär väl då också att Norge har varit totalt urkorkade eftersom de har avskaffat livstidsstraffet.

Anf. 23 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Man måste börja med att säga att det inte är för så jättelänge sedan – åtta år – som ni själva satt med om inte i regeringen så i regeringsunderlaget och lade fram förslag inför Sveriges riksdag. Då dömdes nästan hälften av alla som dömdes till mord till livstids fängelse. Då lade ni inte fram något förslag på att ändra detta.

Nu är det nere på under en tiondel som döms till livstids fängelse. Vi vidtar dessa åtgärder i dag för att återgå till en nivå närmare den som rådde när ni själva satt med vid makten. Kritiken blir alltså något bakvänd, får man väl säga.

Om det finns en allvarlig psykisk störning med i bilden, som Lena Olsson var inne på, är det klart att man ska dömas till rättpsykiatrisk vård. Då sitter man inne tills vidare. Vi ska komma ihåg att också detta är ett tidsobestämt straff.

Jag talade om missförstånd. Det gällde enbart varför vi gör denna förändring. Vi gör inte denna förändring för att vi tror att dessa brott ska minska. Vi är glada för att vi under våra snart åtta år vid regeringsmakten har minskat det dödliga våldet i samhället. Det är inte den bild man får om man läser kvällstidningarna; det är alldeles klart. Men det dödliga våldet har minskat i Sverige.

Till slut: Vänsterpartiet säger att de skulle vilja ha ett längre tidsbestämt straff. Det var åtminstone väl att Lena Olsson nämnde det, så att inte 18 år skulle vara det längsta möjliga. Om det blir halvtidsfrigivning på det är vi nere på 9 år. Vänsterpartiet har dock ingen som helst egen uppfattning om vad som skulle vara ett lagom långt straff som maxstraff i Sverige. Det är konstigt av ett politiskt parti. Ni har alltså inte någon egen uppfattning om vad som är lagom eller vad som borde vara det längsta möjliga straffet i Sverige för mord. Det är mycket intressant.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.