Anförande och repliker i debatten om processrättsliga frågor

Anf. 52 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Som någon sade tidigare är det lite konstigt att debattera detta just nu. 12 av 15 reservationer i betänkandet handlar om nämndemän, och samma dag som vi justerade vårt betänkande kom regeringens proposition, som heter Nämndemannauppdraget – stärkt förtroende och högre krav. Väldigt mycket av det som avhandlas i betänkandet kommer vi alltså att debattera senare i vår, när propositionen behandlas här i riksdagen.

Jag tänkte nämna några av de förslag som finns med i propositionen. Det är bland annat skärpt krav på lämplighet, genom att man ska ta utdrag ur belastningsregistret och att det ska vara enklare att entlediga nämndemän som inte sköter sig. I propositionen föreslår vi också obligatorisk introduktions- och repetitionsutbildning. Vi menar att alla nämndemän bör ha en bättre utbildning för det viktiga uppdrag som de har.

Vidare ska det inte längre vara val till nämndeman i kommun-, landstings- och regionfullmäktige samtidigt som man väljer till andra politiska uppdrag, det vill säga till vanliga nämnder, som byggnadsnämnd och fritidsnämnd. Det är för att markera att detta inte är ett politiskt uppdrag. Det är oerhört viktigt att markera att uppdraget som nämndeman inte är ett politiskt uppdrag. Man ska inte företräda något parti när man sitter som nämndeman.

Detta var också ett förslag som kom fram i utredningen. Därför blir det något svårbegripligt när Socialdemokraternas Mattias Jonsson säger: Här har vi Socialdemokraternas förslag, och nu tycker Alliansen precis som vi. Ja, Socialdemokraterna tycker som utredningen i den här delen, och vi tycker som utredningen i den här delen – alltså tycker vi lika. Men det är väl så under valår att man måste ta alla möjligheter att påstå att man har påverkat på något sätt – jag vet inte.

Jag satt i den politiska referensgruppen till utredningen, och det gjorde Mattias Jonsson också. Det var klart redan där att många av utredarens förslag inte skulle få politisk majoritet. De flesta partier berättade i den politiska referensgruppen vad de tyckte, men utredaren valde att lägga fram ett förslag som hon trodde på, även om det var tydligt att det inte fanns politisk majoritet för så långtgående förslag som faktiskt lades fram: minskning av antal nämndemän, vilka nivåer det skulle gälla, till exempel i hovrätt, men också att det skulle vara färre nämndemän i varje rättegång.

En utredare är fri att lägga fram sina förslag. Det är egentligen konstigt att man behöver säga någonting om det. En utredare frågar inte regeringen: Får jag lägga fram de här förslagen?

Det förslag som finns i betänkandet från utredaren är inte på något sätt regeringens förslag. Det borde vara en självklarhet, men jag nämner det ändå på förekommen anledning.

En del av dessa utredningsförslag går vi vidare med, och det var dessa förslag jag nämnde förut.

Tidigare i debatten påstod även Miljöpartiets Agneta Börjesson att vi i dag på något sätt skulle rösta mot våra egna förslag. Visst finns det reservationer som handlar om precis det som vi har föreslagit i propositionen. Jag tänker till exempel på reservation 11, som gäller punkt 12, som är en S-reservation om nämndemännens valperioder. Det är exakt det som vi har föreslagit i propositionen. Inte ens Socialdemokraterna själva yrkar bifall till den, och det av naturliga skäl. Agneta Börjesson kan läsa sista meningen i reservationen där det står: ”Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.”

Det verkar väldigt konstigt om vi skulle rösta för att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett sådant förslag eftersom det är precis det som regeringen redan har gjort. Det är konstigt att man påstår att vi röstar mot det som vi själva tycker. Man får läsa hela reservationen.

Lena Olsson ställde en fråga om vad Centerpartiet tycker om en fri kvot, och jag tänkte besvara den. Vi har ett stämmobeslut på att vi vill bredda rekryteringen av nämndemän. Det innebär, som det nu ser ut, att vi behöver ha in en fri kvot. Det underlag som finns i partierna är tyvärr inte riktigt representativt för den svenska befolkningen. Man önskar att många fler skulle vara medlemmar i de politiska partierna, engagera sig i de politiska partierna eller på andra sätt vilja komma till de politiska partierna och fråga om de kan bli utsedda till nämndemän. Men det ser inte ut så.

Jag vet att Miljöpartiet har gjort ett bra arbete. Jag tror att det fungerar i vissa delar av landet. I Stockholm tror jag att MP har gjort ett bra jobb för att få in fler personer. Men det fungerar inte i hela landet.

Vi ser framför allt hur åldersfördelningen bland nämndemän ser ut. Förr talade vi mycket om den etniska sammansättningen, vilken etnisk bakgrund som nämndemännen hade, och om hur könsfördelningen såg ut. Men det är ganska bra numera. Det stora problemet som vi inte har klarat av är åldersfördelningen. Medelåldern bland nämndemännen är alldeles för hög i förhållande till befolkningen i stort. Tanken med att ha nämndemän är att de ska spegla befolkningen. Då är det viktigt att vi lyckas rekrytera fler nämndemän mitt i livet som är i den yrkesverksamma delen av sitt liv. I dag är det väldigt många pensionärer och en hel del studenter, men det är mycket svårare att rekrytera i åldrarna däremellan. Det lider vi av, och det lider säkert ni i de andra partierna också av.

Därför tror vi att det är viktigt att få en fri kvot och visa att alla faktiskt är välkomna att bli nämndemän. Det är inte någonting som ska vara förbehållet enbart de politiska partierna framöver.

Med detta sagt måste jag också säga att det fanns förslag i utredningen. Men förslaget var nog inte riktigt genomtänkt när det gäller hur det praktiskt skulle gå till. Det är just därför som vi måste titta vidare på hur det verkligen ska gå till, alltså hur dessa personer ska föreslås och vem som ska välja dem. När det finns fler föreslagna än antal platser, vem ska då göra bedömningen av vem som är mest lämpad? Det måste vi titta vidare på, och vi får återkomma med ett sådant förslag efter valet. Där har vi inga problem i Alliansen. Även om vi tycker lite olika har vi inga problem med att komma överens om detta.

Däremot verkar det mycket svårt på den rödgröna sidan. Miljöpartiet talar så hårt för en fri kvot. Vänsterpartiet står lite mitt emellan. Och Socialdemokraterna talar mycket hårt mot detta.

Jag skulle gärna vilja höra hur ni tänker sätta er ned och resonera om ni skulle få chansen. Var skulle ett sådant resonemang sluta? Skulle det bli en fri kvot, eller skulle det inte bli en fri kvot?

Om jag ska vara helt ärlig tror jag inte att det är den allra viktigaste frågan för svenska folket. Men det är ytterligare ett exempel på rättsområdet på att ni i de rödgröna partierna inte har någon som helst gemensam politik och att ni ligger långt ifrån varandra. Ni ber väljarna att köpa grisen i säcken. Sedan får väljarna se hur det blir. Det tycker jag inte är ett korrekt sätt att hantera så viktiga frågor.

Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

Anf. 53 MATTIAS JONSSON (S) replik:

Fru talman! Jag konstaterar att vi inte har fått något svar från Carl-Oskar Bohlin och Moderaterna när det gäller vilken uppfattning de har i fråga om antalet nämndemän. Däremot är de arroganta i talarstolen, antagligen på grund av att de blir pressade.

Till Johan Linander vill jag ställa den fråga som ställs till oss, nämligen vad som händer om vi vinner valet. Men vad händer om ni vinner valet? Det är ingen som ställer den frågan eftersom den kanske inte är relevant. Men jag måste ändå ställa den frågan.

Jag uppskattar Johan Pehrsons tydlighet i talarstolen när han säger att man skulle vilja se förändringar i överrätterna och en neddragning av antalet nämndemän. Men Moderaterna svarar inte.

Jag skulle vilja veta vad Johan Linander anser om det. Skulle olyckan vara framme och ni skulle regera vidare är det en väsentlig fråga att få svar på. Du får gärna svara på den.

Anf. 54 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Vi från Alliansen har för vana att berätta för svenska folket vad vi tänker göra. Vi har visat i snart åtta år att vi kommer överens. Även om det finns olika åsikter har vi ett system där vi förhandlar och kommer överens, och alla får kompromissa. Det är så det fungerar.

Jag förstår att Socialdemokraterna, som är vana vid att regera som enpartiregering, inte riktigt har tankar om hur man ska kompromissa med andra partier. Men det kommer att bli nödvändigt även för er. Det är därför som det är så viktigt att berätta för väljarna vad man tycker.

När det gäller antalet nämndemän skulle vi från Centerpartiet kunna ställa oss positiva till att se över om det verkligen är nödvändigt att ha så många nämndemän i vissa delar. Men å andra sidan kanske vi behöver gå åt andra hållet i andra delar. Om jag går igenom hela förslaget från utredaren skulle det bli lite plus och lite minus, och vi skulle nog hamna ungefär där vi är i dag. Men det kan bli justeringar.

Det är det som jag kan svara från Centerpartiet. Sedan sätter vi oss tillsammans med de andra allianspartierna och förhandlar för att komma överens. Även om det låter som om vi har lite olika utgångspunkter, vilket vi har i många frågor eftersom vi är fyra olika partier, kommer vi överens.

I detta förslag föreslås inte att man ska förändra antalet. Alltså är det Alliansens mycket tydliga besked: Nej, vi drar inte ned på antalet nämndemän. Detta framgår av propositionen som kom den 6 mars.

Anf. 55 MATTIAS JONSSON (S) replik:

Fru talman! Jag tackar för tipset om hur man kan regera landet. Eftersom ni ställde frågan till oss känner jag mig tvungen att ställa frågan till er: Hur ska ni kunna regera efter valet när ni har olika uppfattningar?

Ni har just lagt fram en proposition, och i mitt anförande uttryckte jag min oro: Håller den propositionen och det som ni säger i den fram till att vi ska ha debatten eftersom det har ändrat sig? Det som ni säger i dag gäller ju inte i morgon. Det visar att det är en något orolig och skakig regering.

Jag har ställt frågan, och jag uppskattar tydligheten från Johan Pehrson om att man skulle kunna tänka sig förändringar med neddragningar av antalet nämndemän. Det är ett bra och tydligt besked. Johan Linander uttrycker ungefär samma sak. Moderaterna svarar inte på frågan, och det gör mig orolig. Jag hoppas att hållbarheten är något längre, så att vi kan ha en debatt om den proposition som ligger på riksdagens bord och inte drar ned på antalet nämndemän utan följer de förslag som vi under flera år har motionerat om här i riksdagen. Vi står inte bara här nu när det föreligger en proposition och säger att vi följer det som regeringen lägger fram förslag om. Det är precis tvärtom. Vi har faktiskt år efter år föreslagit de justeringar som framgår av den propositionen. Det handlar om utbildningar, en förskjuten valprocess, ett värnande om systemet och antalet. Jag hoppas att det håller.

Anf. 56 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Det blir lite udda. Jag skulle gärna vilja höra om Mattias Jonsson kan ge några som helst exempel på att vi efter att propositionen har lagts fram inte skulle stå fast vid det som står i propositionen. Du kan inte ge ett enda sådant exempel, Mattias Jonsson. Nu har du i och för sig inte talartid kvar att göra det på heller, men det är klart att det inte finns några sådana exempel. Vi förhandlar innan propositionen läggs fram, och när propositionen sedan finns på plats är det den som gäller.

Om det visar sig att oppositionspartierna är överens – om Socialdemokraterna gör upp med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna – om någonting annat är det klart att det blir ett annat majoritetsförhållande. Då sätter vi oss ned och funderar på hur vi kan kompromissa ihop det så att vi får igenom tillräckligt bra förslag i riksdagen. Det ser dock inte ut att kunna bli så, eller rättare sagt: Man kan nog säga att det inte blir så, eftersom Vänsterpartiet och Miljöpartiet å sin sida tycker en sak och Socialdemokraterna tycker helt annorlunda.

Att ni i det här läget skulle komma överens är alltså inte så sannolikt, även om man önskar att ni någon enda gång skulle kunna berätta hur ni skulle regera och vad ni skulle tycka tillsammans. Man kan inte kräva det i alla fall, men någon gång skulle det faktiskt vara intressant att höra er komma överens.

När det sedan gäller vem som har motionerat om vad har ni motionerat om precis det utredningen har kommit fram till, vilket är det vi också tycker. Vad bra att vi är överens! Vad står vi och tjafsar om?

Anf. 57 LENA OLSSON (V) replik:

Fru talman! Jag måste säga att det är fantastiskt hur Johan Linander bekymrar sig över oppositionen och hur den ska komma överens eller inte.

Vi har i några debatter sedan jul, till exempel sist när det gällde våldsbrott och våldsoffer, hört att Centerpartiet absolut tyckte en sak om samtycke. Man gjorde dock något helt annat. Så konstigt är det alltså inte. Du säger att ni har olika åsikter, Johan Linander, men att ni sedan kompromissar. Till slut är ni överens, även om sådant ni tydligen inte är överens om.

När det gäller den fria kvoten som ni gör så stor grej av säger ni allihop från Alliansens sida att ni är positiva till den. Jag tycker att det vore väldigt roligt att pröva det – men då är det inte praktiskt möjligt. Utredningen kom i maj i fjol, tror jag att det var; jag är inte så säker på månaden, men man har haft tid på sig. Då kan jag ställa frågan varför man inte enligt Vänsterpartiets förslag skulle kunna göra ett försök med 20 procent och sedan utvärdera det för att kunna gå vidare.

Om man ska införa en frikvot på minst 50 procent, som utredningen säger men som ni inte tycker är lämpligt, kan jag förstå att det blir praktiskt omöjligt. Är det detta som hindrar? Varför kan man annars inte ha en försöksverksamhet med 20 procent?

Anf. 58 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Jag tror inte att jag för egen del bekymrar mig så mycket över hur de rödgröna ska komma överens, Lena Olsson. Jag är mer bekymrad över att svenska folket ska bli lurade – att de inte riktigt vet vilken politik de skulle rösta fram om de röstade fram en rödgrön regering.

Utredningen kom i somras, och den hade ett förslag på 50 procent. Om vi drar ned det till 20 procent, som Vänsterpartiet föreslår, kvarstår dock precis samma problem. 50 procent eller 20 procent gör egentligen ingen skillnad när det gäller de praktiska problemen, nämligen: Vem ska få föreslå? Vem ska kontrollera kandidaterna? Vem ska göra urvalet om det finns fler kandidater än antal platser, vilket man hoppas att det är? Är det kommunfullmäktige som ska välja ändå?

Det finns en rad praktiska problem som inte är riktigt utredda, och de praktiska problemen är likadana oavsett om det är 50 procent eller 20 procent.

Anf. 59 LENA OLSSON (V) replik:

Fru talman! Vi kan stå här och tjata om vem som blir lurad av vem hur många gånger som helst i hur många debatter som helst. Jag menar, Centerpartiet har många gånger gått ut och sagt: Det här är vår politik. Sedan måste ni dock kompromissa, så det blir absolut ingenting kvar. Vem har lurat vem då?

När det gäller kvoten säger vi att det ska vara en försöksverksamhet. Man skulle alltså kunna begränsa det till ett försök. Sedan är det så att utredningen har tagit fram hur man nominerar, alltså att det ska vara någon opolitisk stab på kommunen som tar emot nomineringarna och behandlar dem men att det ändå är kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige som utser. Vi kom alltså inte längre i utredningen, utan så måste det bli.

Att begränsa det till en försöksverksamhet tycker jag vore väldigt klokt. Då får man ganska snabbt svar på hur det fungerar, och sedan kan man utöka det om det är lyckat. Det är inte alls säkert att det blir lyckat – vi vet ju inte det förrän vi har provat.

Anf. 60 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Det är konstigt att det alltid blir en debatt om vem som säger vad, vad man själv tycker och hur man kompromissar.

(LENA OLSSON (V): Ja, det är jättekonstigt.)

Lena Olsson tar ofta upp det själv. Jag förstår inte det. Vi berättar om vår politik, och så säger vi att vi tillhör Alliansen och måste kompromissa. Sedan kommer kompromissen hela världen och inte minst svenska folket till del, så att man vet: Jaha, Centerpartiet hade det här ingångsvärdet. De fick dock inte helt som de ville, utan det blev så här.

Problemet med er är att ni bara säger första delen. Ni säger bara: Vi tycker så här. Sedan säger ni inte att ni måste kompromissa, och ni berättar inte hur kompromissen blir. Det är det man skulle vilja veta. Det är först då väljarna kan ta ställning till vilken politik de ska rösta på. Men nog om det för i dag, fru talman.

När det gäller försöksverksamhet tror jag att det är ganska svårt att göra försök. Jag misstänker att Lena Olsson menar att man ska göra det i någon del av landet eller så, och jag tror att det är ganska svårt rent konstitutionellt att ha olika system för hur nämndemän ska väljas. När vi gör det behöver vi nog därför göra det överallt för att det ska fungera, tror jag.

Jag känner dock också en oro – där är vi nog helt överens – över att det om vi inför en fri kvot kanske inte ens är lika många som vill vara nämndemän som det finns platser. Vad gör vi då? Ska det stå tomt, eller ska partierna plötsligt fylla på? Är det attraktivt för medborgare att sitta som nämndemän? Det är långa förhandlingar och tyvärr ganska lite betalt. Jag är alltså inte så säker på att det blir lyckat. Som det ser ut nu kan jag dock för Centerpartiets räkning säga att det är den bästa väg framåt vi har för att nämndemännen verkligen ska spegla befolkningssammansättningen.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.