Budgetdebatt om rättsväsendet

Anf. 83 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Nu börjar vi om igen, känns det som.

Det här är alltså debatten om budgetpropositionen och rättsväsendets pengar, hur mycket pengar som ska gå till varje myndighet under 2014. Vi behandlar ca 170 motionsyrkanden. I betänkandet finns också 65 reservationer, men inte på en enda punkt finns det en majoritet mot regeringens politik.

Före frågestunden fick vi höra oppositionens svartmålning av Sveriges regering, av svenskt rättsväsen och också av enskilda personer som bor i Sverige. Nu hoppas jag att vi kan ha en mer balanserad debatt och en mer nyanserad bild av svenskt rättsväsen.

I budgeten anslås över 40 miljarder kronor som fördelas mellan polis, åklagare, domstolar, kriminalvård och alla de andra myndigheterna inom rättsväsendet. Det är mer än 10 miljarder kronor mer än när Alliansen tog ansvar för det här landet 2006. Vi har alltså ökat rättsväsendets resurser med över 10 miljarder på sju år. Och många andra politikområden har fått den typen av tillskott under de åren. Det visar hur högt vi prioriterar medborgarnas trygghet.

Resurserna har i stor utsträckning gått till att förstärka polisen, eftersom vi 2006 tog över med en klart eftersatt polis. Trots att det varit en stor befolkningsökning och en kraftig ökning av antalet anmälda brott hade inte antalet poliser ökat. Tvärtom hade antalet poliser och civilanställda inom polisen minskat under de tolv åren med socialdemokratisk regering.

Nu har vi på sju år ökat antalet poliser med ungefär 2 500, och vi har ökat antalet civilanställda inom svensk polis med ungefär 1 300. Det har varit en oerhört viktig faktor för att kunna minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.

Har vi då lyckats med detta? Ja, det skulle jag vilja säga att vi till största delen har gjort. Vi är absolut inte nöjda med allting. Det finns fortfarande stor förbättringspotential, inte minst inom polisens utredningsverksamhet. Jag tycker ändå att det är viktigt att betona att den faktiska brottsligheten i Sverige minskar, enligt de undersökningar som görs av bland annat Brottsförebyggande rådet, Brå. Färre människor i Sverige utsätts för brott. Det är en mycket positiv utveckling.

I den stora nationella trygghetsundersökning som Brå också genomför svarar befolkningen att man känner större trygghet nu än vad man gjorde 2006. Det är också en mycket viktig utveckling, rent av central, för vår rättspolitik.

Rättspolitiken går inte ut på att vi ska ha ett visst antal poliser. Rättspolitiken går ut på att skapa ett samhälle där medborgarna kan känna trygghet, där man kan gå ut och inte behöva känna sig rädd. Det är det vi vill uppnå.

Har vi då enbart satsat på polisen? Nej, inte alls. När det gäller de procentuella anslagsökningarna ligger polisen faktiskt ganska långt ned, detta även om polisen har fått nästan 5 miljarder av de 10 nya miljarderna som vi har tillskjutit.

Allra störst procentuellt tillskott av de budgetposter som vi behandlar, alltså inom rättsväsendets utgiftsområde, har rättsliga biträden fått. Det ska man komma ihåg när man hör Morgan Johanssons påstående att regeringen inte skulle ha satsat på rättsliga biträden, rättssäkerhet och rättstrygghet.

Därefter kommer Ekobrottsmyndigheten, vars anslag har ökat med nästan 70 procent sedan 2006. Då ska man också komma ihåg att de har fått ett större ansvarsområde.

Vidare har Rättsmedicinalverket och Säkerhetspolisen fått mer än 50 procent i anslagsökningar. Kriminalvården och Åklagarmyndigheten har fått mer än 40 procent i anslagsökningar. Även Domstolsverket, Brottsförebyggande rådet och Brottsoffermyndigheten har faktiskt fått större procentuella ökningar av sina anslag än vad polisen har fått.

Detta visar mycket tydligt hur vi har satsat på hela rättskedjan. Även om det är polisen som får mycket uppmärksamhet har vi satsat på hela rättskedjan. Det har vi helt enkelt gjort därför att rättskedjan inte är starkare än sin svagaste länk.

Fru talman! I förra årets budget fattade vi ett historiskt beslut, nämligen att skapa en nationell polismyndighet i stället för dagens 21 länspolismyndigheter – en enormt stor omorganisation, förmodligen den största i Myndighetssverige någonsin. Och arbetet fortskrider. Den 1 januari 2015 ska den nya organisationen träda i kraft.

Med anledning av den nya organisationen för polisen fattar vi genom den här budgeten ytterligare två beslut som behöver fattas. Det handlar om att Säkerhetspolisen ska ombildas till en egen fristående myndighet, medan Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, ska ingå i den nya nationella polismyndigheten. Bakgrunden är att Säpo och SKL i dag ligger under Rikspolisstyrelsen. Med den nya polismyndigheten kommer det inte att finnas någon rikspolisstyrelse, alltså måste de få en ny myndighetstillhörighet.

Polisorganisationskommittén har diskuterat frågan ingående och enigt kommit fram till att Säkerhetspolisen bör bli en egen fristående myndighet. Redan i dag fungerar Säpo i princip som en egen myndighet. Den allra minst ingripande förändringen är att göra den till en egen myndighet. Men även fortsättningsvis kommer det att krävas ett nära samarbete med den öppna polisen.

Vad gäller Statens kriminaltekniska laboratorium diskuterades även om detta skulle bli en egen myndighet. Men en enig polisorganisationskommitté kom fram till att en sammanhållen process, från brottsplatsen till laboratoriet, fungerar bäst om SKL blir en del av den nya polismyndigheten.

Utöver dessa två förslag finns det ytterligare två förslag i budgeten som berör rättsväsendet men som inte har med själva pengarna att göra.

Det ena är en ändring i ordningslagen. Det andra, som jag tänkte börja med, är att ansökningsavgifterna i domstol bör höjas.

Förslaget kom från början från Domstolsverket som menar att avgiftsnivåerna inte har räknats upp på väldigt länge. Vi i Sverige har låga avgifter i ett europeiskt perspektiv, och det finns givetvis en tanke med det. Vi ska inte ha höga ansökningsavgifter som gör att medborgarnas faktiska möjligheter att gå till domstol försvinner.

Det andra förslaget handlar alltså om en ändring i ordningslagen. Det innebär att den som anordnar en offentlig tillställning eller allmän sammankomst, till exempel en fotbollsmatch, inte ska vara ersättningsskyldig för polisens kostnader. Det är en fråga som har diskuterats väldigt mycket de senaste åren.

Det började med att polisen började ta betalt, efter påtryckningar från Riksrevisionen. Egentligen har reglerna funnits länge, men polisen hade valt att inte fakturera sina kostnader. Man började fakturera för framför allt fotbolls- och ishockeymatcher som anordnades av idrottsaktiebolag.

Vi har låtit två olika utredningar titta på frågan, och svaret var att det inte är alldeles enkelt att göra de här gränsdragningarna. För att komma ifrån det föreslås nu i budgeten att polisen får 20 miljoner kronor extra och att ersättningsskyldigheten tas bort helt. Det ska dock betonas att arrangörernas ansvar för att skapa trygga och säkra arrangemang inte försvinner. Man kan inte strunta i att ta eget ansvar och lita på att poliserna ordnar allt. Tvärtom kan klubbarna då även fortsättningsvis bli ersättningsskyldiga. Men utgångspunkten är alltså att polisen inte ska fakturera sina kostnader i samband med ordningshållandet.

Lagändringen föreslås träda i kraft redan den 1 januari 2014. Det är mycket snart.

Fru talman! Jag vill slutligen säga något om de reservationer som finns i betänkandet. Det är intressant att se vilka som skriver reservationer tillsammans. Det finns 65 reservationer.

Tar vi bort de 12 som Sverigedemokraterna står för finns det 53 på olika sätt rödgröna reservationer. Fast de är inte så rödgröna som man skulle kunna tro. Endast 8 reservationer av de 65 står Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bakom tillsammans. Det är dessutom tämligen harmlösa reservationer.

Det är 47 andra som har helt andra konstellationer. Det är ganska vanligt att S och V skriver reservationer. Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans är också mycket vanligt. Det är värt att notera att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte har en enda reservation tillsammans. Det är två partier som i andra sammanhang numera försöker gå armkrok. Men just på det här politikområdet tycks det inte vara så.

Det bekräftar också den verklighet som finns. Vi ser många reservationer från MP och V. Miljöpartiet och Vänsterpartiet tycker ofta lika inom de områden som vi hanterar inom justitieutskottet, medan Socialdemokraterna står ganska långt ifrån.

Frågan som jag och väldigt många väljare ställer sig är: Vilken politik på rättsområdet kommer ni att driva om ni vinner valet nästa år? Vi redogör gärna och tydligt för vad vi vill driva för politik på rättsområdet. Men det tycks vara så att de rödgröna hoppas och önskar att väljarna ska köpa grisen i säcken och chansa.

Detta är en för viktig fråga för att chansa. Ska vi gå tillbaka till en politik där polisstationer läggs ned och polisen centraliseras som vi såg under förra justitieministern Thomas Bodströms tid? Är det vad vi kommer att få om det skulle bli en rödgrön regering?

Vi har snart kämpat i åtta år. Vi har lyckats vända trenden. Brottsligheten går ned, och medborgarna känner sig tryggare. Tänker ni ändra inriktningen på svenskt rättsväsen är jag övertygad om att väljarna vill veta det före valet.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

Anf. 84 MORGAN JOHANSSON (S) replik:

Fru talman! Johan Linander säger att han har lyckats vända trenden. Vilken trend menar han då? Det anmäls 200 000 fler brott i dag än vad som var fallet 2006. Är det vad han menar med en trendförändring, från 1,2 miljoner anmälda brott per år till ungefär 1,4 miljoner anmälda brott per år?

Andelen uppklarade brott faller från 18 procent 2006 till 17 procent 2012 och till 16 procent det första halvåret 2013. Var det att vända trenden, att ni skulle fånga färre bovar? Om det var att vända trenden får vi nog försöka åstadkomma ytterligare en vändning för att öka andelen uppklarade brott och bli bättre på att förebygga brott. Han säger att ni har lyckats. Om det är att lyckas, fru talman, vill jag inte vara med när ni misslyckas.

Sedan kommenterar han detta med de rättsliga biträdena och den kritik som jag hade. Grundproblemet är att ni har lagt fram ett utredningsdirektiv som andas neddragningar för de rättsliga biträdena, försvarsadvokater och målsägandebiträden. Det har ni gjort mot bakgrund av att ni känner er alarmerade över kostnadsutvecklingen. Det är bara att läsa direktivet. Det är mycket tydligt att ni vill begränsa tillgången till rättsliga biträden. Ni diskuterar också hur ni ska kunna höja avgiften för rättshjälpen.

Jag vill gärna ha ett svar från Johan Linander i dagens debatt. Kommer du att medverka till att försämra villkoren för målsägandebiträden och försvarsadvokater under de kommande åren om ni klarar av att sitta kvar i regeringsställning?

Anf. 85 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Det känns lite konstigt att behöva stå här och berätta för justitieutskottets ordförande att statistiken över anmälda brott inte är samma sak som antalet brott som begås i samhället.

Det är väldigt bra att fler anmäler brottslighet. Det har också funnits en rad kampanjer att man ska anmäla fler brott till exempel när det gäller mäns våld mot kvinnor. Det är väldigt bra att fler väljer att anmäla de brott som begås.

Man kan titta på den statistik som Brottsförebyggande rådet tar fram. Man tillfrågar väldigt många människor och ställer bland annat frågan: Har du utsatts för brott det senaste året? Svenska folket svarar att de nu utsätts för färre brott än tidigare. Det är ett väldigt bra trendbrott. Det är konstigt om inte justitieutskottets ordförande vill vara med om det trendbrottet.

När det gäller rättsliga biträden är det klart att Morgan Johansson och Socialdemokraterna gärna vill skrämmas och hävda att det kommer att bli neddragningar. Nu finns det ingen budgetpost inom rättsväsenområdet, vilket jag också sade i mitt anförande, som har haft en sådan ökning sedan 2006. Det är en mycket snabb ökning.

En ansvarsfull regering måste ställa sig frågan: Har de pengar som tillskjutits år från år använts på ett riktigt sätt? Det kanske finns de som har större behov än andra? Vi kanske behöver utöka resurserna för rättsliga biträden på vissa områden medan det kanske har blivit för mycket resurser på andra områden?

Så bör en ansvarsfull regering hantera frågan när den ser att det är en snabb kostnadsutveckling, och det är också så vi gör.

Anf. 86 MORGAN JOHANSSON (S) replik:

Fru talman! Min fråga var: Kommer du att medverka till att försämra villkoren för målsägandebiträden och försvarsadvokater? Det är en mycket enkel fråga. Man kan svara antingen ja eller nej på den.

I det direktiv som ni har lagt fram är ni mycket tydliga. Där säger ni att ni vill begränsa tillgången till försvarsadvokater och målsägandebiträden och att utredningen ska lägga fram förslag om det. Ni diskuterar hur ni ska kunna höja avgifterna för rättshjälpen.

Vi socialdemokrater går i andra riktningen. Vi säger att målsägandebiträden bör komma in tidigare i processen just för att de ska kunna stödja ett brottoffer hela vägen igenom inför och under en rättegång.

Det har vi lagt fram förslag om i flera år i den här kammaren, och Johan Linander har varje gång röstat nej. Han har röstat mot förslag som handlat om att utöka möjligheterna att få målsägandebiträde.

När man sedan tittar på kostnadsutvecklingen är det som tydligen gör den borgerliga regeringen så alarmerad att kostnaden för rättsliga biträden har ökat med drygt 1 miljard sedan år 2000, på elva år. Det är den kostnadsutveckling som ni blir så upprörda över att ni måste dämpa den på olika sätt.

Jag tycker inte att det är särskilt konstigt att kostnadsutvecklingen ser ut så. Antalet mål i domstol har ökat och ambitionsnivåerna på området har också ökat.

Det är mycket märkligt att en regering som gärna är med om att sänka skatten med inte bara 1 miljard utan 15 miljarder, som vi strax ska ta ställning till, samtidigt är så oerhört snål med verksamheter som handlar om att stärka rättssäkerheten och brottsoffrens ställning.

När det gäller skattesänkningar finns det alltid pengar för regeringen. Men när det gäller brottsoffer och rättssäkerhet är det snålhetens kalla lampa som lyser.

Anf. 87 JOHAN LINANDER (C) replik:
Fru talman! Det finns ingen som har så mycket pengar som Socialdemokraterna när de sitter i opposition. Det är kanske så det fungerar när man räknar dubbelt.

Man säger: Vi ska inte ha jobbskatteavdraget. Sedan använder man de pengarna till något helt annat i sin budget. Samtidigt säger man: Får vi makten ska vi inte dra tillbaka jobbskatteavdraget.

Först använder man dem en gång. Sedan finns inte de pengarna kvar. Man kan inte använda samma pengar två gånger.

Det finns områden när det gäller rättsliga biträden där begränsningar säkert kan göras. Det är just därför vi tillsätter utredningen för att se: Finns de områdena? Finns det möjligheter där pengarna inte använts på ett korrekt sätt?

Det kanske finns andra områden där vi säger: Vi kanske borde utöka möjligheten till rättslig hjälp. Det är just därför man tillsätter en utredning. En ansvarsfull regering ser över hur man använder pengarna. Ökningen är 1 miljard, men från vad då? Det är från ca 1 miljard tidigare. Det är nästan en fördubbling av pengarna, och de har ökat under ett fåtal år.

Det blir lite märkligt när man hör Morgan Johanssons vurmande för att advokater ska få bättre betalt. Det är kanske inte det som är det allra viktigaste. Om vi använder pengar till rättsliga biträden på ett felaktigt sätt ser jag hellre att vi använder dem till skyddade boenden, hjälp till brottsofferjourer eller någonting annat. Mer pengar till advokater känns inte som det allra viktigaste om vi ska stödja dem som har utsatts för brott. Resurserna ska användas på ett korrekt sätt, och då måste man också se över hur de används.

Anf. 88 LENA OLSSON (V) replik:

Fru talman! Det är väl bra om man tycker att pengar ska användas på ett korrekt sätt. Man kan också tillägga att man kan använda dem på ett effektivt sätt. Alla från oppositionen, S, V och MP, har sagt att vi inte tycker att man har fått så mycket verkstad av de pengar som man har tilldelat rättsväsendet.

Jag skulle vilja fråga Johan Linander om det här med obligatorisk handledning för de nya poliser som kommer ut. Detta är en motion som Vänsterpartiet har väckt många gånger i många år i rad, men vi har inte fått något gehör för den.

Brottsförebyggande rådet, som har tittat lite på det här, konstaterar när det gäller förstärkningen och följden av regeringens satsning att antalet brott har ökat under perioden. Det står också att man har haft ovanligt stora pensionsavgångar under de senaste åren, vilket medför att andelen unga oerfarna poliser är stor.

Jag menar att det är ett resursslöseri när det gäller de nya poliser som kommer in i yrket. Det är påfrestande, och det kan vara rent traumatiskt med olika upplevelser i olika fall. Varför har inte majoriteten sett till att de här unga killarna och tjejerna har fått en obligatorisk och bättre handledning?

Anf. 89 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Det är intressant att höra att Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets politik är att vi ska ha ett effektivare rättsväsen. Förlåt, men det tycker vi också. Det kanske inte är det som är den stora skillnaden i hur politiken utformas. Det är klart att vi vill ha ett effektivt rättsväsen; sedan är frågan hur man uppnår det.

En av de viktiga frågorna nu är igångsättandet av den nya nationella polismyndigheten och att den får en bra start. Jag måste säga att vi fick en bra start i och med att Polisorganisationskommittén har varit enig i precis hela genomförandet.

Sedan är det beklagligt att till exempel Vänsterpartiet inte kan stå kvar vid det man har sagt i Polisorganisationskommittén. Det gäller till exempel utredningar av misstänkta poliser. Där säger Vänsterpartiet en sak i utredningen och går med på att Riksenheten för polismål, som ligger hos åklagarna, ska finnas kvar på samma sätt som i dag. Sedan säger de tvärtom i kammaren. Det blir inte lätt att hitta lösningar som har breda majoriteter eller där man är enig om man säger en sak först och en annan sak sedan.

Det är klart att jag tycker att nya poliser ska få en god handledning. Man ska få det stöd och den hjälp som man behöver som ung polis. Jag kan berätta att vi senast i går i Rikspolisstyrelsens styrelse hade en internrevisionsrapport som visade hur man tar emot nya civilanställda. Det finns problem med det, och jag tror att det finns problem även med hur man tar emot nya poliser. Det är klart att det ska finnas en handledning, men jag tycker inte att vi ska stå i Sveriges riksdag och bestämma precis hur polisen ska utforma sin handledning och hur den ska fungera. Det måste myndigheten själv klara av.

Anf. 90 LENA OLSSON (V) replik:

Fru talman! Enligt Johan Linander är det mycket som vi inte ska ta upp här i riksdagen. Men när man är ute och träffar både unga och äldre poliser hör man att de tycker att detta är en brist. Om det då inte händer någonting i myndigheten ska man givetvis tala om det i denna kammare. Det är vi som är de högst ansvariga. Det har inte kommit någon obligatorisk personalhandledning till stånd, vilket jag beklagar. Jag hoppas att ni har det i åminnelse till någon annan gång.

Vad beträffar frågan om en helt fristående myndighet är jag medveten om vad Vänsterpartiets representant sade i utredningen. Men vi har också svarat på frågan i kammaren. Vad man säger i utredningen är en sak, men partiets ställning är fortfarande att vi ska ha en helt fristående myndighet – detta för att försäkra medborgarna om att man gör detta på bästa sätt och så långt som möjligt skilt från polis och åklagare.

Detta är inte något nytt. Polisförbundet kräver det. Och som jag sade i mitt anförande har jag fortfarande inte träffat en enda polis som tycker som ni i det här fallet. De tycker som Miljöpartiet och Vänsterpartiet i frågan. Jag tycker inte att det är helt oväsentligt. Det man grundar detta på är att man vill ha ett så gott renommé och förtroende hos befolkningen som möjligt.

Jag kan inte säga på rak arm om det sedan leder till att fler fälls eller inte, men tryggheten med att vi ska kunna lita på att myndigheten gör ett så bra jobb som möjligt gör att detta är solklart för vår del.

Anf. 91 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Jag måste säga att jag blir något både förvånad och bekymrad när Vänsterpartiet står och säger: Vi har visserligen en representant i en utredning som tar hand om en av de viktigaste organisationsförändringarna i svenskt rättsväsen genom tiderna, men ni ska inte kunna lita på att denna representant för vårt parti står för partiets åsikt!

Varför sitter det då en vänsterpartist i utredningen? Ni kanske bör tänka om och berätta lite om vad partiets politik är för de representanter ni placerar i parlamentariska utredningar.

När det kommer till handledningen är det klart att Lena Olsson får säga vad hon tycker. Jag sade precis vad jag tycker också. Jag tycker att det behövs handledning. Men det är viss skillnad mellan att berätta vad man tycker och att lagstifta, vilket vi gör i den här kammaren. Att lagstifta om detaljer i hur polisens verksamhet ska styras är för mig främmande, och jag ska berätta varför. Jag tror nämligen inte att vi som politiker, som är valda för att vi har förtroende från svenska folket, kan verksamheten bättre än de myndigheter som är satta att sköta den. Om vi inte tycker att verksamheten sköts på ett korrekt sätt och att ledningen och chefer inte gör det jobb som man kan förvänta sig av dem får man byta chefer. Jag tror inte att det är rätt väg att gå att gå in och detaljstyra i myndigheters verksamhet.

Anf. 92 MARIA FERM (MP) replik:

Fru talman! Också jag skulle vilja ta upp någonting som rör kvaliteten i polisens verksamhet. Det som vi har sett under hela den tid som Alliansen har suttit i regeringsställning har varit att man har satsat på kvantitet – på att öka antalet poliser för att på detta sätt kunna klara upp fler brott.

Resultatet av det är dock inte att verksamheten har förbättrats eller att andelen personuppklarade brott har ökat, utan endast att antalet poliser ökar. Det är såklart viktigt att se över antalet poliser också, men risken är att man då förbiser kvaliteten i verksamheten.

Lena Olsson tog upp frågan om handledning, som absolut inte är en oväsentlig fråga. Dessutom är detta en budgetdebatt, och det är ju också en budgetfråga. Miljöpartiet avsätter till exempel 10 miljoner kronor till att öka handledningen för polisen. Det är jätteviktigt; det visar inte minst en aktuell avhandling från Umeå universitet. Det är viktigt för att man ska kunna hantera den verklighet som man arbetar med och för att man inte ska utveckla cynism eller bränna ut sig. Just arbetsmiljön för Sveriges poliser är jätteviktig för att de ska kunna göra ett bra jobb.

Något annat som också är viktigt är en högskolebaserad polisutbildning, någonting som vi tyvärr inte har i dag men som efterfrågas, inte minst av Polisförbundet. Det skulle kunna leda till att polisen kunde arbeta bättre, kunde få bättre utbildning och bättre verktyg men också till att det fanns forskning kopplad till polisyrket, vilket vi tror skulle vara mycket bra.

Därför skulle jag vilja höra utvecklade resonemang om hur det kommer sig att kvalitetsaspekterna inte är prioriterade för regeringen och varför ni inte har gjort någonting i de här frågorna.

Anf. 93 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Det stämmer såklart inte att kvantitet och kvalitet måste stå emot varandra. Vi har försökt jobba med bådadera. Samtidigt har vi utökat platserna för polisutbildningen för att kunna få fler poliser. Det gick ganska snabbt. Vi vill nå resultat snabbt. Om man snabbt ökar antalet poliser kommer det in väldigt många nya poliser. I det totala antalet poliser i Sverige utgör de nya poliserna en stor andel.

Det är självklart att en ung ny polis utan erfarenhet inte kommer att göra lika mycket och nå samma resultat som en äldre erfaren polis. Vi vet att många äldre poliser under den senaste tiden har gått i pension; det har varit en stor pensionsavgång. Där har en kunskap försvunnit, en kunskap som de nya poliserna håller på att bygga upp.

Antalet uppklarade brott ligger på en stabil nivå. Men eftersom fler brott anmäls har andelen uppklarade brott minskat något. Det är såklart ingenting som vi är nöjda med. Vi ser en klar förbättringspotential. Polisen måste kunna utreda en större andel av de brott som begås.

Just nu tittar man på varför det har blivit som det har blivit. Det finns en del aspekter där, såsom en ny sorts brottslighet som är betydligt svårare att utreda, internetbedrägerier. Dessa kräver stora utredningsresurser även om det kanske bara blir en fällande dom med ett lågt straffvärde.

Jag kan bara hålla med om att både kvalitet och kvantitet måste klaras av. Man kan inte välja det ena eller det enda.

Anf. 94 MARIA FERM (MP) replik:

Fru talman! Jag tycker att just kvalitetsfrågorna är väldigt viktiga. Frågan om handledning hänger till exempel ihop med frågan om förtroendet för polisen, frågan om bemötande och hur bra arbete polisen kan utföra. Även om det kan tyckas vara en detaljfråga är det viktigt vilka politiska signaler vi sänder ut. Polisorganisationen måste prioriteras resursmässigt för att det ska kunna vara ett riktigt stöd.

Nu finns det till och med forskning som tydligt visar att poliser i Sverige i större utsträckning riskerar att bli utbrända än andra poliser. Det tror jag faktiskt är någonting som vi måste ta på allvar, på samma sätt som vi verkligen måste ta på allvar den förtroendebrist som jag tror att det senaste årets olika typer av skandaler om diskriminering från polisen riskerar att leda till. Där tror jag att det är jätteviktigt att vi från politiskt håll säger att poliser behöver prioritera arbetet mot diskriminering. Man måste prioritera utbildning och vara medveten om att diskriminering existerar inom hela rättsväsendet. Om vi från politiskt håll inte säger att detta är en prioriterad fråga, varför skulle det då komma upp som en prioriterad fråga inom rättsväsendet?

Jag tror verkligen att det här är någonting som riskerar att urholka förtroendet inom polisen i stora delar av befolkningen. Registret över romer hos Skånepolisen är den senaste i raden av händelser som på olika sätt har minskat förtroendet. Jag tror att det är farligt därför att det kan medföra ett minskat förtroende för polisen och leda till svårigheter med att klara upp brott, till att färre vill ställa upp som vittne och att färre vill ge tips till polisen. På det sättet försämras möjligheterna att arbeta brottsbekämpande.

Anf. 95 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Jag vill ändå påpeka för Maria Ferm att under åren som Alliansen har styrt Sverige och svensk polis har ytterligare en trend brutits. Vi såg en snabb nedläggning av polisstationer under den förre justitieministerns tid, med en socialdemokratisk regering då Miljöpartiet ingick i majoriteten i riksdagen. Sedan dess har vi haft en snabb utveckling åt andra hållet, nämligen att vi har fått fler polisstationer, inte minst poliser i stadsdelar som är socialt utsatta. Det är en jätteviktig utveckling. Ska man få in uppgifter från allmänheten går det inte bara att komma ut i en stadsdel precis när någonting har hänt och be folk att berätta vad som hänt. Man måste bygga upp förtroendet långsiktigt. Det gör man genom att vara närvarande hela tiden.

Det är precis den politiken Alliansen har fört. Polisen ska vara tillgänglig och närvarande i samhället. Det tycker jag att vi ser resultatet av även om det finns områden där det inte fungerat bra.

En sak till vill jag ta upp. Maria Ferm säger fortfarande att det var ett romskt register. Det besvärar mig lite, eftersom Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har kommit till slutsatsen att det inte var ett etniskt baserat register utan ett register som byggde på kriminalitet. Man hade tagit in alldeles för många personer och inte noterat vilka som inte är brottsmisstänkta och så vidare. Det finns många fel i det registret, men det var inte etniskt baserat, och då tycker jag inte att man ska säga så heller.

Detaljdestinerade pengar, som Miljöpartiet vill ha, tror jag inte är bra. Jag tror inte att vi i politiken kan säga att någonting kostar 10 miljoner, 20 eller 5 miljoner för den delen heller. Politiker ska inte detaljstyra myndigheters verksamhet i allmänhet och allra minst polisens.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.