Anförande och repliker i debatt om polisfrågor

Anf. 19 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! I dag debatterar vi polisfrågor. I betänkandet behandlas 167 motionsyrkanden. 167 yrkanden – det visar verkligen vilket intresse det finns för polisiära frågor i Sveriges riksdag.

Det är också intressant att vi trots 36 reservationer och fem särskilda yttranden är överens om de stora övergripande polisfrågorna. Det är viktigt. Just nu genomgår nämligen svensk polis den största förändringen på årtionden, och det är bra att vi alla visar att oavsett eventuell politisk majoritet efter valet i höst är den utpekade vägen den som Polisorganisationskommittén har sagt och alliansregeringen senare har föreslagit. Det är den vägen svensk polis ska gå.

Svensk polis är inne i processen med att ställa om till en nationell polismyndighet från den 1 januari 2015. Omorganisering innebär alltid att kraft tas från den vanliga verksamheten – det är ofrånkomligt. Men samtidigt visar polisen i Sverige på både goda och mindre goda resultat, som inte kan härledas till omorganiseringen.

Vi börjar med det mindre bra. Det är ett misslyckande att effektiviteten minskar i utredningsverksamheten. Vi måste lyckas nå en högre utredningsprocent än dagens, inte minst för mängdbrottsligheten – den typ av brott som många av medborgarna kan råka ut för.

I dag på Rikspolisstyrelsens möte, där några av oss sitter med, diskuterade vi den minskade andelen uppklarade brott. En av förklaringarna var att många av de brott som utreds i hög utsträckning minskar, till exempel snatteri och trafikbrott där man ligger på en hög utredningsprocent. Färre av den typen av brott anmäls, och det leder till att den totala andelen uppklarade brott minskar.

Det är en del av förklaringen, men jag tror att det är långt ifrån hela. Det finns mycket mer att göra för att vi ska kunna klara upp en större andel av brotten som anmäls.

I dag måste man också påpeka att polisens it-system, det som kallas PUST eller PUST Siebel, har varit ett misslyckande. Som vi vet har rikspolischefen i dag meddelat att det systemet ska avvecklas och att man går tillbaka till det äldre systemet. Även om det här har kostat pengar var det nog nödvändigt att fatta det beslutet. Det är klart att det inte är enkelt när man har satsat mycket och verkligen kämpat för att det ska fungera. Det var också en god tanke i grunden, att fler av de vanliga brotten som inte är särskilt svåra att utreda ska klaras upp direkt på plats. En god tanke låg bakom systemet. Det var den tanken som PUST byggdes för, men den tekniska plattformen har inte fungerat. Därför var rikspolischefen tvungen att fatta det beslutet i dag.

Samtidigt visar svensk polis andra väldigt goda resultat. En av polisens viktigaste uppgifter är att förebygga brott och öka tryggheten i samhället.

Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning visar att polisen gör ett allt bättre jobb. Andelen vuxna som känner otrygghet när de går ut sent på kvällen i området där de bor har minskat från 21 procent 2006 till 15 procent 2013. Det är en fantastiskt bra utveckling på dessa sju år med Alliansen i regeringsställning. Mer än en halv miljon färre personer känner otrygghet när de går ut på kvällen jämfört med för sju år sedan. Men 15 procent är fortfarande för mycket. Det finns också vissa grupper, till exempel kvinnor, av vilka en högre andel känner sig otrygga. Vi måste fortsätta jobba med de här frågorna.

Man kan titta på brottsutvecklingen på olika sätt. Ett sätt är att titta på antalet anmälda brott. Nu kan vi se att den nästan evigt stigande kurvan för brottslighet och allt fler anmälda brott faktiskt har brutits. Det är positivt, och vi vet dessutom av Brås undersökning att anmälningsbenägenheten ökar för många av de brott som begås. Fler anmäler alltså det brott de har utsatts för.

Men det är ett trubbigt sätt att mäta brottsligheten. Ett bättre sätt är att göra som i den nationella trygghetsundersökningen, nämligen fråga människor: Har du utsatts för brott? Den frågan har ställts, och även där är utvecklingen är bra. I den rapport som togs fram under 2006 svarade 13,1 procent att de hade utsatts för något brott under det föregående året. I motsvarande undersökning som kom i januari i år svarar 11,4 procent att de har utsatts för brott. Det kanske inte låter som mycket med en nedgång från 13,3 procent till 11,4 procent. Men i faktiska tal är det ungefär 150 000 färre personer som utsätts för brott under ett år. 150 000 färre brottsoffer är en väldigt bra utveckling och ett jobb som polisen gör på ett bra sätt.

Även förtroendet för polisen och för rättsväsendet i stort utvecklas positivt. Under de här sju åren har andelen som svarar att man har stort förtroende för polisen och rättsväsendet ökat med 6–7 procent upp till 61 procent. Det kan bli bättre, men utvecklingen går åt rätt håll.

Eftersom polisen ofta får mycket negativ kritik är det viktigt att lyfta upp även den här bilden av svensk polis. Om man enbart följer medierna kan man ibland få en helt annan bild. Visst finns det poliser som gör fel. Det finns poliser som inte borde vara poliser, och det finns chefer inom polisen som fattar fel beslut. Men om vi tittar på poliskåren och de civilanställda inom polisen är det nästan 28 500 väldigt duktiga, engagerade och målmedvetna anställda inom polisen. Varje dag går de till sitt jobb för att göra vårt land lite tryggare att leva i.

Bland de yrkanden och reservationer som finns i betänkandet kan man säga att en del av förslagen är lite sent ute. Ett exempel är straffskalan för vapenbrott där utredningen redan är klar, och proposition kommer alldeles strax. Minimistraffet för grovt vapenbrott kommer att höjas.

Regeringen har under de senaste veckorna lagt fram en lång rad förslag om till exempel förbud mot tvångs- och barnäktenskap, åtgärder mot id-kapningar och fakturabedrägerier, bättre utbildning för nämndemän, höjt straff för mord och mycket mer.

Det händer mycket inom rättspolitiken, och det kommer att hända ännu mer under våren. Centerpartiet och Alliansen visar tydligt vilken rättspolitik vi står för. Det skulle vara intressant att få höra vilken rättspolitik det rödgröna regeringsalternativet står för.

24 reservationer i detta betänkande är röda, gröna eller rödgröna. Men bara en enda av de 24 står Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet bakom gemensamt. 23 visar alltså på splittring i den rödgröna rättspolitiken. Miljöpartiet och Vänsterpartiet sitter intill varandra där borta, och de har betydligt fler reservationer gemensamt. Ska vi tolka det som att det är Vänsterpartiets och Miljöpartiets rättspolitik som kommer att gälla i ett rödgrönt regeringsalternativ? Vem vet? Ge oss besked! Det är inte en enda dag för tidigt.

Vad ska man säga om Sverigedemokraternas anförande? Visst finns det problem med segregation, problem med utanförskap, problem med ungdomsgäng och problem med brottslighet i förorter. Men Sverigedemokraternas förskräckliga generaliseringar, spridande av myter och utpekande av invandrare som grupp som ansvariga för alla problem och allt ont som finns skapar bara en enda sak. Det skapar ett ännu större utanförskap, ännu fler unga, arga människor med förlorad tro på framtiden och ännu mer problem.

De som begår brott ska, oavsett om de är av svensk eller någon annan etnisk härkomst, behandlas på samma sätt. De ska förhoppningsvis åtalas och dömas. Men det är generaliseringarna som blir så fel. Sverigedemokraterna har inte en enda lösning på de problem som finns. De skapar bara mer problem.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 20 ELIN LUNDGREN (S) replik:

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Johan Linander om de neddragningar som Moderaternas Anders Borg har presenterat i dag. Har Centerpartiet och Johan Linander någon specifik uppfattning om vad det kan komma att innebära för polisens verksamhet framöver?

Krister Hammarbergh ville inte ge några svar på frågan vad det kan komma att betyda. Jag förutsätter att ni inom Alliansen har haft en diskussion om det, och kanske Johan Linander kan svara på det. Jag utgår från att det med minskade resurser inte kommer att bli en större uppklaring av brott, något som jag tror att vi är överens om är ett problem.

Jag bollar helt enkelt frågan till Johan Linander.

Anf. 21 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Vi kanske ska börja med någon sorts grundredovisning av vad pris- och löneomräkning är. Varje år fastställs den procent som ska täcka den allmänna pris- och löneomräkningen i de statliga myndigheterna. Jag tror att de flesta kommuner jobbar på samma sätt. Det skiftar såklart i de olika verksamheterna beroende på hur löneavtalen sluts. En del branscher får vissa år högre löneuppräkningar än andra. Detsamma gäller prisutvecklingen, som just nu i princip är noll eller vi kanske till och med har deflation, det vill säga priserna går ned.

För 2014 har vi haft en mycket hög pris- och löneomräkning i statens verksamheter. Alliansregeringen har satt procenten väldigt högt. Till exempel hamnar polisen på plus när det gäller PLO:n. Pris- och löneökningarna har inte varit lika höga som det som man fått täckning för, och det har blivit pengar över.

Om vi tittar tillbaka ett antal år ser vi att det har skiftat kraftigt. Vi kan gå tillbaka till ett år när justitieministern hette Thomas Bodström och tillhörde Elin Lundgrens parti. Polisledningen gick ut och sade att med en så låg pris- och löneomräkning kommer de aldrig att klara sin verksamhet, och facket rasade. Så lågt ligger vi definitivt inte och har inte gjort under ett enda av de sju, snart åtta, år som vi hittills lagt upp budgetar.

Ja, det är sant att PLO:n kommer att bli lägre för 2015 och 2016 än vad den varit jämfört med den rekordhöga uppräkningen 2014, men det betyder inte att vi ligger lägre än vad ni gjorde, Elin Lundgren. Den besparing du talar om är alltså lite falsk. Du får gärna i stället återkomma till de 10 miljarderna som ni ska spara på de statliga verksamheternas administration, hur det nu ska gå till. Det är en fråga som vi ställer oss.

Anf. 22 ELIN LUNDGREN (S) replik:

Herr talman! Jag får väl repetera det som jag sade till Krister Hammarbergh. Socialdemokraterna har inte lagt fram något skarpt förslag gällande besparingar. Det är i dag endast Moderaterna som har gjort det, vilket jag visade från talarstolen alldeles nyss. Jag noterar att inte heller Johan Linander kan säga någonting om vad neddragningarna kommer att betyda för polisens verksamhet framöver. Jag noterar också att han med snygg härskarteknik antyder att jag inte förstår, men det är en annan fråga.

Jag har läst en del tidningsartiklar och noterar att en partikamrat till Johan Linander, Fredrick Federley, beskriver utspelet enligt följande: ”Det är att köra in spaden i ögat på oss.” Ska jag tolka det som att ni inom Alliansen inte har förhandlat om det på ett bra sätt? Fredrick Federley säger vidare: ”Det … kan inte ses som något annat än en ren provokation.”

Så säger alltså Fredrick Federley om Moderaternas utspel i dag. Det får mig att fundera över vilken samsyn Alliansen har i den här frågan. Jag frågar därför igen: Ställer Centerpartiet upp på det utspel som finansministern har gjort i dag?

Anf. 23 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Det är tydligt att Socialdemokraterna inte vill debattera polisen utan allting annat. Jag kan inte låta bli att citera Elin Lundgren då hon säger: ”Socialdemokraterna har inte lagt fram något skarpt förslag gällande besparingar.” Nej, och det är just det som är problemet. De berättar över huvud taget inte vilken politik de tänker föra. Stefan Löfven är extremt tydlig med att han inte tänker säga någonting om vilken politik Socialdemokraterna vill föra om de får möjlighet efter valet. Man ber väljarna att köpa grisen i säcken och chansa.

Låt oss gå tillbaka till pris- och löneomräkningen. Jag tror faktiskt att Elin Lundgren vet vad pris- och löneomräkning är. Men om procenten sänks från en rekordhög nivå till ungefär det som varit tidigare, är det då en besparing? Nej, det kanske inte är en tillskjutning av pengar med lika mycket som tidigare, men det är inte en besparing som gör att polisen behöver säga upp personal eller dra in på någonting annat som är nödvändigt om man får en besparing. Hur mycket det kommer att betyda för polisen eller för andra myndigheter beror på hur löneavtalen sluts. Det beror på vilken prisutveckling vi har i samhället.

Den fråga som Elin Lundgren ställer kan inte besvaras eftersom vi ännu inte vet hur prisutvecklingen ser ut för 2014. Allting tyder på att den blir betydligt mindre än tidigare. Vi vet att inflationen i princip är noll, och då behövs mycket lägre pris- och löneomräkningar. Så ligger det till, herr talman.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.