Anförande i aktuell debatt om politiskt våld

Anf. 6 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Dagens debatt om politiskt våld är viktig. Vi måste alla, partier och enskilda riksdagsledamöter, ständigt fördöma och ta avstånd från alla former av våld som används för att förhindra medborgare att använda sina grundläggande fri- och rättigheter och våld som används för att politiker inte ska våga uttrycka sig och kanske inte våga besluta på det sätt de önskar.

I Sverige ha alla rätten att ha sin åsikt och att uttrycka den. Enligt regeringsformen 2 kap. 1 § har vi yttrandefrihet, friheten att i tal, skrift, bild eller på annat sätt uttrycka våra tankar, åsikter och känslor. Vidare har vi informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet och föreningsfrihet. Vi har alltså rätt att ta till oss information, bilda föreningar, mötas och demonstrera. Därtill har vi religionsfriheten som den sjätte opinionsfriheten.

I dessa tider är det värt att upprepa citatet: Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem. Det brukar tillskrivas Voltaire, men det är snarare en senare beskrivning av Voltaires sätt att uttrycka sig. Hur som helst är det grundläggande liberalism.

Fru talman! Centerpartiet har under senare år varit tämligen förskonat från politiskt våld. I en undersökning för ett tag sedan var resultatet att Centerpartiets politiker är de som är minst utsatta. Det är kanske inte i sig ett så överraskande resultat. Det är oftast ytterkantspartierna som skapar starka reaktioner.

Centerpartiet är ett samförståndsparti. Det gäller inte minst ute i kommunerna där vi har ett femtiotal kommunstyrelseordförande och är med och styr i ca 150 kommuner. Genom att vara närvarande i människors vardag och bedriva en närodlad politik skapar vi oftast inte så starka negativa känslor.

Givetvis drabbas även Centerpartiet. Det är bara två valrörelser sedan som vi var det allra mest utsatta partiet. En grupp som kallade sig för Osynliga partiet hade bestämt sig för att våra politiker skulle hotas. Fönster krossades, och partiexpeditioner klottrades ned.

Anledningen var väl inte alldeles glasklar. Sannolikt berodde det på vårt förslag om lägre ingångslöner för ungdomar för att de skulle få in en fot på arbetsmarknaden. Det hade skapat en stor diskussion, och i diskussionen framställdes förslaget som att det skulle vara en försämring för arbetslösa ungdomar när det i själva verket var en möjlighet för unga. I förslaget fanns också en del om utbildning inom de ungas nyanställning. Vårt förslag är i dag genomfört, och alla andra partier försöker att ta åt sig äran för det. Så kan det vara.

Den typen av politiskt våld som vi utsattes för och som alla partier utsätts för då och då är fruktansvärt frustrerande. I en valrörelse är det oftast ett väldigt högt tempo, och valarbetare tycker att det är jobbigt. De får dessutom gå omkring och vara rädda och får merarbete med allt från att byta ut fönsterrutor till att byta nedklottrade valaffischer. Det är jobb som oftast medlemmar får göra som gör allting på sin fritid.

Hur ska vi då komma till rätta med politiskt våld? Vi ska förhoppningsvis komma fram till några bra idéer i den här debatten. Det har kommit förslag om att ha skärpta straff för politiskt motiverat våld. Jag och Centerpartiet säger inte nej till det. Samtidigt måste man fundera på om vi ska ha lagar som gäller för förtroendevalda politiker men inte för andra.

Det kan vara minst lika allvarligt för samhället i stort att journalister hotas och inte vågar skriva det de har tänkt att skriva.

Fru talman! Det allra första som vi måste göra är att i varje läge och på alla sätt ta avstånd från allt politiskt våld inklusive hat, hot och kränkningar – som i dag tyvärr är vardag på nätet. Om ett partis företrädare stöttar webbplatser där hatet flödar, där personer kränks i mängder av inlägg och där hoten är vanligt förekommande legitimerar man samtidigt den typen av politiskt våld. Ett parti kan inte med trovärdighet ge stöd till webbplatser där politiskt våld motiveras och samtidigt beklaga sig högljutt över att bli utsatt för politiskt våld.

Allt våld är fel. Allt politiskt våld är fel. Om man tycker det måste man också visa det i praktiken. Ett parti kan inte i den ena sekunden fördöma politiskt våld mot det egna partiet och i den andra sekunden legitimera våldet genom att stötta hemsidor som uppmuntrar politiskt våld mot andra partier och deras förtroendevalda. Man måste bestämma sig för om politiskt våld är fel eller inte. Om det är fel är det alltid fel, oavsett vem eller vilka det vänds mot.

Anf. 14 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! I mitt första inlägg sade jag att en undersökning visar att Centerpartiet är minst utsatt för politiskt våld. Det är jag givetvis glad för. Men bakom statistiken och ett lägre procenttal finns ändå åtskilliga hot, kränkningar och våldshandlingar.

I somras fick Centerpartiets ungdomsförbunds ordförande Hanna Wagenius ett samtal. Mannen som ringde kallade henne landsförrädare. Han sade att han skulle hitta henne och döda henne.

Vem som helst förstår hur obehagligt och skrämmande det är att få ett sådant samtal. Är det ett skämt eller är det allvar? Finns han nära? Vågar jag gå ut?

Mannen var medlem i Sverigedemokratisk Ungdom och kunde spåras, och i oktober dömdes han för olaga hot och även för två fall av misshandel som han också har gjort sig skyldig till.

Hur får en ung politiskt aktiv man för sig att ringa och hota en ung politiskt aktiv kvinna för att hon tycker annorlunda än han själv? Det kan finnas många förklaringar, men att höga partiföreträdare i det egna partiet själva begår brott mot politiska motståndare gör självklart steget enklare att ta för den unge mannen. När han vet att de han ser upp till i partiledningen själva förtalar politiska motståndare legitimerar det den typen av handlingar: politiskt våld mot politiska motståndare.

En annan förklaring kan säkert vara, som flera andra har varit inne på, en ung osäker man som ständigt lär sig och tar till sig av det som står på diverse sajter på nätet, till exempel Avpixlat, som en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter har hjälpt till att finansiera. Det är en webbplats som är fylld av hat, hot och kränkningar.

De allra flesta som läser den typen av texter gör inte som det står. Det är tur. 99,9 procent går inte ut och köper en spade för att misshandla en person, eller ännu värre gräva ned en person, fastän någon uppmanar till det genom att skriva: Jag förespråkar inte våld, men det finns spadar på Jula.

Förhoppningsvis planerar inte någon ett massmord på muslimer bara för att det gång på gång finns texter där det står hur underbart det vore utan muslimer på jorden. De allra flesta tror förhoppningsvis inte på myter som att islam förespråkar våldtäkt som straff mot kvinnor. Men, fru talman, det finns personer som blir inspirerade, som känner att deras idéer om våld mot politiska motståndare legitimeras, att det blir acceptabelt, normalt, att hata, hota och kränka. Det är till och med helt okej att ringa upp till en politisk motståndare och hota denna till livet.

Nu har Richard Jomshof inlägget efter mig. Snälla! Berätta hur du och ni i Sverigedemokraterna ser på kopplingen mellan att stötta den typen av hat, hot och kränkningar som finns på till exempel Avpixlat och det som händer senare. Ser ni att det finns en koppling? Förstår ni?

Om inte vi riksdagsledamöter, politiska företrädare, står upp mot alla former av politiskt våld kommer vi indirekt att säga till dem som har den typen av idéer att det kanske är okej att bete sig så. Vi måste bete oss väl mot varandra och ta avstånd från den typen av politiskt våld. Då först kan vi komma någonstans och bekämpa politiskt våld.

Anf. 22 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Allt våld är fel. Allt politiskt våld är fel, oavsett om det är fysiskt våld eller språkligt, verbalt våld i form av hot och kränkningar. Allt politiskt våld är fel, oavsett om det vänds mot centerpartister, vänsterpartister, sverigedemokrater eller andra. Ingen som utsätts för våld får skylla sig själv.

Det minsta man kan begära av ledare för riksdagens partier är att de på alla sätt ska ta avstånd från alla former av politiskt våld, både i ord och i handling, inte acceptera förtal av politiska motståndare och inte samarbeta med webbplatser där hat, hot och kränkningar är affärsidén.

I denna debatt har vi hört Sverigedemokraternas upprördhet över våld mot det egna partiet. Jag håller med Richard Jomshof om det förkastliga i att störa andra partiers verksamhet. Men hade det inte varit lämpligt med lite självkritik också? I tre inlägg hittills har Jomshof inte nämnt ett ord om hur det egna partiets företrädares handlingar legitimerar politiskt våld. Det är inte trovärdigt att i ena sekunden förskräckas över politiskt våld mot det egna partiet, och i ord hävda sitt motstånd mot allt politiskt våld, och i nästa sekund i handling legitimera politiskt våld mot politiska motståndare.

Jag lovar att Centerpartiet vid varje tillfälle ska försvara allas, inklusive Sverigedemokraternas, rätt att demonstrera och uttrycka sina åsikter utan att störas av motdemonstranter, om Richard Jomshof lovar att ta tag i Sverigedemokraterna och se till att partimedlemmar i allmänhet och partitoppen i synnerhet inte fortsätter att förtala, kränka och legitimera politiskt våld mot andra.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.