Gör jag skillnad…

I lördags var det Centerpartiets nomineringsstämma i min valkrets, södra Skåne. De senaste tre valen, 2002, 2006 och 2010, har jag varit förstanamn på listan men för några månader sedan bestämde jag mig för att inte kandidera i 2014 års val. Tolv år är väldigt lång tid och jag vill hinna med mer i livet än att “enbart” sitta i riksdagen. Jag har ännu inget bestämt, men det är å andra sidan tio månader kvar.

Nu när det är slutgiltigt att jag inte kommer att fortsätta i riksdagen kommer en del tankar upp i huvudet som jag inte har tänkt förut på samma sätt. När man är mitt uppe i den dagliga politiken så händer det ständigt nya saker och jag inser att jag har lagt för lite tid och möda på att reflektera över vad jag egentligen gör.

Gör jag skillnad? Det är en tämligen väsentlig tanke. Har jag suttit i riksdagen i tolv år utan att göra skillnad?

Politiken är inte en enmansshow. Till och med en minister har svårt att säga “jag har förändrat” eller “jag har beslutat” eftersom alla regeringsbeslut tas i regeringen som kollektiv. Ännu svårare är det i riksdagen. Vi är 349 ledamöter som fattar besluten. Kan jag då säga att jag som en av 349 har gjort skillnad?

För min egen skull så tänker jag skriva ner saker och händelser, en del ligger flera år tillbaka i tiden, där jag känner att jag har gjort skillnad. Kanske kommer jag också att skriva om misslyckanden, även sådana kan ju innebära att man gör skillnad.

För ett par veckor sedan fick jag en redogörelse över hur de sociala insatsgrupperna har utvecklats. Då kom jag att tänka på ett samtal som jag och min dåvarande politiska handläggare hade om unga som är på väg att skapa en kriminell identitet någon gång 2005-2006. Det handlade inte om att ungdomar begår något brott då och då, utan om de som går från enstaka till många brott. Om de som börjar bli livsstilskriminella. Det sker ofta i kombination med dålig skolgång, hög frånvaro, dålig föräldrakontakt, gängbildande osv. Det hjälper inte att polisen tar den unge då och då, det gör ingen skillnad.

Då pratade vi istället om att samhället måste samordna sig och alla från polis, skola, socialtjänst, föräldrar m.fl. måste jobba tillsammans för att få den unge att ändra bana i livet. Det är mycket lättare att göra det tidigt än senare i livet. Vi använde inte ordet sociala insatsgrupper, men det var i princip samma koncept som nu är sociala insatsgrupper.

Jag tror att vi tog några steg mandatperioden 06-10, men konceptet “Sociala insatsgrupper” kom till först under den här mandatperioden. RPS fick ett uppdrag i maj 2011 att starta pilotprojekt med sociala insatsgrupper i tolv kommuner och stadsdelar. Det fungerade bra och nu har ytterligare 28 kommuner och stadsdelar startat upp samma verksamhet och ytterligare 30 är på gång.

Jag påstår inte att det inte hade funnits sociala insatsgrupper utan mitt arbete med frågan, men jag känner definitivt att jag har gjort skillnad.

This entry was posted in Tolv år i riksdagen. Bookmark the permalink.

3 Responses to Gör jag skillnad…

  1. Den skillnad du mest kommer bli ihågkommen för Johan efter dina 12år, är hur du omyndigförklarat mellan 500.000-700.000 båtägare utan att förklara på vilka grunder, ej heller varför du tycker det är bra med en lag på sjön där 2 poliskårer ska lösa ett problem som är politiskt uppfunnet och påhejat av särintressen, men något problem finns inte, endast som hjärnspöke. Samtidigt läser vi hur kriminaliteten grasserar, det saknas resurser, men denna promillelag, den brann du innerligt för. Men Johan, vilket problem ville du lösa med denna detaljstyrande lag? Är man inte liberal (som du) så ska man nog inte tillhöra ett liberalt parti, såsom Centerpartiet, så du gör många en tjänst som slutar med politik.

  2. Att vi inte är överens är helt i sin ordning för mig, men en sak som jag inte kommer att sakna när jag lämnar politiken är personer som inte kan göra skillnad på sak och person.

  3. Don Joan says:

    Som vanligt är du ödmjuk i dina funderingar Johan. Givetvis har du gjort stor skillnad under alla år i riksdagen och du har gjort det med bravur. Du är en av de bättre för att inte säga bästa politiker jag sett debattera då du har lugnet samt respekten för motparten. Man kan mediaträna politiker i åratal utan att lyckas medan somliga bara har det. Riktigt trist att du inte kandiderar men förhoppningsvis hittar du nya utmaningar där du har möjlighet att utvecklas och trivas. Tack för ditt engagemang under alla år i riksdagen och lycka till framöver.

Leave a Reply

Your email address will not be published.