Anförande och repliker i debatten om fortsatt giltighet av de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel

Anf. 28 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! De lagar som vi nu debatterar är
lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, som brukar kallas preventivlagen,
lagen om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, det vill säga utredningslagen,
3 § i lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet, ett långt namn på en lag som brukar kallas underrättelselagen, samt
lagen om hemlig rumsavlyssning, det vill säga buggningslagen.

Det är lagar som potentiellt kan användas för att inskränka människors personliga sfär. Det är också syftet med dem. Syftet är att utreda brott. För att kunna göra det måste man kunna komma närmare inpå dessa personer än vad de känner till.

Dessa fyra lagar har utretts i en utredning som heter Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott. Sten Heckscher, som var utredare, levererade en nästan 900 sidor lång utredning under förra året. Utredningen kom fram till att de hemliga tvångsmedlen används relativt sällan.

Jens Holm stod här tidigare i replikskiftet med Patrick Reslow och påstod att man avlyssnade kreti och pleti. I genomsnitt gavs det 54 tillstånd till buggning per år och 36 tillstånd enligt preventivlagen i snitt per år. Det kan man knappast kalla att avlyssna kreti och pleti.

Det är dessutom totalt verklighetsfrånvänt, eftersom vi vet att det tar oerhört mycket resurser från polisen att syssla med den här typen av tvångsmedel. Bara resursfrågan gör att man begränsar sig så mycket det bara går. När dessa tvångsmedel måste användas är det klart att polisen ska kunna använda dem.

Utredningen kom fram till att buggning har använts främst vid misstanke om grov organiserad brottslighet medan de övriga tvångsmedlen har använts främst av Säkerhetspolisen till exempel vid misstanke om terrorismbrott och spioneri.

Herr talman! Eftersom Miljöpartiets Maria Ferm och Vänsterpartiets Jens Holm inte tycks ha läst utredningen tänkte jag citera lite ur den: ”Sammantaget har vi även beträffande lagen om hemlig rumsavlyssning bedömt att vår kartläggning ger stöd för att beaktansvärd nytta förekommit vid tillämpningen. Detta gäller såväl inom den öppna polisens som inom Säkerhetspolisens område.”

Vidare sägs: ”Vid vår kartläggning av tillämpningen har det kommit fram att beaktansvärd sådan nytta förekommit vid Säkerhetspolisens tillämpning av såväl 2008 års utredningslag som lagen om hemlig rumsavlyssning. Sammantaget har vi bedömt att det finns ett starkt behov av att kunna använda hemliga tvångsmedel vid förundersökningar avseende kontraterrorism, kontraspionage och författningsskydd.”

Är det inte lite väl fräckt att som Miljöpartiet och Vänsterpartiet hävda att det inte finns en tillräckligt bra utredning? Hur skulle utredningen ha sett ut? Skulle det vara 9 000 sidor i stället för 900 för att vara en tillräcklig bra utredning så att ni skulle vara nöjda? Sanningen är snarast att ni representerar oppositionspartier, och ni agerar verkligen som att ni passar i opposition.

I det sammanhanget kan jag tillägga att mycket av det ni säger vad gäller integritetsfrågor är bra. Centerpartiet håller med om att många åtgärder behövs för att stärka skyddet av den personliga integriteten. Men att samtidigt dra slutsatsen att vi måste göra det sämre för polisen att bekämpa grov organiserad brottslighet och terrorism är något helt annat. Vi måste klara både integritetsskyddet och kampen mot den grova organiserade brottsligheten.

Ni föreslår att preventivlagen, utredningslagen, underrättelselagen och buggningslagen ska upphävas. Det kvittar i övrigt vad ni säger. Vill ni inte förlänga kommer de att upphöra den 1 januari 2014. Det skulle innebära att Säkerhetspolisen och den vanliga polisen inte längre skulle ha de viktiga verktygen för att bekämpa grov och systemhotande brottslighet.

Till de kriminella som skjuter mot varandra i gängen i Göteborg kan man bara säga: Stort grattis! Man kan säga till terrorister som planerar att skjuta journalister som står upp för yttrandefriheten: Stort grattis! Man kan också säga till länder som sysslar med flyktingspionage mot regimkritiker som flytt till Sverige: Stort grattis! Vänsterpartiet och Miljöpartiet bjuder på en tidig julafton.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

Anf. 29 MARIA FERM (MP) replik:

Herr talman! Jag tycker att det ganska ofta blir lite märkligt när vi har de här diskussionerna och det från regeringens håll framstår som att man antingen är för allt de föreslår eller emot att över huvud taget försöka bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Ingenting kunde ju vara längre ifrån sanningen.

Det är så klart jätteviktigt att vi har effektiva metoder för att bekämpa grov organiserad brottslighet. Det är någonting jag tror att vi alla är överens om, och jag tror att det lite grann infantiliserar debatten att försöka hävda något annat. Däremot ser vi att lagarna är förknippade med väldigt stora problem. Lagarna har funnits sedan 2008, så det är inte så otroligt lång tid. Det är inte heller så att Sverige inte på något sätt bekämpade grov organiserad brottslighet före 2008, då ni för övrigt också var i regering.

Vi har inte sagt att det inte finns ett behov av hemliga tvångsmedel; tvärtom tror jag att det finns ett sådant behov. Men inte förrän de problem vi har sett under de här åren är åtgärdade kan vi överväga någon typ av permanentning. Det måste också bli en stor förbättring av integritetsskyddet innan det kan komma på tal. Vi har nämligen sett att polisen till exempel inte gallrar uppgifter som de ska, att uppteckningar som har tagits fram via hemliga tvångsmedel inte förstörs som de ska och till exempel – vilket Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden påpekade i januari – att polisen i realtid har genomfört olovlig övervakning.

De här sakerna måste åtgärdas, och därför skulle jag vilja fråga Johan Linander hur det kommer sig att regeringen under de här åren inte har gjort någonting för att förändra situationen och komma till rätta med de problem vi gång på gång ser.

Anf. 30 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Ja, det blir lite svårt i debatten. Den ena parten, i det här fallet Maria Ferm, sade tidigare i talarstolen att medborgare övervakas, och vi hörde tidigare Jens Holm tala om att ”personer” eller ”man” avlyssnas. Om man inte börjar med att se att det är vid väldigt få tillfällen lagarna används och att de som på något sätt övervakas är misstänkta för mycket, mycket grov brottslighet blir det en väldigt konstig diskussion.

Det är klart att vi från alliansregeringen har vidtagit en lång rad olika åtgärder för att förbättra integritetsskyddet till exempel vad gäller offentliga ombud, vilket vi har utökat. Det återkommer vi till när lagarna ska permanentas – för det ska de. Det räcker att läsa propositionen. Jens Holm ställde en fråga tidigare, och hade han läst propositionen hade han fått svaret där.

Jag skulle i stället vilja ha svar på en sak. Både V och MP säger att de visst kan tänka sig vissa hemliga tvångsmedel. Ja, hemliga tvångsmedel är ju även kameraövervakning och telefonavlyssning. Kan vi få svar på om ni vill ha de fyra lagarna eller om ni inte vill ha dem?

Svarar ni att ni kan tänka er de fyra lagarna och att ni kan tänka er buggning med mera men att vi måste ha ett bättre integritetsskydd, vilket vi får höra – hur ska då integritetsskyddet se ut? Handlar det om att tillsätta en integritetskommission, och så är ni nöjda och säger ja till det här? Eller är det faktiskt så, vilket jag tror, att ni kommer att säga nej till de här lagarna oavsett vilka förändringar i integritetsskyddet regeringen kan tänkas göra?

När det sedan gäller olika fall där granskningar och internrevisioner kommer fram till att det har begåtts misstag kan jag säga att jag tror att Internrevisionen har några anmärkningar på Rikspolisstyrelsens styrelse, där både Maria Ferm och jag sitter, varje gång. Sedan lyssnar polisen på det, följer det och rättar till. Det visar alltså bara att det är bra att man granskar. Skulle vi inte granska skulle vi inte hitta någonting.

Anf. 31 MARIA FERM (MP) replik:

Herr talman! Det var i och för sig inte Internrevisionen jag hänvisade till, utan Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Det finns dock flera olika instanser som just granskar den personliga integriteten.

Det är för övrigt ett av problemen: Ansvaret är väldigt utspritt, och ingen har det heltäckande ansvaret för just integritetsskyddet. För att svara på din fråga är alltså en av de första åtgärderna som behöver genomföras att inrätta en integritetsskyddsmyndighet som får det samlade ansvaret för detta. Det tror jag är en väldigt viktig åtgärd eftersom vi nu faller mellan stolarna och det är flera olika myndigheter som har delansvar i det. Det är alltså en viktig del.

En annan viktig del som skulle förbättra situationen är att offentliga ombud också bör medverka i ärenden om hemlig teleövervakning. Det är faktiskt en konkret fråga som skulle förbättra situationen och som jag gärna skulle vilja veta vad Johan Linander har att säga om.

För att återkomma till den grundläggande kritiken är dock den utredning som har gjorts och det Johan Linander lyfte fram tidigare, att det finns ett behov av lagstiftningen, inget jag på något sätt har sagt något annat om. Däremot ser jag väldigt stora problem med att vi nu har haft lagarna i fem års tid och att regeringen inte har gjort någonting för att komma till rätta med brister som gång på gång har påtalats av olika myndigheter. Det har till exempel påtalats av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, men även av flera andra.

Det handlar om gallring av uppgifter, att man inte förstör de uppteckningar som kommer fram och så vidare. Det är någonting som gång på gång påtalas, och jag känner mig absolut inte bekväm med att gå vidare med lagarna utan att vi rättar till de brister som finns. Där tycker jag inte att regeringen har gjort någonting för att ta det här på allvar, och jag vill se en förändring.

Anf. 32 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Det är beklagansvärt att Maria Ferm blandar ihop olika saker. De saker du pekar på, som att man inte gallrar ordentligt i registret, har egentligen ingenting med just de fyra lagarna att göra. Det handlar kanske om att ni inte har förtroende för att polisen sköter sitt uppdrag, och det är sorgligt i sådana fall.

Ni har sett att det finns några problem. Ja, det finns det säkert, men vi brukar hitta några problem när vi granskar på olika sätt. Sedan rättar man sig efter det och gör bättre. Det är därför man har granskning. Vad ni säger är dock att ni drar slutsatsen att vi ska göra det enklare för de grovt kriminella att verka i Sverige. Ni måste åtminstone vara så ärliga att ni förstår vad era egna förslag innebär. Om ni säger att vi inte ska ha de här fyra lagarna från årsskiftet – för det är precis vad ni säger – säger ni samtidigt att det ska bli enklare för grovt kriminella att verka i Sverige. Det är slutsatsen, och ingen annan.

När det gäller offentliga ombud vid hemlig kameraövervakning är det kanske en viktig fråga, men det har inte heller med det här att göra.

(MARIA FERM (MP): Det var hemlig teleövervakning.)

Ja, hemlig teleövervakning – det är också ett tvångsmedel som används, och vi får en redovisning en gång per år.

När det gäller offentliga ombud ska man veta att det finns oerhört många tillfällen som kriminella byter telefoner och kort i telefonerna. Man måste ha ett nytt tillstånd varje gång för att kunna avlyssna det nya kortet. Det går ofta väldigt snabbt, och det är därför det också behövs interimistiska beslut – man behöver göra det på minuten. Att kalla in ett offentligt ombud och gå till domstolen tar betydligt längre tid, och då blir det enklare för kriminella.

Man måste hela tiden avväga hur vi klarar integritetsskyddet samtidigt som vi klarar att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är bra på att bry sig om integritetsskyddet – det säger jag också – men ni klarar inte av den andra delen. Man måste kunna möta båda sidor.

(Applåder)

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.