Öka rättssäkerheten i djurskyddsärenden

De senaste åren har antalet djurskyddsärenden ökat. Länsstyrelsen får in fler anmälningar, gör fler kontroller och omhändertar fler djur. Samtidigt ökar missnöjet med hur djurskyddsärendena hanteras och avgörs. Detta skapar otrygghet i redan pressade näringar, och kan även vara avskräckande för dem som kan tänka sig en framtid som animalieproducenter.

Det är ingen tvekan om att Sverige ska ha ett djurskydd av världsklass. Det är inte heller någon tvekan om att den som grovt vanvårdar sina djur ska beläggas med djurförbud. Men lika klart är att det ska finnas en hög rättssäkerhet i förfarandet. Oskyldighetspresumtionen ska gälla för alla och det ska finnas en verklig möjlighet till rättslig prövning, även i sakfrågan.

Många djurskyddsinspektörer gör ett bra jobb och har god kommunikation med djurägaren. Precis så som det ska fungera. Många av de problem som uppmärksammas vid inspektioner eller som har kommit in som anmälan kan rättas till på ett enkelt sätt om det finns en förtroendefull kommunikation mellan inspektören och djurägaren. Tyvärr fungerar det inte alltid så och det finns en rad fall där man har blivit osams och inspektörens opartiskhet blir ifrågasatt.

För att åter kunna öka förtroendet för Länsstyrelsernas djurskyddshantering så menar vi att djurägare som inte har förtroende för sin inspektör ska kunna begära en second opinion av en annan inspektör. Det är en liten kostnad för att kunna öka förtroendet. Det blir också billigare för samhället i stort om problemen kan lösas på det sättet istället för att bli en rättsfråga för domstol.

När det gäller förvaltningsrätternas hantering av djurskyddsärenden så finns det också som vi ser det en brist som behöver åtgärdas. Djurskyddsärendena är inte enbart en fråga om juridik och därför behövs det inte enbart juridisk kompetens utan även expertkunskap.

En relevant jämförelse kan göras med Mark- och Miljödomstolarna som handlägger mål som exempelvis gäller miljö- och vattenfrågor, fastighetsbildning och plan- och byggärenden. Dessa ärenden är också komplicerade på ett sätt som ligger utanför den normala juridiska kompetensen och därför anlitas tekniska råd och särskilda ledamöter.

På Sveriges Domstolars hemsida beskrivs behovet så här:
”Vid avgörandet av mål och ärenden är såväl den juridiska kompetensen som expertkunskapen inom verksamhetsområdet viktig. Lagfarna domare dömer tillsammans med tekniska råd och särskilda ledamöter. De tekniska råden, som är anställda vid domstolen, har teknisk eller naturvetenskaplig utbildning. De särskilda ledamöterna tillför sakkunskap inom det område som målet eller ärendet gäller.”

Vi menar att samma kunskapsbehov behövs inom djurskyddsärenden och föreslår därför att även att förvaltningsrätterna i djurskyddsmål ska kunna kompletteras med tekniska råd och särskilda ledamöter med sakkunskap.

Johan Linander (C), Riksdagsledamot, Skåne
Kristina Yngwe, Ordförande LRF Ungdomen
Staffan Danielsson (C), Riksdagsledamot, Östergötland

This entry was posted in Insändare. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.