Ge offren för människohandel stöd efter hemkomst

Slavar packas inte längre på stora skepp och förs fastkedjade över Atlanten. Istället stuvas de in i lastbilar, smugglas med Finlandsfärjan eller kanske sitter bredvid dig på flyget från London. De tvingas till ett hårt arbete, till brottslighet, till tiggeri eller till prostitution. Ett fåtal vågar fly från sina förövare och kanske efter polisanmälan och rättegång kommer de tillbaka hem, men hemkomsten är ofta allt annat än en dans på rosor.

Till allra största delen är människohandeln dold. Vi ser inte vad som egentligen händer. Men i Sverige finns det år 2012 flera hundra människor som lever i slaveri eller under slaveriliknande förhållanden. Det är människor som lever under hot om våld kanske både mot sig själva och mot den familj de har lämnat bakom sig. Det är inte konstigt att de är rädda och ovilliga att gå till polisen. När polisen ändå lyckas hjälpa ett offer som utsatts för människohandel så väntar inte sällan en svår återkomst till hemlandet.

Ofta kommer offren hem till en tillvaro som är lika fattig som den de försökte lämna bakom sig. De kan må psykiskt och fysiskt dåligt efter misshandel eller övergrepp, behandlas illa av omgivningen för att de har prostituerat sig eller för att ha misslyckats med ett försörjningsansvar de förväntades uppfylla. Det förekommer också att det finns en hotbild för dem som återvänder, särskilt om de vittnat mot människohandlarna eller försett myndigheter med information. Ofta är de skuldsatta och råkar återigen i klorna på människohandlarna för att betala tillbaka en påhittad eller verklig skuld.

Vårt ansvar för dessa människor är stort och ändå gör vi väldigt lite för dem. Offren skickas hem utan att vi vet vad som händer sen.

Centerpartiet vill att Sverige ska ta ett större ansvar för vad som händer i hemlandet när någon som har varit utsatt för människohandel skickas tillbaka. I vissa länder är detta väldigt svårt, men så långt det går och särskilt när det gäller länder inom EU, där många av offren kommer ifrån, bör vi ha högre ambitioner än att skicka tillbaka människor och hoppas på det bästa.

Just nu pågår ett projekt som ingår i ett nationellt regeringsuppdrag. Syftet med projektet är att utveckla ett program för tryggare återvändande till ursprungsländer för människor som utsatts för prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Projektet kommer att pågå i fjorton månader och regeringen har öronmärkt 1,5 miljoner kronor för detta ändamål.

Detta projekt är bra, men dels bör det utvidgas för att inkludera även personer som har utsatts för annan typ av människohandel än för sexuella ändamål, dels måste vi förvissa oss om att programmet blir permanent.

Det finns mycket vi kan göra för att hjälpa hemvändande offer för människohandel. Bland annat upparbeta kontakter med lämpliga mottagande aktörer i hemländerna, kvalitetssäkra vem som tar emot den återvändande och återrapportera till det mottagande landet när en förövare släpps efter avtjänat fängelsestraff.

Johan Linander
Rättspolitisk talesperson för Centerpartiet och rapportör för människohandel inom Baltic Sea Parliamentary Conference

This entry was posted in Insändare. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.