Anförande om Samverkan för att förebygga ungdomsbrottslighet

Anf. 68 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! För Centerpartiet och alliansregeringen är kampen mot ungdomsbrottsligheten av allra högsta prioritet.

Det finns många unga som någon gång begår något brott. För de allra flesta är det en engångsföreteelse. De fortsätter inte in på en kriminell bana. Men de finns också de som fortsätter att begå brott och trappar upp det. Detta sker inte sällan i unga år.

De är dessa unga som samhället måste ha kraft, resurser och befogenheter att hjälpa. Det handlar just om att hjälpa. Det är det viktiga. Det är viktigt för att förhindra fortsatt brottslighet. Men det är också viktigt för den unga personen och för att han eller hon ska komma på rätt köl, få en ny chans att utbilda sig, få ett jobb och leva ett laglydigt liv.

Vi har från alliansregeringens sida under dessa sex år redan vidtagit en rad åtgärder. En av dem som jag skulle vilja nämna särskilt här i dag är de sociala insatsgrupperna. Rikspolisstyrelsen fick i mars 2011 i uppdrag av regeringen att genomföra en pilotverksamhet med sociala insatsgrupper, och i tolv kommuner och stadsdelar runt om i landet startades denna typ av lokala pilotverksamheter.

Målgruppen är unga i riskzonen för att utveckla en kriminell livsstil som därmed riskerar att rekryteras in till kriminella nätverk. Det är också unga som redan har kommit så långt men som vill lämna det kriminella nätverket eller den kriminella livsstilen. Verksamheten är inriktad på unga i åldern 15–25 år.

Huvudansvaret ligger ganska naturligt på socialtjänsten. Socialtjänsten ska inom de sociala insatsgrupperna samarbeta med polisen, andra berörda myndigheter och också organisationer och andra som kan hjälpa till på något sätt. Tillsammans använder de sin samlade kompetens fokuserat och uthålligt i arbetet för att hjälpa den unge som befinner sig i riskzonen eller vill lämna det kriminella livet.

För ett par veckor sedan presenterades en första utvärdering av de sociala insatsgrupperna, och det var en positiv utvärdering vi fick. Genom ett samordnat arbete så kan unga som är på väg in på den kriminella banan eller som har varit där och vill därifrån hjälpas tillbaka på rätt väg till ett laglydigt liv.

En av de negativa saker som lyftes fram i utvärderingen var problemet att få den unges samtycke till att bryta sekretessen mellan myndigheterna. Sekretesslagstiftningen lägger hinder i vägen för en effektiv samverkan kring den unge som befinner sig i riskzonen. Det visade sig också att socialtjänsten tolkar lagstiftningen lite olika över landet.

Därför tar vi nu steget och inför den nya sekretessbrytande bestämmelsen som gäller unga under 21 år. Bestämmelsen innebär att socialtjänsten kan lämna ut en uppgift till polisen om det finns risk för att den unge kommer att utöva brottslig verksamhet och att utlämnandet av uppgiften till polisen kan antas bidra till att förhindra den brottsliga verksamheten.

Utöver detta finns det några ytterligare begränsningar. Utlämnandet av uppgiften får inte ske om det är olämpligt med tanke på planerade eller pågående insatser för den unge. Uppgifter som angår misstankar om redan begångna brott får inte lämnas ut utöver med de regler som redan finns i dag. På det området förändras alltså inte regelverket.

Socialsekreterare har liksom många andra som jobbar med myndighetsutövning ett stort antal lagar att följa. Precis som för nästan alla andra lagar innebär det att tolkningar måste göras. Det finns förarbeten som hjälper. Det kommer givetvis att behövas vidareutbildning för socialsekreterarna så att de verkligen kan använda den nya lagen på rätt sätt.

Men man ska inte tro att man kan ändra lagar och att det sedan inte blir några nya frågor som ställs. Det görs alltid när vi ändrar lagarna.

På Sverigedemokraternas Margareta Larsson lät det som att det skulle vara för socialsekreterarnas skull som rätten att bryta sekretessen skulle utökas ytterligare. Faktum är att vi till justitieutskottet har fått brev från socialsekreterarnas fackförbund, och deras kritik går tvärtom ut på att de tycker att vi redan nu går för långt från regeringens och utskottsmajoritetens sida. Det förslag som Sverigedemokraterna lägger fram läggs alltså inte fram för socialsekreterarnas skull – åtminstone tycker de inte det själva.

Den andra förändring som vi gör i dag är att polisen ska få utökad möjlighet att tillfälligt omhänderta omyndiga personer, alltså personer under 18 år, när de påträffas i en miljö som innebär en överhängande fara och en allvarlig risk för den unges hälsa och utveckling. I denna riskbedömning ska man även ta med risken för att utsättas för brott eller för att själv involveras i brottslig verksamhet.

Detta är ett sätt att hjälpa unga som är på fel väg – på väg in i kriminalitet eller i gäng där många begår brott. Det är också ett sätt hjälpa till att förhindra rekrytering av unga till kriminella grupperingar. Allt detta gör vi för att vi vill hjälpa de unga så att de inte fortsätter in på den kriminella banan. Det är för deras skull.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.