Anförande och repliker i budgetdebatten om rättsväsendet

Anf. 103 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! Under förmiddagen lyssnade jag lite på arbetsmarknadsutskottets debatt. Den handlade om arbetsmarknad, integration och jämställdhet. Den tendens jag hörde då fortsätter nu under eftermiddagen i justitieutskottets debatt. Socialdemokraterna fortsätter på samma sätt med den ena domedagsprofetian efter den andra. Allt i Sverige tycks vara värdelöst. Det verkar som om Sverige befinner sig i botten av världen när det gäller allt från jämställdhet till brottslighet, men så är det inte. Jag tror inte att någon håller med om det. Ni får gärna kritisera regeringen och den politik vi för, men Sverige är faktiskt inget dåligt land att leva i.

Det finns mycket som kan förbättras, men det finns också många positiva signaler. En sak som Morgan Johansson glömde att läsa i den Brårapport han själv hänvisar till var hur man ska tolka de anmälda brotten i förhållande till den nationella trygghetsundersökningen.

Bland annat kan man se att antalet personer som svarar att de har blivit utsatta för brott 2005–2011 har minskat med tre procentenheter. År 2005 svarade 26 procent av svenska folket att de hade blivit utsatta för brott under året. År 2011 var motsvarande siffra 23 procent. Det innebär alltså att nästan 300 000 färre i vårt land har blivit utsatta för brott under ett år. Det tycker jag är en ganska bra utveckling. Sedan är det bra att allt fler anmäler de brott som de har blivit utsatta för, men den statistiken är jättesvår, och jag tror inte att man ska dra så långtgående slutsatser som vi fick höra om tidigare.

Herr talman! Beslutet som ska fattas i morgon är historiskt och handlar om att skapa en nationell polismyndighet. Det är en fråga som vi har diskuterat under lång tid. Många av oss har också varit med i Polisorganisationskommittén som har tagit fram förslaget. Nu är vi framme vid beslutet, och omorganiseringen under Thomas Roléns ledning kan påbörjas.

Många reservationer i det här betänkandet och många tidigare års frågor som vi har debatterat har stupat på den befintliga polisorganisationen med 21 länspolismyndigheter. Det har handlat om styrning och ledning av verksamheten, specialsatsningar mot viss brottslighet, enhetlighet, brottsofferbemötande och samarbete med andra myndigheter. Med en nationell polismyndighet får vi en helt annan möjlighet att hantera de här frågorna.

Samtidigt som vi hyllar den nationella polismyndigheten måste man också komma ihåg att de allra flesta utmaningar som svensk polis står inför inte löses automatiskt av att vi ändrar organisationen. Det kan vara en förutsättning för att vi ska kunna lösa uppgifterna, men jobbet måste också göras.

I samband med det här beslutet har jag fått många frågor av ganska oroliga människor runt om vi vårt land som bor utanför de stora städerna. De undrar om inte en nationell polismyndighet kommer att innebära en centralisering av svensk polis. Mitt svar på den frågan är nej.

När det gäller administrationen är det klart att en del uppgifter som i dag ligger i de 21 städerna som är huvudorter för de olika länspolismyndigheterna kommer att centraliseras. Men när det gäller den polisiära verksamheten, det operativa arbetet, ska polisen inte centraliseras. Tvärtom betonade vi i Polisorganisationskommittén mycket tydligt att grunden för svensk polis ska finnas i lokalsamhället. Det är oerhört viktigt.

I den här debatten och även utanför kammaren diskuteras det hur stor andel av alla brott som klaras upp. Det är ingen tvekan om att det är viktigt att brott utreds. Den som begår ett brott ska känna en befogad rädsla för att åka fast. Men ännu viktigare är att brottet inte begås. Ett brott som förebyggs innebär ett brott mindre att utreda. Det finns begränsat med resurser, för polisen och för alla andra, och nu när debatten om utredningar går hög vill jag säga att vi ställer högre krav på polisen. En större andel av brotten ska kunna utredas med de resurser som polisen har. Men jag vill också betona att problemet med för få utredda brott inte ska lösas genom att ta fler poliser från yttre tjänst till utredningssidan. Vi ska ha kvar en lokalt förankrad, tillgänglig och närvarande polis. Poliser ska inte förflyttas från torget på helgkvällar till utredningsskrivbordet på vardagar. Varje brott som förebyggs och inte begås är ett brott mindre att utreda.

Herr talman! När det gäller prioritering av olika slags brott är det många motioner som tar upp angelägna frågor, och i nästan samtliga fall är det precis de områden av prioriteringar som tas upp av regeringen i budgetpropositionen och som prioriteras i de regleringsbrev som de rättsliga myndigheterna får.

Det handlar om särskilda satsningar på mängdbrott, våld i nära relationer, grov organiserad brottslighet och ungdomsbrottsligheten framför allt. För oss i Centerpartiet är det inte minst viktigt att satsa på unga som är på fel väg i livet och har påbörjat den kriminella banan. Då är det viktigt att tidigt och tydligt agera med kraft. Man ska också komma ihåg att den grova organiserade brottsligheten använder unga på fel väg i livet som rekryteringsbas för att bli större och begå ännu fler grova brott.

Satsningar på att hjälpa unga att lämna kriminaliteten, till exempel de sociala insatsgrupperna, är en god investering för att på sikt minska den grova organiserade brottsligheten. Det är det som är en långsiktigt hållbar rättspolitik.

Vad gäller mängdbrottsligheten, till exempel inbrott och skadegörelse, pågår försök med att centralisera och enhetliggöra utredningsarbetet. Vi har inte sett resultatet av detta ännu, för det är för tidigt, men jag har goda förhoppningar. När Ekobrottsmyndigheten förändrade sin organisation på det här sättet för ett tiotal år sedan fick det positiva effekter.

När det gäller mäns våld mot kvinnor har regeringen tillsatt en nationell samordnare. Det är förra länspolismästaren Carin Götblad som har fått detta uppdrag. Det är ett jätteviktigt uppdrag att samordna arbetet men också att inom uppdraget överväga och föreslå förebyggande insatser som kan genomföras.

Det fjärde prioriterade området som jag vill lyfta är arbetet mot den grova organiserade brottsligheten. Flera har varit inne på det här i dag. Den pågår en nationell mobilisering mot grov organiserad brottslighet. Det är viktigt att säga att det inte bara är de rättsliga myndigheterna som arbetar med detta, utan även andra myndigheter är med i mobiliseringen, till exempel Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Försäkringskassan. Det har inneburit ett bredare och mer uthålligt angreppssätt mot den organiserade brottsligheten. Det vi har sett i Södertälje menar jag inte skulle ha kunnat ske om vi inte hade haft den nya organisationen, den särskilda GOB-satsningen, på plats.

Men det finns ytterligare saker som kan bli betydligt bättre. När det gäller den grova organiserade brottsligheten ska man komma ihåg att den typen av så kallade livsstilskriminella, som lever för att begå brott och ser det som sin karriär i livet, bara är intresserade av en enda sak, och det är pengarna. Då måste vi också inrikta oss på pengarna. Det handlar om att förverka brottsutbytet, alltså att ta de pengar som de har tjänat brottsligt. På det sättet kan också de kriminellas status och makt i den världen minskas. Det är ett klassiskt, man skulle nästan kunna säga historiskt, sätt att angripa grov kriminalitet, men det fungerar fortfarande.

Herr talman! Jag har redan dragit över min tid, men jag vill ge en kort kommentar till en reservation som jag tycker andas otrevligheter. Det är reservation 26 av Sverigedemokraterna som handlar om misstänktas och dömdas bakgrund.

I den reservationen föreslår Sverigedemokraterna att brottsmisstänktas bakgrund ska kartläggas. Och det är inte bara den som är misstänkt – man behöver alltså inte ha befunnits skyldig, utan det räcker att man är misstänkt – som ska kartläggas. Nej, även föräldrarnas bakgrund ska kartläggas. Och Sverigedemokraterna nöjer sig inte med att bara kontrollera föräldrarna, utan man ska även kontrollera farföräldrars och morföräldrars bakgrund.

Om en 67-årig man blir misstänkt för misshandel av sin fru ska det alltså börja utredas var far- eller morföräldrarna föddes för drygt hundra år sedan. Man måste fundera på: Var finns logiken i det här? Varför kommer Sverigedemokraterna på en sådan här tanke?

Vad har det för betydelse om farfar är född i Honduras, farmor i Tunisien, morfar i Finland eller mormor i Iran? Vad är det man vill komma åt? Har människor som kommer från andra länder större benägenhet att begå brott? Sitter kriminaliteten i dna? Är det därför vi måste kontrollera deras bakgrund? Man undrar om det är så Sverigedemokraterna tänker. Jag kan inte förstå det. Det skulle vara bra att få en förklaring till det.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

Anf. 104 MORGAN JOHANSSON (S) replik:

Herr talman! Nej, Johan Linander, Sverige är inget dåligt land. Sverige är ett bra land, och därför blir man ledsen när man ser hur den sociala utvecklingen ser ut. 400 000 arbetslösa år efter år, en djupare segregering, ökande socialbidrag – det är inga fria fantasier, Linander. Det är inte något som jag hittar på och tar rakt ur luften. Det räcker att gå utanför knuten så ser man det.

Barnfattigdomen har ökat år efter år sedan ni tillträdde, Johan Linander. Skolresultaten har fallit år efter år sedan ni tillträdde. Socialbidragstagandet har ökat regelmässigt sedan ni tillträdde. Så ser det ut. När vi har en stor grupp ungdomar som går ut i massarbetslöshet och växer upp under svåra förhållanden och samtidigt har en organiserad kriminalitet som står beredd att ta hand om dessa ungdomar, då blir jag orolig. Det är inga fria fantasier.

När jag hör Johan Linander resonera låter det som om han lever i något slags förnekelse. All kritik tolkas som att det är svartmålning. Så ser det ut, och det är inte bara vi som säger det. Rädda Barnen säger det. Alla som vet någonting om hur den sociala situationen ser ut säger det.

I mitt inlägg beskrev jag utvecklingen. 200 000 fler brott anmäls nu jämfört med 2006. Samtidigt ser vi kraftigt ökande klyftor. Det fanns en gång ett Centerparti som förstod det, som förstod kopplingen mellan ökande klyftor, ökande sociala problem, å ena sidan och kriminalitet å andra sidan. Den fråga man ställer sig efter att ha hört Johan Linander är: Finns det Centerpartiet kvar?

Anf. 105 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Morgan Johansson började med klassikern En gång i tiden fanns det ett parti som … Vi har hört det förut. Det partiet finns fortfarande, men nu är det modernt, ett parti för 2012. Det är ett parti som fortfarande tror och vet att det är viktigt att bekämpa sociala klyftor. Alla här vet att om man skapar motsättningar i samhället ökar kriminaliteten. Sociala och ekonomiska klyftor kan vara en sådan motsättning, och det finns fler. På Morgan Johansson låter det som om Centerpartiet och den övriga Alliansen skulle vilja ha större klyftor i samhället. Så är det inte alls. Det är inte så vi jobbar, vilket Morgan Johansson borde veta.

Ungdomsarbetslösheten var inte heller när Socialdemokraterna styrde särskilt låg. Det kan inte ens en före detta minister som Morgan Johansson påstå.

Vi vidtar åtgärder. En konsekvent åtgärd under alliansregeringens tid har varit att uppmuntra fler att anmäla de brott som begås. Det är jätteviktigt. Just nu pågår en kampanj, som ni kanske hört, som går ut på att fler som är utsatta för våld i nära relationer ska våga anmäla. Det är mycket viktigt. När man tittar på statistiken över anmälda brott – statistiken påverkas ju av anmälningsbenägenheten – måste man också titta på andra utredningar. Just Nationella trygghetsundersökningen är viktig, för där har man frågat människor om de är utsatta för brott. Vi kan se att antalet gått ned på sex år, från 2005 till 2011. Det är nästan 300 000 färre som svarat att de utsatts för brott. Det glömmer Morgan Johansson bort att berätta när han ska svartmåla Sverige.

Anf. 106 MORGAN JOHANSSON (S) replik:

Herr talman! Den största skillnaden mellan Centern förr och nu är inte att de nu är mer moderna än förr. Den största skillnaden är att de nu är mycket mindre än förr. Det kanske hänger ihop med den politik de för.

Johan Linander och Centerpartiet säger att det är viktigt att bekämpa och minska klyftorna. Det märks då inte ett dugg, tvärtom. Hur man än mäter – Gini-koefficient, andel barn som växer upp i fattiga familjer, långtidsarbetslöshet, socialbidragsberoende – visar indikatorerna samma sak, nämligen ett växande utanförskap och fler som nu har mycket svårare att komma in på arbetsmarknaden än tidigare. Fler har sociala problem nu än när Alliansen tillträdde. Det kvittar hur man mäter.

Om ni nu är så angelägna om att minska klyftorna, Johan Linander, varför genomför ni då hela tiden ekonomiska förändringar som snarare ökar än minskar klyftorna? Det senaste ni hittade på var detta med läx-RUT. Vi har kunnat läsa i tidningarna att man inte ens ska få lov att ägna sig åt ideell läxhjälpsverksamhet för dem som inte har råd att betala företag, eftersom man då konkurrerar med kommersiella företag.

Vi går mot ett annat samhälle. Vi går mot en situation där den generella välfärdspolitiken, den som byggde Sverige och den som vi tillsammans åtminstone tidigare varit stolta över, successivt undermineras. Det jag pekar på är att detta får effekter inte bara på socialpolitiken och på arbetsmarknaden, utan det får också effekter på kriminalpolitiken när allt fler unga människor riskerar att hamna i kriminalitet och elände.

Det hade varit klädsamt och bra om Centerpartiet satt sig ned i ett par minuter och funderat över i vilket sammanhang och i vilken familj de befinner sig och lagt om politiken till en politik som stärker den generella välfärden i stället för att bara öka klyftorna i samhället.

Anf. 107 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Jag tror faktiskt att centerpartisterna klarar av att utveckla Centerpartiet bättre än Socialdemokraterna. Jag tror inte att ni vill oss så väl, Morgan Johansson. Jag tror att ni vill oss ganska illa. Den största skillnaden mellan Socialdemokraterna förr och nu är att förr kunde man lita på Socialdemokraterna. Det var ett statsbärande parti som visste att man måste ta ansvar för de förslag man lade fram. I dag har det blivit tvärtom. Till och med Miljöpartiet är mer trovärdigt än Socialdemokraterna.

Gini-koefficienten nämndes, och ja, vi kan plocka fram siffrorna. Jag hade en debatt med Thomas Bodström för ett antal år sedan när han satt i riksdagen och var ordförande i justitieutskottet. Klyftorna minskade efter 2006 när vi tog över. Vi kunde tydligt visa att skillnaden mellan de 10 procent rikaste och de 10 procent fattigaste minskade. Sedan kom en global kris när arbetslösheten ökade. Det är klart att Sverige i Socialdemokraternas värld bara finns i sitt eget skal och vi påverkas aldrig av vad som händer i andra länder. Det påminner lite om Nordkorea. Vi ska bara vara med oss själva. Sådan är inte verkligheten. Som ett exportberoende land är vi oerhört utsatta för vad som händer i vår omvärld.

Arbetslösheten började öka och är fortfarande alldeles för hög. Det innebär att skillnaden mellan dem som har och inte har jobb ökar, vilket jag definitivt beklagar.

När det gäller tidningsuppgifterna om läxhjälp vill jag säga att man naturligtvis kan ägna sig åt ideell läxhjälp hur mycket man vill. Du kan hjälpa både dina egna och andras barn, ge hur mycket ideell läxhjälp som helst. Hela frågan handlade om en kostnad på ungefär 4 miljoner kronor. Böterna för datalagringsdirektivet var nästan 80 miljoner, 20 gånger mer. Detta nämner jag för att vi ska få lite perspektiv på sakerna.

Anf. 108 LENA OLSSON (V) replik:

Herr talman! När jag önskade god jul var det även till vårt utskottskansli som sitter och lyssnar på debatten.

Johan Linander säger att reservationerna, som inte är budgetpåverkande, är sådant som regeringen prioriterar. Allting prioriteras. Därför har jag en fråga till Johan om reservation 15 gällande miljöbrott.

När man tittar i betänkandet kan man bara konstatera att det pågår något slags arbete med att effektivisera det här. Miljöutredarna ska finnas under en enhet. I dag finns de på två ställen. Detta förhindrar dem många gånger från att åka ut snabbt när det har begåtts ett miljöbrott, vilket är viktigt för att säkra bevisning och så vidare. Men det ser ut som att man är väldigt nöjd med att rikspolischefen och riksåklagaren har beslutat om någon strategi. Med tanke på den diskussion som förts under många år skulle jag vilja fråga när man ska börja lyfta fram miljöfrågorna. Jag tycker att alldeles för lite görs för miljön.

Anf. 109 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Jag tackar Lena Olsson för en jättebra fråga. Det som tas upp i den här reservationen handlar om miljöbrottsutredare på åklagarsidan. Där skulle jag vilja påstå att man har gjort stora förändringar till det bättre och utvecklat hur man ska klara miljöbrotten. Jag håller med om att vi är alldeles för dåliga på att utreda miljöbrott. Men problemet ligger inte framför allt på åklagarsidan, utan problemet är att de poliser som åklagaren måste ha hjälp av för att kunna göra utredningsarbetet ofta tvingas prioritera andra saker och kanske inte har specialkunskaper för att utreda miljöbrott.

Sedan skiljer det sig väldigt mycket från myndighet till myndighet. Vi har haft denna diskussion också i Skåne, där den här typen av brott hamnade på hög. Åklagarna var väldigt frustrerade över att polisen inte kunde tillföra de resurser som behövdes.

Jag tror att detta är en av alla de frågor där förutsättningarna för hanteringen blir mycket bättre med en polisorganisation; den 1 januari 2015 får vi en nationell polismyndighet. I de tänkta polisregionerna – om det blir sex, sju eller åtta får vi se – kommer det att finnas helt andra förutsättningar för att ha specialenheter som kan hantera brottslighet man kanske inte alltid klarar i varje stad eller ort och som också blir mycket duktigare på att utreda denna typ av brottslighet. Då tror jag att polisen kan möta åklagarna på ett helt annat sätt och att vi kan få ökad effektivitet. Det behövs verkligen när det gäller miljöbrottsutredningarna.

Anf. 110 LENA OLSSON (V) replik:

Herr talman! Jag tackar för svaret och engagemanget. Vi föreslår i vår motion att de direkt ska underställas Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål inom Åklagarmyndigheten. Det som har framkommit när vi har forskat i detta är att man inte är entledigad den gången det smäller till och händer någonting inom det här området. Det kan vara att det schaktas bort jord där det är förorenat och att vatten som blivit förorenat rinner i väg. Det är väldigt angeläget att detta kommer på plats mycket fort. Jag skulle vilja fråga Johan Linander när en sådan enhetlig styrka kan vara på plats. Det kan vara specialister som är tillgängliga för resten av landet, men lite geografi får man ta in för att det inte ska bli för långa resor.

Anf. 111 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Nu kommer vi in på detaljer. Det finns flera reservationer i det här betänkandet om hur man ska organisera sig. Jag måste säga rent generellt att jag inte tycker att vi i riksdagen ska besluta om vem som ska tillhöra vilken enhet eller var inom en myndighet någon ska placeras. I det här fallet gäller det hur åklagarna ska organisera sig. På samma sätt: Jag tycker att det behöver finnas häkten i hela landet. Men jag tycker inte att vi i Stockholm ska sitta och besluta om huruvida det ska finnas ett häkte just där eller där. Den tilltron till myndigheterna måste vi ha att vi ger dem möjlighet att utforma sin verksamhet.

När det gäller specialkompetens tycker jag att Lena Olsson kommer in på ett väldigt intressant område: gränssnittet mellan specialkompetens och lokal närvaro. Det är väldigt svårt. Man kan inte ha de allra bästa specialisterna på varje ort. Det blir helt omöjligt. Ska man då ha dem på en ort, vilket oftast blir här i Stockholm, blir det långa restider. Man kan ha dem i Falun också, det är klart. Men det måste göras en avvägning mellan hur långt bort de kan få finnas och hur specialiserade de måste vara.

Återigen: Med den nya polisorganisationen och de nya regionerna tror jag att vi får helt andra förutsättningar för att klara ut detta. Vi vet inte ännu hur regionerna kommer att se ut och hur många de blir, men det kommer ändå att skapas helt andra förutsättningar för att klara av specialistkompetensen och ändå finnas hyfsat nära. Jag tror inte på att sätta en jätteenhet i Stockholm under Rikskriminalpolisen. Det tror jag inte fungerar. Då är det bättre att ha det under de regionala enheterna. Men exakt hur detaljerna kommer att utformas får vi se längre fram, och allt ska inte vara politiska beslut från Stockholm. Det är viktigt att säga.

God jul och gott nytt år, även till talmannen!

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.