Anförande i debatten om processrättsliga frågor

Anf. 162 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! Vid dagens processrättsliga debatt ska jag hålla mig framför allt till tre frågor: strafflindring för misstänkta som medverkar i brottsutredningen, nämndemannasystemet och lite om vapenbrott och telefonavlyssning, som det också finns en reservation om.

Jag börjar med att säga att redan 2004 motionerade jag och Centerpartiet här i riksdagen om att systemet för strafflindring för misstänkta som medverkar i en brottsutredning skulle utredas. I motionen använde jag rubriken ”Kronvittnen – en möjlig väg?” och avslutade med att jag tyckte att regeringen skulle utreda följderna av regler om strafflindring efter vissa vittnesmål.

År 2009 tillsatte alliansregeringen den stora Påföljdsutredningen som under förra året kom med sitt betänkande. I det föreslogs det just en ny strafflindringsgrund, nämligen medverkan till utredning om det egna brottet. Det är inte ett kronvittnessystem, det ska man säga, utan just strafflindring för den som hjälper till i utredningen av det egna brottet. Men det är ändå ett steg på väg mot det som jag motionerade om för snart tio år sedan.

Liksom i Påföljdsutredningen har jag möjligheten att sitta med i Nämndemannautredningens referensgrupp. Det finns alltså en politisk referensgrupp även till denna utredning, där alla partier i riksdagen är representerade. Det är en viktig utredning, och jag är alldeles övertygad om att betänkandet kommer att bli debatterat när det släpps.

Från Centerpartiets sida är vi framför allt oroade över den sneda åldersfördelningen som finns bland nämndemännen i dag. Det är också en fråga som vi har diskuterat flitigt i utredningen. Vi tror att det behövs flera olika åtgärder för att komma till rätta med detta. En sak kan vara arvodet, men vi tror inte att det är hela lösningen. Det kan handla om möjligheten att kunna få ledigt från det egna jobbet, möjligheten att få barnomsorg om man är föräldraledig, bättre utbildning som man får som nämndeman och att det faktiskt ska vara meriterande att ha varit nämndeman. Vi tror också att en bredare rekrytering ska till, nämligen att det inte bara ska ligga på de politiska partierna att hitta lämpliga nämndemän.

Jag tror att allt detta måste fungera för att vi ska få fler unga och medelålders nämndemän. I själva verket finns det fler unga som är nämndemän än medelålders. Det här behövs för att de ska vilja ta sig an detta viktiga uppdrag.

Jag måste också säga att jag är lite förvånad över att Miljöpartiet reserverar sig i den här frågan just nu. Man kan fråga sig vad de vill att regeringen ska göra mer. Utredningen pågår, och ni deltar själva i den politiska referensgruppen.

Herr talman! Vapenbrott är allvarligt. Det råder ingen tvekan om det. Efter att ha gått igenom allt som har gjorts de senaste åren vågar jag påstå att det nog inte finns något område inom rättspolitiken som vi har debatterat så aktivt och gjort saker kring de senaste åren.

Om vi går igenom vad som har hänt det senaste året så ändrades vapenlagstiftningen senast i juli 2012. Fler vapenbrott ska bedömas som grova efter den lagändringen. Vi skärpte införselreglerna och gjorde det straffbart att förvara vapen åt andra. Vi skärpte kraven på vapenhandlare, och vi utökade anmälningsskyldigheten för läkare när en patient inte är lämpad att ha vapen längre.

Regeringen har gett tullen och polisen i uppdrag att tillsammans ta fram åtgärder för att arbeta effektivare mot vapen som kommer över gränsen. Det är egentligen för tidigt att säga så mycket om resultatet, men vi kan konstatera att tullen 2012 tog 54 vapen, vilket kan jämföras med 2004 då det togs 11 vapen.

Vidare är det bara några månader sedan, i december 2012, som Sten Heckschers utredning om särskilda regler för avlyssning vid grova vapenbrott kom. Det som till exempel Socialdemokraterna föreslagit valde utredaren att inte föreslå. Han ville alltså inte se några särregler för vapenbrott gentemot annan brottslighet när det gäller användning av hemlig telefonavlyssning.

Månaden efter, i januari 2013 i år, kom Doris Högne Rydheims utredning om skärpningar i vapenlagstiftningen. I det betänkandet föreslås bland annat att grovt vapenbrott ska få höjt maximistraff från fyra till sex års fängelse och att själva brottet grovt vapenbrott ska delas upp i två: grovt vapenbrott och synnerligen grovt vapenbrott. Om vi nu genomför detta, vilket jag inte ser någon anledning till att vi inte ska, kommer teleavlyssning att kunna användas i större utsträckning mot riktigt grova vapenbrott.

En annan sak som pågår just nu är vapenamnestin. Fram till den 31 maj kan man lämna in vapen och ammunition anonymt. Vi tycker att det är viktigt att få bort så många vapen från samhället som möjligt. Alla partier röstade för amnestin, även om Sverigedemokraterna i artiklar har uttryckt att den är verkningslös.

Då kan jag berätta att i går lämnades två luftvärnsgranater in på polisstationen i Södertälje. Stationen fick stängas av, och bombgruppen fick tillkallas. Men enligt Sverigedemokraternas egen retorik har det tydligen ingen betydelse att vapen som luftvärnsgranater lämnas in i stället för att finnas kvar ute i samhället.

Som alla hör har Alliansen varit mycket aktiv vad gäller åtgärder mot illegala vapen. Ändå skriver Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tillsammans i en reservation att regeringen har varit passiv. Det är så fel det kan vara.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.