Anförande i debatten om en ny tidsbegränsad vapenamnesti

Anf. 20 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! När man kommer som sista talare får man försöka sammanfatta debatten på något sätt.

Som vi har hört handlar det alltså om en vapenamnesti som är tänkt att genomföras nu i vår från den 1 mars till den 31 maj. Det är precis sex år efter att den förra vapenamnestin genomfördes, en amnesti som då var lyckad, precis som den första som genomfördes 1993. Förra gången var det 13 000 skjutvapen, drygt 800 vapendelar och ca 14 ton ammunition som lämnades in. Om det blir så mycket den här gången vet vi inte, men vi vet att varje illegalt vapen som lämnar samhället och förstörs är en bra sak.

Detta handlar om vapen och ammunition som förmodligen annars skulle vara kvar ute i samhället. Kanske skulle det ligga undanstoppat på en vind, kanske skulle det användas. Det ska dock sägas att det finns en särskild åtalsregel i 9 kap. 7 § vapenlagen som gör att det normalt inte ska väckas åtal mot den som lämnar in ett vapen som man till exempel har hittat på sin gamla morfars vind.

I denna paragraf finns dock en öppning för att åtal kan väckas om det är motiverat från allmän synpunkt, och den osäkerheten gör förmodligen att just den särskilda åtalsregeln och den paragrafen inte används speciellt mycket.

Från Centerpartiets sida har vi tidigare varit inne på att införa en permanent vapenamnesti, alltså att det ständigt skulle vara möjligt att lämna in vapen och ammunition. Det är dock inte alldeles lätt att genomföra. Det förslaget kom också så långt tillbaka som i Vapenutredningen som kom 1995 och genomfördes efter den första vapenamnestin 1993. Förslaget fick dock en hel del kritik, och det genomfördes aldrig av den socialdemokratiska regeringen som då hade tillträtt. Det var väl ingen tillfällighet, eftersom Socialdemokraterna hade varit emot vapenamnestin som idé från början.

När vi sedan från den då borgerliga oppositionen motionerade om att vi skulle ha en ny vapenamnesti var det nej från den socialdemokratiska regeringen och från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det slutade dock med att Miljöpartiet ändrade sig, och 2005 gav de borgerliga partierna och Miljöpartiet tillsammans ett tillkännagivande till den då socialdemokratiska regeringen att genomföra en ny vapenamnesti, vilket man dock inte gjorde i alla fall. Det blev ingen vapenamnesti innan valet 2006. Men då fick vi en alliansregering, och redan mars till maj 2007 kunde alltså den förra vapenamnestin genomföras.

Jag välkomnar så klart att Socialdemokraterna har ändrat sin politik. Det är bra att ni tycker som vi har tyckt länge.

Nu vill ni till och med ha en längre amnesti – sex månader i stället för tre månader. Det kan diskuteras vad som är bäst. Är det tre, fyra, sex eller kanske tolv månader?

Med en tydlig och aktiv informationsinsats tror jag att tre månader är alldeles tillräckligt för att man ska hinna lämna in sitt vapen. Om informationsinsatsen är för dålig så att folk inte får veta att det pågår en vapenamnesti kvittar det om det är sex månader eftersom vapnen i så fall inte kommer att lämnas in i alla fall. Det hela bygger alltså på att det är en tillräckligt bra informationsinsats.

Man måste också komma ihåg att polisen ska ha beredskap att ta emot dessa vapen. Det är inte alldeles enkelt. Det kan komma in vapen som i värsta fall är skarpladdade. Vi vet att även om vapenamnestin inte tidigare har omfattat explosiva varor har folk ändå kommit med handgranater och annat. Det krävs därför en hel del av polisen för att ta emot dessa vapen och denna ammunition. Ska man ha denna beredskap i sex månader i stället för tre månader blir det större påfrestningar på polisen.

Det förslag som vi har nu om sex månader skulle innebära att man förutom mars, april och maj skulle lägga till juni, juli och augusti, de tre sommarmånaderna. Just under sommarmånaderna tycker jag att det är så viktigt som det kan vara att ha så många poliser som möjligt ute i samhället i stället.

Vi fick tidigare från Socialdemokraternas Elin Lundgren höra att regeringen inte har gjort någonting. Det är precis som om ni har glömt bort den debatt som vi hade här i kammaren för mindre än ett år sedan då vi antog förändringar i vapenlagen och skärpte lagstiftningen när det gäller vad som ska bedömas som grovt vapenbrott. Dessa förändringar trädde i kraft den 1 juli 2012, för lite mer än ett halvår sedan, och det har ni redan glömt bort. Då antog vi även två nya straffbestämmelser som gäller införsel av vapen och om man förvarar vapen åt någon annan.

Jag måste säga att det är fler från oppositionen som är ganska dåligt pålästa. Jag kan inte låta bli att läsa lite grann ur Vänsterpartiets reservation 6 där det står: ”Regeringen bör skyndsamt återkomma med en förnyad översyn av straffskalorna för vapenbrott.”

Det pågår just nu. Om ni hade läst betänkandet hade ni sett att utredningen, som har tagit namnet Utredningen om skärpningar i vapenlagstiftningen, ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 januari 2013. Det är i morgon. Ska vi skynda på det? Ska utredningen lämna betänkandet i dag? Förlåt, herr talman, att jag raljerade lite grann.

Jag måste också säga någonting om laserpekare, som Sverigedemokraterna var inne på. Denna fråga ligger under Strålsäkerhetsmyndigheten och Miljödepartementet. Där pågår arbetet, och man förbereder ett förbud mot starka laserpekare. Jag håller med om att detta är mycket viktigt att få fram.

Men det finns även legala användningsområden för denna typ av produkter, och det måste finnas något slags möjlighet att söka tillstånd för laglig användning.

Man behöver också göra ändringar i inregränslagen för att samtidigt kunna stoppa import från EU-länder av denna typ av laserpekare. Men detta arbete pågår alltså i Miljödepartementet.

Herr talman! Till slut vill jag säga att det finns alldeles för många illegala vapen i vårt samhälle. En del används eller har använts för brottslig verksamhet, andra ligger bara och skräpar på vinden. Men oavsett vilket det är fråga om är vapen alltid potentiellt farliga. Man får inte glömma bort att om ett barn hittar ett vapen på vinden kan det på en sekund ske en olycka. Att få undan denna typ av vapen från samhället är också viktigt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och därmed bifall till propositionen och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.