Avskaffa laglotten

Vårt nya idéprogram måste vara ett av svensk historias mest omdiskuterade partipolitiska dokument innan det ens finns. Torsdag-fredag hade vi partistyrelsemöte och inför det blev jag tillfrågad om hur jag ställde mig i ett antal frågor. Jag hade svarat på det mesta tidigare och lyfte verkligen fram allt av de minst 90 procent av idéprogramgruppens förslag som mer eller mindre alla centerpartister står bakom, men det var arvsrätten som blev en artikel. Såklart eftersom jag inte tycker som Annie. Inget konstigt med det, vi kan tycka olika i vårt parti utan att det varken är kris eller någon strid (även om media gärna beskriver det så).

De flesta journalister har tyvärr inte förstått vad frågan handlar om och beskriver förslaget om avskaffad laglott som avskaffad arvsrätt. Det är såklart helt felaktigt. Det har också gjort att jag har fått en del konstiga mejl där avsändaren har varit arg på mig för att jag skulle vilja att allt ska gå till staten om det inte finns ett testamente, men när jag har förklarat frågan så är de inte så arga längre. Eller så svarar de inte alls. En svarade att jag har rätt, men att han ogillar Centerpartiet i alla fall. Visst, det är fritt att gilla eller ogilla oss. Vi är ett liberalt parti.

Det som hände efter SvD-artikeln och alla uppföljande artiklar inklusive text-tv (vilket jag märker har stort genomslag) som överraskar mig mest är alla de mejl med oerhört uppskattande kommentarer. De beskriver hur laglotten på olika sätt försvårar deras liv och hur de tycker att den är fullkomligt orättvis. För att fler ska förstå frågan väljer jag att lägga ut fem av alla mejl här, som beskriver problemet på olika sätt. Givetvis avpersonifierade eftersom de som mejlat till mig inte har gjort det för att de som personer och deras historier ska offentliggöras.

“Tack för att du tar upp frågan med den förlegade arvsrätten, kämpa på och vik dig inte från den linjen att man ska själv få bestämma vem som ska få ärva. Jag separerade för snart 20 år sen med två relativt vuxna barn, sen dess har mina barn aldrig frågat efter mig, tydligen finns jag inte, kanske det beror på att jag hittade mig själv och “kom ut” som homosexuell, kanske någon annan anledning, jag har inget svar.

För tre år sen drabbades jag av cancer och ett tag var det riktigt illa. Kuratorn vid sjukhuset meddelade min barn hur det var ställt, men inte då heller ville dom kännas vid mig, jag vet på omvägar att jag har fått tre barnbarn, men det har undanhållits mig.

Under de senaste 20 åren har jag blivit vän med en yngre person som jag har blivit som en far för och en annan yngre person som saknat en farfar genom livet och då jag är en äldre person så blev jag farfar för honom. Dessa personer har betytt mycket för mig och under min sjukdomsperiod har de engagerat sig och uppriktigt varit ett enormt stöd. Ja inte har de gett mig omtanke och kärlek för jag är rik tvärtom har jag inte mycket att lämna efter mig men det jag har vill jag ge till de som under åtminstone de senaste 15-20 åren stått mig nära. Jag har även under dessa senaste 20 åren fått många nya fina omtänksamma vänner.

Ja om jag ändå kunde förstå varför mina barn som nu är över 40 årsåldern ska ha 50% när dessa fullständigt utplånat mig från deras liv. Varför får jag inte ge bort det lilla jag har till de som jag vill ge till när man får ge bort när man lever……….

Arvslagen borde kanske ändras så att om efterlevande omyndiga barn finns kan arvslotten bli kvar, men myndiga efterlevande har ingen självklar rätt till arvslott om annat är skrivet.”

“Äntligen kommer det fram en folkvald som vågar sticka ut hakan. Jag tänker på dina yttranden om arvsrätt. Jag kan inte förstå laglotten i dagens samhälle. Även om den måhända var behövlig för länge sedan då den infördes (kanske?). Jag har arbetat som Skatterådgivare i ca 35 år. Huvudsakligen med familjeföretag och dess ägare. Under alla dessa år har generationskifte varit en viktig fråga. Hela tiden har laglotten spökat som ett hinder i att få sin vilja igenom. Dels för att man har velat testamentera mer än hälften till tex Stadmissionen eller liknande men också för att tyvärr är kärnfamiljen inte standard längre. Även jag själv är omgift. Jag har två barn i tidigare gifte om min fru har tre barn i sitt första gifte. Varför kan jag inte få ge alla 5 barn lika mycket? Jag har ju levt med dem så länge att jag betraktar alla som mina. Jag kan ju som du själv sagt ge bort allt på det sättet. För att lösa det har det skapats en mängd “produkter” som i övrigt är “värdelösa” för personen i fråga men de löser just frågan om laglotten. I skattesammanhang skulle man kalla det “upplägg” som Generalklausulen hade stoppat men dom fungerar i arvssammanhang. Exempel på detta är olika försäkringslösningar. Jag vill själv inte ha sådana produkter men jag har av rättviseskäl sett mej nödsakad att ha det. Dom som tjänar bäst på det är försäkringsbolag, banker med flera liknande företag.

Så tack för att du säger ifrån! Stå på dej!

Om nu några av dina kamrater (oavsett partifärg) inte förstår omfattningen av problemet och hur vi röstberättigade ser på det så får du gärna höra av dej. Jag ställer mer än gärna upp och förklarar. Om inte annat kan dom ju få förklara för mej varför riksdagens ledamöter inte vill att jag ger mina och min hustrus barn lika mycket. Helst vill jag ge just Stadsmissionen hälften och barnen får dela lika på andra hälften. Men det vill inte Riksdagen låta mej göra utan barnen måste gå med på det, varför dom nu skall behöva ge sin tillåtelse.”

“Tack, Johan för att Du väckt frågan om arvsrätt och laglott.
 
Min erfarenhet från en familj med särkullbarn i tre generationer gör att jag välkomnar Ditt förslag om slopad laglott.
 
Det nuvarande systemet gör att man som omgift egenföretagare med särkullbarn hela tiden måste beakta vad som kan hända om den ena parten avlider. Det nuvarande systemet leder till att man inte alltid vågar satsa, måste planera med testamenten, försäkringar och äktenskapsförord. Rent ut sagt är min man och jag trötta på att vara omyndigförklarade av den svenska arvslagstiftningen.
 
Nej, det enklaste är att den som önskar har rätt att skriva ett testamente. Om man inte gör det träder lagstiftningen in. Skapa också en möjlighet att registrera testamenten, precis som ett äktenskapsförord eller ett donationsregister.
 
Än en gång stort tack för Ditt god förslag!”

“Jag läste på TextTV att Du anser att laglotten är omodern. Jag håller helt med Dig. Jag var gift i två år, mellan 1976 – 1978, jag var då 23 – 25 år. Vi fick ett barn i det äktenskapet. (Man skulle kunna säga en omogen handling som fick konsekvenser för resten av mitt liv). Efter skilsmässan fick jag inte träffa min dotter, hennes mamma öppnade inte dörren när jag kom för att hämta henne enligt de umgängestider jag fått. Vid andra tillfällen uppgav mamman att min dotter var sjuk och att jag därför inte kunde hämta henne. Jag vände mig till PBU etc. men som man upplevde jag att jag var i underläge. Skolan lämnade inga upplysningar eftersom jag inte var vårdnadshavare. Jag var fullständigt bortkopplad av samhället. Min dotter ringde till mig när hon hade fyllt 18 år. Hon ville då ha pengar för att kunna flytta hemifrån. Jag hjälpte henne då ekonomiskt och sedan träffades vi sporadiskt fram till för ca 3 år sedan. Det fungerade inte eftersom vi nog båda kände att vi inte hade några band till varandra. Jag har aldrig fått vara med och påverka hennes uppväxt eller forma henne i övrigt. Hon är tyvärr alltså inte mer än en bekant för mig. De förlorade åren går inte att reparera och jag tror bara den som har egen erfarenhet fullt ut kan förstå hur det känns. Det är tragiskt men jag har försökt att bygga upp något men det går inte.
Jag träffade en kvinna 1990 med två barn som då var 4 och 6 år gamla. 2006 gifte vi oss. Hennes barn har blivit som mina egna än dock att de haft kontakt med sin pappa under hela sin uppväxt och har en bra relation även till honom. Tyvärr kan jag inte leva ett fullvärdigt liv just pga av arvsreglerna. Jag har givit bort mina pengar till min fru, vi har äktenskapsförord m.m. allt för att min dotter inte ska komma och bråka med min “familj”. Jag är alltså tvungen att i dag leva ett halvt liv, hela tiden med tanke på vad som kan ske i framtiden eftersom jag i princip då inte längre råder över min egendom. Jag kan alltså inte äga något när jag lever. Jag har också en oro vad som ska hända den dagen jag är borta. Kommer då min dotter att dra igång med advokat etc. mot min fru och ställa till ett elände. Jag önskar Dig all lycka i denna fråga för jag tror att det är ett stort antal människor som lider just på grund av arvsreglerna.”

“Jag fyller 69 år i sommar. Ärendet är uppe till diskussion bland mina vänner. Vi har faktiskt
samma uppfattning, dvs att arvslotten och laglotten skall tas bort. Gammalt och förlegat.
Sist vi tog upp ämnet var vid våran “torsdagslunch” för 14 dagar sedan då vi var 16 st deltagare (män).
Ett flertal av deltagarna är omgifta och ser uppenbarliga problem om “nya” hustrun blir
änka mht låg pension och att arv i nuvarande form skall skapa ekonomiska problem. Barn/särkullsbarn i 45-50 års åldern skall då erhålla arv, barn som då gör att problem uppstår för den efterlevande makan, sambon mm.
Detta från barn som har god ekonomi och lever helt annorlunda än när lagen kom till.
Ett stort orosmoment från särskilt våra hustrur.

Min och vi äldre hoppas att lagstiftningen skall moderniseras och vara i samklang med tiden, en tid där familjebildningar sker både en, två och tom tre gånger i livet. Ta bort tvångsarvet. Låt den enskilde disponera sina ägodelar fullt ut.”

This entry was posted in General and tagged , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Avskaffa laglotten

  1. Anonymous says:

    Verkligen bra att en riksdagspolitiker tar strid för att lagen om laglott skall tas bort och att arvlåtare fritt kan bestämma över sin egendom. I mitt fall så har jag blivit utsatt för mycket brutala gärnaingar från min vuxne son. Jag har kostat ut enorma summor under hans uppväxt för att hjälpa honom på alla vis men istället så har han misshandlat mig så jag fått bestående skador, förtalat mig grovt och på andra sätt gjort allt för att förstöra mitt liv. Han visste tidigt att han var den som kunde få möjligheten att ta över företaget men han var aldrig intresserad mer än att få pengar. Han har till och med utsatt mig för mordförsök. Jag tycker det är fuktansvärt att han ska ha av min kvarlåtenskap trots att han totalt förstört mitt li och gett mog livslångt lidande. Jag vill hellre att min kvarlåtenskap skall gå till cancerforsking eller liknande forskning för våra allvarligaste folksjukdomar. Att inte själv få använda mina tillgångar som blir vid min bortgång känns fruktansvärt och att inte få ge medel dit där det kan göra nytta istället för att genom laglott tvingas ge tillgångar som bara går till en person som missbrukar det mesta och vägrar leva ett normalt liv utan är våldsam och gör sig skyldiga till väldigt grova gärningar. Jag är ytterligare ett exempel på hur illa den nuvarande arvslagstiftningen är och måste förändrar. Det måste vara en självklarhet att få bestämma över tillgångar som man själv unde livet skaffat sig genom hårt arbete och uppoffringar.
    Tack än en gång för att du tagit dig an denna viktiga fråga och min förhoppning är att du inte ger med dig utan får möjlighet att än mer presentera hur illa det nuvarande är och att fler får upp ögonen så det kan komma upp en diskussion på riksdagsnivå och kanske i framtiden få en ändring av nuvarande lagstiftning.

  2. Leif says:

    “Jag fyller 69 år i sommar ………….”
    Ja, detta är ett stort problem för en änka i pensionsåldern med låg pension, inte ovanligt med 10000.- / månad. Att bli utslängd från sitt hem och bostad för att några barn i 40-årsåldern med höga inkomster skall få ut sin laglott är en katastrof och inhumant. Flera har lagt enskilda motioner i laglotts-frågan i riksdagen så även i år. Civilutskottet har även i år avslagit alla som de alltid gör. Inga reservationer i frågan heller. Om centerpartiet har en ledare som inte är beredd att ta i denna fråga borde hon avgå. Anders W Jonsson hade varit ett bättre val för denna fråga. Det är faktiskt regeringens ansvar att åtgärda detta , Centerpartiet är en del av regeringen och därmed ansvarig för att inget görs. Det finns många med plats i riksdagen som vill ha en ändring från höger till vänster. Tänk om det gick att samla tillräkligt många för att driva igenom en ändring. Gå på era riksdagsmän det är dem som kan få en ändring till stånd.
    En annan fråga är pensionärsorganisationerna, de verkar inte göra någonting als i denna fråga, en pensionerad änka är väl inget att bry sig om verkar de tycka.

Leave a Reply

Your email address will not be published.