Aktuell debatt om polisen

Debatt i kammaren den 11 maj. Det här var mina inlägg:

Anf. 6 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Det är mindre än två månader sedan vi stod här och debatterade polisen senast. Men polisen är viktig. Därför välkomnar jag denna debatt.

Om man enbart följer medierna – det gäller delvis också när vi lyssnar på den förste talaren här i dag – skulle man kunna tro att polisen inte utreder några brott, att alla människor känner sig otrygga och att förtroendet för polisen är i botten. Men så är inte fallet. Det är inte sant.

I den förtroendebarometer som görs vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet svarade 62 procent ja på frågan om de har förtroende för polisen. Det kanske kan låta lite, men när man sätter det i relation till svaren om andra yrkesgrupper faller det väl ut för polisen, som har ett bättre resultat än till exempel lärare, advokater och präster.

Enligt den nationella trygghetsundersökning som gjordes under förra året minskar andelen medborgare som blir utsatta för brott under ett år. Ändå är det 23 procent som säger att de blivit utsatta för brott under ett år, och det är en alldeles för hög siffra. Det finns mycket kvar att göra.

I samma undersökning ställs frågan om man som person känner sig otrygg om man går ut på kvällen. På detta svarade 16 procent ja. Det är givetvis alldeles för mycket. Speciellt är det många kvinnor som svarar att de känner sig otrygga. Men i detta sammanhang ska man ändå komma ihåg att när samma fråga ställdes 2006 var det 21 procent som svarade ja. Det är nu 5 procentenheter lägre, vilket innebär nästan en halv miljon svenskar, en halv miljon färre som känner sig otrygga när de går ut på kvällen än det var för fem år sedan. Det är en bra utveckling. Tyvärr har jag ännu inte sett någon löpsedel som säger: ”Ytterligare en halv miljon svenskar känner sig trygga”.

Som justitieministern började med att säga har vi i Alliansen gjort en historisk satsning på svensk polis och på hela det svenska rättsväsendet. Men med det får man inte säga att man är nöjd. Det bör gå att få ut mer verksamhet av de ca 20 miljarder som går till polisen och de nästan 40 miljarder som går till rättsväsendet i stort.

Det krävs ett bättre strukturerat brottsförebyggande arbete som kan minska antalet begångna brott. Det behövs, som ingen hittills har varit inne på, ett mycket bättre it-stöd. Går man in och tittar på hur det fungerar inom polisen och mellan de rättsvårdande myndigheterna ser man att det finns väldigt mycket mer att göra. Det projektet pågår.

Vi kan effektivisera flödet i rättskedjan, det vill säga mellan polis, åklagare, domstol och kriminalvård. Med en modern polisorganisation, som många redan varit inne på, som går att styra och leda måste vi kunna få ut mer polisverksamhet och utreda fler av de brott som begås, och personuppklaringen måste öka.

Från Sverigedemokraternas sida hörde vi här en antydning som att polisen inte skulle göra något bra jobb. Jag går inte med på den typen av generaliseringar. Jag har nu suttit i riksdagen i tio år och i justitieutskottet lika länge. Jag har besökt nästan alla landets polismyndigheter.

Jag har samtalat med polischefer, representanter för Polisförbundet, polisstudenter och så klart med poliser ute på fältet. Jag har varit med på dagtid, kvällstid och helger. Jag tycker att jag har fått en bred bild av svensk polis, hur organisationen ser ut och hur de anställda jobbar.

Jag ser inte bilden av den late, munkätande polisen som inte vill göra ett bra jobb för att förebygga brott och utreda de brott som har begåtts. Tvärtom ser jag en mycket ambitiös yrkeskår med högt rättspatos och vilja att skapa ett tryggt samhälle där vi kan leva tryggt tillsammans.

Det är klart att det finns rötägg. Det finns de poliser som begår brott, blir avskedade och döms till fängelse. Det skulle annars nästan vara förvånande i en organisation med 30 000 anställda.

Poliskåren som yrkeskår är välutbildad, ambitiös och gör varje dag ett bra arbete. Men man måste ändå ställa sig frågan: Varför får vi inte ut mer av de 20 000 poliserna och nästan 8 000 civilanställda som finns inom polisen?

Jag tror inte att det finns ett enkelt svar på den frågan. Hade det funnits ett enkelt svar så hade de sakerna redan varit genomförda. Det beror på en rad olika faktorer.

Det första som man måste se som grund är att vi har en omodern organisation. Det är 21 länspolismyndigheter, och det finns en nationell myndighet i form av Rikspolisstyrelsen.
Det finns en nationell polischef, rikspolischefen, som inte är chef över landets poliser utan enbart över de ca 200 poliser som jobbar på Rikspolisstyrelsen. Formellt är han också chef över Rikskriminalens poliser och polishögskolans. Men de allra flesta, kanske 19 000 av landets 20 000 poliser, är rikspolischefen inte chef över.

Det säger sig självt att organisationen är svår att styra och leda. Det finns egentligen i dag ingen som styr och leder svensk polis som helhet på myndighetsnivå.

Jag är övertygad om att vi måste föra samman svensk polis och jobba mer enhetligt men också arbeta mer tillsammans med andra brottsförebyggande och brottsutredande myndigheter. Detta kommer jag att återkomma till i mitt nästa inlägg.

Anf. 14 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! För mig och Centerpartiet ska polisens verksamhet ha sin grund i lokalsamhället. Det är också den ståndpunkt som hela Polisorganisationskommittén intog.

Det är genom att ha lokalt närvarande och tillgängliga poliser som det brottsförebyggande arbetet blir framgångsrikt. Men det behövs också för att man ska kunna utreda brott som har begåtts.
En polis som inte har anknytning till den ort där brottet har begåtts har betydligt svårare att utreda en lokal brottslighet. Den lokala polisen har kontaktnät och förhoppningsvis ett uppbyggt förtroende som gör att det blir lättare att få in nödvändiga upplysningar för att kunna utreda brottet.

Jag vill också se ett betydligt närmare samarbete mellan polisen och lokalsamhället i övrigt. Polisen kan göra mycket för att öka tryggheten men långt ifrån allt. Många nödvändiga beslut ligger på den kommunala befogenheten, från sociala insatser, som såklart är jätteviktiga i det brottsförebyggande arbetet, till förbättrad belysning runt torget. Vi ska inte heller glömma näringsliv och föreningsliv som ofta gör ett viktigt arbete när det gäller det brottsförebyggande, men det kan säkert bli ännu bättre i samarbete med polisen.

Fru talman! Vi i Centerpartiet behöver alltså inte starta någon kampanj för att få fler synliga och tillgängliga poliser i hela landet. Det har vi jobbat med i årtionden redan.

Jag måste också komma tillbaka till Jimmie Åkessons 12 miljarder i papperskorgen. Vad betyder det? 60 procent av alla resurser som i dag går till svensk polis används enligt Jimmie Åkesson på ett värdelöst sätt. Det är som att kasta pengarna i papperskorgen. Då ska man komma ihåg att mer än 70 procent av alla polisens resurser går till personalkostnader. Alltså är en stor andel av de personalkostnaderna att kasta pengarna i papperskorgen. Sverigedemokraterna tycker att tusentals polisanställda är värdelösa och att deras löner är som att kasta pengarna i papperskorgen. Det är det enda sättet man kan tolka det uttalandet på.

Samtidigt som man konstaterar att grunden för polisens arbete ska finnas lokalt måste man också konstatera att flera specialiteter inte kan ligga lokalt utan måste finnas på en regional eller nationell nivå. Narkotikahundar eller för delen likhundar, specialister i gärningsmannaprofilering, specialister på att utreda barnpornografi eller civila utredare när det gäller it är olika uppgifter där man måste fundera över var resurserna ska ligga. Det är inte bara lokalt, och det är inte bara resurser som ska vara synliga utåt. Polisen måste också ha många andra specialiteter inom sin organisation.

Jag tycker inte att det är vi politiker som ska avgöra om resurserna ska finnas på det ena eller andra stället. Det tror jag att man klarar bäst inom polisorganisationen, och det är det som Polisorganisationskommittén lägger fram.

Polisorganisationskommittén säger också tydligt att det är subsidiaritetsprincipen som ska gälla. Det är viktigt och något som jag helt står bakom, det vill säga att resurserna ska läggas så långt ned i organisationen som möjligt och bara får centraliseras om det ökar effektiviteten och är rationellt för polisens totala organisation.

Fru talman! Jag vill kort säga något om det som Vänsterpartiets Leif Lindström pratade om när det gäller poliser som har begått brott. Den saken har också utretts i Polisorganisationskommittén, och alla åtta partierna var överens. Jag hoppas att inte Vänsterpartiet har ändrat sig igen.

Anf. 22 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Jag måste återkomma till Jimmie Åkesson och den häpnadsväckande okunnigheten som visades tidigare. Bara så att du vet: Polisen kan inte häkta någon över huvud taget. Det är bara domstol som kan häkta någon. Den som är häktad kommer inte ut en timme senare. Det går inte att komma till sådana här debatter och vara så dåligt påläst.

För att göra Morgan Johansson lite glad tänkte jag återkomma till utbildningsfrågorna.

Centerpartiet står bakom grunderna i Anders Danielssons utredning om hur polisutbildningen bör förändras. Vi menar att de delar av utbildningen som motsvarar högskoleutbildning ska ge högskolepoäng. Det ska också vara möjligt att efter examen forska och kanske doktorera inom Polishögskolan.

Samtidigt är det viktigt att säga att hur välutbildade poliser vi än får måste de ha rätt utbildning som passar till olika behov som finns i samhället. Poliserna finns inte till för poliserna, utan poliserna finns till för samhället och vår gemensamma trygghet i samhället.

Tiden för att förändra polisutbildningen är inte just nu. Vi håller på med den största förändringen av Polissverige på över 40 år. Jag tror inte att vi samtidigt ska vända upp och ned på polisutbildningen. Som jag ser det bör faktiskt utbildningen få vänta tills den nya polisorganisationen är på plats.

Fru talman! Jag vill tacka för debatten. Det är inte första och säkert inte sista gången som vi debatterar polisen i riksdagen, men det är ändå glädjande att det finns en så pass stor samstämmighet i alla fall. Vi som satt i Polisorganisationskommittén lyckades komma överens till hundra procent. Alla representanter för samtliga åtta riksdagspartier står bakom betänkandet. Det är en stor styrka nu när förslagen ska genomföras.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

2 Responses to Aktuell debatt om polisen

  1. Sverige håller på att bli en feministisk diktatur och ingen reagerar!

    Planen är att lägga ut polisens arbetsuppgifter som innefattar hotsituationer, fysisk intervention, gripande och kontakt med upprörda människor o.s.v på väktar- eller bevakningstjänster.

    Detta för att degradera manliga egenskaper till att få ännu lägre status och förtrycka män. Därmed vill dem sänka polisens intagningkrav och få in mer kvinnor,

    ……allt detta för att dem vill få det att se ut som att kvinnliga poliser och personer med sämre fysiska- och helhets- förutsättningar kan göra samma jobb som män. 

    Sanningen är att polisen är i lika stort behov och beroende av manliga egenskaper som dem alltid har varit. 

    Skillnaden är att dem genom feministisk censur, manipulering och omreglering vill försöka få manliga egenskaper att få lägre status.

    Dem vill samtidigt försöka upprätthålla en bild av att dem är lika kapabla som män och få status och erkännande för ett arbete som dem inte har gjort.

    Dem vill måla upp en feministisk propagandabild genom att helt enkelt ljuga och undanhålla män och kvinnors skillnad i kapacitet och resultat.

    Kvinnliga poliser ska få se ut som att dem har kontroll när det i själva verket är underbetalda väktare och manliga poliser, självklart män, som utför det verkliga insatserna och utövar kontroll över situationen.

    Kvinnorna ska endast behöva göra de privilegierade delarna av polisarbetet och glida in när allt är under kontroll.

    Detta är delar av “jämställdhets” lögnerna som dikteras i Sverige idag där män ska utföra det verkliga arbetet men varken få synas, ges uppskattning, eller skälig ersättning för det verkliga arbetet, och kvinnor ska ges erkännande och status och samma ersättning utan likvärdig insats eller resultat som sina manliga “medarbetare”.

    Liknande förutsättningar har kunnat bevittnas genom historien vid t.e.x slaveriet av svarta män i USA och Apartheid policyn i Sydafrika.

    Så jäkla skönt att Nyamko Sabuni får sparken nu och man ska få det att se ut som att hon avgår självmant, skitsnack.

    Nu rycker hon illa kvickt och förhoppningsvis även regimen av omvänt könsförtryck, manipulering och censur (jämstördhet) som hon förespråkar. 

    Inte en sekund för sent.

    Jämlikhet är att alla ska ha lika civilrättsliga förutsättningar, fria val och naturligt varierande resultat.

    Jämställdhet är att någon annan ska ställa dig till rätta genom censur, propaganda, manipulering av resultat och mörkning av våra olika egenskaper och resultat.

    Alla är olika alla är lika, och ge belöning på rätt ställe.

  2. Förlåt, men det här var ovanligt dumt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>