Anförande och repliker i debatten om polisfrågor 15 mars

Anf. 176 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! I dag debatterar vi alltså polisfrågor här, även om det kanske har varit lite ensidigt vilka frågor som har debatterats. Det är 61 motionsyrkanden som har lämnats in under allmänna motionsperioden förra året. Detta är en mer eller mindre återkommande debatt som vi har varje år. Och även om polisfrågor alltid är intressanta och aktuella brukar det nästan alltid vara samma frågor som vi debatterar, men det finns ett par helt nya frågor i betänkandet som jag tänker ta upp lite senare.

Först vill jag säga några ord om polisens organisation och den polisorganisationskommitté som presenterar sitt betänkande den 30 mars.

Kommittén har jobbat i mer än ett och ett halvt år och har ledamöter från samtliga riksdagspartier. Där har alla partier deltagit och bidragit på ett positivt sätt. Vi har valt att försöka komma överens i stället för att söka konfrontation. Det känns mycket bra att det finns ett brett stöd för de förslag som kommer att läggas fram. Det ökar dessutom möjligheten för ett snabbare och smidigare genomförande.

En del av de reservationer som finns i dagens betänkande berörs direkt eller indirekt av Polisorganisationskommitténs förslag. Det gäller till exempel polisnärvaro i hela landet och kriminalsökhundar som nationell resurs. Även det förslag som det inte finns någon reservation om men som Elin Lundgren tog upp, det som vi kallar Reko, hade det varit lämpligt att ta upp när vi utreder hela polisorganisationen. Men er representant i Polisorganisationskommittén ville inte ta upp frågan där, så förutsättningarna att få något genomfört om man inte ens tar upp det när vi utreder polisens organisation är kanske inte så stor.

Jag kan inte heller låta bli att kommentera en annan del av Elin Lundgrens anförande. Hon nämnde att Socialdemokraterna vill höja minimistraffet för grovt vapenbrott till ett år för att möjliggöra hemlig teleavlyssning. Det kanske är bra. Minimistraffet för grovt vapenbrott behöver höjas. Det kan vi nog vara överens om. Men för att få använda hemlig teleavlyssning måste minimistraffet vara minst två år, så det kanske inte var det bästa argumentet. Men vi kan nog vara överens om att straffet behöver höjas.

Även vissa andra reservationer i betänkandet känns lite märkliga. En reservation som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tillsammans handlar om att utreda hemliga tvångsmedels effektivitet. Då kan man påpeka att det redan pågår en sådan översyn av de hemliga tvångsmedlen. Den blir klar den 30 juni i år. Då frågar man sig: Vill ni avbryta den översyn som pågår, eller vill ni att frågan ska utredas en gång till fast den andra utredningen snart är klar? Det kan vara intressant att veta.

Herr talman! Det finns väldigt många som har synpunkter på hur polisen arbetar och styrs, om misslyckanden och om vad borde göras annorlunda. Precis som många andra vill jag säga att vi har väldigt många bra poliser som gör ett väldigt bra arbete dagarna i ända. De sliter och kämpar för att göra vårt samhälle tryggare, för att förebygga brott och utreda brott.

Samtidigt vill jag också säga att vi ställer högre krav på svensk polis. Resultaten måste faktiskt förbättras. Och det finns oacceptabla skillnader mellan olika länspolismyndigheter.

Det är inte den enskilde polismannen på fältet som ska ha skulden för detta, utan det är den organisation som vi alla har varit med och beslutat om. Dagens polisorganisation med Rikspolisstyrelsen och 21 länspolismyndigheter är mycket svårstyrd. De flesta tror att rikspolischefen är chef över Sveriges poliser, men så är inte alls fallet. Rikspolischefen är faktiskt chef över ganska få poliser.

Organisationsförändringen till en nationell polismyndighet är verkligen välkommen. Det blir ingen liten myndighet utan landets största med en budget på över 20 miljarder kronor, men den blir ändå mer möjlig att styra och leda än dagens organisation.

Samtidigt som svensk polis behöver organiseras på ett nytt sätt med en nationell polismyndighet måste det betonas att det är polisen lokalt som gör samhället tryggare och som kan förebygga brott. Det måste finnas poliser nära och tillgängliga, och det är lika viktigt i Norrlands inland som i Stockholms förorter. Det är genom en nära kontakt mellan polisen och medborgarna som man kan bygga upp förtroendet som gör att man kan utreda brott och förebygga brott.

Jag vill också ta upp två frågor som jag tror att vi inte har debatterat här i kammaren förut. Jag börjar med Sverigedemokraternas reservation, som tydligen Mikael Jansson ska prata mer om här senare, om att bygga upp en svensk gendarmeriorganisation vid sidan om den ordinarie polisen, som ett slags mellanting mellan polis och militär.

Gendarmeri finns i ganska många länder, även i Europa. Men trenden är att de flesta länder börjar inse att olika sorters polisorganisationer ställer till med problem. Det ställer till med problem vad gäller underrättelser mellan organisationerna, och det blir lätt prestige mellan organisationerna och osäkerhet om vem som ska göra vad.

I Sverige har vi en ordning där militären kan hjälpa polisen i alldeles speciella situationer, men i övrigt tycker vi att det är viktigt att hålla isär militär och polis. Man funderar på hur Sverigedemokraterna kan tycka att vårt land skulle bli tryggare med ytterligare en polisstyrka som dessutom skulle vara militärt organiserad.

Den andra frågan som är ny för utskottet och även för riksdagen, skulle jag tro, är frågan om Eritreas beskattning av exileritreaner.

Utskottet har fått ett tydligt besked från Utrikesdepartementet att folkrätten ger en stat rätt att ta ut skatt även om personen inte längre bor i landet. Dock är det inte tillåtet att vidta åtgärder för att driva in skatt på ett annat lands territorium. Det betyder att det är tillåtet att ta ut skatt av den som vill betala, men det är inte tillåtet att driva in pengarna med något slags exekutiva åtgärder.

Det finns ett antal polisanmälningar om att det förekommer utpressning och hot här i Sverige mot exileritreaner för att de ska betala in skatten på 2 procent. Polisens undersökning av detta pågår, och den ska vi från politiskt håll över huvud taget inte påverka. Det är polis bäst på. De ska utreda huruvida brott har begåtts. Det är inte en politisk fråga. Först när polisen är klar går det att bedöma om det behövs några ytterligare politiska initiativ i denna fråga.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det givetvis ska vara fritt att betala för den som vill, men det ska vara lika givet att den som inte vill betala inte heller ska behöva göra det.

Nu, herr talman, skulle jag egentligen vara klar eftersom det har gått åtta minuter. Men jag känner att jag också måste säga någonting om polisutbildningen. Jag kan ju alltid förekomma replikanterna.

Centerpartiet vill ha en akademisk polisutbildning. Men vi vill inte se en utbildning där alla ska bli specialutbildade på samma sätt. Vi menar att det behöver finnas olika delar av utbildningen, först en grundläggande polisutbildning och sedan en typ av AT-tjänstgöring, alltså en praktik ute i verksamheten. Efter det kan man gå vidare och specialisera sig. Man kan bli specialist på brottsförebyggande, på ungdomsbrott eller på någon annan viktig del av polisens verksamhet.

Det är också viktigt att betona att det under poliskarriärens gång måste finnas goda möjligheter till vidareutbildning och att få ytterligare specialistkunskaper.

Tydligen förvånar det en del av oppositionspartierna att det finns oenighet mellan allianspartierna i vissa frågor.

Jag letade upp motsvarande betänkande om polisfrågor från 2006. Då fanns en reservation för att ombilda polisutbildningen till en högskoleutbildning. Fyra partier stod bakom reservationen, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville inte alls ombilda polisutbildningen till högskoleutbildning, men Vänsterpartiet ville det – och tillsammans utgjorde ni riksdagsmajoritet. Ni var oeniga i frågan.

Konstigare är det inte. Samarbetspartier kan ha olika syn i vissa frågor.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

Anf. 179 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Jag är förvånad över att Arhe Hamednaca säger att det är så stor skillnad mellan det som vi i majoriteten står bakom och det som samtliga tre rödgröna partier nu står bakom.
Jag tycker inte alls att det är så stor skillnad.

Jag blir förvånad när det sägs att det inte är en polisfråga om någon har hotat eller tvingat fram betalning av denna tvåprocentiga skatt. Det är klart att det är en polisfråga om någon använder våld, hot eller utpressning för att få en annan person att göra något som man inte vill. Det är en polisfråga. Det är ett brott om så sker, och brott utreder polisen. Det är inte Utrikesdepartementet som utreder detta. Det är klart att det är en polisfråga om någon begår brott i Sverige.

I denna FN-rapport rekommenderas staterna att utreda om den eritreanska skatteindrivningen i deras respektive länder är laglig. Detta läser jag i er egen reservation.

Polisen håller på att göra en utredning av huruvida de metoder som har använts är olagliga. Det är först när denna polisutredning är klar som vi kan ge svar på om det är olagligt eller inte. Skulle det inte vara olagligt är det klart att vi kommer att komma tillbaka med åtgärder eftersom det inte är någon som accepterar denna typ av indrivning av skatter i ett annat land. Det är vi överens om.

Anf. 180 ARHE HAMEDNACA (S) replik:

Herr talman! I grunden är vi överens. Det som vi säger är att regeringen enligt FN-rekommendationen bör låta utreda frågan.

De människor som har gått till polisen har tröttnat. De har skrivit till regeringen i flera år. Flera papper har skickats till Utrikesdepartementet. Demokratianhängare har skickat dessa papper, men de har tröttnat. Detta är inte en polisiär fråga. Detta handlar faktiskt om att det är regeringens och riksdagens fråga eftersom det är en politisk fråga. Det handlar om en stat som terroriserar sina gamla medborgare.

FN uppmanar sina medlemmar att utreda denna fråga. FN säger inte att man ska gå tillbaka polisen. Varför ska polisen göra denna utredning? Varför gör inte regeringen det? Varför ska vi vänta på att den polisanmälan som två tre personer har gjort ska utredas? Detta är en stor fråga. Detta är inte en polisfråga. Det är ytterst regeringens fråga. Det är en politisk fråga. Det är inte en polisfråga.

Jag tycker att man bagatelliserar FN:s rekommendationer när man säger att det görs en polisutredning. Men om polisen säger att den inte har några bevis. Vad ska man då säga?

Anf. 181 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Det känns inte alls bra att debattera detta. Det finns så många saker som oppositionen och majoriteten är oeniga om. Det känns därför konstigt att debattera en fråga som vi egentligen inte är oeniga om. Vi kunde ha valt polisutbildningen eller någonting annat – men skämt åsido.

Om det är ett brott som har begåtts, och om någon har hotat, använt utpressning eller något annat sätt är det inte regeringen som utreder det, utan det är polisen som utreder huruvida brott har begåtts eller inte i dessa enskilda fall. När utredningen är klar går man till åklagaren, om åklagaren inte redan är inkopplad, och det blir ett åtal, och sedan döms dessa personer i domstol. Det kan de inte göra om de har diplomatisk immunitet. Men såvitt jag har fått veta kan det också finnas lokalanställda som inte har diplomatisk immunitet, och då kan dessa personer dömas.

Om det då visar sig att dessa personer döms, är det inte bra? Arhe Hamednaca, du menar att detta inte är någon polisfråga. Menar du att det inte ska utredas? Ska dessa personer, om de nu har begått ett brott, inte dömas för det? Regeringen kan inte döma någon. Det är inte regeringens roll över huvud taget. Men det kan en domstol göra. Då måste polisen utreda.

Om det visar sig vara olagligt och personer döms för detta har vi kommit en bra bit på väg mot målet att stoppa denna typ av indrivning som människor ofrivilligt utsätts för. Som ni själva skriver i reservationer finns det inga folkrättsliga hinder mot skatteuttag. Den som vill betala ska få göra det. Man gör det lite för enkelt för sig om man säger att man ska stoppa detta skatteuttag. Det handlar om att de som tvingas till detta inte ska behöva betala. Det tror jag att vi är helt överens om.

Anf. 182 ARHE HAMEDNACA (S) replik:

Herr talman! I grunden är vi överens, och det är bra. De som begår brott ska utredas av polisen. Det är bra.
Det är inte sant att detta är frivilligt. Sedan måste jag erkänna att det finns en liten klick som inte bara betalar skatt. De kanske betalar hela lönen och ger gåvor. Man kan hitta grupper i Sverige som betalar pengar till konstiga nätverk och annat. Sådana kan finnas. Men en majoritet tvingas till detta.

Problemet är att detta inte handlar om dem som kanske är civilanställda och inte är diplomater. Detta handlar om en regering eller en ambassad som hela tiden jobbar med dessa frågor. Det är tusentals människor som är svenska medborgare och som förföljs i detta land. Jag tror inte att det räcker med dessa polisanmälningar. Jag tror inte att det kan leda till något. Men jag hoppas, precis som du säger, Johan Linander, att polisutredningarna kan leda till någonting. Vi får se vad de kan leda till. I grunden är vi överens i riksdagen. Men vi måste lova att det ska vidtas åtgärder om detta inte leder någonstans. Då måste vi här lova dem som sitter och väntar att vi väntar på polisutredningen och att om den inte leder någonstans ska vi ta ett grepp om detta.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

2 Responses to Anförande och repliker i debatten om polisfrågor 15 mars

  1. Martin says:

    Hej Johan,

    Jag håller med om att vi inte behöver ett gendarmeri som skulle vara en mix av polis/militär. Det är redan idag tydligt vart gränsen går mellan dessa myndigheter.

    Vad jag däremot tycker är konstigt är hur regeringen kan godkänna att polisens enda extra resurs – Beredskapspolisen – inte anses fylla någon funktion och därmed avvecklas.

    Vi kan allt oftare följa medias rapportering om hur resurserna inte räcker till vid särskilt påfrestande händelser. Att lösa detta genom att anlita privata vaktbolag med vinstintressen är ett synnerligen kortsiktigt sätt att arbeta. Det måste väl ändå vara så att våra skattemedel skall bekosta poliser, inte privata aktörer.

    Jag är övertygad om att Beredskapspolisen mycket väl skulle göra skillnad om man bara vågade pröva organisationen i skarpt läge. Tyvärr har RPS inte direkt medverkat till detta trots att det funnits gott om tillfällen där man begärt få använda resursen (samtliga med avslag som följd).

    Det är djupt beklagligt att vi nu ser hur svensk polis underminerar sin egna krisberedskap likaväl som samhällets förmåga vid långvariga kriser försämras ytterligare.

    Ca 1300 civilpliktiga män och kvinnor runtom i landet som hade ett engagemang och en vilja att frivilligt ställa upp vid svåra kriser får nu se dessa år som bortkastade.

  2. Martin, jag håller med dig. Jag tror att Beredskapspolisen skulle kunna vara en bra resurs, om den hade använts. Men i det läget som var, med en resurs på pappret men som inte användes, så var det svårt att argumentera för att ha den kvar. Mitt förstahandsalternativ var att flytta ner beslutsbefogenheten till länspolismyndigheterna (så länge de finns kvar), men det fick jag inte med mig allianskollegorna på.

Leave a Reply

Your email address will not be published.