Anförande i budgetdebatten om rättsväsendet

Anf. 172 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Varje brott är ett brott för mycket. Varje barn som blir misshandlat av en förälder, varje ungdom som blir rånad på sin mobiltelefon, varje kvinna som blir våldtagen eller varje man som blir misshandlad är ett brott för mycket. Tyvärr skulle det vara naivt att tro att vi skulle kunna ha ett samhälle helt fritt från brott. Det har ännu aldrig hänt och tyvärr kommer det aldrig att hända. Men inställningen måste ändå vara att varje brott är ett brott för mycket. Det går inte att säga att det är lagom med 1 000 eller 2 000 små barn som blir misshandlade varje år. Det går inte att säga att det är lagom med 3 000 eller 5 000 våldtäkter per år.

Under 2010 minskade antalet anmälda brott. Tittar vi på statistiken för årets första elva månader ser vi att det har ökat lite igen, men fortfarande finns förhoppningen att det ska bli ett litet minus. Man ska också vara försiktig med just statistiken på antalet anmälda brott. Till exempel kan ett bra polisarbete vad gäller trafiknykterhet eller narkotikabrott öka antalet anmälda brott. Då är det faktiskt bra.

Vi vet också att den stora nationella trygghetsundersökningen visade att antalet personer som själva uppger att de har utsatts för brott har minskat de senaste fem åren, från 26 procent till 23 procent. Men detta kan vi ändå inte vara nöjda med.

Hur ska vi då få ned brottsligheten? Jag är övertygad om att tidiga insatser när barn och ungdomar är på väg in i kriminalitet, ett lokalt brottsförebyggande arbete, är avgörande, ett samarbete mellan polis, socialtjänst och skola, men också med näringsliv och föreningsliv.

För att det lokala arbetet ska fungera krävs det att det finns en lokal närvarande polis. För Centerpartiets del menar vi att det måste finnas polis i alla delar av vårt land, i varje kommun. Annars blir det lokala samarbetet så mycket svårare. Varje kommun har skolor. Varje kommun har en socialtjänst. Varje kommun bör ha närvarande och tillgängliga poliser. Allra bäst ser vi av erfarenhet att det är när det finns ett dagligt samarbete. Då kan man upptäcka och åtgärda problem i tid.

Under de senaste åren har Alliansen, som alla vet, ökat polisens resurser med över 30 procent. För 2012 är polisens budget för första gången över nästan svindlande 20 miljarder kronor. Polisen har också en budget i balans. Även när de tittar ett antal år framåt ser det ut som om man ska ha en budget som vidare är i balans. Ändå har antalet poliser ökat med nästan 3 000 sedan valet 2006. Nu finns det över 20 000 poliser i landet.

Det är självklart att vi som förtroendevalda politiker måste kontrollera hur den skattefinansierade verksamheten sköts. Vi måste ställa krav. Polisen har förbättrat sitt resultat, både vad gäller antalet misstänkta personer och antalet uppklarade brott, även de personuppklarade brotten. Men förbättringen har inte varit lika stor som resurstillskottet eller ökningen av antalet poliser.

Jag har förståelse för att nyexaminerade poliser inte kan vara lika produktiva som äldre, mer erfarna poliser. Det kan vara en av anledningarna till att resultatutvecklingen inte har följt resurstillskottet.

En annan anledning är alldeles säkert polisorganisationens uppbyggnad med en Rikspolisstyrelse och 21 länspolismyndigheter. Den organisationen gör det mycket svårt att styra och leda svensk polis. Det är också därför vi har tillsatt Polisorganisationskommittén som ska ta fram ett förslag till ny polisorganisation.

Några som är här sitter också med i utredningen, och vi är relativt överens. Det kan man inte tro av debatten här i dag, men i kommittén är vi än så länge relativt överens. Därför blir det också extra förvånande när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet nu reserverar sig för ett tillkännagivande om hur den framtida polisen ska se ut. Menar ni på allvar att några månader innan Polisorganisationskommittén lägger fram sitt betänkande ska riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen säga hur den framtida polisorganisationen ska se ut? Tycker ni ändå inte att det vore lite lämpligt att avvakta den parlamentariska utredningen?

Även Socialdemokraternas och Vänsterpartiets reservationer som har nr 12, 13, 15 och 16, den sistnämna är även Miljöpartiet med på, rör frågor som polisorganisationen håller på att se över precis just nu. Det är faktiskt till och med så illa att era partier inte tycker likadant här som ni gör i utredningen. Det blir lite svårt att veta var ni står. En av anledningarna till det är kanske att inte en enda av ledamöterna från oppositionen i justitieutskottet sitter med i Polisorganisationskommittén, den utredning inom vårt område som kommer att ha allra störst betydelse under hela den här mandatperioden. Om ni hade varit med i utredningen är jag övertygad om att vi hade kunnat undvika ett antal onödiga reservationer.

Fru talman! När jag ändå är inne på oppositionens reservationer skulle jag vilja ta upp två till. Först funderar jag på Miljöpartiets reservation nr 18 om specificering av säkerhetspolisens resurser. I den reservationen räknar Miljöpartiet upp till exempel människohandel, narkotikahandel och miljöbrott. Jag skulle vilja fråga Maria Ferm när säkerhetspolisen jobbar med miljöbrott. Eller menar ni att säkerhetspolisen ska ta över och börja arbeta med miljöbrott? Jag tycker att det ligger lite utanför deras uppdrag, som det ser ut i dag åtminstone.

I den här reservationen vill man också att det ska bli offentligt hur säkerhetspolisen använder sina resurser. Är det verkligen lämpligt att i detalj berätta hur Säpo använder sina resurser? Man kan vara för öppenhet, och det vore så klart väldigt bra för andra länders underrättelsetjänster att få veta precis hur vår underrättelsetjänst arbetar. Jag tror faktiskt inte att vi ska bjuda på det.

Den andra reservationen som har fått mig att fundera lite extra har tagits upp här tidigare. Tyvärr har Sverigedemokraternas deltagare i den här debatten redan försvunnit från kammaren. Det handlar om reservationen om en nationell djurpolisstyrka.

Först trodde jag på något sätt att det handlade om polishunder, kanske om hästarna. Men sedan förstod jag att det handlade om brott mot djur. Det är självklart en form av brott som är alldeles avskyvärd och som jag och säkert alla andra reagerar på varje gång det händer, men frågan är om det ska vara en nationell djurpolisstyrka. Har Sverigedemokraterna tänkt sig att det ska sitta djurpolisspecialister i Stockholm och åka ut till Vilhelmina eller Tomelilla när det begås ett brott mot något djur. Det är en typ av polisiär verksamhet som måste vara så lokal som möjligt. Om den här typen av brott mot djur ska centraliseras till Stockholm undrar man vad Sverigedemokraterna mer vill centralisera. Ska vi ha en lokal polis över huvud taget?

Till slut tänkte jag ta upp frågan om hur de fyra oppositionspartierna har valt att anslå pengar till polisen.

Miljöpartiet gör en total besparing på 150 miljoner kronor på polisen. Uppgifter flyttas från Säkerhetspolisen till den öppna polisen men resurser flyttas inte med.

Vänsterpartiet brukar vara det parti som gör störst besparingar på polisen, men någonting har hänt. Förra året var det Sverigedemokraterna som ville dra in mest på pengarna och i år är det Miljöpartiet. Vänsterpartiet lägger sig nästan på samma totala ram för polisen som Alliansen med sin besparing på 48 miljoner kronor. Med en budget på 20 miljarder är en besparing på 48 miljoner eller ett tillskott på 110 miljoner som Socialdemokraterna väljer att göra marginella förändringar.

Om vi tittar närmare på Socialdemokraternas budgetförslag innebär det en besparing på 30 miljoner i den ordinarie verksamheten. Det tillskjuts 110 miljoner, men sedan öronmärks 100 miljoner till nationella så kallade GOB-insatser, det vill säga mot grov organiserad brottslighet. 10 miljoner ges för bidragsbrott och 30 miljoner öronmärks för att anställa civil personal. Men då kan vi fundera på att det blir 30 miljoner mindre över. Poliser sägs inte upp. Poliser har rätt till ett jobb, och man ska satsa extra på civilanställda. Kvar finns möjligtvis besparingar på lokalkostnader. Det kanske blir nedläggningar av poliskontor. Vi såg en strid ström av sådant under Thomas Bodströms ledning i Justitiedepartementet under första halvan av 2000-talet.

Sverigedemokraternas budget har diskuterats tidigare. Nu är inte Kent Ekeroth kvar, men det är klart att man blir tveksam till partiets budgetförslag när det plötsligt dras bort 500 miljoner kronor. Plötsligt fick Kriminalvården en halv miljard kronor mindre att röra sig med. Då ställer man sig frågan om det fanns 500 miljoner kronor, en halv miljard, i deras första budgetförslag som Kriminalvården egentligen inte behövde som sedan bara plockas bort utan att någon politik i övrigt förändras. Tyvärr lär jag inte få något svar på den frågan.

Herr talman! Rättsväsendet och brottsbekämpningen är en mycket viktig fråga för de allra flesta människor i vårt land. Det finns signaler på att Centerpartiets och alliansregeringens satsningar på rättsväsendet börjar ge resultat. Nationella trygghetsundersökningen visar att något färre människor känner sig otrygga än tidigare och att runt 250 000 färre människor per år blir utsatta för brott. Antalet anmälda brott minskade också under 2010.

Men detta betyder absolut inte att vi kan vara nöjda. Brottsligheten måste ständigt bekämpas och förebyggas. Det är också full fart på departementet och i utredningen. Två av de allra största utredningarna pågår just nu. Det är Polisorganisationskommittén och Påföljdsutredningen. Båda kommer att lägga fram betänkanden under våren. De kommer att bli viktiga byggstenar för att få ett ännu bättre fungerande rättsväsen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.