Säkerhetspolisen ansvarar för rikets säkerhet

Idag har regeringen genom justitieminister Beatrice Ask och Socialdemokraterna genom justitieutskottets ordförande Morgan Johansson presenterat en överenskommelse om att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen ska få ge inriktningsuppdrag till Försvarets Radioanstalt. Vid FRA-beslutet 2008 beslöts att endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten skulle få ge sådana inriktningsuppdrag. Samtidigt beslöts att polisens tillgång till signalspaning skulle utredas.

Detta har skett i två omgångar och det är ingen tvekan om att framförallt Säpo men också RKP i viss utsträckning har ett mycket stort behov av signalspaning för att klara av sitt uppdrag vad gäller rikets säkerhet, kontraterrorismen, kontraspionaget, författningsskyddet och personskyddet. Utredaren har tittat på om Säpo skulle bygga upp egen signalspaningskapacitet (som de har haft för ett antal år sedan), men det var ett betydligt sämre alternativ på alla plan än att Säpo/RKP får ge inriktningsuppdrag till Försvarets Radioanstalt.

Det som nu föreslås är inte att Säpo/RKP ska få ge vilka inriktningsuppdrag som helst, utan de tidigare lagarna om när signalspaning får ske kvarstår. Detta begränsar mycket tydligt när Försvarsunderrättelsedomstolen ska godkänna en beställning. Signalspaning för endast ske för att kartlägga vissa företeelser i försvarsunderrättelseverksamhet, alltså verksamhet som bedrivs till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet. Det handlar inte om brottsbekämpande, signalspaning får inte användas i syfte att inhämta uppgifter i en förundersökning.

Vad gäller RKP så är det viktigt att påpeka att signalspaning endast får ske i syfte att kartlägga grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen. Det innebär att det är i en mycket begränsad del av RKP:s verksamhet som signalspaning kan användas, det lär handla om ett fåtal tillfällen per år.

Utöver att all signalspaning prövas i domstol i förväg så finns det flera kontrollmekanismer. Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet (SIUN) har tillsyn över verksamheten, det finns ett särskilt insynsråd vid FRA, behandlingen av personuppgifter granskas särskilt av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) och en årlig skrivelse ska lämnas till riksdagen.

Det är ingen tvekan om att signalspaning innebär en integritetskränkning. Det faktum att signaler som går i kabel ut från vårt land (med det inte sagt att det bara är signaler som har slutdestination i annat land som går den vägen) “filtreras” efter information som FRA spanar efter är i sig en integritetskränkning. Jag menar dock att den ytterligare integritetskränkning som det innebär att ge Säpo/RKP möjlighet att rikta in spaningen är begränsad i förhållande till helheten.

En proportionalitetsbedömning ska göras mellan integritetskränkningen och behovet av åtgärden och eftersom Säpos behov är så omfattande så menar jag att den proportionalitetsbedömningen klaras. Man måste också fråga sig vem som ska ha tillgång till signalspaning när den nu finns. Jag menar att den myndighet som har ansvar för rikets säkerhet också bör ha tillgång till ett av de främsta redskapen för att utföra sitt uppdrag. För mig är det minst lika viktigt att Säpo har tillgång till signalspaning som att Försvarsmakten har det. De icke-militära utländska hoten mot Sveriges säkerhet är betydligt mer omfattande än de militära hoten.

Jag kan ha förståelse för att det finns de som menar att Sverige inte ska ha någon signalspaning pga integritetsintrånget. Jag håller inte med, men kan förstå den avvägningen. Samtidigt måste man då fråga sig om vi ska ha en Säkerhetspolis med ansvar för rikets säkerhet. Jag tror att de flesta svarar ja på den frågan. Man måste också fråga sig om det är rimligt att vårt land blir fullständigt beroende av andra länders underrättelsetjänster. För så blir det om vi inte har egna primärkällor. Det blir också lite tveksamt om Sverige ska ta emot underrättelser från andra länder som har signalspanat (nästan alla västländer har signalspaning, de flesta har dock det i hemlighet eller att lagstiftningen kring signalspaningen är hemlig). Är det bättre att andra länder signalspanar och ger oss underrättelser än att vi själva utför signalspaningen?

Vad gäller Centerpartiets interna process så har jag tagit upp frågan i riksdagsgruppen och fått ett positivt svar. När det gäller stämmobeslut så har vi ett från Åre att vi ska verka för en översyn av FRA-lagen och det har vi också fått genom. Eftersom den granskning som har skett gjordes i ett så tidigt skede att FRA knappt hade påbörjat signalspaning med den nya tekniken så blev resultatet därefter. Vi krävde då en ny utvärdering och det kommer det alltså att bli.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

32 Responses to Säkerhetspolisen ansvarar för rikets säkerhet

  1. Mikael says:

    Går inte detta beslutet emot en motion på stämman i åre? Varför går man emot stämmobeslut? Är de så oviktiga att de kan ignoreras i det politiska arbetet?

  2. frekar06 says:

    Johan.

    FRA-lagen bryter uppenbarligen mot Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna. Det är enligt mitt sätt att se på det endast en tidsfråga innan man från Europadomstolen river upp denna lag. Den kanske överlever 2012. Men knappast längre än så är min bedömning. Europadomstolen har redan rivit upp en liknande lag i England som FRA-lagen så det finns redan rättspraxis här som starkt talar för att också denna lag kommer rivas upp. Dessutom finns det uppenbara brott mot denna Europakonventionen då Europadomstolen i flera fall slagit fast att man måste ha tillgång till effektiva rättsmedel för att den här typen av lagar alls ska kunna komma
    igenom. Något sådant finns inte i denna lag. En hemlig domstol räknas inte här.

  3. Leif Nixon says:

    Hur kunde SÄPO klara sig före 2009? När blev massavlyssning plötsligt kritiskt för SÄPOs verksamhet?

  4. Jakob says:

    Ett argument som framförts av regeringen under veckan är att Säpo i utredningen om Stockholmsbombaren ville kartlägga dennes kontaktnät, men att man då inte kunde vända sig till FRA. På vilket sätt skulle sådan signalspaning kunna rymmas inom det regelverk som nu föreslagits?

    FRA får ju inte användas i förundersökningar.

    Och dessutom: Om FRA vid sin kartläggning finner medbrottslingar, så måste väl ändå den informationen utgöra grund för att ytterligare utredningsåtgärder vidtas. FRA används i så fall som en brottsutredande resurs, i detta fall i steget närmast före en förundersökning.

    På vilket sätt skulle spaningsuppdraget kunna sägas vara av strategisk art? Det FRA i praktiken skulle ägna sig åt förefaller mera vara av typen operativt stöd åt polisen.

    Är det regeringens mening att FRA ska kunna användas för att samla bevis som sedan kan ligga till grund för att polisen inleder förundersökning? Det är i så fall en rent polisiär aretsuppgift som i allt väsentligt liknar den verksamhet som polisens egen underrättelsepersonal ägnar sig åt.

    Dessutom har justitieministern envist påstått att signalspaningen inte ska få riktas mot individer. Detta vet dock både du och jag att det är rent nonsens. Är bara kriterierna uppfyllda så föreligger inga sådana hinder. Det vore klädsamt om någon av er förespråkare också erkände detta öppet.

  5. Jakob says:

    Vi kan fortsätta att vara konkreta och återvända till några exempel som var uppe till diskussion i samband med Anders Erikssons utredning.

    1) Säpo riktar ett uppdrag till FRA: Man har indikationer på att det kan finnas svenska medborgare på olika orter i Sverige, som står i förbindelse med medlemmar i en terrorstämplad organisation i landet X.

    Vissa av personerna i X-landet är också svenska medborgare.

    Det handlar om diffusa misstankar, varför någon förundersökning inte är inledd mot någon i kretsen. Följaktligen har det inte heller beslutats om några tvångsmedel.

    Säpo förfogar över sökbegrepp, bl.a. telefonnummer till ett stort antal personer i landet X, som man lämnar till FRA i samband med tillståndsgivningen.

    Säpo vill framför allt att FRA ska kartlägga personernas alla kontakter med Sverige. Man önskar också trafikhistorik, helst ett år bakåt i tiden.

    Är detta strategisk kartläggning av internationell terrorism? Är det alltså ett troligt spaningsuppdrag för FRA?

    Hur många led bort från huvudaktörerna bör trafikkartläggningen/avlyssningen kunna sträcka sig?

    2) Rikskriminalen inkommer med ett spaningsuppdrag: Det gäller misstankar om att stora mängder narkotika smugglas från landet X via Ryssland och vidare mot Sverige. Polisen vill ha hjälp med att kartlägga alla kontakter med eventuella knarkkurirer och medhjälpare här i Sverige.

    Ingen förundersökning är inledd mot någon.

    Alla sökbegrepp är direkt hänförliga till enskilda, varav flera är svenska medborgare.

    Är detta exempel på strategisk kartläggning av grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen? Är detta alltså ett troligt uppdrag för FRA?

    Vi kan också byta ut narkotika i exemplet mot cigarretter, vapen eller flyktingar. Förändrar det någonting?

    3) Säpo inkommer med ett spaningsuppdrag till FRA: Man är intresserad av de pengar som skickas från enskilda i Sverige till länderna X och Y. Säpo vill veta om det bland alla dessa överföringar kan finnas sådana som är avsedda för att finansiera terrorism i utlandet. Det finns inga misstankar mot någon enskild avsändare eller mottagare. Säpo har inte heller några sökbegrepp att bidra med vid tillståndsgivningen.

    Det visar sig att mycket pengar slussas via hawala-systemet. FRA måste åtminstone inledningsvis spana med mycket breda sökbegrepp för att fånga in och kartlägga trafiken. Det är således en icke ansenlig mängd privatpersoner både i Sverige och utlandet som kommer att få sina transaktioner granskade av FRA.

    Är detta ett troligt FRA-uppdrag?

  6. Benny Lindholm says:

    Förlåt Johan, men vet du inte vad Säpos uppdrag är? Säpo ansvarar inte alls för rikets säkerhet. Det är förvånansvärt att du, med det ansvar och uppdrag som du har, ens påstår något sådant. Försvarsmakten har ett ansvar för rikets säkerhet. Säpo har ett uppdrag att beivra brott mot rikets säkerhet, och det är en STOR skillnad. Läs på regleringsförordningarna lite bättre och kolla upp i brottsbalken vad brott mot rikets säkerhet är och återkom sedan med varför en brottsbekämpande myndighet ska få tillgång till underrättelseinformation av en myndighet som jobbar mot försvarsmakten. Det går inte ihop.

  7. Mikael, vi har inget sådant stämmobeslut (även om det är en del centerpartister som sprider det). Vi har ett stämmobeslut om en ny översyn av FRA-lagen och det kommer det också att bli. Det fanns en motion om att avskaffa FRA-lagen, men den vann inte stämmans bifall.

    Frekar, det där har vi diskuterat förut. Jag har svårt att tro att en lag som lagrådet har godkänt uppenbarligen bryter mot Europakonventionen. Då har de gjort ett väldigt dåligt jobb. England har signalspaning, så det hoppet kanske inte är så stort. Men du har en poäng med domstolssammansättningen, den är inte riktigt bra.

    Säpo hade tillgång till signalspaning före 2009, men de har aldrig sysslat med “massavlyssning”. Det visar på dålig kunskap om vad FRA gör. Vill du använda något “mass-ord” så kanske du skulle köra med automatisk mass-scanning (eller om det ska heta masscaning). Det visar bättre vad signalspaning är.

    Jakob, det stämmer att signalspaning inte får ske i en förundersökning (vilket Anders Eriksson dock föreslog i sin utredning, men det förslaget har vi inte gått vidare med). Jag har inte hört uttalandet, men vad jag kan tänka mig att han/hon har menat är att efter självmordsbomben på Bryggaregatan, då det var en tillfällighet att inte många julhandlande människor hade dödats, fanns det ett stort intresse av att få veta om det fanns medhjälpare eller andra personer i andra länder som skulle kunna vara beredda att ta efter där Abdulwahab misslyckades. Däremot skulle inte signalspaning kunna användas för att utreda huruvida det fanns medhjälpare som nu skulle kunna åtalas för medhjälp till terroristbrott.

    När jag läser det du skriver så förstår jag att du är väl insatt, men samtidigt låter det som att FRA själv gör utredningar eller egna uppdrag. Så är inte fallet, FRA utför uppdrag åt andra myndigheter, inte för egen räkning. Så man kan nog säga att när FRA utför ett signalspaningsuppdrag för Försvarsmakten så är FRA:s personal Försvarsmaktens förlängda arm för att använda den kapacitet som Försvarsmakten inte har själv.

    Signalspaning får inte inriktas mot en viss person (t.ex. kan inte inriktningen vara att följa vad en general i X-land gör i Y-land). Men i en kartläggning av en företeelse (t.ex. försvarssamarbete mellan diktaturerna X och Y) så kan inriktning av signalspaning ske, om det är av synnerlig vikt för verksamheten, mot sökbegrepp som är hänförliga till viss person (t.ex. telefonnummer som generalen använder). Men om det kommer in uppgifter om viss person som inte har betydelse för syftet med signalspaningen (generalen ringer till sin älskarinna i Y-land), så ska den uppgiften omgående förstöras.

    Vad gäller exempel i Anders Erikssons utredning så måste man komma ihåg att han föreslog mycket mer långtgående regler än vad vi nu föreslår, t.ex. att signalspaning skulle få användas i förundersökningar.

    Om ett exempel på inriktning för signalspaning skulle godkännas eller inte är svårt att svara på, det är Försvarsunderrättelsedomstolen som avgör det och jag har förtroende för att de beslutar enligt gällande lagar. Det är farligt att ge sig på de bedömningar som du ber mig att göra, men jag ger ändå ett spontant svar (betyder att jag kan ändra mig för eftertanke). 1. Nej, mot enskild. 2. Kanske, beror på mängd/farlighet. 3. Ja, det är att kartlägga en företeelse.

    Benny, det där var väl lite gnälligt? Säpos främsta uppdrag är att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet (tillsammans med att bekämpa terrorism och skydda den centrala statsledningen). Får jag säga att Säpo ansvarar för att förebygga brott mot rikets säkerhet, men inte att Säpo ansvarar för rikets säkerhet. Visst, nyansskillnad, men du tog verkligen i med hårdhandskarna mot den nyansskillnaden…

    Och om du är så insatt så vet du säkert att FRA, trots sitt namn, inte är en myndighet under Försvarsmakten. FRA är en civil myndighet som idag har tre uppdragsgivare, regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten. Dessutom har FRA ett eget uppdrag vad gäller informationssäkerhet.

  8. Jakob says:

    @ Leif Nixon:
    FRA har spanat för Säpos räkning i många år – i etern. Det har historiskt handlat om avlyssning av andra staters förehavanden och säkerligen har man också försökt upptäcka olovlig underrättelseverksamhet. Den spaningstypen är föga kontroversiell ur integritetssynpunkt.

    Men jag antar att det är den andra typen av avlyssning som du syftar på, dvs när FRA ger sig in på det brottsbekämpande området och kartlägger privatpersoner. För det är ju när samma trubbiga instrument, som signalspaning de facto är, riktas mot enskilda eller löst sammansatta nätverk, som de verkliga problemen och farorna uppstår. Man får heller aldrig glömma att signalspaning innebär insamling av ansenliga mängder överskottsinformation.

    Det har ju nu framkommit att sådan individinriktad spaning bedrivits i etern för Säpos, Rikskrims och även Tullverkets räkning före 2009. Och tydligen har den varit saknad. Man har i dagarna talat om tidigare exempel på FRA-spaning som rört människosmuggling och våldsbejakande extremism. Vilket lagstödet varit för denna vilda-västern-verksamhet har dock varit svårare att reda ut. Men nu ska det alltså definitivt göras lagligt. Och så ska man lägga till en liten detalj: avlyssning i kabel. Argumentationen från 2007-08 känns igen.

    Du har förstås helt rätt i att kabelinhämtningen möjliggör inhämtning av ofantligt större materialmängder, samtidigt som integritetsintrånget drabbar fler personer, inte minst genom FRA:s fortlöpande masslagring av trafikdata. I det hänseendet spelar kabelinhämtningen i en helt annan division än den traditionella satellitspaningen. Men FRA och deras förespråkare i riksdag och regering älskar att tona ned skillnaderna.

  9. Före 2009 var signalspaningen närmast oreglerad (som den också är i många andra länder). Den förhandsgranskning, tillsyn och efterkontroll som vi nu har är unikt omfattande.

    Det är intressant att du Jakob säger att spaning i etern “är föga kontroversiell ur integritetssynpunkt”. Visst har det alltid sagts att “etern är fri”. Men för den vanliga medborgaren, vad har det för betydelse ur integritetssynpunkt om signalerna från hennes kommunikation går via etern genom FRA:s signalspaningsutrustning eller via kabel genom samma utrustning?

    Risken att signalerna åker genom utrustningen ökar med signalspaning i kabel eftersom där är en större signalmängd, men det faktiska integritetsintrånget i varje enskilt fall kan inte bero på kabel eller luft.

  10. Leif Nixon says:

    Vad är det för skillnad på masscanning och massavlyssning? Det är ju inte så att man kan “scanna” trafiken beröringsfritt utan att titta på den.

    Åkesson gillar att prata om hur väldigt liten andel av trafiken som når en mänsklig handläggare. OK, men den andra trafiken som man inte hittade nånting i, skulle den på något magiskt sätt inte vara genomsökt längre?

    Jag vet naturligtvis att SÄPO fått ta del av signalspaning tidigare, men det är ju nånting helt annat vi talar om nu. Som medborgare löper jag väldigt liten risk att min kommunikation skulle snappas upp genom eteravlyssning. Kabelavlyssningen kan däremot fånga i princip all min kommunikation.

  11. Jakob says:

    Kort kommentar på din senaste replik, Johan:
    Du måste nog läsa vad jag skrev en gång till. Det var inte eterspaning kontra kabelinhämtning som jag syftade på. Jag framhöll skillnaden mellan att stater spanar på stater kontra att staten avlyssnar enskilda. Och i det hänseendet finns det otvivelaktigt en skillnad ur integritetssynpunkt. Jag ser t.ex. mindre problem med att FRA spanar mot det ryska militärindustriella komplexet eller andra länders underrättelsetjänster, antingen det nu sker i tråd eller i etern.

    Självklart är det skandalöst att FRA spanat mot enskildas telefon- och datatrafik i etern utan uttalat lagstöd. Men detta tycks inte vara något som regeringen vill gräva djupare i. För Centern tänker väl inte driva frågan om att en medborgarkommission bör granska FRA:s verksamhet historiskt?

    Återkommer med replik på ditt första svar senare under dagen.

  12. Jakob says:

    Johan, säga vad man vill om Anders Erikssons utredning, men den hymlade i alla fall inte med vilken typ av information som polisen vill ha från FRA: operativt stöd i form av avlyssning och omfattande trafikkartläggningar av enskilda. Menar du att polisens behov ändrats på den här punkten sedan 2009?

    Visst gick Eriksson för långt med förslagen, men han var samtidigt mycket tydlig med hur polisen ser på FRA. Och att döma av ert förslag verkar ni i huvudsak dela den synen.

    Vi återvänder till fallet med Abdulwahab. Regeringsföreträdare har som sagt använt detta fall som ett argument för lagförslaget. Anders Danielsson har också förklarat att utredarna idag är osäkra på om attentatsmannen var ensam vid planeringen av dådet eller ej. I samma andetag understryks att man kanske hade vetat mera om just den saken, om man haft tillgång till FRA omedelbart efter dådet.

    Om FRA omvandlat de kontaktuppgifter som fanns i Abdulwahabs dator/telefon till sökbegrepp och vid den följande kartläggningen upptäckt medhjälpare, så skulle självklart den informationen delgivits uppdragsgivaren. Detta oavsett hur det ursprungliga uppdraget sett ut. Och lika självklart skulle informationen legat till grund för en lång, lång rad polisiära åtgärder.

    I enlighet med regeringens förslag är alltså FRA:s roll bevissamlarens. Visserligen inte i förundersökningar, men i steget innan. Precis som du själv skriver blir alltså FRA härigenom polisens “förlängda arm” .

    Följden av ert förslag blir att FRA återigen släpps in på det brottsbekämpande området och ges möjlighet att samla in material, som polisen här hemma, eller på annat håll, sedan kan använda för att sätta in tvångsmedel eller för att vidta andra åtgärder (Säpos regelverk för underrättelsearbete är rymligt). Brottskatalogen ska inte bara gälla brott mot rikets säkerhet utan även omfatta grov gränsöverskridande brottslighet, som t.ex. narkotikasmuggling eller människohandel. Var gränserna går är samtidigt svårt att fastställa, vilket du också själv medger. Det känns väldigt tryggt.

    Om misstankarna mot personerna (förlåt, jag menar “företeelserna”) alltjämt är diffusa efter 6 månader, kan FRA:s spaningstillstånd komma att förlängas till dess att misstankegraden stärkts. FRA drar sedan (tillfälligt?) ur kontakten för de individer som kommer att beröras av tvångsmedlen och låter polisen ta över. Andra personer i kretsen kan dock FRA fortsätta att avlyssna och kartlägga.

    Sedan tror jag att du är felinformerad när du hävdar att FRA inte spanar för egen del. Det har med all önskvärd tydlighet framgått att signalspanarna bedriver sin egen utvecklingsverksamhet, som alls inte bara är av teknisk art. Här ingår såväl bred insamling av trafikdata som trafikinnehåll. Det åligger rimligen FRA att så långt möjligt ligga steget före sina uppdragsgivare. Enligt de uppgifter som framkom ifjol spanar man brett för egen del för att förkorta startsträckan den dag då de skarpa spaningsuppdragen är ett faktum. Men jag utgår ifrån att det ocskå händer att man ibland gör felbedömningar och att omfattande egna spaningsinsatser aldrig följs av några propåer från uppdragsgivarna inom det aktuella området.

    Även utvecklingsverksamheten ska förvisso förhandsprövas, men här har Viksten och gänget ingenting substantiellt att hålla sig till i regelverket, vare sig för innehålls- eller trafikdatainhämtning (även svenskars i utrikestrafiken). Och ni avser inte att göra några skärpningar i lagen.

    Ifråga om FRA:s omfattande trafikdatalagring har du själv kapitulerat, medan du samtidigt, åtminstone i teorin, är motståndare till datalagringsdirektivet. Du tycker att det är helt i sin ordning att kriminalpolisen ska få ta del av FRA:s trafikdatabas, då det gäller grov gränsöverskridande brottslighet. Och du menar tydligen att även Säpo ska kunna beställa sådana historiska sökningar och trafikkartläggningar av FRA.

    Du tycks vidare ha en naiv uppfattning om underrättelsevärlden. Ditt exempel med älskarinnan är synnerligen illa valt. Det torde tvärtom vara exakt den typen av uppgifter som en sann signalspanare aldrig skulle slänga. Komprometterande information om höga beslutsfattare är hårdvaluta i underrättelsesamhället.

    Det verkar inte heller som om du förstår hur spaningsuppdrag sväller med tiden. Har du inte tagit några intryck alls av alla avlöjanden runt Bushs s.k. krig mot terrorismen?

    Du har uppenbarligen svårt att se problem med massövervakning av vanliga människors kommunikation (jämför exempel 3 ovan). Och visst. Man kan undra vad foliehattarna bråkar om, när allt egenligen bara handlar om spaning mot olika “företeelser”. “Strategisk” spaning dessutom.

    Slutligen: Du skriver att den parlamentariska granskningen av FRA kommer att fortsätta. Men kommer parlamentarikerna denna gång få insyn även i FRA:s internationella informationsutbyte? Annars ter sig det hela nästan meningslöst.

  13. Benny Lindholm says:

    Johan, ja kanske lite gnälligt, ledsen för den tråkiga tonen, men poängen är ändå relevant för den rör de två myndigheternas olika uppgifter. FRA (som helt rätt är en civil myndighet) servar försvarsmakten med information och försvarsmakten har ett ansvar för rikets säkerhet.

    Men Säpo är en del av rättsväsendet med vad det innebär. Skillnaden mellan ansvar för rikets säkerhet och beivrandet av brott mot rikets säkerhet kan tyckas hårfin, men det är den inte av just den anledningen. Som en del av rättsväsendet sysslar Säpo med att kartlägga nätverk som antingen sysslar med spioneri o liknande (dvs brotten mot rikets säkerhet) eller personer som kan tänkas begå terrorhandlingar eller brott mot centrala statsledningen.

    Skillnaden är att medan FRA således kartlägger väpnade hot mot Sverige i bred mening så har Säpo ett i grunden brottsbeivrande uppdrag. Och det ger upphov till frågor: hur ska man se på vad som står i nuvarande FRA-lag om att inriktningen på signalspaningen inte får avse endast en viss fysisk person (4§), givet dessa olika uppdrag? Och när polisen annars sysslar med integritetskänslig information så är det i regel allmänna domstolar som ska erkänna metoderna. Men i det här fallet så göms det undan i FRA-domstolen. Och det finns också skrivningar om att Säpo ska kunna göra dessa saker utan att en förundersökning har inletts. Hur ser du på det? Vart finns kontrollen då? Hur ska kontrollorganen kunna få en överblick när myndighet A (FRA), på uppdrag av myndighet B (Säpo), ska utföra saker som står illa överens med vad som reglerar myndighet A;s verksamhet och dessutom innebär ett avsteg från hur man normalt hanterar myndighet B:s verksamhet i den här delen?

    Alltså, även om man anser att Säpo ska få tillgång till signalspaning, vilket är allt annat än självklart, så är det inte säkert att det här är rätt metod. FRA o Säpo har olika typer utav uppdrag vilket gör att det ställs olika krav på verksamhetens utformning..

    Och, för att vara gnällig, det ÄR stor skillnad mellan att ansvara för rikets säkerhet och att beivra brott mot detsamma. Faktiskt! 🙂

  14. Leif, för mig är det en enorm skillnad mellan att någon sitter och lyssnar/läser för att “fånga upp det som är intressant” och att allt rinner förbi som inte hamnar i den automatiska, mycket grovmaskiga håven som består av vid varje tillfälle domstolsgodkända inriktningar. Eller att knarkhunden vid gränsen luktar på alla paket, men enbart de som fastnar i “den atomatiska nosen” genomsöks.

    Tycker du verkligen inte att det har någon betydelse huruvida människor hör/läser 50 %, 1 %, 0,1 % eller 0,00001 % av alla signaler som passerar gränsen? (Vilken siffra som är rätt vet jag inte, men om vi säger 0,00001 % så tror jag att vi har tagit i något alldeles otroligt mycket.)

    Jakob, just ditt resonemang kring spaning stat mot stat eller stat mot enskild är intressant och den diskussionen har jag också haft i annat sammanhang. För problemet som uppstår, när inriktning av signalspaningen ska ske, är att det ofta närmar sig spaning mot enskild även om det är mot en stat eller en terrorgruppering. T.ex. vad kommunicerar personen X och personen Y om vad gäller spionage mot svenska militära hemligheter (Y befinner sig inte i Sverige, utan jobbar som militärattaché i annat land). Är det då signalspaning mot enskild eller mot stat? Svaret lär vara att signalspaningsinriktningen är okej eftersom det inte är den enskilda X eller Y som är intressanta utan en kartläggning av företeelsen landet Z:s försvarsspionage mot Sverige.

    Det är sant att Anders Eriksson, och sannolikt polisen inkl Säpo, hade velat ha mer långtgående befogenheter för Säpo vad gäller signalspaningen. Men de förslag som Eriksson la fram har vi inte tagit upp. Det enda vi har för avsikt att göra är att lägga in Säpo och RKP under precis samma begränsningar som regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten har idag. Det innebär alltså att vi inte delar Anders Erikssons slutsatser i övrigt utöver att Säpo/RKP har stort behov av att få tillgång till signalspaning och att den bör skötas av FRA.

    Menar du vidare att FRA inte i något fall skulle lämna vidare uppgifter om ett planerat terrordåd om uppgifterna kommer in genom signalspaning som egentligen hade ett annat kartläggningssyfte? För mig är det minst sagt viktigt att den typen av information kan lämnas vidare så att Säpo får en chans att förhindra brottet. Vad som förmodligen skulle hända i ett sådant fall är att Säpo använder uppgifterna tillsammans med annan underrättelseinformation, kanske använder hemliga tvångsmedel i form av telefonavlyssning, för att sedan förhoppningsvis stoppa dådet.

    Visst, man kan då säga att FRA har “släppts in” på det brottsbekämpande området, men ett bättre sätt att uttrycka det är att signalspaning ger bättre hotbildsanalyser, kartläggning som ger Säpo bättre möjlighet att i nästa skede använda hemliga tvångsmedel eller på andra sätt förhindra terrordåd.

    När du nämner “brottskatalog”, så vill jag upprepa att vi inte har för avsikt att ändra några andra regler än att just lägga till två myndigheter. Det betyder att det som t.ex. regeringen idag får ge inriktningar till FRA om (efter prövning av Försvarsunderrättelsedomstolen) gäller även för Säpo/RKP efter lagändringen. T.ex. kommer Signalspaningslagens första § fortfarande att lyda:

    “Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet får ske endast i syfte att kartlägga
    1. yttre militära hot mot landet,
    2. förutsättningar för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser eller hot mot säkerheten för svenska intressen vid genomförandet av sådana insatser,
    3. strategiska förhållanden avseende internationell terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen,
    4. utveckling och spridning av massförstörelsevapen, krigsmateriel och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,
    5. allvarliga yttre hot mot samhällets infrastrukturer,
    6. konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet,
    7. främmande underrättelseverksamhet mot svenska intressen, eller
    8. främmande makts agerande eller avsikter av väsentlig betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik.”

    Vad gäller utvecklingsverksamheten så kan du läsa tredje stycket i samma §:

    “Om det är nödvändigt för försvarsunderrättelseverksamheten får signaler i elektronisk form inhämtas vid signalspaning även för att
    1. följa förändringar i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet, samt
    2. fortlöpande utveckla den teknik och metodik som behövs för att bedriva verksamhet enligt denna lag.”

    Sedan fortsätter du att utgå från att FRA inte följer lagen och att kontrollorganen inte kontrollerar som de ska. Men det kommenterar jag inte igen.

    Benny, du pekar på att Säpo skulle vilja och du menar kanske även behöva ha ytterligare möjligheter till signalspaning än den begränsning som finns idag för de tre myndigheterna. Svaret är att de inte kommer att få den möjligheten. Vi har för avsikt att endast lägga till två myndigheter och inte ändra några regler i övrigt. Det innebär alltså att signalspaning inte ska ske för att utreda brott och därmed inte inom en förundersökning.

    Vad gäller Försvarsunderrättelsedomstolen så är det ordinarie domare som sitter där och fattar beslut. Samma domare hade kunnat sitta i en allmän domstol som skulle ge samma inriktningsbeslut. Dessutom hade all information om inriktningar och metoder varit lika hemliga ändå. Det går av naturliga skäl inte att avslöja vad som spaningen ska riktas mot.

  15. Jakob says:

    Detta börjar bli riktigt underhållande, Johan. I ditt ursprungliga inlägg ville du låta påskina att ert förslag “mycket tydligt” begränsar den polisiära signalspaningen och att FRA absolut inte ska ägna sig åt brottsbekämpning. Detsamma sa Beatrice Ask häromdagen.

    När vi nu kommer in på konkreta fall rämnar fasaden. Redan i detta andra replikskifte har du lämnat din ståndpunkt i den första kommentaren. Plötsligt kan nu FRA ägna sig åt brottsbekämpning. Och varför ville du inte skriva detta i inlägget? Eller ännu hellre: Varför gick inte justitieminstern ut med den informationen vid presskonferensen?

    Att stoppa terrordåd eller finna medhjälpare till ett genomfört terrordåd i Sverige är givetvis fullt jämförbart. Med ert lagförslag på plats skulle FRA alltså ha kunnat användas i ett brottsutredande sammanhang omedelbart efter det misslyckade attentatet i Stockholm i fjol. Varför är det så svårt att vara rakt på sak? Varför måste ni gömma er bakom trams som “strategisk spaning, ej riktad mot individer”, “företeelser” etc?

    Det är också obegripligt hur du på fullt allvar kan framhålla det som något positivt att Säpo och RKP ska lyda under samma regelverk som gäller för övriga uppdragsgivare. Det är väl ändå självklart, att om man överhuvudtaget ska tillåta polisiär signalspaning, så måste betydligt större restriktivitet gälla, då beställarna och mottagarna av informationen ägnar sig åt brottsbekämpning. Där behövs särlagstiftning.

    Hur kan du t.ex. jämställa rapportering till UD med uppgifter om enkilda som kommer till Säpos eller RKP:s kännedom? Ser du heller ingen avgörande skillnad på ett sociogram/trafikdigram som delges Försvarsmakten kontra ett som rapporteras till KUT? Det kan du väl ändå inte mena?

    Detta om något visar att ni, trots den långa handläggningstiden, inte förstått vidden av ert eget förslag.

    Angående brottskatalogen: Du såg ju själv vissa gränsdragningsproblem med exempel 2, beroende på brottslighetens omfattning och art. Och trots att det är ett mycket tydligt fall av sådant bevissamlande, som kan föregå förundersökning, ställde du dig inte spontant avvisande till spaningsuppdraget. Och vet du, jag har tiotals andra exempel, men dem tror jag att jag sparar till den riktiga debatten till våren. Ett större utskick till remissinstanserna skulle nog inte heller skada. Eftersom regeringen vägrar att vara konkret, så måste ju någon annan vara det.

    Men det var väldigt bra att du citerade lagtexten om utvecklingsverksamheten. Du får gärna förklara på vilka grunder Försvarsunderrättelsedomstolen t.ex. skulle kunna förvägra FRA att massinhämta trafikdata i vissa signalbärare. Det är för övrigt det lilla användbara ordet “metodik” i texten, som FRA gömmer sig bakom även när det gäller den breda innehållsinhämtningen. Så nu vet du det.

    Jag läste förresten häromdagen att det sitter ett par tidigare chefer vid FRA:s underrättelseavdelning i Försvarsunderrättelsedomstolen. Här har man verkligen gjort sitt yttersta för att urgröpa förtroendet för en så viktig kontrollinstans. Det låter ju inte alldeles lämpligt att sådana personer ska kunna medverka vid tillståndsgivningen gentemot den förra arbetsgivaren. Motiveringen är säkert att signalspaning är så komplicerat att det behövs experter även i de tillståndsgivande organen, inte bara som rådgivare utan som beslutsföra ledamöter. Jomenvisst…

    Och hur var det nu? Har centern ställt något krav om att den parlamentariska översynen också måste omfatta FRA:s utbyte av råmaterial och underrättelser med andra länder? Om inte, vad är då granskningen värd?

  16. Leif Nixon says:

    Johan, IP-paket luktar inte. Det är ett väldigt trött argument från 2008. Man kan inte ha en virtuell knarkhund som avgör vilken trafik som är misstänkt; man måste faktiskt öppna paketen och titta i dem.

    Om vi ska prata i analogier så är det snarare som att kroppsvisitera alla resenärer. Även om man inte hittar knark på någon så är han fortfarande kroppsvisiterad.

    Naturligtvis är intrånget ännu grövre om trafiken kommer till den mänsklige observatören, men det är inte helt relevant. Det huvudsakliga intrånget sker när staten bereder sig tillgång till trafiken, det vet både du, jag och lagrådet.

  17. Jakob, jag vet inte om du inte vill eller inte kan förstå skillnaden mellan att signalspana för att ta reda på företeelser som kan vara brottsliga och att signalspana för att utreda ett brott. Det senare kommer inte att vara tillåtet. Om Säpo efter terrordådet förra året i Stockholm hade fått använda signalspaning så är det fullt möjligt att de hade beställt ett uppdrag av FRA för att försöka få kunskap om huruvida det fanns andra, medhjälpare eller andra, som hade tankar på att fullfölja det som Abdulwahab misslyckades med. Inte för att utreda misstankar mot eventuella medhjälpare utan för att kartlägga om det fanns ytterligare terrorhot till följd av den misslyckade självmordsbomben.

    Syftet med signalspaningen är avgörande för om den ska tillåtas eller inte. Du måste se skillnaden mellan att utreda ett begånget brott och att söka underrättelser för att förhindra brott. Så nej, jag har inte ändrat åsikt, det är du som tolkar som du själv vill. Det tycks vara så att du i begreppet “brottsbekämpning” även lägger in inhämtning av underrättelser för att i nästa steg förhindra brott, det gör inte jag.

    Anders Eriksson ville i sin utredning ha särlagstiftning för den polisiära signalspaningen. Är det den särlagstiftningen som du är ute efter?

    Sedan jämför du äpplen med päron: Kan inte uppgifter om enskilda i undantagsfall komma till UD och Försvarsmakten på samma sätt som till Säpo? Dessutom är huvudregeln att uppgifter som berör en viss person omgående ska förstöras om de inte har betydelse för syftet med signalspaningen, dvs kartläggningen av en viss företeelse.

    Det betyder att om FRA inom en viss signalspaning om t.ex. terrorhot pga viss händelse får fram en uppgift om att person X i Z-land har mördat person Y efter en narkotikauppgörelse så ska den uppgiften förstöras.

    Vad gäller utvecklingsverksamheten så tycks du utgå från att allt som inte uttryckligen är förbjudet är tillåtet. Så är det inte, det är tvärtom. Men det kan säkert bli stora mängder material som analyseras t.ex. för att knäcka ny kryptering som ett land har börjat använda. Det är nödvändigt såklart.

    Vad gäller ledamöterna i Försvarsunderrättelsedomstolen så är det vad jag vet en av åtta som har jobbat på FRA tidigare, övriga är domare, generaldirektörer, ambassadörer m.m. Både ordförande och vice ordförande är ordinarie domare, jag är övertygad om att de beslutar efter gällande lagstiftning.

    Centerpartiet tycker inte att något ska undantas när det blir ytterligare en översyn.

    Leif, jag vet att IP-paket inte luktar… Men som du också skriver var det en analogi. Du kan ha något annat i väskan som luktar, hunden kan markera fel osv. På samma sätt som signalspaningsutrustningen automatiskt läser/lyssnar av men sedan inte lagrar det som inte fastnar pga att det är eftersökt. På samma sätt som väskan inte öppnas om den inte fastnat pga att den är eftersökt.

    Vi är dock överens om att den huvudsakliga integritetskränkningen sker när staten bereder sig tillgång till trafiken. Därför är det en mindre ytterligare integritetskränkning att ge Säpo/RKP rätt att få ge inriktningsuppdrag i förhållande till den stora integritetskränkningen som skedde när utrustningen kopplades in.

    Så då är ditt svar att Sverige inte ska ha någon signalspaning alls?

  18. Leif Nixon says:

    Min poäng var att det var en dålig analogi. Du måste öppna och genomsöka alla väskor, du kan inte bara lukta på dem. Att de kan skickas vidare om de inte innehöll något misstänkt minskar inte intrånget.

    Signalspaning är ett väldigt vitt begrepp. Det är klart att vi ska fortsätta spana på ryska radarstationer och följa trupprörelser genom att avlyssna taktisk radio.

    Att massavlyssna oskyldig civil teletrafik för att det skulle kunna finnas något misstänkt i den? Nej, det tycker jag inte att man ska göra.

    Staten ska inte lägga sig i innehållet i min privata teletrafik, om det inte finns orsak att misstänka mig för grova brott. Det skulle jag tycka vore uppenbart. Tydligen är det inte det för alla.

  19. Om vi säger att alla väskor måste öppnas så stängs de igen utan att någon efteråt vet vad som fanns i eller att det finns något som helst lagrat om vad som fanns i. Nog är det ett långt mycket mindre integritetsintrång än att någon människa få vetskap om vad som fanns i eller att det på något sätt lagras vad som fanns i?

    Problemet är att mycket av det som du vill ha signalspaning på sker i kabel. Hur ska man veta vad som är “oskyldig civil teletrafik” utan att “öppna alla väskor och genomsöka dem”? Det stora integritetsintrånget som du vill komma ifrån sker även i den signalspaning som du tycks förespråka.

    Det är inte så att signalerna är märkta med “ryska militära signaler” och “oskyldiga civila signaler”….

    Instämmer i att staten inte ska “lägga sig i innehållet i din privata teletrafik” och det är inte syftet heller. Dina signaler åker genom “röret” men fångas knappast upp i den “håv” som vi kan likna signalspaningsinriktningarna vid. Att alla signaler ska åka genom är nödvändigt för att hitta rätt signaler.

    Varje år “drabbas” tiotusentals svenskar av att oskyldiga behöva blåsa i alkomätare för att bevisa att de inte har kört rattonyktra. Det är ett integritetsintrång, men är det inte acceptabelt och nödvändigt för att nå de som kör rattonyktra?

    Ert motargument lär bli att man inte kan jämföra signalspaning med nykterhetskontroller. Nä, kanske inte det. Men i verkliga livet påverkas fler svenskar på ett märkbart sätt av att behöva blåsa fastän de är oskyldiga än antalet som drabbas av att få sina signaler silade genom signalspaningshåven.

  20. Leif Nixon says:

    Alltså, om staten söker genom min privata teletrafik efter hemliga sökbegrepp så tycker jag nog att staten lägger sig i väldigt mycket. Oavsett om det blir några sökträffar eller inte.

    Och nu svänger du dig med Ingvar Åkesson-analogier igen. Det är ingen håv vi talar om. All trafik i de utvalda signalbärarna analyseras mer eller mindre grundligt.

  21. Jakob says:

    Låt oss då reda ut begreppen, Johan.

    1. Med ert lagförslag på plats kunde Säpo efter Stockholmsattentatet ha inriktat FRA i syfte att skaffa sig information om eventuell planering av ytterligare attentat. Låt säga att FRA inte kunde påvisa några sådana förestående hot. Däremot fann man vid kartläggningen att Abdulwahab haft medhjälpare som bistått honom i planeringen av dådet. Medhjälpare som nu föreföll ligga lågt.

    Eftersom uppgifterna om medhjälparna ligger utanför inriktningen och FRA:s resurser aldrig får tas i anspråk i pågående förundersökning, raderas materialet. Säpo förblir således ovetande om medhjälparna.

    Har detta spaningsuppdrag hanterats i enlighet med ert lagförslag?

    2. Inom ramen för ett uppdrag som rör kartläggning av olika transportvägar för narkotika inhämtar FRA en serie telefonsamtal, där de inblandade talar i gåtor. Det är tydligt att det handlar om något grovt kriminellt. FRA bedömer att detta har med narkotikahanteringen att göra och att det alltså ligger inom ramen för uppdraget.

    Det visar sig sedan att polisen gör en annan bedömning. Man misstänker att personerna i själva verket pratar om den förestående fördelningen av pengarna efter ett tidigare utfört värdetransportrån i Stockholmstrakten. Polisen har nu fått ett mycket bra material för att vidta åtgärder och återuppta en nedlagd förundersökning, där man tidigare saknat misstänkta. Uppgifterna i FRA:s rapportering leder till att tvångsmedel kan sättas in.

    Som ett resultat av detta måste FRA sluta spana på dessa personer i narkotikaärendet (men eventuellt kan man fortsätta att avlyssna andra aktörer).

    Har detta spaningsuppdrag hanterats i enlighet med ert lagförslag?

    3. FRA gör en omfattande kartläggning inom ramen för ett uppdrag som rör olika modus vid människohandel. Polisen tar tacksamt emot uppgifterna, men FRA-rapporteringen föranleder inga polisiära åtgärder i den del som rör människohandeln.

    Däremot kan polisen med ledning av den utförliga FRA-kartläggningen sluta sig till att två av de personer som figurerar i materialet ägnat sig åt avancerat bidragsfusk. Detta är ingenting som uttryckligen sägs i telefontrafiken, men mot bakgrund av vad polisen vet om personernas förhållanden, räcker det långt med de uppgifter om tid och plats, som finns i FRA:s trafikdiagram. En förundersökning inleds i den delen på basis av FRA:s material.

    Har detta spaningsuppdrag hanterats i enlighet med ert lagförslag?

    Personligen misstänker jag att ärenden av typ 2 är vanliga i avlyssningsbranschen. Det lär knappast vara möjligt för FRA:s avlyssnare att alla gånger avgöra vad som avhandlas i samtalen med tanke på att de inblandade knappast talar klarspråk. Det är därför ett rimligt antagande att FRA överlåter det slutliga bedömandet åt uppdragsgivaren. Men detta kan å andra sidan få sina konsekvenser. Har lagstiftaren tänkt på det?

    Även typ 3 förekommer säkert, i synnerhet som vissa kriminella är något av “diversearbetare”. FRA:s medarbetare må vara skickliga och professionella, men några brottsutredare är och ska de inte vara. Där är vi eniga. Även om de fått visst underlag från uppdragsgivaren har de inte hela bilden. Därför kan det vara svårt för dem att förutse de följder som deras rapportering kan få, och vilka slags slutsatser som polisen lyckas dra av materialet. Har lagstiftaren tänkt på det?

    Angående särlagstiftning. Det har redan framgått vad jag tycker om Anders Erikssons förslag. Det var alltför långtgående. Men till skillnad från regeringen talade han åtminstone klarspråk. Det hade varit illa om hans linje hade segrat, men ert förslag är också vidsträckt och alltför tillåtande.

    Du låtsas att du inte förstår skillnaden mellan de olika rapportmottagarnas karaktär. Det är säkert så att uppgifter om enskilda även kan nå UD. Men den uppenbara skillnaden består i vilka befogenheter och verktyg som uppdragsgivaren har till sitt förfogande. Och här får man nog säga att polisen står i en klass för sig, eller hur? Hur ofta utför UD t.ex. husrannsakningar eller inleder förundersökningar?

    Och något speciellt tycks det trots allt vara med de brottsbekämpande myndigheterna, eftersom frågan har dragits i långbänk och utretts i omgångar. Kuriöst.

    Så till utvecklingsverksamheten. Ditt svar var väntat. Helt enkelt eftersom det inte finns något substantiellt för Viksten m.fl. att luta sig emot i lagen i den här delen. Och om du tror att den breda innehållsinhämtningen enbart handlar om material för senare dekryptering, så är jag rädd att du är ett offer för FRA:s egen propaganda. Här finns det divergerande uppgifter. (För övrigt hoppas jag att det krypterade materialet inte sparas längre än 1 år, som det står i lagen).

    Försvarsunderrättelsedomstolen, ja. Du vet lika väl som jag att det räcker med ordförande och två särskilda ledamöter för att domstolen ska anses domför, varav åtminstone en tydligen kan vara en f.d. underrättelsechef vid FRA. Så kan alltså en av lagstiftarens tänkta motkrafter till FRA se ut i den föga vackra verkligheten.

  22. Lakritsbiten says:

    Mycket intressant diskussion. Slänger bara in en enkel fråga. Kommer integritetskommissionens rapporter vara offentliga?

  23. Lakritsbiten says:

    Vi pratade också på Twitter om huruvida det är möjligt att spara undan all data som går över Sveriges gränser. Här kan du läsa lite om möjligheterna: http://www.brookings.edu/~/media/Files/rc/papers/2011/1214_digital_storage_villasenor/1214_digital_storage_villasenor.pdf

    Här pratas det om att ALLA ska sparas. All kameraövervakning, all trafikdata, alla telefonsamtal, all nättrafik osv. Det är klart mindre än var FRA övervakar idag.

  24. Leif, FRA kan omöjligt analysera allt. Tvärtom vill de ha så precisa inriktningar som möjligt med så lite överflöd som möjligt. Annars lär nålen inte hittas i höstacken.

    Jakob, det är detaljerade frågor som du ber mig svara på, men jag ska göra mitt bästa (dock kortfattat, hade tänkte använda den här kvällen till att slå in julklappar…).

    I ditt första exempel så ska uppgiften lämnas över till polisen om den bedöms ha betydelse för försvarsunderrättelseverksamheten (dvs för det som inriktningen gjordes). Så lär vara fallet och kan lämnas vidare. Uppgiften kommer att användas som en av andra underrättelser och kan föranleda nya tvångsåtgärder inom en förundersökning, som t.ex. hemlig telefonavlyssning.

    I de andra två fallen så ska uppgifterna inte lämnas över till polisen. Har så gjort av misstag/felaktig bedömning, så kan de inte användas av polisen. Men det är klart att kunskapen inte kan raderas hos poliserna. Så visst kan det ge nya uppslag för att återuppta en förundersökning och genom nya åtgärder kan bevis inhämtas som används för åtal och kanske fällande dom.

    Så visst har vi tänkt på det här.

    Sedan tycker jag att det är tråkigt att du inte litar på alla de som kontrollerar och granskar. Först är det Försvarsunderrättelsedomstolen och sedan har SIUN (Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten) som sköter tillsynen. Vidare finns det ett särskilt insynsråd vid FRA och SIN (Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden) granskar behandling av personuppgifter.

    Lakritsbiten, statens offentliga utredningar är offentliga. Men, de kan inte skriva ner det som är kvalificerat hemligt av naturliga skäl. Ska allt kring FRA och Säpo vara offentligt så kan vi lika väl lägga ner.

    Har snabbläst texten (din länk), men var står något om Sverige och FRA? Allt sparas inte och kan inte sparas. Dessutom skriver du kameraövervakning, vad menar du med det?

  25. Jakob says:

    Tack, Johan, då vet vi att FRA:s uppgifter kan komma att användas för att utreda begångna brott, tvärtemot vad du tidigare skrev och vad regeringen gick ut med förra veckan.

    Men jag tror att du totalt missade poängen med ex. 3. Det handlar inte alls om något misstag från FRA:s sida. Detta skulle i stället illustrera att det är närmast omöjligt för FRA att alltid kunna förutse vilka slutsatser som polisen kan komma att dra av underrättelserna. I exemplet gällde det data i en trafikkartläggning, där polisen hade fler bakgrundsuppgifter. En annan gång kan det vara referenser i olika telefonsamtal. I ingetdera fallet kan FRA sägas ha begått något fel.

    Du nämnde tidigare att överskottsinformation om t.ex. ett utfört mord skulle raderas. Men det förutsätter ju till att börja med att det står klart för FRA att saken rör just detta. Hur många skulle tala klarspråk om ett begånget mord i telefon eller i ett mejl? I mycket förtäckta ordalag möjligen. Du förenklar alltså verkligheten å det grövsta.

    Och som du själv skriver kan ju i förekommande fall även uppgifter om begångna brott, som i ex. 1, vara högst relevanta och rapporteras till uppdragsgivaren utan problem. I det fallet dessutom i anslutning till en pågående förundersökning!

    På så sätt tillhandahåller FRA (ibland ofrivilligt) information om begångna brott och polisen kan få uppslag och vidta åtgärder precis som du skriver. FRA:s resurser används alltså tveklöst i brottsbekämpningen.

    Det är inte heller några specialfall vi diskuterar här. Mycket talar tvärtom för att varianter av de tre exemplen kommer att bli vanliga i FRA:s polisiära spaning. Att polisen inte har rätt att beställa stöd för att utreda begångna brott är en helt annan sak. Följden av många spaningsupddrag kommer ändå att bli just detta.

    Dessutom bör väl ändå en polisman som får kännedom om ett begånget brott vidta nödvändiga mått och steg. Plötsligt kan då FRA-underrättelser, utan att FRA kunnat förutse det, komma att ligga till grund för att förundersökningar inleds mot mer vardagliga brott som skymtar fram i FRA-materialet. Är det alltså helt i sin ordning att FRA-underrättelser föranleder polisiära åtgärder mot brott som försäkringsbedrägeri, fildelning, sexköp, olaga hot etc.? Brottslighet som polisen mycket väl kan komma att finna i FRA-rapporteringen.

    Det som i ditt första blogginlägg var “mycket tydligt” ter sig nu riktigt grumligt. Det må vara tydligt uttryckt hur polisen ska få inrikta FRA, men detta är som sagt bara den ena sidan av myntet. Lika tydligt illustreras hur svajigt regelverket ser ut beträffande följderna av FRA:s rapportering. Då ska också noteras att jag ännu inte alls berört FRA:s underrättelseutbyte med andra länder.

    Ett sätt att minska risken för att uppgifter om begångna brott framträder i FRA-rapporteringen är att förbjuda FRA att spana retroaktivt, dvs att göra historiska sökningar i sin trafikdatabas inom ramen för försvarsunderrättelseverksamheten. Har detta diskuterats i samband med den polisiära spaningen?

  26. Jakob says:

    Angående kontrollorganen: Det har redan framkommit tillräckligt om hur undermålig kontrollen av FRA är. Siun har dessutom förklarat att man gör föranmälda inspektioner hos FRA enligt ett förutbestämt schema, som också är känt av myndigheten. Här har vi det första problemet. Merparten av kontrollerna borde rimligen vara oanmälda. Siun måste också få mer resurser. Det är t.ex. fullkomligt häpnadsväckande att man inte mäktade med att granska FRA:s informationsutbyte med andra länder under 2009-10. Man har svårt att tro att det är sant, men detta var faktiskt vad Siuns ordförande uppgav till Ekot ifjol. Då framstår den s.k. kontrollen närmast som ett skämt. Till detta ska läggas att lagen innehåller flera hål, bland annat beträffande utvecklingsverksamheten, som vi redan diskuterat. Det är också tveksamt om samma organ bör kontrollera MUST/KSI.

    Sedan bör Siun emellanåt aktivt testa hela systemet, inte minst tillståndsgivningen. Varför inte pröva att smussla in tvivelaktiga sökbegrepp eller kategorier av sökbegrepp, där de inte hör hemma m.m.? Detsamma bör ske visavi FRA:s interna rutiner. Som kontrollanter bör de i grunden vara drivna av skepsis eller misstro mot verksamheten. De uttalanden som hittills gjorts tyder på att man tvärtom har en positiv grundinställning till FRA. Ett sådant synsätt är förödande för ett kontrollorgan som ska granska underrättelsetjänst. Det visar att Siun befolkas av helt fel människor. Den dag då det åtminstone finns personer av Alice Åströms, Mark Klambergs, Anne Rambergs, Wilhelm Agrells, Dennis Töllborgs eller Janne Flygheds kaliber i Siun, då tror jag man de facto skulle kunna tala om en motkraft, i stället för som nu, ett lojalt transportkompani.

    SIN har inte direkt heller det bästa ryktet. Nu är visserligen Anders Eriksson avpolletterad, men bara det faktum att man kunde göra en tidigare Säpochef till ordförande för det organ som ska kontrollera just Säpo, säger väl det mesta. Det är enbart parodiskt. Tankarna går också till gamla FUN, som under ett antal år leddes av den förre försvarsministern Anders Björck. Vad har vi att vänta härnäst? Pensionären Ingvar Åkesson som ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen kanske? Han platsar ju både i egenskap av expert och gammal lagfaren domare. Och av någon outgrundlig anledning misstänker jag att han har en positiv grundinställning till FRA.

    I detta sammanhang bör det också påpekas att det var direkt olämpligt att ordföranden i Försvarsunderrättelsedomstolen, Runar Viksten, utsågs att utreda den polisiära signalspaningen. Det är ju i hög grad hans förslag som ligger till grund för er promemoria. Har vi inte annars sett nog av exempel på hur de inblandade aktörerna i den här sfären försökt skriva sina egna lagar?

    Erfarenheterna från Tyskland visar också hur svårt det är att kontrollera underrättelsetjänsten. Dessutom är det ju lite roligt att ni beslutsfattare här hemma sneglade mot just Tyskland när ni utformade de svenska kontrollfunktionerna, även om den slutliga lösningen blev lite annorlunda. Där har man som bekant haft flera skandaler på senare år. Bland annat hade BND avlyssnat en tysk journalist på der Spiegel en längre tid, trots att man varken får avlyssna tyskar eller journalister. Var det månne kontrollorganen som upptäckte detta? Icke. Det kom fram på andra vägar. Erfarenheterna är precis desamma i Storbritannien och USA.

    När det gäller att få fram underrättelser tycks ändamålet helga medlen. Tycker den svenska regeringen det också?

  27. Så var integritetskommissionens rapporter offentliga eller inte?

    Angående länken så var kontextet vår diskussion på Twitter där du sa att all data från FRA inte _kunde_ sparas. “Vet du hur mycket data som passerar vår gräns?” (fritt från huvudet) sa du då ungefär. Jag ville bara visa att det faktiskt går att spara all data som passerar vår gräns. Till och med mer än så, tex även kameraövervakningsdata, hela telefonsamtal osv. Länken pratar generellt om det, att det är möjligt. Inte något specifikt om FRA.

    God jul och gott övervakat nytt år.

  28. Leif Nixon says:

    Leif, FRA kan omöjligt analysera allt. Tvärtom vill de ha så precisa inriktningar som möjligt med så lite överflöd som möjligt. Annars lär nålen inte hittas i höstacken.

    Men Johan, nu verkar du tillskriva FRA klärvojanta förmågor igen. De kan inte närmare veta vad som finns i trafiken utan att titta i den. De vill naturligtvis ha så relevanta sökträffar som möjligt, men ju precisare sökträffar man vill ha, desto mer ingående måste man analysera trafiken i de utvalda signalbärarna. (Nu pratar jag om maskinmässig analys, inte mänskliga analytiker.)

  29. Mark Klamberg says:

    Båda uttrycken massavlyssning och masscanning leder tankarna fel, det resulterar i missvisande liknelser: knarkhundar som ska genomsöka väskor. Det leder också till att folk jämställer FRAs sökbegrepp med sökord, vilket är fel.

    Om man nu måste använda ett mass-ord så finns det bättre alternativ.

    Uttrycken “massregistrering” och “massövervakning” passar bättre med tanke på FRAs omfattande lagring av trafikdata som innebär att information om vem som är avsändare och mottagare av kommunikation registreras och lagras.

    Dessa ord kan verka ovanliga på svenska, men på engelska är “mass surveillance” ett vedertaget uttryck.

  30. Jakob, det kvittar nog vad jag skriver för du tolkar det som du vill i alla fall. Och skulle du hitta något fel så ber jag om ursäkt för det, men jag ber inte om ursäkt för att jag har mycket annat att göra de här dagarna före jul så jag kan inte sitta i timmar och svara på alla påståenden.

    Grundfelet du gör i ditt första påstående är att du inte skiljer på vad signalspaningen får ha för inriktning (som prövas i domstol) och vad uppgifterna får användas till om de kommer in till polisen (som i dina exempel). Det är också därför du felaktigt påstår att jag har först har skrivit det ena och sedan det andra. För mig är det också ett mycket märkligt resonemang kring att polisen inte skulle få använda uppgifter, även om de av “feltolkningsskäl” kommit till polisens kännedom, för att utreda ett mord.

    Vad gäller SIUN så är det möjligt att de behöver mer resurser och det är inget som hindrar dem från att göra oanmälda inspektioner.

    Din skepsis mot Anders Eriksson verkar vara en efterhandskonstruktion. I FRA-debatten så hyllades han av alla FRA-skeptiker för att han som f.d. Säpochef ställde sig på kritikernas sida. Därför tyckte vi att det var alldeles utmärkt att ha honom i SIN. Han hade kunskapen och han hade förtroendet.

    Lakritsbiten, Integritetskommissionens betänkande blir offentligt. Men de kan givetvis inte skriva ner det som är kvalificerat hemligt.

    Jag hävdar fortfarande att det är omöjligt att lagra allt. Fundera på vilken serverhall som Facebook ska bygga i Luleå för att enbart ta hand om det som finns på Facebook. Hur stor del av allt som passerar Sveriges gräns i kablarna är Facebook? En tusendel? En miljondel? En miljarddel? Jag vet inte. Men berätta gärna för mig var FRA skulle ha en serverhall som är stor nog för att lagra allt.

    Leif, jag förstår inte riktigt vad du vill komma till. Jag skriver om precisa inriktningar i signalbärarna så att så lite som möjligt som är irrelevant ska komma till mänsklig analys (dvs där någon kan få veta “fel” saker). Sedan skriver du om “maskinmässig analys”.

    Låt mig ta ett exempel som jag inte vet om det skulle vara enligt reglerna, så ta det som ett hypotetiskt exempel:

    Genom relativt osäkra underrättelser får Säpo höra att en XY, som befinner sig i Danmark, har kontakt med en grupp i Pakistan som planerar att komma till Sverige för att utföra ett terrordåd. XY är ett vanligt namn och de är inte säkra på stavningen, så det är osäkert vem det är. Det går inte att få hjälp av dansk polis med telefonavlyssning eftersom de inte är säkra på vem det är och ingen förundersökning är inledd. Överhuvudtaget är inget brott begånget i Sverige ännu och mycket är fortfarande oklart.

    Då får Säpo en uppgift om en av den pakistanska gruppens medlemmar ZY:s telefonnummer, av ett annat lands underrättelsetjänst. Samtidigt kommer det en ytterligare underrättelse från ett tredje lands underrättelsetjänst om att något är på gång i Sverige och det är kopplat till tidningsredaktionen ÅÅ.

    Säpo vänder sig då till FRA (efter nya lagen är antagen såklart) och önskar signalspaning med inriktning på ZY:s telefonnummer. Säpo skulle även kunna ha signalspaning mot alla XY i Danmark, men det skulle ge mycket mer irrelevant information. Säpo skulle även signalspana på vad som sägs om ÅÅ i andra länder, men det skulle förmodligen ge orimliga mängder som skulle vara svårhanterat.

    Försvarsunderrättelsedomstolen prövar inriktningen och eftersom det är av synnerlig vikt så kan ett sökbegrepp som är direkt hänförligt till en person tillåtas. Säpo får underrättelser från FRA som gör att en person kan stoppas redan vid inresa i Sverige och när uppgifter lämnas vidare till Danmark kan XY åtalas och dömas där för förberedelse till terrorbrott.

    Det är möjligt att det var ett dåligt exempel, men jag ville illustrera hur Säpo/FRA hellre vill ha precisa inriktningar för att minska mängden irrelevant information. Jag är trött och om en kvart är det julafton.

    God Jul, helt utan att jag känner mig det minsta övervakad (så länge som jag inte använder Facebook, går i affärer, använder Med mera-kortet, kör in i ett parkeringsgarage och…. ja, vi är alla ständigt övervakade på olika sätt…)

  31. Jakob says:

    Johan, dina kommentarer blir mycket användbara framöver som kontrast till Beatrice Asks uttalanden om ert illa sminkade lagförslag. Maken till motsägelser får man leta efter. Här har du sannerligen bundit ris åt egen rygg. Möjligen är det problematiskt att du inte själv tycks inse vidden av vad du själv skriver. Tack och lov finns det andra som gör det. Det lär du nog märka i närtid.

    Kritiken mot Anders Eriksson gällde för övrigt inte hans kompetens. I fråga om stringens, rättframhet och ärlighet har regeringen åtskilligt att lära av honom. Frågan gällde hans lämplighet som ordförande i SIN med tanke på hans bakgrund (Säpochef). Men visst. Sådana tankebanor är er förstås helt främmande. Vi kan allså vänta oss att FRA:s nuvarande generaldirektör hamnar i något av signalspaningsmyndighetens kontrollorgan om ett par år. Jag borde inte ha skämtat om den saken, då det nog endast gav er nya idéer.

  32. Mark Klamberg says:

    Hej Johan,
    Jag tycker ditt exempel är mycket bra, det är precis så jag tror att FRA arbetar när de får uppdrag från SÄPO beträffande terrorism. Exemplet utfrån från att man spanar efter XY som befinner sig i Danmank och vars identitet är något osäker men det är dock betydligt mer konkret än att spana efter företeelser – regeringens vanliga beskrivning av hur signalspaning går till.

    Om det nu är så att SÄPO har ZY:s telefonnummer (som befinner sig i Pakistan) och vill avlyssna/övervaka/signalspana på kommunikation som berör detta nummer, varför kan SÄPO inte vända sig direkt till teleoperatörerna (som befinner sig i Sverige) och begära att de ska lämna ut all information om och all kommunikation som går till/från detta nummer förutsatt att den korsar Sveriges gränser. Detta vore något annat än signalspaning och jag tror att de flesta kritikerna skulle acceptera en sådan ordning. Rergeingen har utrett fyra olika alternativ för hur signalspaning för polisiära ändamål ska gå till, men man har inte utrett vad jag kallar det femte alternativet, dvs avlyssning/övervakning av internationell kommunikation för polisiära ändamål utan signalspaning.

    Jag har uppfattat två argument som framförts av FRA i yttrande den 27 Februari 2009 mot alternativ 5 men dessa argument är än så länge dåligt underbyggda.

    Argument 1. FRA menar att svenska teleoperatörer inte har utrustning för att plocka ut kommunikation som korsar Sveriges gränser eller information om sådan kommunikation (t.ex. trafikdata). Jag har samtalat med tekniker från en av teleoperatörerna som berörs av FRAs signalspaning. Han anger att FRAs uppgift stämmer, men att det finns utrustning tillgänglig på den kommersiella marknaden som kan införskaffas gör det möjligt för att teleoperatörerna att plocka ut sådan kommunikation och information. Det verkar alltså vara fråga om pengar, men ingen har utrett vad det skulle kosta.

    Argument 2. FRA anger att de inte vill röja för privatägda teleoperatörer vem/vad/vilka de spanar på. Det är ett argument som möjligtvis håller när FRA spanar på stater och deras agenter, men inte vad gäller terrorismbekämpning. SÄPO måste beträffande rent inhemsk kommunikation redan idag vända sig til privata teleoperatörer när de vill avlyssna/övervaka för kontraterrorismändamål, alldeles oavsett om det rör en förudnersökning eller för spaningsändamål. Då borde SÄPO kunna göra samma sak beträffande internationell kommunikation.

    Jag kan komma på fler, mer starka argument varför alternativ 5 inte fungerar men regeringen har ju i andra sammanhang underkänt just dessa argument.

    Argument 3. FRA spanar på all kommunikation som korsar Sveriges gränser och lagrar stora mängder information om denna kommunikation i egna databaser. Regeringen har ju själv förklarat att FRAs spaning sker med hög precision och är begränsad till ett fåtal “signalbärare” och endast en bråkdel av all kommunikation är berörd av FRAs spaning. Därmed faller argument 3.

    Jag anser att regeringen borde förklara varför alternativ 5 inte är hållbart innan ni riksdagsledamöter tar ställning till regeringens förslag.

Leave a Reply

Your email address will not be published.