Anförande och repliker i debatten om skärpt straff för köp av sexuell tjänst

Debatten hölls den 12 maj.

Anf. 27 JOHAN LINANDER (C):

Fru talman! Som vi har hört var det den 1 januari 1999 som Sverige införde denna världsunika lag i Sverige. Vi var ju först med att kriminalisera köp men dock inte försäljning av sexuella tjänster. Inför kriminaliseringen var det en mycket livlig debatt, både här i riksdagen och i samhället i stort, och många var kritiska till kriminaliseringen.

Den här diskussionen hade pågått längre än så. Ända sedan 1970-talet hade en diskussion pågått om ifall vi skulle kriminalisera köp av sexuella tjänster eller inte. I början av 1990-talet tillsattes Prostitutionsutredningen. Den kom med sitt betänkande Könshandel 1995, och samma år kom Kvinnovåldskommissionen med sitt slutbetänkande Kvinnofrid. Båda dessa utredningar föreslog att vi skulle förbjuda köp av sexuella tjänster.

När lagen trädde i kraft fanns det ett betydande motstånd mot lagen. Men nu är det glädjande att se att Anna Skarheds utvärdering visar att det har skett en påtaglig attitydförändring i Sverige. Det är en attitydförändring som inte har någon motsvarighet i jämförbara länder som Danmark och Norge, länder som inte har haft någon sexköpslag, förutom Norge som införde sexköpslagen 2009.

Förbudet i sig har alltså haft en normativ effekt och en effekt som är allra störst bland unga, vilket jag också tycker är glädjande. I tre olika undersökningar, som vi har hört tidigare, har mer än 70 procent av de tillfrågade svarat att de är positiva till förbudet.

Jag tycker inte att det är konstigt att en så stor del av svenska folket nu tycker att sexköpslagen är bra, eftersom lagen faktiskt har varit effektiv. Utredningen, som hade i uppdrag att utvärdera tillämpningen av sexköpsförbudet och effekterna av förbudet, kom fram till att förbudet har haft avsedd effekt och utgör ett viktigt instrument för att bekämpa och förebygga prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Fru talman! Av prostitutionens natur är det svårt att veta den exakta omfattningen, men utredningen har kommit fram till att prostitutionen sedan sexköpslagens införande 1999 åtminstone inte har ökat i Sverige. Det kanske inte låter så bra, men om vi återigen jämför med Danmark och Norge är det faktiskt betydligt bättre, för där har prostitutionen ökat. I Sverige har även gatuprostitutionen halverats sedan 1999.

En del motståndare till lagen säger: Ja ja, gatuprostitutionen har minskat i Sverige, men den har bara flyttat över till Internet. Men även detta har man tittat på i utvärderingen, och det finns inget belägg för ett sådant påstående. Visst har kontakterna mellan säljare och köpare av sexuella tjänster på Internet ökat. Det är ganska naturligt med tanke på den utveckling som varit i samhället i stort. Men denna ökning har varit lika stor i andra länder som inte har något sexköpsförbud, så att vår gatuprostitution skulle ha flyttat över till Internet på grund av sexköpslagen går det inte att finna belägg för. Tvärtom är Internetprostitutionen större i Danmark och Norge än i Sverige.
Människohandel för sexuella ändamål är tätt sammankopplat med sexköpslagen, eftersom människor som vill köpa sex är en förutsättning för att det ska finnas människohandel för sexuella ändamål.

Utredningen konstaterar även här att det är svårt att bedöma den exakta omfattningen i Sverige, men man drar slutsatsen att färre kriminella väljer att etablera den här typen av kriminalitet i Sverige än i andra länder tack vare vår sexköpslag.

Rikskriminalpolisen är också mycket tydlig med att sexköpsförbudet fungerar som en barriär för människohandlare som överväger att etablera sig i Sverige. De väljer hellre ett annat land.

Den svenska sexköpslagen gör att färre män köper sex i Sverige än i jämförbara länder. Därmed kan man dra slutsatsen att sexköpsförbudet gör att något färre kvinnor och barn säljs som sexslavar. Och det är något som jag är stolt över, även om vi har väldigt mycket kvar att göra för att bekämpa trafficking, 2000-talets slavhandel.

När det gäller straffet för sexköp instämmer vi i Centerpartiet i utredningens uppfattning att domstolarna har gjort en för ensidig bedömning vid sin straffmätning. Det blir nästan alltid 50 dagsböter för ett enstaka sexköp.

Tidigare har vi diskuterat höjd straffskala, som vi ska besluta om här i dag, men också en indelning i sexköp och grovt sexköp, som då skulle ha en högre straffskala. Olika remissinstanser har tyckt olika i denna fråga. Efter mycket funderande fram och tillbaka har vi kommit fram till att gå just den här vägen, att höja straffskalan, för att domstolarna ska kunna ta större hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.

Det kan handla om fall där sexuella tjänster har köpts av någon som är psykiskt funktionshindrad, att kontakt har tagits genom en tredje person, att flera sexköpare har utnyttjat en person, att det har varit ett långvarigt förlopp eller att den som har sålt de sexuella tjänsterna har varit mycket ung eller drogpåverkad. Då menar vi att straffvärdet är högre. Därför behövs det en höjning av maxstraffet från sex månader till tolv månader.

Jag vill ändå lägga till att jag och Centerpartiet fortfarande driver, precis som vi har gjort tidigare, att den person som medvetet köper sex av någon som är tvångsprostituerad, alltså utsatt för trafficking, inte bara begår brottet sexköp utan även brottet våldtäkt. Att utnyttja någon annans våld eller hot om våld för att få rätten att köpa sexuella tjänster är en våldtäkt och borde också bedömas som en våldtäkt och ge ett långt fängelsestraff som följd.

Fru talman! I grunden är vi överens i Sveriges riksdag om sexköpsförbudet. Det finns enstaka ledamöter som inte står bakom det, men numera gör alla partier det. När vi antog handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål stod samtliga riksdagsledamöter bakom handlingsplanens huvudprinciper – en handlingsplan som enligt oss i Centerpartiet också behöver förlängas.

Trots att samtliga ledamöter i justitieutskottet står bakom den proposition som har lagts fram finns det ändå ett antal reservationer, nämligen fem reservationer, och ett särskilt yttrande. Jag tänker bara kommentera en av reservationerna, och den gäller en fråga som har diskuterats tidigare här i kammaren i dag, nämligen om dubbel straffbarhet. Där reserverar sig samtliga tre rödgröna partier för att ta bort kravet på dubbel straffbarhet. Men detta är inte en så enkel fråga som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill göra den till. Precis som tidigare talare har sagt låter det bra. Det kan jag också tycka. Jag kan känna sympati för förslaget. Men det är inte så enkelt. Och utredningen har verkligen vägt för- och nackdelar mot varandra och kommit fram till att de inte vill lägga fram något förslag om att ta bort kravet på dubbel straffbarhet. Det är dock tveksamt om de tidigare debattörerna Anna Wallén, Lena Olsson och Agneta Börjesson har läst den delen av utredningen.

Vi har i replikskiften fått höra både från Miljöpartiet och från Vänsterpartiet att de vill ta bort kravet på dubbel straffbarhet för att få en normativ verkan. Men det är just risken för att få en normativ verkan som gör att vi inte ska ta bort kravet på dubbel straffbarhet.
Ger vi oss rätten i Sverige att döma någon för gärningar som har begåtts lagligt i ett annat land är det klart att det landet tänker samma sak gentemot Sverige. Då kan de likaväl ge sig rätten att döma för gärningar som är lagliga i Sverige. Om vi dömer för sexköp som är lagligt i ett annat land ger vi indirekt det landet rätten att döma en kvinna för olaga abort även om det är lagligt här. Man måste alltså tänka ett steg längre än det enstaka förslaget.

Det är skrämmande att svenskar åker till andra länder och köper sex. Det är dock lagligt i alla länder utom Norge. Vi kan tycka vad vi vill om det. Alliansregeringen har gjort mer än någon tidigare regering för att sprida den svenska synen på sexköp till andra länder. Är det lagligt att utföra en handling i ett annat land ska det mycket till för att vi i Sverige ska döma någon för denna handling här hemma.

När justitieutskottet har diskuterat den europeiska utredningsordern markerar samma rödgröna partier att de minsann inte tycker att andra länder ska få utredningshjälp om inte handlingen är kriminaliserad i Sverige. Då är ni väldigt måna om varje lands självständiga bedömning av vad som ska vara kriminaliserat. Men det gäller tydligen inte när vi diskuterar sexköpslagen.

Som sagt, ibland krävs det att vi politiker klarar av att se längre än bara till det enskilda beslutet. Det är beklagligt att Socialdemokraterna inte längre klarar av det.

Ska man titta på vem som har sagt vad tidigare, vilket Anna Wallén gjorde i sitt replikskifte, kan jag rekommendera att man går tillbaka till vad tidigare justitieminister Thomas Bodström sade om dubbel straffbarhet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

Anf. 28 AGNETA BÖRJESSON (MP) replik:

Fru talman! Jag ska ta upp tre saker med Johan Linander. När det gäller den normerande effekten har justitieministern vid flera tillfällen uttryckt att det är klart intressant att bekämpa sexhandeln på alla möjliga sätt och att den svenska lagstiftningen fungerar normerande. Jag undrar om Folkpartiet inte håller med om det.

Jag ställer mig också lite frågande till den avoga inställningen till att ta bort dubbel straffbarhet. Det får mig att undra om Johan Linander står här och berättar Norgehistorier. Är det sådant vi ska syssla med i Sveriges riksdag? Norge har infört detta. Är det verkligen så dåligt? Ska vi stå här och kritisera Norge? Det känns inte seriöst.

Det är uppenbart att detta går att göra, det är uppenbart att den svenska lagstiftningen har haft en normerande effekt och det är uppenbart att det finns möjlighet att gå vidare med detta.

Tidigare har vi hört från Alliansens företrädare att det är viktigt att exportera den svenska sexköpslagstiftningen. Men vad ger det för bild av Sverige att vi tycker att det är okej att många svenska män åker och köper sex i de länder där vi vill införa den svenska sexköpslagstiftningen? Hur påverkar det möjligheten att exportera den svenska sexköpslagstiftningen? Hur enkelt blir det då?

Anf. 29 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Jag får börja med att berätta för Agneta Börjesson att jag är centerpartist och inte folkpartist. Det är bra om Agneta Börjesson vet vem hon debatterar med.

Lagen har haft en normerande effekt i Sverige, och det sade jag i mitt anförande. Färre köper sex, vilket är jättebra.

Jag utgår från att alla ledamöter i Sveriges riksdag förstår att Sverige har en intern lagstiftning med vilken vi dömer gärningar som har begåtts inom landets gränser. Precis som vi i Sverige har rätt att bestämma lagarna i vårt land har andra länder rätten att bestämma lagarna i sitt land. De allra flesta länder i världen har bestämt att sexköp ska vara lagligt. Det kan vi tycka vad vi vill om i Sveriges riksdag, men vi kan inte påverka det.

Givetvis ska vi jobba utåt, precis som den svenska regeringen gör och gjorde under EU-ordförandeskapet, med att sprida den svenska synen på sexköp. Det gäller framför allt att få alla att förstå kopplingen mellan sexköp och människohandel för sexuella ändamål.

Jag tycker mig se en framgång i detta. För bara någon månad sedan träffade vi i justitieutskottets presidium ledamöter från det franska parlamentet som var mycket intresserade av lagstiftningen.

Att tycka att svenska män inte ska åka utomlands och köpa sex är inte samma sak som att säga att det ska vara olagligt eller att vi ska kunna döma dem för det när de kommer hem.

Låt mig ställa ett par motfrågor. Ska alla gärningar kunna dömas i Sverige? Ska vi ta bort dubbel straffbarhet för alla gärningar?

Anf. 30 AGNETA BÖRJESSON (MP) replik:

Fru talman! Det är uppenbart vilken fråga vi talar om, nämligen skärpt straff för sexköp. Låt oss hålla oss till den frågan. Vi talar inte om alla straff. Självklart handlar det om ett undantag. På samma sätt som den dubbla straffbarheten är borttagen för sex när det gäller barn tycker vi också att den ska tas bort när det gäller vuxna, just på grund av att det har en starkt normerande effekt.

Har det denna effekt utomlands? Nej, men det har det på sexturismen i Sverige. I dag sprids det mellan svenska män att det är hippt, käckt och fräckt att åka utomlands. Man upplyser varandra om vart man ska åka. Den delen blir normerande, och det tar man bort genom att förändra den dubbla straffbarheten.

Det blir möjligtvis också normerande vad gäller möjligheten att exportera straffbarheten.

Jag känner igen de argument som Centerpartiet framför från den tid då man började diskutera att kriminalisera sexköp. Det är ungefär samma typ av argument som förs fram: Det är för besvärligt. Det är för svårt. Den stora majoriteten av världens länder tycker inte som vi. Hur ska vi som enda land kunna göra detta?

Vi har ju visat att det går, och då kan vi fortsätta på denna linje.

Anf. 31 JOHAN LINANDER (C) replik:

Fru talman! Jag förstod inte allt. Många gärningar som är brottsliga i Sverige har mycket högre straffvärde, men vi kräver i alla fall dubbel straffbarhet. Det brott vi debatterar ger maximalt sex månaders fängelse, vilket vi nu ändrar till tolv månaders fängelse. Här ska vi ta bort dubbel straffbarhet fastän vi inte har gjort det på andra brott som är mycket grövre. Var finns konsekvensen i Miljöpartiets politik?

När vi ändå talar om konsekvens i Miljöpartiets politik förväntar jag mig att Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet nästa gång vi diskuterar den europeiska utredningsordern i justitieutskottet argumenterar för att Sverige ska hjälpa till att utreda brott även om dessa brott inte är olagliga i Sverige.

Det måste bli konsekvensen. Om ni vill att vi ska utreda sexköp som skett i ett annat land för att kunna döma den svenska medborgaren här i Sverige måste ni väl också vilja ha hjälp av det land där brottet har begåtts. Hur ska det annars gå till? Det måste vara konsekvensen. Samtidigt säger ni precis tvärtom till exempel om Polen skulle vilja utreda en abort som har gjorts lagligt här i Sverige. Ni vill absolut inte att Sverige ska hjälpa till att utreda det som är ett brott i Polen men inte här.

Vad är konsekvensen? Man kan inte köra åt två håll på samma spår. Det fungerar inte. Det här är ingen lekstuga. Vi måste vara konsekventa när det gäller vilka lagar vi ska stifta och när vi argumenterar annars blir det inte trovärdigt.
(Applåder)

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

3 Responses to Anförande och repliker i debatten om skärpt straff för köp av sexuell tjänst

  1. Henrik Bejke says:

    Det skulle vara intressant att få en kommentar till nedanstående artikel ur Svenska Dagbladet som visar upp en annan sida av situationen i Tyskland.

    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/sexkop-pa-tyska-aldrehem_6172567.svd

  2. En väldigt udda form av prostitution. Finns något liknande i Danmark. När man pratar om Tyskland och prostitution ska man dock inte glömma bort att de har väldigt stora problem med trafficking. Efterfrågan på sexuella tjänster gör att det finns mycket pengar att tjäna, något som kriminella, hänsynslösa människohandlare utnyttar.

  3. Olof Hansen says:

    Normerande? Detta tycks vara helt i linje med dessa normer… http://www.thelocal.se/33872/20110519/

    Naturligtvis har inte DO gjort något åt saken, det är helt ok att diskriminera sexsäljare.

    Vissa normer är ingenting man skall vara stolt över. Normer som nedvärderar sexarbetare är en skam i ett modernt samhälle, och att sprida dem genom lagstiftning när man försöker göra upp med annan sexualkonservativt och skadande baggage våra intoleranta förfäder lämnat oss med är tragiskt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.