Anförande i debatten om stalkning 28/4-11

Anf. 83 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman ! I april 2005 debatterade vi stalkning för första gången här i riksdagen. Då var det ett ord som var nästan okänt för de flesta. Jag gick tillbaka till protokollen och läste mitt eget anförande i debatten. Då använde jag i stället orden ”olaga förföljelse” för att det skulle bli lite begripligare vad stalkning är.

Nu är det april 2011. Det har gått sex år sedan vi debatterade detta begrepp och denna form av förföljelse för första gången. Då var vi tämligen överens om att något skulle ske, även om vi så klart från den dåvarande oppositionen tyckte att den socialdemokratiska regeringen var tämligen ointresserad av frågan. Sex år är definitivt för lång tid. Det är något som både den dåvarande S-regeringen och vi i alliansregeringen får ta på oss ansvaret för. Men nu har vi äntligen kommit fram till att införa ett nytt brott i brottsbalken. Det är olaga förföljelse – ett brott som ska kunna ge upp till fyra års fängelse.
I dag fattar vi dessutom beslut om att det som i dag heter besöksförbud i fortsättningen ska heta kontaktförbud. Framför allt ska det kunna förenas med elektronisk övervakning, så kallad fotboja. Det tog alltså sex år att få fram en lagstiftning om olaga förföljelse, men det är inte ens halva tiden av hur lång tid det har tagit att ta fram en lag om att besöksförbud eller kontaktförbud, som det nu heter, ska kunna kombineras med fotboja.

När jag kom in i riksdagen 2002 innehöll min allra första rättspolitiska motion ett yrkande om att besöksförbud skulle kunna kombineras med fotboja. Då avslog Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vårt förslag, vilket var tråkigt då. Men jag var inte den första som motionerade om det här. Redan 1998 motionerade Centerpartiet i sin jämställdhetsmotion med Lennart Daléus som förstanamn om att de som överträder ett besöksförbud bör förses med elektronisk fotboja.

Det har alltså tagit 13 år innan vi nu äntligen kommer dit.

Det är med sorg jag kan konstatera att det under dessa 13 år har funnits utsatta och förföljda människor, framför allt kvinnor, som i onödan har tvingats att leva med denna oro och rädsla. Å andra sidan är det med glädje jag nu ser att alla dessa års tjat från Centerpartiets sida äntligen når resultat.

Nu får vi ett mycket välbehövligt skydd för många förföljda personer. De kan känna tryggheten att den hotande personen – den som har ett kontaktförbud som är kombinerat med elektronisk övervakning – inte kan komma nära hemmet, arbetsplatsen eller kanske barnens skola utan att det direkt går en signal till polisen. Polisen får veta vad som är på gång. Detta kan betyda oerhört mycket för den hotade personens livskvalitet.

Herr talman! Jag tycker att vi kan se det nya brottet olaga förföljelse som en fortsättning eller kanske som att vi täpper till en lucka som har skapats av begränsningar i de nuvarande brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Dessa brott samlar precis som det nya brottet olaga förföljelse ihop flera, ofta mindre grova, brott till ett grövre när det innebär en upprepad kränkning. Skillnaden är att vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning krävs att det finns ett förhållande mellan personerna – att det är någon närstående eller före detta närstående som är den hotande eller den som begår kränkningarna mot en annan person.

Med det nya brottet olaga förföljelse omfattas även upprepade brott mot en person som inte är närstående. Det är egentligen det nya med detta brott. Det handlar om ett antal brott – misshandel, olaga tvång, olaga hot, hemfridsbrott, ofredande, sexuellt ofredande, skadegörelse, åverkan och överträdelse av kontaktförbud. Det är brott som vart och ett för sig kan vara grovt men som ofta inte är brott som ger mer än böter i straff. Nu lägger vi i stället ihop dessa upprepade kränkningar.

Man kan alltså lägga ihop flera olika brott så att de kan bedömas som ett grövre brott. Det är precis det som har skett med grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Nu tar vi alltså ett tredje steg med olaga förföljelse.

När det gäller överträdelse av kontaktförbud är det ett brott som just nu kan ge maximalt ett års fängelse. Det är en straffskala som vi inte föreslår någon förändring av just nu åtminstone. Det som sker gäller däremot när en person som överträder det som heter ett särskilt utvidgat kontaktförbud. Det handlar om när tidigare kontaktförbud har överträtts och utökats till ett större område, till exempel i bostadskvarteret där den hotade personen bor eller runt arbetsplatsen.

När någon har överträtt den typen av besöksförbud, som nu kommer att heta kontaktförbud, kan det bli fråga om ett särskilt utvidgat kontaktförbud. När även det har överträtts kan det bli aktuellt med elektronisk övervakning. Det handlar om fall där någon har begått upprepade kränkningar, oftast under en längre tid.

Samtidigt måste det framgå att det är fråga om en långtgående integritetsinskränkning att införa elektronisk övervakning för någon, men det är också en åtgärd för att skydda den hotade personens integritet. Frågan har skickats vidare till Lagrådet, och det måste också tilläggas att för den person som tvingas bära en elektronisk fotboja lagras inte positionen där personen befinner sig hela tiden. Det är först när personen överträder kontaktförbudet eller hindrar den elektroniska övervakningen som information om position börjar lagras. Det finns också en gräns på max två månader för hur länge uppgifterna får lagras.

Även om det är fråga om en grov kränkning att förfölja någon måste vi ändå – kravet finns i grundlagen – göra en proportionalitetsbedömning mellan åtgärdens effektivitet och inskränkningen av mänskliga rättigheter. I det här fallet är det fråga om rörelsefriheten. Den delen får vi inte glömma bort. Det måste ske en proportionalitetsbedömning. Det ålägger grundlagen oss.

Herr talman! De här två nya lagförslagen, ett nytt olaga förföljelse-brott och att kontaktförbud ska kunna kombineras med elektronisk övervakning, är två viktiga steg för att samhället ska kunna skydda sina medborgare. De allra flesta av oss – även jag – har lyckligtvis aldrig behövt uppleva den här typen av hot, förföljelse och kränkningar, men för dem som lever i ständig oro och rädsla för en person är det här förslag och beslut om ny lagstiftning som ger nytt hopp. Det är hopp om ett liv utan rädsla och ett hopp om ökad trygghet. Det är helt enkelt ett hopp om att åter kunna börja leva ett normalt liv. Det är verkligen viktig lagstiftning som vi ska införa i dag.
(Applåder)

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.