Anförande i debatten om Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 2009

Anf. 170 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! Vi som lagstiftare måste alltid fundera över hur tvångslagar används. De lagar vi nu diskuterar gör det möjligt att inskränka människors liv. Det är innebörden av hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning. Vi måste alltid fundera över om dessa lagar är nödvändiga, om de används på rätt sätt och om det behöver göras förändringar.

Numera är vi överens över partigränserna om att den här typen av tvångsmedel behövs. Ska vi ha någon chans i kapplöpningen mot den organiserade brottsligheten är det alldeles nödvändigt att använda denna typ av hemliga tvångsmedel. Det innebär en inskränkning av människors liv att bli avlyssnad, men vi tillåter det. Det är ett måste för att vi ska ha en chans mot den brottslighet som är en parasit på vårt demokratiska samhälle.

Under förra mandatperioden förbättrade regeringen successivt denna årliga skrivelse. I den skrivelse vi har framför oss har det blivit ännu lite bättre, och det är glädjande.

Hur vi än ser på det finns det två sidor av tvångsmedlen. Å ena sidan vill vi ha dem och använda dem mycket, för vi vill bekämpa den grova brottsligheten ordentligt. Vi vill jaga de grovt kriminella som håller på med narkotikasmuggling, grova våldsbrott och andra förskräckliga brott. Å andra sidan vill vi inte att de används i onödan. Därför gäller det att hitta en balans.

I den nya skrivelsen har vi en mycket bättre redovisning av hur tvångsmedlen har används, alltså nyttan med tvångsmedlen.
Man kan läsa en del intressanta saker, till exempel att 29 procent av antalet teleavlyssningar har lett till frihetsberövande. Om det är mycket eller lite är svårt att säga. Det är ett nytt sätt att redovisa det på, så vi kan inte jämföra med tidigare år. För hemlig teleövervakning redovisas att 54 procent av uppgifterna använts vid förhör. Om det är mycket eller lite är också svårt att säga, men när samma metod använts år efter år kommer vi att se i vilken riktning det går. Då tror jag att de här parametrarna blir viktiga.

En intressant sak när det gäller hemlig kameraövervakning är att 18 procent av uppgifterna har lett till frihetsberövande av någon annan misstänkt i förundersökningen. Det kan jag spontant tycka är ganska mycket. I nästan vart femte fall har kameraövervakningen alltså lett till att någon annan har frihetsberövats.

När det gäller teleavlyssning har 11 ½ procent lett till att en misstänkt har avförts från förundersökningen. Det är också viktigt att man kan konstatera att en person är oskyldig – inte minst för den som varit misstänkt kan det vara viktigt.

I år har antalet tillåtna teleavlyssningar och teleövervakningar ökat riktigt mycket. Kameraövervakningar har bara ökat marginellt. Samtidigt som antalet tillstånd har ökat har tiden för avlyssning minskat drastiskt. Det visar ett beteendemönster som Krister Hammarbergh var inne på, nämligen att de grovt kriminella byter telefoner, teleadresser och kontantkort väldigt ofta. Antalet förundersökningar är inte alls lika stort som antalet telefonavlyssningar. Det sker oftast många teleavlyssningar inom en förundersökning.

Som vi har hört tidigare har regeringen redan gett nya uppdrag till en utredning och genom regleringsbrevet ställt krav på polisens och åklagarnas redovisning tillbaka till regeringen. Redan nästa år kommer vi att få en ytterligare förbättrad skrivelse, vilket givetvis är bra. Man kan förutse att vi i nästa års redovisning kommer att se en mycket stor ökning av dessa hemliga tvångsmedel. Grupperna för att bekämpa grov organiserad brottslighet är en av anledningarna till att det ökade så mycket 2009. Då var ändå den här satsningen alldeles ny. Under 2010 har den pågått hela året. Med stor sannolikhet har den speciella satsningen mot grov organiserad brottslighet gjort att polis och åklagare har använt den här typen av hemliga tvångsmedel mer.

Är det bra eller dåligt? Det är ju jättebra om det innebär att vi kommer åt den grova organiserade brottsligheten. Men om det används för mycket utan att leda till fler lagförda är det inte positivt. Därför är den här skrivelsen så viktig, och därför är det viktigt att fortsätta att utveckla den så att den blir ännu bättre.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.