Anförande och repliker i den straffrättsliga debatten

Anf. 47 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! Alla människor ska kunna känna sig trygga i Sverige. Oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning, könsidentitet, ålder, var man bor någonstans, etnicitet, funktionshinder och religion – jag har säkert glömt något – ska alla människor kunna känna sig trygga i Sverige. Så är det tyvärr inte. Brott begås, och människor känner sig otrygga.

Socialdemokraterna hävdar att otryggheten har ökat, men det är helt enkelt fel. Brottsförebyggande rådet genomför en nationell trygghetsundersökning, och den visar att färre och färre känner sig otrygga. Det gick åt rätt håll förra året, och snart kommer årets undersökning att presenteras.

Att, som Kent Ekeroth, påstå att partier är motståndare till förslag bara för att man först vill ha dem utredda och inte tar ställning under den tid en utredning pågår är inte en seriös debattstil som jag uppskattar.
Man kan också fundera över Jens Holms retorik. Tortyr är inte lagligt i Sverige. Jag kan förtydliga det.
I dag har vi den nästan årligen återkommande debatten om straffrättsliga frågor. Många av frågorna kommer upp år efter år, och svaren är också ungefär de samma år efter år. Väldigt mycket omfattas av pågående utredningar. Alliansen är oerhört aktiv på just det här området. Det gör att det uppenbarligen är svårt för oppositionen att hitta förslag som inte redan har omhändertagits av Alliansen.

Den största utredningen som pågår just nu är den så kallade Påföljdsutredningen som leds av hovrättspresident Fredrik Wersäll. Den ska överlämna sitt betänkande i maj nästa år. En stor andel av de motioner som vi behandlar här i dag tas om hand av just Påföljdsutredningen.

Andra förslag tas om hand i den utredning som ser över tvångsäktenskap och barnäktenskap. Även den ska lämna sitt betänkande i maj nästa år.

Redan senare den här månaden kommer en annan utredning, nämligen den som ser över skyldigheten att bistå nödställda personer, att överlämna sitt betänkande. Det finns också förslag som gäller detta i det här betänkandet.

Andra utredningar är precis färdiga och är ute remiss eller bereds i Regeringskansliet. Den stora sexualbrottsutredningen överlämnade sitt betänkande i oktober 2010. Polismetodutredningen, som är en väldigt stor utredning, överlämnade sitt betänkande så sent som den 22 december förra året. Det är klart att det inte ligger något förslag på bordet ännu; den måste ju remissbehandlas. Carin Götblads utredning om kriminella grupperingar och utvärderingen av förbudet mot köp av sexuell tjänst kom också under 2010 och remissbehandlas och bereds i Regeringskansliet.

Även andra äldre utredningar, sådana som kom under den socialdemokratiska regeringen, omhändertas, och propositioner är planerade. Det gäller exempelvis Internationella straffrättskommitténs betänkande, som kom redan 2002, och behandlar folkmord, brott mot mänskligheten och ett särskilt tortyrbrott.

Ytterligare andra frågor har utretts och lagändringar har trätt i kraft, vilket bland annat Patrick Reslow tagit upp. Det gäller exempelvis de förslag som fanns i Straffnivåutredningen och i Rattfylleriutredningen.
Väldigt många av motionerna och nästan alla oppositionens reservationer handlar om att kraftfullt slå in öppna dörrar. Det är något förvånande att oppositionspartierna inte först vill lyssna på utredningarna utan anser att regeringen ska ta ställning i frågor under tiden som utredningarna pågår. Det är inte så det normalt går till, för att uttrycka sig försiktigt.

Herr talman! Jag har förstått att oppositionen tycker att en del saker går för långsamt, att man borde behandla saker snabbare. Precis samma kritik hade jag under min första mandatperiod i riksdagen 2002–2006, när vi hade en socialdemokratisk regering. Men det jag inte kan förstå är hur ni i oppositionen dels tycker att förslagen bereds för långsamt, dels har fattat beslut om besparingar i Regeringskansliet. Era besparingar leder till uppsägningar och färre anställda, och det i sin tur leder självklart till att viktiga lagförslag tar ännu längre tid att få fram. Det är ni – Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet – tillsammans skyldiga till.

När det gäller de 32 reservationerna som finns i betänkandet besvaras de allra flesta av att frågan redan håller på att utredas eller bereds i Regeringskansliet. Man skulle kunna säga att reservationerna därför är onödiga. Ännu värre blir det när ett parti reserverar sig för att genomföra något som redan har genomförts. Sverigedemokraterna reserverar sig, och stöder sig på en socialdemokratisk motion, för att ”ha en lagstiftning som gör straffvärdet högre för alla brott som kan kopplas till deltagande i organiserad brottslighet”.

Om vi tittar på det som gäller straffmätning i brottsbalkens 29 kap. 2 § 6 kan vi se att där sedan lagändringen i maj 2010 sägs att som försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet ska särskilt beaktas om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering, alltså precis det som reservanterna kräver.

Finns det då inga motioner som Centerpartiet åtminstone i princip kan hålla med om? Jo, det finns det faktiskt. När det gäller eftersupning är Centerpartiets inställning fortfarande att det borde gå att få fram en lagstiftning som förbjuder drickande av alkohol direkt efter en trafikolycka, på samma sätt som norrmännen har gjort. Det är en svår lagteknisk fråga, men vi fortsätter att jobba med den och Centerpartiets inställning är klar vad gäller detta.

Beträffande tortyrbrott tycker även Centerpartiet att vi ska ha ett självständigt tortyrbrott i svensk lagstiftning. Samtidigt ska man komma ihåg, vilket man inte skulle kunna tro om man lyssnat på tidigare debattörer, att alla gärningar som kan ingå i tortyr redan är kriminaliserade i Sverige. Det gäller till exempel misshandel, olaga frihetsberövande och fridskränkning. Under nästa år kommer en proposition till riksdagen som uppfyller dessa krav.

Även den enskilda motionen om störande av räddningsinsats överensstämmer med ett gammalt centerpartiförslag. Vi menar att det borde vara olagligt att medvetet försöka hindra eller störa en räddningsinsats, till exempel genom att hindra brandkår eller ambulans att komma fram till en brand eller en olycka.

Vad gäller hets mot folkgrupp och barn i tvångsäktenskap kan jag hänvisa till det som Roger Haddad redan har framfört.

Till slut vill jag säga, herr talman, att det är oroväckande när politiker försöker förenkla rättspolitiken. En effektiv rättspolitik handlar om mycket mer än bara längre eller kortare straff och hårdare tag. Det är mycket mer komplicerat än så. Att förenkla problemen och därmed förenkla lösningarna är att lura medborgarna.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 49 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Låt oss gå tillbaka och lite grann se på historien. Redan under mandatperioden 2002–2006 lyfte jag och Centerpartiet upp frågan om eftersupning. Det hade förekommit ett antal fall där man tydligt kunnat se att personer kommit undan straff genom att hävda att de druckit efter det att olyckan hade skett. Jag lyfte upp förslaget och ni kan säkert gissa vad svaret från den dåvarande socialdemokratiska regeringen blev. De ställde sig inte bakom Centerpartiets motion.

Senare arbetade, som Kerstin Haglö sade, den dåvarande justitieministern Thomas Bodström, som vi får hoppas har det bra i USA, fram ett förslag. Efter remissbehandlingen visade det sig tyvärr att förslaget inte vara så enkelt att genomföra som Socialdemokraterna hade sagt. Det är en betydligt svårare lagteknisk fråga än så.

Det är dessutom ett problem att hitta en straffskala som blir rätt. Straffskalan får inte vara lägre så att man kommer undan straffet för grov rattfylla med att säga att man har druckit efteråt. Detta pekade också remissinstanserna på.

Vi kommer att jobba vidare med frågan, men vi ställer oss inte bakom tillkännagivandet och de krav på hur regeringen ska arbeta med frågan som Socialdemokraterna med flera ställer i sin reservation.

Anf. 51 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Kerstin Haglö är en mästare på att försöka missuppfatta saker. Onödig reservation – jag har inte påstått att just den här reservationen är onödig. Jag kan tycka att till exempel reservationen om barnäktenskap, som Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har tillsammans, är onödig, eftersom den frågan de facto är under utredning just nu. Varför ska man skicka ett tillkännagivande till regeringen om någonting som just nu håller på att utredas?

Eftersupningsreservationen har Socialdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna – det är en rolig betraktelse man kan göra att Socialdemokraterna har lika många reservationer tillsammans med Sverigedemokraterna i det här betänkandet som Socialdemokraterna har tillsammans med Miljöpartiet, men det var bara en parentes i det hela. Ni får gärna ha en sådan här reservation. Men det betyder inte att vi från Centerpartiet ska ställa oss bakom hur ni ska säga till regeringen att jobba med en sak, även om vi tycker att frågan är viktig.

Vi kan jobba med det här på andra sätt än genom att skicka ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen. Vi har andra kontakter med regeringen. Man kan också försöka se tillbaka och fundera på: Hur många tillkännagivanden skickade Socialdemokraterna i justitieutskottet eller i riksdagen över huvud taget till den socialdemokratiska regeringen tidigare? Socialdemokraterna var inte speciellt villiga att ställa upp på det, och det förstår jag. Man har helt enkelt andra kanaler och andra sätt att jobba för att övertala sina samarbetskamrater eller dem som tillhör samma parti om att en fråga är viktig att gå vidare med.
Med det tackar jag för replikskiftet, herr talman.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.