Anförande i debatten om strategi för överföring av PNR-uppgifter till tredjeländer

Anf. 27 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! När man lyssnat på den här debatten skulle man kunna tro att debatten handlade om huruvida vi ska godkänna användandet av passageraruppgifter i brottsbekämpningen eller inte. Det är att förenkla frågan alldeles oerhört. Det är inte så enkelt, det är inte fråga om svart eller vitt.

Mitt och Centerpartiets perspektiv på frågan om överföring av PNR-uppgifter till tredjeländer är medborgarperspektivet. Vad är bäst för dem som reser till och från länder utanför EU? Hur gör vi rörligheten lättare? Hur minskar vi antalet hinder för den fria rörligheten samtidigt som vi minskar utrymmet för grovt kriminella som vill begå grova brott och kanske till och med vill störa eller störta vårt demokratiska samhälle? Ställer man sig dessa frågor kommer man snabbt fram till att det inte finns något enkelt svar, det är inte fråga om svart eller vitt.

I kommissionens meddelande om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter till tredjeländer, vilket ju är det som vi debatterar i dag, kan man läsa att passageraruppgifter har använts i brottsbekämpningen i ca 60 år. Ändå var det först i början av 2000-talet som vi politiskt började diskutera den här typen av frågor. Under lång tid var det egentligen bara en fråga mellan flygbolaget och tullen eller gränspolisen i det land där planet skulle landa. Flygbolagen levererade de uppgifter som krävdes, och så var det inte mycket mer diskussion om det. När systemet utökades, framför allt efter den 11 september 2001, var det allt fler som började diskutera vilken typ av uppgifter som ska kunna skickas över till ett annat land och hur de uppgifterna skulle få användas. Det är bra. Det gamla systemet, där uppgifterna bara skickades i väg utan kontroll, var inte acceptabelt.

Därför är det bra att vi nu inom EU har kommit längre. Jag säger dock inte att allting är perfekt; det finns mer att göra ur integritets- och rättssäkerhetssynpunkt.

Herr talman! Som i så många andra frågor som gäller brottsbekämpning och brottsförebyggande arbete gäller det att hitta en balans och göra en proportionalitetsbedömning mellan behovet och effektiviteten av åtgärden och det integritetsintrång som åtgärden innebär.

Det finns de som slentrianmässigt säger: Nehej, det här kanske påverkar den personliga integriteten, och därför säger vi nej till det. Men så enkelt är det inte. Det finns en lång rad åtgärder i samhället som är integritetskränkande: polisens rätt att gripa människor; vi måste visa pass när vi ska in i ett land; tullen har rätt att kontrollera bagaget när vi kommer in i ett land. Det är på ett sätt integritetskränkande åtgärder, men vi borde ändå vara tämligen överens om att den typen av åtgärder behövs för att klara brottsbekämpningen.

Det är inte fråga om svart eller vitt, utan det krävs åtgärder för att bekämpa brott. Något annat är väldigt naivt.

För att börja med behovet och effektiviteten av PNR-uppgifter finns det, som flera av talarna redan varit inne på, ett behov av att kontrollera människor som åker mellan olika länder även om det inte finns någon konkret brottsmisstanke. Det allra tydligaste är att vi har passkontroller. I väldigt många länder vi ska in i måste vi visa vilka vi är.

Terrorism är en anledning som nämns i dokumentet, men jag skulle vilja betona ännu mer den grova organiserade brottsligheten, som narkotika- och människohandel. Det är effektivt att använda passageraruppgifter. Det har Krister Hammarbergh redan varit inne på. Det räcker med att åka på studiebesök hos tullen för att få veta att passageraruppgifter är effektiva i brottsbekämpningen.
En annan lättbegriplig sak är att flera länder kräver att passageraruppgifter skickas över för att planet ska kunna landa eller att det ska vara viseringsfritt att åka till det aktuella landet. Jag tror att det är väldigt få människor som skulle föredra att planet inte får landa eller att det skulle krävas visum för att åka till det landet. I en visumansökan är det ofta betydligt fler och integritetskränkande personliga uppgifter som man måste ge.

Herr talman! När det gäller vad som kan och ska göras för att minska integritetsintrånget, något som är precis lika viktigt, ställer vi i det här utlåtandet långtgående krav för utlämning av passageraruppgifter. Jag gick tillbaka och tittade vad som sagts tidigare i den här frågan och hittade tidningsurklipp från 2002, då det togs upp om USA direkt skulle kunna gå in i SAS datasystem för att ta ut uppgifter de ville och lätt kunna se till exempel vilken mat en person på planet beställt om man vill ha specialkonst. Det kan tydligt visa vilken religion den resenären bekänner sig till.

Nu har vi kommit betydligt längre. I strategin står det att den här typen av känsliga uppgifter, till exempel speciella önskemål om mat, inte får användas. Det finns ett undantag, och det är då det föreligger omedelbar livsfara. Det är klart att vi skulle kunna säga att vi vill ha ett absolut förbud. Men föreligger det omedelbar livsfara är det svårt att säga nej till att använda de möjligheter som finns för att rädda liv.
Andra åtgärder för att öka rättssäkerheten är att det är väldigt begränsat vilka uppgifter det ska vara och hur uppgifterna får användas. Tillsynen förbättras och även enskildas rätt att i efterhand kontrollera och få sin sak prövad. Enskilda ska få tillgång till uppgifterna och ha möjlighet till rättelse och borttagning av uppgifter. Enskilda ska också ha möjlighet till rättslig prövning om bestämmelserna har överträtts och privatlivet kränkts.

Det står tydligt att ett negativt besked för en enskild inte enbart får ske utifrån en automatisk databehandling av uppgifterna. Att behandla uppgifterna och sedan välja ut personer med till exempel vissa namn och göra extra kontroller kommer inte att vara tillåtet. Man måste behandla uppgifterna och gå igenom dem på ett annat sätt.

Från justitieutskottets sida välkomnar vi att kommissionen tar fram en strategi för överföring av PNR-uppgifter. Det är bättre att ha den här typen av strategi redan när något land aktualiserar överföring av passageraruppgifter. Det ger en tydlig signal om vad vi från EU:s sida kräver.
Liksom konstitutionsutskottet anser vi att tillåtna lagringstider bör bestämmas till ett minimum i förhållande till ändamålet med överföringen av uppgifterna.

Frågan är inte enkel. Det är inte svart eller vitt, men det är åtminstone bättre att ha en strategi och kontroll över hur passageraruppgifterna överförs än att inte ha det.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till justitieutskottets förslag till beslut och avslag på motivreservationerna.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen and tagged . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.