Anförande och repliker i debatten om användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser 1/12-10

Anf. 162 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! Dagens debatt handlar alltså om användningen av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser. Det är en fråga som engagerar många och berör många människor, inte minst oss riksdagsledamöter som tvingas flyga väldigt ofta.

Under ett antal år har fler och fler länder och flygplatser börjat använda denna typ av säkerhetskontroller. I Sverige finns de inte, men de finns i till exempel vårt grannland Finland. De finns i Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Italien och också i ett stort antal länder utanför EU, till exempel USA och Kanada.
För närvarande finns det, som vi har hört, inget gemensamt EU-regelverk för hur den här tekniken ska se ut och hur säkerhetsskannrarna ska fungera. Som det är nu kan enskilda EU-länder och flygplatser använda tekniker som är långt mycket mer integritetskränkande och hälsofarliga än vad de skulle behöva vara.
I det läget har kommissionen tagit initiativ till en diskussion om vi ska införa ett gemensamt EU-regelverk. Detta välkomnar, såvitt jag förstår, alla partier i justitieutskottet, även vi i Centerpartiet.

När vi som resenärer ska flyga från någon flygplats inom EU är det bra om vi kan veta att den kontroll vi går igenom inte innebär strålning på vår kropp som skulle kunna vara skadlig. Det är bra med en tydlig skyltning om vilken sorts kontroll det är man går igenom. Är man gravid kan det vara högst väsentligt att veta vad det är för sorts strålning i skannern.

Dessutom är det fråga om min integritet: Hur vet jag att det inte lagras några bilder efter det att jag har gått igenom apparaten? Vilket skydd finns det för att bilderna senare inte kan spridas?

Frågan om säkerhetsskannrar ska användas i stället för dagens metallbågar och fysisk kroppsvisitering är inte enkel, det måste jag säga. Det finns många aspekter att ta hänsyn till. Integritetsfrågan är en fråga. Kommer det att skapas det som i pressen har kallats för nakenbilder, bilder där eventuella proteser, implantat, blöjor, trosskydd kanske syns? Kommer bilderna att lagras? Kan de spridas?

Vi har hälsofrågan. Är det farligt att gå igenom en säkerhetsskanner? Vad händer om man flyger ofta, om man ofta utsätts för en sådan strålning? Vad gäller för personalen som jobbar i närheten av de här kontrollerna?

Men vi har också säkerhetsfrågan. Är det en teknik som gör att farliga sprängämnen och även annat kan avslöjas bättre? Är alltså den här tekniken effektivare och bidrar den till större luftfartssäkerhet än den teknik vi använder i dag?

Effektivitetsfrågan är viktig. Kan säkerhetsskannrarna göra att kontrollerna går snabbare? Vi är rätt många som har stått i köer väldigt lång tid när vi ska igenom en säkerhetskontroll.

Så har vi kostnaden. Är de här dyra säkerhetsskannrarna värda sitt pris? Vi har många små flygplatser i Sverige. Vad skulle det innebära för dem om de blev tvingade att använda den här tekniken?
Herr talman! Jag tänkte prata lite om de här aspekterna, som alla är viktiga, och börja med den aspekt som jag tycker är allra viktigast, nämligen integritetsskyddet.

Den skanningsteknik som flitigt debatterats i medierna och som har kallats för nakenskanning är, som tekniken ser ut i dag, enligt mig och Centerpartiet inte acceptabel. Det vill jag göra klart redan nu. Att skapa bilder där en närvarande flygplatskontrollant tydligt kan se kroppskonturerna som om personen vore naken är en så pass integritetskränkande teknik att den inte bör användas. Vi vet att bilder från den här typen av säkerhetsskanning har läckt ut.

En kommande EU-strategi för säkerhetsskanning bör slå fast att den typen av skanningsteknik inte ska få användas.

Betyder det alltså att vi säger nej till säkerhetsskannrar över huvud taget? Inte alls, vi säger att den bästa tekniken kan ge andra tydliga fördelar. Det finns i dag teknik som gör att det inte behöver skapas några kroppsbilder. Enligt kommissionens meddelande är det tekniskt möjligt att i stället för att det blir en bild på mig, där man eventuellt ser om jag i fickan har någonting med vätska i, blir det en modellgubbe som ser likadan ut för alla och som går igenom. På den modellgubben ser man om det finns någonting i fickan eller om det finns någonting i skorna som det är värt att kontrollera vidare.

Det som konstitutionsutskottet har påpekat i sitt yttrande till justitieutskottet och vi från majoriteten i justitieutskottet säger är att den teknik som i minsta möjliga utsträckning påverkar den personliga integriteten bör förordas. Vi vet i dag inte vilken teknik som kommer att vara den som ger minsta möjliga integritetspåverkan. Därför kan vi inte peka ut en viss teknik. Men det är den minst integritetskränkande som ska användas.

I dag är det inte speciellt integritetskränkande att gå igenom en metallbåge, och i en framtid när den bästa tekniken används tror jag inte att det kommer att bli speciellt integritetskränkande att gå igenom en säkerhetsskanner heller. Vad som är integritetskränkande i dag och som jag hoppas att vi i framtiden kan slippa är den typen av kroppsvisitationer som vi utsätts för allt som oftast. Jag är en flitig flygresenär, ibland ofrivillig därför att det inte finns andra alternativ. Jag skulle vilja påstå att kanske var tredje, fjärde eller femte gång piper den här metallbågen, antingen för att man själv har glömt någonting, bältet eller annat, eller att man är slumpmässigt uttagen för kontroll. Då får man stå där bredbent, och en man känner och klämmer på ens kropp. Det skulle vara rätt skönt att slippa det.

När det gäller hälsofrågan finns det olika tekniker som ger olika mycket strålning. Det finns det som kallas passiv millimetervåg som inte ger någon strålning alls. Sedan finns det flera olika tekniker till den konventionella röntgenstrålningen, som ger en ganska hög dos av strålar. Utöver de tekniker som används i dag finns det andra som håller på att prövas. Eftersom tekniken långt ifrån är färdigutvecklad säger vi i justitieutskottet att vi inte kan uttala oss för någon specifik teknik. Däremot säger vi att den teknik som i minsta möjliga utsträckning påverkar hälsan bör förordas.

Beträffande säkerhetsaspekten måste vi ha som bakgrund att dagens metallbåge bara tar en liten del, metall och inte vätskor. Fastän det inte är tillåtet att ta med sig vätskor genom kontrollen finns det egentligen ingen ordentlig kontroll av att man inte gör det. Det är bara vid slumpmässiga kontroller som man kan se om någon har någonting med sig.

Vi vet av erfarenhet, det har gjorts försök, att det finns människor som försöker ta med sig sprängämnen på planet. Givetvis är det angeläget att på något sätt med teknikens hjälp stoppa de här personerna.
Vad gäller effektiviteten hävdar de flygplatser som har säkerhetsskanning på försök att passagerargenomströmningen ökar med säkerhetsskanner i stället för metallbåge och kroppsvisitation. En användning av säkerhetsskannrar i stället för dagens säkerhetskontroll skulle alltså öka flödet, vilket skulle vara välkommet. Det är en aspekt som trafikutskottet tar upp i sitt yttrande.

Till slut kommer jag till kostnaden. För en stor flygplats som Heathrow i London som har den här tekniken eller för den delen för Arlanda tror jag inte att det här är någon allvarlig kostnad som kommer att betyda speciellt mycket. Men i Sverige har vi en hel lång rad små flygplatser. Kostnaden på 1–2 miljoner kronor plus kostnaden för utbildning, installation och underhåll skulle vara ett svårt slag för den typen av små flygplatser. Det måste man ha i beaktande.

Herr talman! I utskottets betänkande tar vi också upp subsidiaritetsfrågan, det vill säga om frågan bör ligga på EU-nivå eller nationellt. När det gäller de flygplatser inom EU som redan har säkerhetsskannrar menar vi att gemensamma normer sannolikt inte skulle strida mot subsidiaritetsprincipen. Däremot skulle ett införande av tvingande bestämmelser för övriga flygplatser kännas betydligt mer tveksamt. Vi tar inte ställning i betänkandet, men för egen del kan jag säga att det skulle kännas högst tveksamt.

På reservanterna från Miljöpartiet och Vänsterpartiet lät det som att vi som tillhör majoriteten i det här utlåtandet säger ja till säkerhetsskannrar oavsett vilken teknik som ska användas. Så är inte fallet. Vi är generellt positiva till teknikutveckling. Kan luftfartssäkerheten höjas utan större integritetskränkningar, utan fara för hälsa och med ökad effektivitet och utan orimliga kostnader är vi positiva till den här nya tekniken.
Med det yrkar jag bifall till justitieutskottets förslag i utlåtandet och avslag på reservationen.

Anf. 163 MARIA FERM (MP) replik:

Herr talman! Jag uppmanades att redogöra lite för vår reservation. Det var lite otydligt även från Johan Linanders sida så jag vill ha en förklaring.

Jag tror att det vi är överens om i utskottet handlar om att beakta integritetsaspekter och hälsoaspekter. Däremot ser vi inte att Sverige i det här läget bör säga ja till skanningstekniken i sig eller till att införa gemensamma EU-standarder, därför att det helt enkelt inte är tillfredsställande enligt vårt synsätt att man endast ger en uppmaning till EU att ta de här sakerna i beaktande, men det är inget krav från Sverige. I alla fall enligt dig är ni negativa och skulle aldrig acceptera att det blir sådana bilder som man har sett i till exempel USA. Där kan man se hela konturerna. Samtidigt kan jag inte se någonstans i utlåtandet att det finns ett sådant krav och att det är ett krav för att Sverige sedan ska acceptera det. Det står förvisso att man ska ta integritetsaspekter i beaktande på ett tillfredsställande sätt, men det är inte närmare specificerat, vilket jag tycker att det rimligtvis borde vara.

Det handlar så klart alltid om en avvägning mellan integritetsaspekter, säkerhetsaspekter, effektivitet, proportionalitet och så vidare. Men jag tycker att vi alltid bör ha en hållning från Sveriges sida som innebär att vi inte åsidosätter medborgerliga rättigheter till förmån för en terroristjakt som vi inte är säkra på kommer att leda någon vart.

Jag blir också osäker när jag hör saker som att det är en ganska viktig utgångspunkt att tekniken inte avgör bilder och så vidare. Jag tycker att det borde vara ett krav från Sveriges sida.

Anf. 164 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Vi är inte i det läget att vi ska fatta beslut som det är nu, utan detta är ett meddelande från kommissionen, och vi som nationellt parlament ska svara på hur vi ser på de här frågorna.

En sak tar vi ställning till i utlåtandet, och det är subsidiaritetsprövningen huruvida vi är positiva till att vi ska ha ett gemensamt reglemente för dem som redan har säkerhetsskannrar. Vi uttalar ganska tydligt att för de flygplatser som redan har säkerhetsskannrar skulle vi gärna se gemensamma standarder, så att man kan veta att när man flyger Heathrow är det ingen farlig teknik som man tvingas gå igenom därför att det inte är den typen av strålning. Det tycker jag är väldigt viktigt, och det förvånar mig om inte Miljöpartiet kan vara med på det.

Vad vi säger är att vi är positiva till teknikutveckling och om vi kan höja luftfartssäkerheten utan att det innebär sämre integritetsskydd. Det kanske till och med blir bättre integritetsskydd om vi slipper kroppsvisiteringarna. Om inte hälsoriskerna ökar och om det inte blir för höga kostnader och påverkar genomströmningen negativt är vi positiva till den här typen av teknikutveckling. Det förvånar mig också att Miljöpartiet inte kan ställa upp på det.

Vi tar inte i det här läget i utlåtandet ställning till huruvida vi skulle vilja se en gemensam EU-standard för alla flygplatser, alltså om alla flygplatser varifrån man kan flyga inom EU ska ha den här typen av teknik. Men för min och för Centerpartiets del ser vi en stor fara med att tvinga fram den här tekniken även på småflygplatser i Sverige. Vi ser det helt enkelt inte som nödvändigt. Det skulle bli en alldeles för hög kostnad som skulle kunna riskera att de små flygplatserna inte skulle kunna finnas kvar, och det är det inte värt för att öka säkerheten på det här sättet.

Anf. 165 MARIA FERM (MP) replik:

Herr talman! Men det står inte i utlåtandet att ni är positiva till teknikutveckling över huvud taget, utan det handlar just om skanningstekniken som ni i princip ställer er positiva till.

Då tycker jag att man måste ställa sig frågan: Vad är det för sorts skanningsteknik? Går det att garantera att den inte kommer att använda sig av bilder som kan lagras, spridas och missbrukas och även garantera att den inte kommer att vara hälsofarlig? Det som sägs i utlåtandet är att man hoppas att den i minsta möjliga mån ska kränka integriteten och att den inte ska vara hälsofarlig. Men man ställer inte upp några garantier, och det tycker jag borde vara en rimlig hållning.

Visst kan man vara positiv till teknikutveckling och till skanningsteknik så länge den inte är integritetskränkande och så länge kraven är uppfyllda vad gäller hälsa och integritet.

Anf. 166 JOHAN LINANDER (C) replik:

Herr talman! Nej, i det här utlåtandet står det inte att vi är positiva till den här tekniken oavsett vilka förutsättningar som kommer. Precis som tidigare talare också har sagt tar vi inte ställning till om den ska införas eller inte i nuläget. Däremot pekar vi på i utlåtandet till kommissionen att om de tänker ta fram den här typen av gemensamma standarder för EU är det viktigt att de tänker på det här och det här. Det är inte läge att säga: Tar ni fram de här standarderna ska det absolut vara så här och så här, annars är vi inte med. Då sätter vi oss på backen. Det är i och för sig vanligt förekommande att Miljöpartiet och Vänsterpartiet bedriver den typen av politik inom EU. Men om 27 länder ska komma överens kan man inte innan man börjar förhandla säga: Våra absoluta krav är de här. Om vi inte får igenom dem sätter vi oss ned och är inte med. Det är ingen bra förhandlingsingång.

Det står heller ingenting i betänkandet om att vi hoppas det ena eller det andra. Det är inte den typen av önskemål här, utan detta är hur vi ser på kommissionens meddelande. Detta är viktigt för hälsan: Den bästa tekniken ska användas.

Vad som är viktigt med integritetshänsynen är att den bästa tekniken ska användas utifrån integritetsperspektiv. Det står väldigt tydligt. Om inte Maria Ferm och Miljöpartiet har upptäckt det får ni gärna läsa det en gång till.

Som jag ser det är en vanlig skillnad mellan Centerpartiet och Miljöpartiet att vi i Centerpartiet ser positivt på teknikutveckling. Vi ser att tekniken kan hjälpa mänskligheten att komma framåt och ser inte, som Miljöpartiet, en fara i att saker och ting förändras och tekniken utvecklas och hellre ställer oss vid sidan om och väntar och säger att allting var bra förr. Tvärtom kan saker och ting faktiskt bli bättre med teknikutveckling.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.