Anförande i debatten om ny delgivningslag

Debatt i kammaren den 24 november.

Anf. 80 JOHAN LINANDER (C):

Herr talman! I dagens debatt handlar det alltså om hur delgivningslagen ska förändras, varför det behövs ett delgivningssystem och varför vi behöver en effektivare delgivning. Det tänker jag tala lite om.

En delgivning är ett sätt för samhället att försäkra sig om att en enskild individ har fått ett besked – ett dokument – på ett korrekt sätt. Det kan vara en kallelse till en domstolsförhandling. Den fråga vi behandlar är: Hur kan vi få fler sätt som är korrekta att delge en handling?

Det normala förfarandet är enkelt. Man skickar handlingen eller lämnar den till den person som ska delges. Delgivningen kan också ske muntligt, till exempel via telefon. Som tidigare talare har varit inne på finns det personer som inte vill bli delgivna. Det är de som är problemet. När det gäller de som inte har något emot att ta emot delgivningen finns det inga problem. För deras skull behöver vi inte ändra lagstiftningen, utan för dem som försöker hålla sig undan.

Det finns redan i dag andra sätt, nämligen så kallad stämningsmannadelgivning. Det är ett antal personer från olika myndigheter som är utsedda. De kan söka upp den som ska delges och överlämna handlingen. Om någon vägrar att ta emot handlingen kan man lämna den i bostaden. Det finns till och med ett system som kallas spikning. Det innebär att man kan spika upp handlingen på dörren, och då anses den vara delgiven. Man kan överlämna handlingen till en annan vuxen som bor i samma hushåll. Det finns också så kallad kungörelsedelgivning. Det innebär att handlingen hålls tillgänglig till exempel på en myndighet. Man kan ha ett offentligt anslag eller annonsera. Det kan man använda sig av när det är många personer som ska delges samma sak.

I den nya delgivningslagen moderniserar vi vad som är ett korrekt sätt att delge handlingar. Det tydligaste är att vi öppnar för modernare sätt att kommunicera genom elektronisk kommunikation. Det ska alltså fungera att delge via mejl. Vi öppnar också för privata auktoriserade delgivningsföretag som ska kunna sköta stämningsmannadelgivningen. Det har funnits en viss oro för det. När man genomför förändringar är det naturligt att man ifrågasätter hur det kommer att fungera. Vi kommer givetvis att följa detta noga och se att det blir en effektivisering och inte en försämring av rättssäkerheten. Om så blir fallet kommer vi naturligtvis att ta upp de här frågorna igen, men det tror jag inte att det blir.

På det här sättet utökar vi vad som är en korrekt delgivning. Med den nya lagen lägger vi dessutom ett större ansvar på parterna i ett pågående mål att själva bevaka handlingarna. Varför gör vi det? Jo, för att komma åt dem som försöker hålla sig undan. Det kanske inte är så konstigt att man försöker hålla sig undan. Det som ska genomföras efter delgivningen och det som delgivningen innebär kan ju få väldigt negativa konsekvenser. Det kan till exempel vara en kallelse till en huvudförhandling där man blir dömd till böter eller fängelse.

Som vi har hört tidigare ställs var fjärde huvudförhandling i brottmål in. Den vanligaste orsaken är delgivningsproblem. Det är det vi vill komma åt. Det är ineffektivt för rättsväsendet, och det är dyrt. Framför allt är det väldigt negativt för vittnen, målsägare och brottsoffer som skulle ha deltagit vid förhandlingen. De kanske helt i onödan har tagit ledigt från jobb eller skola för att komma till huvudförhandlingen, och sedan blir det en ny huvudförhandling då man får ta ledigt igen. Dessutom kanske man måste åka ett antal mil till domstolen.

Det viktiga är att vi hittar rättssäkra system som samtidigt är effektiva så att det blir en effektiv delgivning. Därmed kan det bli färre inställda domstolsförhandlingar.

De lagändringar som vi antar i dag är ett steg i rätt riktning. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.