Anförande i debatten om nordiskt samarbete

Anf. 137 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Det är alltid trevligt att debattera nordiska frågor. Till skillnad från så många andra debatter här i kammaren handlar ju det nordiska samarbetet mer om dialog och kompromiss än om att debattera och slå argument i huvudet på varandra. Vi får se om vi kan bli oeniga i någon fråga här i dag.

Visst händer det att vi är oeniga, men jag vill ändå säga här i kammaren att det nordiska samarbetet är ett skönt avbrott från riksdagsarbetet. I stället för att ha som målsättning att vara oeniga, för det är på något sätt målet med politiken att överbevisa och vinna väljare från de andra partierna, går det i det nordiska samarbetet ut på att komma överens och finna kompromisser.

Varför är då det nordiska arbetet viktigt? Vi som bor i gränstrakter, som i Öresundsregionen där jag bor, vet att det nordiska samarbetet är avgörande för att det dagliga livet ska fungera för tusentals människor som varje dag pendlar över Sundet. De bor på ena sidan och jobbar eller studerar på den andra sidan av gränsen. I det här fallet är det ofta människor som bor i Sverige och Skåne och som jobbar eller studerar i Danmark. Dagligen är det ca 20 000 personer som pendlar över Öresund, och för dem måste föräldraförsäkringar, sjukförsäkringar, arbetsmarknadsutbildningar och allt man kan tänka sig som kan bli aktuellt fungera.

Det är alldeles utmärkt att antalet gränshinder som har lösts har tredubblats 2007–2009 i förhållande till 2003–2006. Mycket av detta tror jag att vi kan tacka Gränshinderforum för som har skapats av de nordiska regeringarna och Ole Norrback som leder Gränshinderforum. Men fortfarande finns det väldigt många gränshinder som måste lösas, för de ställer till problem för alla de gränsgångare som varje dag försöker passera gränsen för att jobba eller studera. Det är inte problem varje dag, men det är när det där speciella händer, man kanske blir arbetslös, behöver använda föräldraförsäkringen eller något annat, som man upptäcker de här problemen. Målsättningen måste vara att det ska vara lika enkelt att bo på ena sidan gränsen och att jobba eller studera på den andra sidan gränsen som att bo och jobba eller studera i samma land. Målsättningen måste åtminstone vara att det ska vara lika enkelt och lika tryggt.

En annan del av det nordiska samarbetet är det så kallade globaliseringsarbetet. Globaliseringen av vår värld innebär nya utmaningar. Det är helt klart att på många områden är vi i de nordiska länderna för små för att möta utmaningarna, men tillsammans i Norden kan vi göra det bättre än var och en för sig.

Det nordiska toppforskningsinitiativet tycker jag är ett bra exempel. Varje land har svårt att göra tillräckliga satsningar för att nå ut internationellt, men tillsammans kan vi göra det och få till den spjutspets som krävs. Innovationsrepresentation i Asien, Nordiskt Energiexpo, inför världsutställningen i Shanghai är ett annat exempel på bra samarbete inom globaliseringsarbetet. Gemensamt kan vi sätta Norden på världskartan, för tillsammans blir vi starkare. Flera små tillsammans kan bli en stor.

Herr talman! Ett annat exempel på nordiskt samarbete som skulle kunna göra att de nordiska länderna tillsammans skulle få större inflytande och nå längre än vad vi kan göra var och en för sig är att verka för att vi gemensamt ska få en plats i G20-gruppen. G20 är visserligen en informell grupp, men det är ändå en viktig grupp där de största länderna möts för att diskutera ekonomiska och andra politiska frågor.

Inget nordiskt land är stort nog självt för att få en plats i G20, även om Sverige, Danmark och Finland genom sitt EU-medlemskap indirekt har en plats, men tillsammans i Norden är vi faktiskt ganska stora. Vi skulle bli en av de 10–12 största ekonomierna i världen, om man räknar ihop Norden.

Jag har motionerat om detta, och motionen behandlas i det här betänkandet och avstyrks. Det förvånar mig att förslaget har fått ett så svalt mottagande, eller rättare sagt tycker jag inte att man har gett något argument för att Norden inte skulle försöka få en gemensam plats i G20. Det är möjligt att vi inte skulle nå framgång, men varför skulle vi inte kunna försöka?

Jag är inte ensam om att tycka att detta är en bra idé. Norges utrikesminister Jonas Gahr Störe har lagt fram förslaget, och Nordiska rådets president Helgi Hjörvar har lyft upp frågan till presidiets sammanträde i Island, som vi ska åka till i nästa vecka, Sinikka Bohlin, Kent Olsson och jag. Jag beklagar att utrikesutskottets ledamöter inte har velat ta den här frågan på riktigt allvar. Det är åtminstone så som jag upplever det.

Herr talman! Jag tänker inte yrka bifall till motionen här i kammaren i dag, eftersom jag tror att den inte skulle ha någon större framgång vid voteringen. Men jag vill poängtera att jag fortfarande tycker att det skulle vara en bra idé att tillsammans i Norden verka för att få en plats i G20.

Sinikka Bohlin har tidigare i debatten varit inne på frågan om samhällssäkerhet. Genom Thorwald Stoltenbergs väl genomarbetade rapport kommer frågan upp på den nordiska agendan, och det är bra.
Två frågor som jag skulle vilja lyfta upp extra här i dag är skyddet av Östersjön från oljekatastrofer och Norden som en kärnvapenfri zon.
Östersjön är vårt gemensamma innanhav mellan de nordiska länderna, de baltiska länder, Tyskland, Polen och Ryssland. Åtminstone Tyskland och Ryssland är två väldigt stora länder, men skulle en stor oljekatastrof inträffa i Östersjön har de flesta av oss inte beredskap att klara av en riktigt stor oljekatastrof. Det är många som har lyft upp den här frågan, men tyvärr finns det fortfarande inte en gemensam beredskap för att klara av den här typen av olyckor. Och vi ska komma ihåg att det är tusentals oljetankrar som åker över Östersjön varje år. Gasledningen genom Östersjön har diskuterats flitigt som ett potentiellt miljöhot för vårt innanhav, men tyvärr diskuterar vi inte lika ofta alla de oljetankrar som åker på Östersjön varje dag. Det behövs en gemensam beredskap och att resurser sätts in.

Norden som en kärnvapenfri zon är heller ingen ny idé. I mer än 50 år har frågan diskuterats från och till. Urho Kekkonen och Gro Harlem Brundtland är två nordiska politiska ledare som har stött idén. På 90-talet rekommenderade faktiskt Nordiska rådet enhälligt de nordiska regeringarna att göra Norden till en kärnvapenfri zon, men så blev det inte. Tyvärr är alltså frågan fortfarande aktuell. Över hundra länder i världen och i princip alla länder på södra jordklotet ingår i dag i kärnvapenfria zoner, så jag ställer mig frågan varför vi inte skulle kunna göra Norden till en kärnvapenfri zon.

Tiden går snabbt. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och tacka för samarbetet med alla partier i det nordiska samarbetet.
(Applåder)

This entry was posted in Anföranden i riksdagen and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Anförande i debatten om nordiskt samarbete

  1. Minna says:

    Heja Johan! UNR har också motionerat om detta med en nordisk röst i G20 och tycker det är fenomenalt att så många politiker tagit upp det. Hoppas det ännu går vidare! :)

  2. Pingback: Norden borde ha en plats i G20 » Linander tycker!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>