Anförande och repliker i debatten om barn under 15 år som misstänks för brott

Anf. 39 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! I dag debatterar vi en mycket svår fråga: Hur ska vi hjälpa barn under 15 år som misstänks för att ha begått brott? Det är just denna ingång jag och Centerpartiet har: Hur ska vi hjälpa barn under 15 år som misstänks för att ha begått brott?

Det är ingen enkel fråga; det ska man börja med att säga. Men vi vet att det som vänsteroppositionen förordar härifrån talarstolen och som ni har försökt med under de år då ni hade regeringsmakten inte fungerar. Det fungerar inte att bara vara snäll och be den unge att sluta begå brott. Kerstin Haglö ville fråga den unge om han eller hon är motiverad att sluta begå brott. Jag tror inte att det fungerar. Jag tror att det är naivt.

Jag skulle vilja påstå att det allra värsta och det taskigaste vi kan göra mot ett barn som har börjat begå brott och som har kommit in på den kriminella banan är att låta honom eller henne fortsätta. Det är att svika barnet. Det är ett riktigt stort svek.

Om vi vill barnet väl – och det antar jag att vi alla vill – måste vi hjälpa barnet att komma ut ur den negativa spiral som han eller hon har kommit in i. En sådan hjälp måste i värsta fall innebära tvång. Men det är också viktigt att poängtera att sådant tvång i alla lägen måsta uppfylla proportionalitetsprincipen – något som ingen hittills har tagit upp. Ingrepp får alltså endast göras om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den unge.

Fru talman! Den största förändring som vi genomför med dagens beslut är att vi inför en presumtionsregel som säger att polisen ska inleda en utredning när barn under 15 år misstänks för brott när brottet inte har ett lägre straff föreskrivet än ett års fängelse. Detta handlar egentligen om verkligt grova brott.

Även i övrigt ska polisen kunna inleda en utredning om det är av särskild betydelse för allmänintresse och särskild betydelse för enskilds intresse eller om socialnämnden bedömer att en utredning kan antas ha betydelse för att avgöra socialtjänstens insatser för barnet.

Detta är viktiga besked. Det är viktiga signaler att säga att när barn begår grova brott ska de klaras upp i största möjliga utsträckning. Samtidigt är vi tydliga med att barn under 15 år inte ska bestraffas. De är inte straffmyndiga och ska inte heller vara det. Det finns partier – åtminstone ett parti utanför riksdagen – som vill straffa tolvåringar och sätta fotboja på dem. Detta tar vi starkt avstånd ifrån.

Det är viktigt för brottsoffret och det är viktigt för barnet som har begått brottet att rätt insatser sätts in. Det är även viktigt att utreda brottet som den unge har begått eftersom det kan finnas äldre, straffmyndiga personer som har hjälpt till med brottsligheten. Det är inte sällan som unga under 15 år används för att begå ett brott helt enkelt därför att man vet att de inte är straffmyndiga medan det kanske är de äldre som tar hand om stöldgodset eller vad det nu kan vara.

Tyvärr har oppositionen i stort valt bort att diskutera frågorna om hur vi ska kunna hjälpa unga killar och tjejer som begår brott. Det handlar också om att hjälpa brottsoffren, som också i många fall är unga killar och tjejer. Unga som begår brott begår ofta brotten mot andra unga.

I stället har vi här i dag fått höra den ena utläggningen efter den andra om hur hemskt det är att drogtesta ungdomar som misstänks för att ha missbrukat narkotika. Jag är den förste att säga att detta inte är någon lätt fråga. Jag blir besviken på vänsterdebattörerna som vill göra den till en självklar fråga. De tycker att det är så enkelt att man bara kan säga: Nej, detta ska vi absolut inte ha.

I de allra flesta fall tas redan i dag ett drogtest när en ung människa påträffas narkotikapåverkad. Föräldrarna eller annan vårdnadshavare – om man nu ska behöva förtydliga det för Kerstin Haglö – går allt som oftast med på att göra drogtestet eftersom de vill ha ett definitivt besked om huruvida barnet har missbrukat eller inte för att rätt insatser ska kunna göras. I de fallen har jag inte hört oppositionen beklaga sig över integritetskränkande drogtester även om det även här kan ske mot barnets vilja.

Men sedan kommer vi till de situationer där till exempel föräldrarna själva är missbrukare och inte alls är intresserade av att få socialtjänsten involverad i sitt eget eller sina barns liv. I dessa fall, när föräldrarna säger nej till att testa barnet, blir det tydligen integritetskränkande för barnet att ta ett drogtest. Jag skulle vilja påstå att det är ännu viktigare att klarlägga ett narkotikamissbruk hos barnet i de fall då föräldrarna inte ställer upp för sitt barn och när föräldrarna eller andra vårdnadshavare inte kan ge tillräckligt stöd och hjälp för sina barn.

Fru talman! Med anledning av den reservation som de rödgröna vänsterpartierna har är det viktigt att återigen poängtera att tvångsvisa drogtester måste följa proportionalitetsprincipen i rättegångsbalkens 28 kap. Drogtest får tas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den unge. Annars ska drogtestet inte tas.

Oppositionen skriver vidare i sin reservation – det är ju trevligt att ni är överens för en gångs skull – att drogtesterna skulle kunna leda fel eftersom vissa substanser inte ger utslag. Då frågar jag mig om det är bättre att alltid vidta åtgärder oavsett om man vet att det har varit ett missbruk av narkotika eller inte. Är det bättre att vidta åtgärder utan att veta? Är ovetskapen bättre än att få klara besked?

Vänsterpartierna skriver också att de oroar sig för att polisen ska överutnyttja möjligheten att ta drogtester. Den kritiken är helt felriktad. Det är inte polisen som kommer att fatta beslut om drogtester, utan det är åklagaren.

Trots detta – och jag vill betona att det här inte är någon lätt fråga – vill jag, fru talman, yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.
(Applåder)

Anf. 40 KERSTIN HAGLÖ (s) replik:

Fru talman! Nej, Johan Linander, jag är varken naiv eller blåögd. Det kan du se om du tittar på mina ögon. Men jag vill möta de här barnen med respekt i stället för kränkning. Jag vill möta dem i en dialog i stället för en konfrontation. Det är inte att vara naiv.

Vi är emot att polisen ska få göra tvångsvisa drogtester. Det är det enda av det vi har i dag på vårt bord som vi är emot. Och det är inte bara vi som är emot detta, Johan Linander. Vi fick höra nu i ditt anförande att det är vi i De rödgröna som tycker att det här är en så stor och allvarlig fråga. Men Lagrådet och alla experter som har uttalat sig tycker likadant. Ni har kört över Lagrådet, som säger att detta inte borde få förekomma. Lagrådet avstyrker denna del i förslaget.

Därför förstår inte jag varför Johan Linander står här i dag och så stenhårt ska försvara det här, som ni har mycket svårt att försvara. Drogtester är väl inte det första man ska ta när man hittar ett barn som man misstänker ha använt droger. Vi är inte emot drogtester. Men man kanske bör ta samtalet med den unge dagen efter, när drogen har gått ur kroppen något så när så att han eller hon är vid sina sinnens fulla bruk. Däremot kan det ta flera veckor innan hasch är ute ur kroppen, så det är inte så naivt att vänta med drogtesten. Det viktigaste är att barnen känner trygghet i situationen. De kommer kanske att förneka. Det är ett motivationsarbete även för föräldrarna.

Anf. 41 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Det låter på Kerstin Haglö som om man inte ska hjälpa barnet om barnet förnekar, utan då väntar man med att hjälpa barnet. Det är precis tvärtom. Man måste sätta in insatser så att man hjälper barnet från detta.

Man kan diskutera respekt och kränkningar väldigt länge. Hur visar man respekt för barnet? I de här fallen, när någon har börjat missbruka, tror jag inte att man visar respekt mot barnet genom att låta personen i fråga fortsätta missbruka. Då visar man respekt genom att mycket kraftfullt hjälpa barnet ur den situation som det har hamnat i.

Alla experter är emot det här förslaget, säger Kerstin Haglö. Hon är ofta snabb med att berätta att andra har fel och till och med står och ljuger, men om hon påstår att alla experter är emot det här tror jag inte att hon har läst propositionen och inte remissvaren heller för den delen. Det är knappast så att Socialstyrelsen är emot det. De är för det. Bris är för det. Statens folkhälsoinstitut är för det här förslaget.

Det är alldeles fel att det bara skulle vara alliansregeringen som tycker att det här är en bra idé. Dessutom ligger det i grunden en utredning som har föreslagit det här även om det har blivit några förändringar.
Sedan måste jag ställa en fråga till Kerstin Haglö. Varför är det okej med tvångsvisa drogtester när barnet har föräldrar som bryr sig och ställer upp? Om föräldrarna säger ja kan det fortfarande vara emot barnets vilja, men då är det okej att ta ett tvångsvis drogtest av den unge. Men om den unge har föräldrar som inte bryr sig det minsta, som kanske själva är missbrukare, är det väldigt allvarligt med ett tvångsvis drogtest av den unge. Hur kan det komma sig?

Anf. 42 KERSTIN HAGLÖ (s) replik:

Fru talman! Jag vet inte hur noga Johan Linander lyssnade på mitt anförande. Jag sade att man måste göra allt när misstänker att ett barn missbrukar droger. Man måste göra allt, och man ska också sätta in åtgärderna så fort som möjligt. Men det innebär inte att polisen släpar med sig den unge mitt i natten till polishuset eller till sjukhuset för att med tvång ta ett drogtest.

Vi rödgröna tror att det är betydligt bättre att genomföra ett motivationsarbete med den unge. Jag säger också att man kan behöva genomföra det med föräldern. I de allra flesta fall när man för den här dialogen och konfronterar den unge med en misstanke om missbruk kommer man också fram till att man ska lämna ett drogtest. Det är så Maria Ungdom jobbar. Det är så många fler jobbar med ungdomar.

Vi är inte emot drogtester, Johan Linander. Vi är emot att polisen ska få ta tvångsvisa drogtester utan att någon vuxen i barnets närhet är inblandad. Vi tror inte att det just då, när barnet är i ett rus, är det bästa att polisen ingriper och tar ett drogtest med tvång. Det är en kränkning, och det är respektlöst mot våra barn och ungdomar.

Jag vet inte hur Johan Linanders tonårstid var, men min var kaotisk. Jag sökte kärlek, tolerans, trygghet med mera. Jag förstår inte varför ni i Alliansen tycker att dagens barn och ungdomar inte behöver mötas på samma sätt utan att de ska mötas med hårda tag, hårda regler och tvångsvisa drogtester där polisen ska ha rätt att ta med dem till polishus.

Anf. 43 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Kerstin Haglös bild av hur polisen arbetar med de här fallen är verkligen en svartmålning av polisen. Jag motsätter mig bestämt att man ger den bilden att polisen ska släpa med sig och dra med sig den unge och utföra de här testerna. Det är åklagare som ska fatta beslut om drogtest ska ske eller inte, och det är läkare eller sjuksköterska som genomför det här testet vid behov.

Kerstin Haglö säger att man ska göra allt för att hjälpa de här barnen, men ändå säger ni nej till de åtgärder vi föreslår. Att göra allt innebär tydligen att prata och motivera. Jag är ledsen att behöva säga det, men jag tror inte att man kan lyckas motivera alla ungdomar som har hamnat i den här situationen. Jag tror tvärtom att det är väldigt svårt. Det är bara att vara glad när det lyckas, men det kommer att behövs tvång också.

När barn har kommit riktigt fel och när de inte har föräldrar som bryr sig och ställer upp och hjälper dem på det sätt som behövs behöver samhället använda tvång. Det förvånar mig att Kerstin Haglö och Socialdemokraterna inte har förstått detta och är så fullständigt emot det.

Vad är respekt? Det är faktiskt att göra någonting och att hjälpa det här barnet. Det är att visa barnet respekt. Det är möjligt att barnet just vid det här tillfället inte tycker att det är någon bra idé och faktiskt är motståndare till det, men senare i livet kommer barnet att säga: Tack! Det var någon som grep in och ryckte ut mig ur det sammanhanget där jag befann mig, där jag hade börjat missbruka och begå brott. Tack för att någon hjälpte mig att komma ifrån det!
Det är inte att visa respekt att säga: Vi får vänta och se om vi kan motivera dig att sluta begå brott och missbruka. Det tycker inte jag är att visa respekt mot ett barn.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen and tagged . Bookmark the permalink.

4 Responses to Anförande och repliker i debatten om barn under 15 år som misstänks för brott

  1. Daniel says:

    Fina ord Johan. Men helt fel slutsats, helt fel ingångsvärden och en förskräckande nonchalans för rättsäkerhet och straffmyndighetsålder. Det här är det dummaste alliansen har gjort sen FRA.

    Du och dina kollegor verkar tro på fullt allvar att ett tvångsmässigt drogtest behövs för att “fastställa behovet av insatser”. Vad i herrans namn har ni fått det ifrån? Känner du till ett sådant fall? Nej, precis. Vad är det för behov av insatser som behöver ett drogtest för att avgöra det?

    Det är gissningar, förutfattade meningar och en ytlig samhällsanalys som är er bevekelsegrund.

  2. Daniel, du menar alltså att det är mer rättssäkert att sätta in insatser pga av misstänkt narkotikamissbruk än att göra det pga bekräftat narkotikamissbruk?

    Såväl polis som socialtjänst har efterfrågat möjligheten, deras utgångspunkt är givetvis verklighetens behov. I de allra flesta fall går föräldrarna med på ett test och även om barnet själv inte vill så blir det då ett tvångsmässigt test (är du mot även det tvånget?). Men det finns också fall där t.ex. föräldrarna själva är missbrukare och inte vill få de sociala myndigheterna inblandade i deras liv, och då behövs det tvångsmässiga tester för att de sociala myndigheterna ska kunna ingripa på rätt sätt.

  3. Daniel says:

    Jag menar att om man som du helt bortser från att vi har en straffmyndighetsålder i Sverige så är man ute på ett sluttande plan. Som du vet är det inte bara jag som tycker det – lagrådet sågar er vid fotknölarna, och det på goda grunder.

    Om du nu har så goda belägg, hur många gånger per år inträffar situationen att ett barn under 15 år påträffas märkbart påverkad av droger (ej alkohol) och vid kontakt med föräldrarna så motsätter sig dessa ett drogtest OCH socialtjänsten inte har någon möjlighet att ens översiktligt bedöma behovet av insatser för den unge? Det har du naturligtis siffror på, eller hur?

    Om det är värt att slänga alla rättsäkerhetsprinciper på soptippen så antar jag att det rör sig om tusentals såna här fall om året. Hur många är det, Johan? Eller var dina bevekelsegrunder bara baserade på gissningar, förutfattade meningar och en ytlig samhällsanalys?

  4. Vård har ingenting med straffmyndighetsåldern att göra. Vi ska inte straffa barn, absolut inte, men att ta ett urinprov är inte något straff. Det du efterfrågar förs det ingen statistik på, så några exakta siffror kan vi inte få. Men oavsett om det skulle vara ett, tio eller hundra barn per år så behövs lagen för att dessa barn ska få adekvat vård, stöd och hjälp.

    Jag har träffat många, många kriminella på landets anstalter. De allra flesta har börjat sin kriminella karriär tidigt i livet och inte sällan har narkotikamissbruket funnits där. Inte en enda av de jag har pratat med har tyckt att samhället satte in för tidiga insatser för att stoppa den kriminella banan och missbruket. Tvärtom, “varför gjordes det inte mer tidigt”, är en vanlig kommentar.

Leave a Reply

Your email address will not be published.