Alliansen förbättrar skyddet för offer för människohandel

Människohandel. 2000-talets slavhandel. Det är en skam att det överhuvudtaget finns slavhandel i Sverige och världen år 2010. Vi i Alliansen prioriterar rättsväsendet högt och under de senaste åren har Sverige tagit flera mycket viktiga steg för att bekämpa människohandeln och vi har också varit aktiva och framgångsrika inom EU.

Under 2000-talet har Sverige varit med och förhandlat fram en rad konventioner och rambeslut om människohandel, det senaste under det svenska EU-ordförandeskapet i höstas. Riksdagen har nu också beslutat att godkänna Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Men trots ett aktivt internationellt samarbete om människohandel så har Sverige länge varit relativt ensamma om att se kopplingen mellan prostitution, sexköp och människohandel för sexuella ändamål.

Under de senaste åren ser vi att det har blivit något bättre. I det EU-direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skydd av offer som den svenska regeringen har varit initiativtagare till slås åtminstone fast att ett sätt att bekämpa människohandel är att bestraffa användning av tjänster från människohandelsoffer. Det är en vag formulering och vi önskar att övriga EU-länder skulle se på kopplingen mellan sexköp och människohandel för sexuella ändamål på samma sätt som vi gör, men det är åtminstone ett första steg på vägen.

Under 2009 antog riksdagen efter förslag från regeringen den första nationella handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Den innehåller 36 konkreta åtgärder och satsningar på totalt 213 mkr, men framförallt var den viktig för att många olika departement och myndigheter gick samman för att få en helhetsbild av hur den här typen av brottslighet kan bekämpas och hur offren kan hjälpas.

Nu har vi i alliansen gått vidare och riksdagen har fattat beslut om ytterligare åtgärder för att effektivisera tillämpningen av straffbestämmelsen om människohandel och därmed skapa ett förstärkt skydd för offren. För det första tas det s.k. kontrollrekvisitet bort. I den nuvarande lagstiftningen krävs det att den som rekryterar, transporterar, inhyser eller tar emot en person därigenom tar kontroll över henne eller honom. Det har varit svårt att bevisa att människohandlaren tagit kontroll över offret.

Åklagarmyndigheten har till exempel pekat på att kontrollrekvisitet har inneburit tillämpningsproblem framförallt i mål där barn varit brottsoffer. Redan när paragrafen om människohandel infördes i Brottsbalken menade Lagrådet att kontrollrekvisitet skulle kunna innebära tillämpningssvårigheter, men det ignorerade den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Den andra större förändringen som riksdagen nu fattat beslut om är att kravet på dubbel straffbarhet tas bort. Det innebär att en person som har begått ett människohandelsbrott i ett land där det inte är olagligt, ändå kan dömas för brottet i Sverige. En svensk domstol kommer även att kunna döma till strängare straff än vad som är föreskrivet i landet där brottet begicks. En person som begått ett grovt brott som människohandel ska inte längre kunna leva i Sverige utan att behöva ställas inför rätta.

Allt detta är viktiga åtgärder, men vi är medvetna om att det kommer att behövas mer. Vi är inte nöjda förrän all människohandel är historia.

Johan Linander (C)
Ulrika Karlsson (M)
Helena Bargholtz (Fp)
Inger Davidson (Kd)
Riksdagsledamöter i justitieutskottet

This entry was posted in Insändare and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.