Anförande i debatten om barnpornografibrottet

Anf. 111 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Jag måste börja med att säga att den lagstiftning som vi har i dag och som vi nu tänker förändra ger en möjlighet att skildra barn pornografiskt. Den ger den möjligheten bara barnet är fullt pubertetsutvecklat och den som skildrar övergreppet ser till att inte veta hur gammalt barnet är. Jag tycker att detta utgår från en mycket märklig syn på barn. Skulle en fullt pubertetsutvecklad 15-åring vara mindre skyddsvärd än en inte fullt pubertetsutvecklad 15-åring? Så är faktiskt den nuvarande lagstiftningen uppbyggd. Det är konstigt att den kroppsliga utvecklingen skulle göra barnet mindre skyddsvärt mot det övergrepp som det innebär att bli skildrad i en pornografisk bild.

Det är ganska logiskt, tycker jag, att den som gör pornografiska skildringar inte ska kunna hävda att han inte visste att personen som skildrades var under 18 år. Den som vill göra den här typen av pornografiska skildringar får väl helt enkelt se till att ta reda på hur gammal personen är, att han eller hon är över 18 år. Det är något som vi i Centerpartiet har argumenterat för i många år, och därför känns det extra skönt nu att vi faktiskt ändrar lagen på det här sättet.

Den andra viktiga förändringen som finns i propositionen och som jag vill lyfta upp är att den som köper sig tillgång till barnpornografi utan att själv lagra bilderna också ska kunna dömas för barnpornografibrott. Den tekniska utvecklingen har gjort att den som så vill kan ha fri tillgång till skildringar av den här typen av övergrepp på barn utan att egentligen själv inneha bilderna. Den här lagändringen gör alltså att även den här möjligheten att köpa sig tillgång till skildringar av övergrepp på barn kriminaliseras.

Vi får inte glömma bort, och det är grunden i hela den här lagstiftningen, att efterfrågan på barnpornografi är grunden för övergreppen på barn. Den svenske man – eller kvinna, men det är väl oftast män – som betalar för att titta på sexuella övergrepp på barn finansierar nya övergrepp på barn. Det här sker, precis som Krister Hammarbergh sade, till största delen i andra länder, men det sker även i Sverige tyvärr, och vi måste göra allt vi kan för att minska efterfrågan på att konsumera skildringar av övergrepp på barn. Detta är ett steg på vägen. Det innebär så klart inte att de här övergreppen kommer att sluta, tyvärr inte. Övergreppen kommer att fortsätta. Så länge det finns en efterfrågan på att betrakta sexuella övergrepp på barn kommer det att fortgå. Så är det tyvärr. Efterfrågan kommer att styra utbudet.

Vi tar ett litet steg i rätt riktning med den här lagstiftningen. Vi kanske borde ha gjort det ännu tidigare, men nu får vi den på plats, och det känns väldigt bra.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.