Anförande och repliker i debatten om förlängning av lagen om hemlig rumsavlyssning och lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, m.m.

Anf. 84 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Som ni tidigare hört debatterar vi här i dag buggning och preventiva tvångsmedel, eller som det egentligen heter: hemlig rumsavlyssning och åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott. Det är två lagar om hemliga tvångsmedel som antogs under 2007. Vi hade diskussioner om de lagarna både före valet 2006 och efter valet. Det var alltså inte på 70- och 80-talet, som Miljöpartiets tycks tro.

Som de minnesgoda kommer ihåg var det vi i Centerpartiet tillsammans med några andra partier som yrkade på minoritetsbordläggning av båda lagförslagen som dåvarande justitieminister Thomas Bodström lade fram. Sedan kom frågan tillbaka efter ett års vila 2007. Då hade vi med ett förstärkt skydd för den personliga integriteten och rättssäkerheten.

Två av våra starkaste krav var då att det skulle införas en rättighet för dem som blivit avlyssnade att få veta det i efterhand och att det skulle bli en ny bättre parlamentarisk kontroll av de hemliga tvångsmedlen. Så blev det också genom underrättelseskyldigheten och införandet av den nya Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Ett annat starkt krav som vi ställde var att redaktioner inte skulle kunna buggas. Vi menade, och menar, att skyddet av meddelarfriheten och anonymitetsskyddet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är så grundläggande och stark att buggning inte ska få ske på medieredaktioner. Detta fick vi också igenom.

Utöver detta gjorde vi både buggningslagstiftningen och lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott tillfälliga med giltighet fram till den 31 december 2010, det vill säga i år. Det innebar en treårig giltighet för dessa lagar. Under den tiden skulle lagarna också utvärderas.

För att hinna fatta ett nytt beslut i riksdagen innan valet fick utvärderingarna göras relativt snabbt. Utredaren, vilket är fullt begripligt, hade svårt att kunna dra några säkra slutsatser på denna korta tid.

Under 2008 användes hemlig rumsavlyssning, eller buggning, mot 25 personer inom ramen för 17 olika förundersökningar. Det är alltså i snitt mindre än ett tillfälle per länspolismyndighet som vi har i Sverige. Säpo kan eller vill inte redovisa exakt hur ofta de använder dessa metoder. Men de har sagt att de använder dem vid färre tillfällen än den öppna polisen.

Det är lätt att förstå att det är svårt att dra säkra slutsatser om buggningens effektivitet och vilken integritetskränkning som har skett med den nya lagstiftningen. Det var också därför som utredaren föreslog att buggningslagens giltighetstid skulle förlängas till att gälla i ytterligare två år fram till den 31 december 2012. Detta förslag tycker vi är rimligt. Det behövs ett bättre beslutsunderlag innan vi kan fatta beslut om lagen ska vara permanent eller tas bort.

Beslut om buggningens framtid kommer alltså att fattas under nästa mandatperiod. Det skulle vara intressant att höra hur de rödgröna vänsterpartierna ska kunna komma överens i denna fråga, om det nu skulle gå så illa i höstens val att det är ni som sitter i majoritet.

I ena ringhörnan står Socialdemokraterna med bland annat Thomas Bodström som vill genomföra en ännu mer långtgående lagstiftning med sämre skydd för rättssäkerhet och personlig integritet. I den andra ringhörnan står Vänsterpartiet och Miljöpartiet som till varje pris vill plocka bort lagarna, även om det inte finns ett tillräckligt beslutsunderlag. Hur ska man komma överens? Tja, det kanske blir till att föreslå en folkomröstning.

Fru talman! Vad gäller lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott har utredaren föreslagit att den nuvarande lagen inte ska förelängas. Han föreslår i stället att det ska utarbetas ett nytt regelverk som tillgodoser de brottsbekämpande myndigheternas behov att använda hemliga tvångsmedel i preventivt syfte, det vill säga en ny sorts hemliga tvångsmedel.

Det är fullt möjligt att utredaren har rätt att det behövs ett nytt regelverk för de här frågorna. Men samtidigt känns det bakvänt att först låta den nuvarande lagen upphöra för att sedan påbörja ett arbete med att ta fram en ny lag. Det känns mer logiskt – och det är precis det som Säkerhetspolisen själv och även till exempel Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har sagt i sina remissvar – att först förlänga lagens giltighetstid och under den tiden utarbeta ett regelverk.

Jag vill fortfarande höja ett varningens finger. Som jag ser det är det inte alls säkert att vi i en framtid ska ha preventiva tvångsmedel och speciellt inte inom den öppna polisen. Det är möjligt att Säkerhetspolisen kan behöva särskilda möjligheter för att klara sina uppdrag inom kontraspionage, kontraterrorism och så vidare. Men jag är betydligt mer tveksam till huruvida den öppna polisen behöver den här typen av tvångsmedel.

Till slut vill jag lyfta upp en ytterligare förbättring av rättssäkerheten som också finns med i propositionen. Det är att vi nu genomför att det i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott införs ett förbud mot att avlyssna personal inom sjukvården, präster och journalister som i sitt jobb har tystnadsplikt. Skulle sådan avlyssning påbörjas av misstag ska den omedelbart avbrytas.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 85 MEHMET KAPLAN (mp) replik:

Fru talman! Jag vill tacka Johan Linander för hans anförande och särskilt för det sista han sade. Det är hoppingivande när äkta liberaler försöker lyssna på sin liberala anda och framföra olika idéer om hur man egentligen skulle vilja ha det när man inte sitter fastlåst i en konstellation som Alliansen i det här fallet är. Där får man ge vika i fråga efter fråga i just i dessa delar. Sedan vet jag att ni säkert får igenom andra idéer och funderingar.

Det är också intressant att höra Johan Linanders funderingar om hur en framtida regering med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer att agera. Precis som Johan Linander också sade i sitt anförande var det ett antal partier, däribland Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som tillsammans med Centerpartiet röstade för en vilandeförklaring och en ettårig betänketid när det gällde de här frågorna.

Jag tror att vi har vissa funderingar som är gemensamma. Jag är glad nu när vi har den regering vi har att det finns liberala krafter även i den regeringen.

Min fråga till Johan Linander handlar om utredningen. Utredaren har angett, som Johan Linander också tog upp, att det på denna korta tid är svårt att göra en genomgripande analys av användningen av buggning och preventiva tvångsmedel. Man hade fått sex månader till förfogande.

Det är lite märkligt att man inte mer har tagit fasta på det mer än med läpparnas bekännelse. Det är lagar, regler och förordningar som kräver lite mer tid för genomlysning.

Vi tar upp just detta i vår andra reservation, som jag i och för sig inte har yrkat bifall till men som vi står bakom. Det behövs mer tid för att titta på detta. Vad anser Johan Linander om det?

Anf. 86 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Först av allt vill jag hälsa Mehmet Kaplan välkommen till liberalismen. Om det nu är så – det låter nästan så.

Sedan vill jag fortsätta med att säga att vi inte alls har behövt ge vika. Det var väldigt enkla förhandlingar.

Vi vill inte fatta beslut varken om att ta bort dessa lagar eller om att göra dem permanenta med det bristande beslutsunderlag som finns. Det handlar om något slags självinsikt att säga att om vi har för dåligt beslutsunderlag när vi ska stifta lagar är det bättre att skjuta upp det. Det är ett sätt att göra det när vi nu förlänger lagarna i ytterligare två år. Jag tycker absolut att det är den bästa modellen.

Jag blir lite konfunderad. Först står Mehmet Kaplans kollega Lena Olsson i Vänsterpartiet och säger till Anders Hansson att förlängningen på två år är för lång. Sedan står Mehmet Kaplan här i replikskiftet med mig och säger att det är för kort tid för att man ska kunna göra en utvärdering som är tillräcklig för att fatta beslut. Jag vet inte riktigt vad ni tycker. Ni kanske inte är överens om den frågan.

Vi förlänger nu med två år ytterligare. I den utredning som har gjorts kunde de i princip bara titta på vad som hände under 2008, det första året som de här nya lagarna fanns. En ny utredning tillsätts i början av 2011, och då kan man titta på vad som hände under 2008, 2009 och 2010, alltså tre år. Hur har lagarna använts? I hur många fall har de lett till fällande domar eller åtal? Hur betydelsefulla har de varit i varje utredning? Vi kan få ett mycket bättre underlag för att sedan kunna fatta beslut förhoppningsvis i slutet av 2012.

Anf. 87 MEHMET KAPLAN (mp) replik:

Fru talman! Vi pratar om äpplen och päron. Det jag tog upp handlade om vilken tid utredaren hade haft fram tills nu, och det Lena Olsson pratade om var vad som händer härefter. Det var två olika saker. Men det kanske blev oklart.

När det gäller Centerpartiets syn på de här frågorna säger Johan Linander att det har varit lätta förhandlingar. Det är möjligt att det har varit lätta förhandlingar, och då undrar jag i vilken ände man gav med sig, om man fick med sig de andra på egna idéer eller om man fick ge sig väldigt mycket.

Jag har en fråga, och det gäller att utredaren visar att buggning inte kan påvisas uppnå avsedd effekt. Trots detta anser man att det ska fortsätta, vilket Johan Linander tog upp i sitt anförande. När det gäller preventiva tvångsmedel visar utredaren också att lagen varit helt verkningslös – det är ett citat direkt därifrån. Mot bakgrund av detta väljer utredaren trots allt att rekommendera fortsatt giltighet. Det här är någonting som vi naturligtvis är emot.

Min fråga handlar då om: På vilket sätt tror Johan Linander att man kan leverera en helhetslösning och en samlad bedömning av lagstiftningen, när de senaste årens lagförslag, lagar och förordningar – inklusive denna, som är integritetskränkande – inte får genomgå en helhetsmässig, bredare utvärdering? Det finns idéer från till exempel Civil Rights Defenders om att det ska tillsättas en oberoende utvärderingskommission för alla integritetskränkande lagar. Vad är det som är så farligt med den här typen av helhetssyn? Det borde väl vara i Centerpartiets intresse att det tillsätts och genomförs en sådan utredning, i och med att man har så lätta förhandlingar.

Anf. 88 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Lätta förhandlingar blir det när man är överens – då behöver man inte förhandla så länge. Vi i allianspartierna är ganska vana vid att det blir så. Men jag inser att det är lite svårare att förstå det för de rödgröna vänsterpartierna.

(Applåder)

Vad tycker vi då om en granskningskommission? Ja, vi tycker i princip alltid att det är bra att man utvärderar den lagstiftning som finns. Men vi har haft en integritetsskyddskommitté som utredde de integritetskränkande lagarna under ganska lång tid. Den blev klar så sent som 2008, och då är frågan: Ska vi nu sätta i gång ytterligare en integritetsskyddskommitté? Det är möjligt att vi behöver göra det om några år, men att ha en kommitté eller en utredning som i princip håller på hela tiden känns lite för långtgående. Principen är att vi behöver se över detta: Hur fungerar lagar? Är de rätt utformade? Ska de kanske tas bort om de inte är effektiva? Sådana överväganden måste man göra hela tiden. Vi är inte alls främmande för att vi längre fram kan behöva tillsätta en ny integritetsskyddskommitté.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.