Anförande och repliker i debatten om Sveriges antagande av rambeslutet om ömsesidigt erkännande av beslut om övervakningsåtgärder för brottsmisstänkta

Anf. 63 JOHAN LINANDER (c):

Fru talman! Jag kommer inte att bli lika kort som tidigare talare. Sveriges antagande av rambeslutet om ömsesidigt erkännande av beslut om övervakningsåtgärder för brottsmisstänkta är en ganska lång och komplicerad titel, men bakom den döljer sig ett mycket bra förslag.

Tyvärr händer det att svenska medborgare begår brott i andra länder. Det händer också att medborgare från andra länder begår brott här i Sverige. Även om ett sådant brott inte är så grovt att det i normala fall skulle föranleda en häktning om det hade varit en gärningsman från det egna landet händer det att personen från ett annat land häktas, eftersom man anser att det finns för stor fara för att personen ska lämna landet och sedan inte komma tillbaka till den rättegång som väntar.

Det är just därför det här rambeslutet behövs. För genom rambeslutet om ömsesidigt erkännande av beslut om övervakningsåtgärder för brottsmissänkta ska samma regler kunna gälla för det egna landets medborgare som för medborgarna från andra EU-länder. En av de konkreta vinsterna med det är att man inte ska behöva hålla personer häktade bara av den anledningen att de annars kanske inte skulle komma tillbaka till rättegången.

Det egna landet garanterar att man återför den personen om han inte kommer frivilligt. Dessutom garanterar man att de övervakningsåtgärder som beslutas ska skötas.

Det finns tråkiga exempel på att svenska medborgare har fått sitta lång tid i häkte i andra EU-länder. Man önskar att det inte var så. Vi har diskuterat mänskliga rättigheter tidigare här. Tyvärr är inte alltid häktningstiderna som vi skulle vilja se dem. Det kan handla om månader och till och med om år. Det är klart att de personerna och de personernas släktingar och vänner mycket hellre ser att de kan komma tillbaka till Sverige i väntan på rättegång.

Är det ett grovt brott som har begåtts blir det häktning i alla fall. Då kvittar det om man är i det egna landet eller om man kommer från ett annat land när man begår brottet. Är det ett grovt brott är det säkert skäl för häktning, men i många andra fall blir det häktning trots att de grunderna inte finns. Nu ska vi kunna komma ifrån det, och det bra.

Mot denna bakgrund, fru talman, är det svårt att förstå att Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till detta förslag. Frågan är om ni tycker att det är bättre att svenska medborgare sitter häktade i månader och kanske år innan rättegång än att de får komma tillbaka till Sverige, även med övervakningsåtgärder, och kan leva ett något mer normalt liv och sedan återvända när det blir dags för rättegång. Jag tycker att vi borde kunna vara överens om att det är en rätt bra väg att gå.

I reservationen pekar Vänsterpartiet och Miljöpartiet på två saker, dels är det formalia, dels att systemet med borgen finns med i rambeslutet. Det skulle vara främmande för den svenska rättsordningen. Det är det. Vi har inget borgenssystem här i Sverige.

Om vi börjar med formalia håller jag med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att det vore bättre om vi hade kunnat anta rambeslutet samtidigt som det förelåg förslag på lagändringar. Det har vi tagit upp många gånger och debatterat många gånger, inte minst under den förra mandatperioden när vi hade en socialdemokratisk regering som stöttades av just Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Samtidigt ska man lägga märke till att i propositionen finns det en genomgång av vad som behöver göras i svensk lagstiftning för att genomföra det här rambeslutet. Det är en genomgång på 20 sidor. Men trots att det är en ordentlig genomgång har vi ett sådant lagstiftningssystem att det behövs ytterligare utredningar, remissrundor med mera innan vi antar en ny lag. Och det tar lite tid.

Då är frågan: Ska alla andra EU-länder sitta och vänta på att vi blir klara? Omvänt händer det att det tar tre, fyra, fem, kanske tio år innan alla länder har genomfört rambesluten. Skulle vi ha ett sådant system att rambesluten inte börjar gälla förrän alla har genomfört dem skulle det bli väldigt trögt att komma framåt i EU-maskineriet. Det är trögt nog som det är.

Om vi går över till borgenssystem kräver det en förklaring av hur det här rambeslutet är upplagt. Det finns två delar i rambeslutet. Det ena är övervakningsåtgärder som vi kommer att bli skyldiga att genomföra. Det andra är frivilliga åtgärder.

De åtgärder som måste genomföras är när den misstänkte har en skyldighet ”att meddela den behöriga myndigheten i den verkställande staten varje byte av hemvist, i synnerhet för mottagande av kallelser att närvara vid ett förhör”. Jag citerar här, därför blir det ett lite tråkigt språk. Det är när den misstänkte har skyldighet ”att inte besöka vissa ställen, orter eller fastställda områden”, när den misstänkte har en skyldighet ”att stanna kvar på anvisad ort”, när den misstänkte har en skyldighet ”att efterleva begränsningar av möjligheten att lämna den verkställande statens territorium”, när den misstänkte har en skyldighet ”att vid bestämda tidpunkter anmäla sig hos en viss myndighet” och när den misstänkte har en skyldighet ”att undvika kontakt med vissa personer med anknytning till brottet eller brotten”.

Detta ser inte jag som några konstigheter. Det är inget som är direkt främmande i den svenska rättsordningen, som jag ser det.

Om vi däremot går över till de åtgärder som är frivilliga att övervaka är det när den misstänkte har en skyldighet att avstå från viss verksamhet med anknytning till brottet, vilket till exempel kan gälla ett angivet yrke som han eller hon inte ska få syssla med, när den misstänkte har en skyldighet att inte framföra fordon, när den misstänkte har en skyldighet att deponera en viss summa pengar, det vill säga borgen, när den misstänkte har en skyldighet att genomgå terapeutisk behandling eller behandling för beroende eller när den misstänkte har en skyldighet att undvika kontakt med vissa föremål i samband med brottet.

Om man går igenom den uppräkningen är det klart att där finns en del övervakningsåtgärder som är något mer udda inslag i vårt rättssystem, till exempel borgen. Men att vi antar rambeslutet tvingar oss inte att genomföra de frivilliga åtgärderna.

Däremot kan man ställa sig frågan: Är det inte bättre för den misstänkte att Sverige accepterar borgenssystem i så speciella fall, om alternativet är att sitta häktad i ett annat land i månader eller år. Jag tror att den misstänkte mycket hellre skulle se att det finns ett fungerande system för hur Sverige även skulle kunna övervaka en sådan åtgärd, även om vi normalt sett inte har det i vårt rättssystem.

Fru talman! Visst finns det frågetecken när det gäller exakt hur det här rambeslutet ska genomföras i svensk lagstiftning, men dessa frågetecken är inte så stora att det är värt att vägra godkänna lagförslaget. Det Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör är att de säger till de svenskar som sitter häktade i andra EU-länder i dag, och det finns tyvärr sådana, att ni får sitta kvar på häktet därför att vi tycker att formalia är viktigare än att vi ska komma framåt i den här frågan gemensamt inom EU. Det blir de faktiska konsekvenserna av att avslå propositionen.

Jag är däremot glad åt att Socialdemokraterna ser behovet och ställer sig på alliansens sida. Jag beklagar att Vänsterpartiet och Miljöpartiet i sitt fortsatta EU-motstånd tackar nej till att underlätta för svenska medborgare som misstänks för brott i andra EU-länder.

Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 64 LENA OLSSON (v) replik:

Fru talman! Jag sade i mitt anförande, Johan Linander, att även om det är positivt att föreliggande förslag till beslut syftar till att införa regler i denna riktning har vi från Vänsterpartiet en viss kritik mot det.

Jag skulle vilja ställa en fråga till dig. Man kan ju associera till den långa debatt som vi har haft. Jag ska försöka fatta mig kort, för vi har faktiskt en till debatt som vi ska hinna med. Jag kan känna lite för Vänsterpartiets del att nu är vi där igen, om vi relaterar till den föregående debatten, att vi ska ta ställning till något som vi inte kan överblicka. Det är just när det gäller följdlagstiftningen. Jag förstår ju att Johan Linander också känner igen detta därför att jag vet att det har varit väldigt mycket kritik gentemot den förra regeringen. Jag ställde också en fråga i mitt anförande.

Är det så bråttom med det här, eftersom man relaterar till Lissabonfördraget som ännu inte har antagits. Är det så akut att få igenom det här att man inte kan följa upp med en följdlagstiftning? I utskottet säger man att det krävs en grundlig analys. Det är inte så enkelt med den följdlagstiftning som kommer. Det verkar behövas ett ganska omfattande och avancerat arbete. Är det då viktigare att vi trycker igenom det här utan att vi kan överblicka det? I grunden har vi ändå en positiv inställning.

Anf. 65 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Egentligen är det ju bra att vi är överens om att de här reglerna behövs. Det är positivt så att säga. Men avslag på propositionen innebär ett nej. Det kan vi inte komma ifrån. Jag tycker faktiskt att man kan, om jag ska använda det ord som Lena Olsson använde, överblicka vilken svensk lagstiftning som behövs om man läser genomgången av kap. 6 i propositionen. Vi kan inte säga exakt hur lagstiftningen ska se ut, men överblicka den tycker jag nog att vi kan.

När det gäller Lissabonfördraget är problemet alltså att det som inte har genomförts innan Lissabonfördraget träder i kraft kommer att ta ganska lång tid innan det kan genomföras. Då måste man backa tillbaka. Det är ju en helt ny beslutsprocess, bland annat ska Europaparlamentet få ett helt annat inflytande även inom tredjepelarfrågorna. Det betyder att antas inte förslaget innan Lissabonfördraget träder i kraft kommer det förmodligen att ta åtminstone ytterligare ett år innan vi har detta på plats. Då tycker jag att det är bättre att vi antar det nu. Vi kan hjälpa de svenska medborgare som faktiskt sitter häktade i andra EU-länder att få komma hem i väntan på rättegång.

Anf. 66 LENA OLSSON (v) replik:

Fru talman! Det är naturligtvis som Johan Linander säger att man tänker på de människor som sitter häktade. Det gör vi också naturligtvis, men det kommer också att ske framöver. Då associerar jag till att det kanske är bra att följdlagstiftningen är på plats.

Utskottsmajoriteten säger ju själv att man, som regeringen anför, kan förutsätta att lagstiftningsarbetet i vissa delar är komplicerat och kräver noggranna analyser, framför allt mot bakgrund av att något motsvarande samarbete inte finns. Man säger alltså själv att det här inte är någon liten sak utan det är ganska omfattande. Då måste vi från Vänsterpartiet protestera. Vi antar en ram men vi känner inte till innehållet. På det viset sätts ju demokratin också ur spel.

Jag skulle hellre låta det få ta lite längre tid så att vi har med allt underlag som vi behöver för att fatta beslut.

Anf. 67 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! När man säger att vi ska låta det ta lite längre tid är det inte bara så att vi får lite längre tid på oss i Sverige utan då säger vi också att det ska ta lite längre tid för de andra 26 länderna. Säger vi att de andra 26 länderna ska vänta lite längre tid på oss i det här fallet får vi så klart också acceptera att vänta lite längre när något av de andra 26 länderna tycker att de behöver mer tid för att genomföra lagstiftning. Om vi inte har det här tvåstegsförfarandet, att länderna först antar rambeslutet, blir det en mycket trögare process.

Samtidigt vet Lena Olsson att jag också tycker att det skulle ha varit bra om vi hade haft följdlagstiftningen på plats. Men det får man ställa mot att stressa igenom en ny svensk lag utan att den går igenom den normala lagstiftningsproceduren. Då tycker jag ändå att det är viktigare att vi tar det lite lugnt med hur formuleringarna exakt ska se ut i en ny svensk lag. Innehållet i den nya lagen kan man utifrån det här säga kommer att bli ungefär så och så, men de exakta formuleringarna är inte lika lätta att få fram så snabbt.

I grunden är vi överens om att det här behövs. Vi är överens om att det behövs en följdlagstiftning, vi är överens om att det hade varit bra om följdlagstiftningen hade funnits på plats redan nu, men vi är inte överens huruvida vi i dag ska säga åt dem som sitter häktade i andra EU-länder att de får vänta ytterligare lite innan de kan komma hem i väntan på rättegång. Där är vi tydligen inte överens.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.