Usain Bolt

Som säkert många vet är jag otroligt sportintresserad, en sådan som sitter och håller reda på statistik, gärna läser böcker om idrottshändelser och då och då tittar på sportårskrönikan från 1996 som givetvis finns inspelad.

Idag finns det bara en sak att säga: Usain Bolt. Vilket lopp! Att springa 100 meter på 9,58 sekunder är omänskligt. Det borde inte gå. Han krossade sitt eget gamla världsrekord med elva hundradelar, en evighet i de här sammanhangen.

Det är svårt att jämföra olika sportupplevelser och av naturliga skäl är det de svenska stora segrarna och bedrifterna som är allra starkast, jag tänker speciellt på Foppas straff i Lillehammer, Ravellis avgörande straffräddning mot Rumänien i VM-94, Stefan Holms gastkramande hoppning i Aten-04, upphämtningen mot Finland i VM 2003 (jag hörde det på radio och Lasse Granqvists kommentering är också världsklass) och Zlatans klack mot Italien i EM 2004.

Men om jag plockar bort de svenska sportupplevelserna så tror jag att dagens 100 meters lopp hamnar i topp. Så känns det åtminstone just nu. Men självklart finns det hård konkurrens, ta Michael Johnsons 19,32 från Atlanta-OS 1996, Mike Powells 8,95 m i den stenhårda längdhoppsfinalen i Tokyo-VM 1991, eller alla stora fotbollsminnen, Maradonas drömmål mot England 1986, Roberto Carlos omöjliga frispark, eller Man U:s osannolika vändning i Champions League-finalen mot Bayern München 1999. För egen del håller jag också Cathy Freemans OS-guld på 400 meter i Sydney väldigt högt. Jag var på plats och det var magiskt att få uppleva.

This entry was posted in Sport. Bookmark the permalink.

4 Responses to Usain Bolt

  1. Lars says:

    På senare år jag blivit lite kluven till min egen fascination över elitidrott, och inte minst friidrott. Gräver man djupt inom sig själv hittar man någonstans en beundran för det övermänskliga, obändiga, okuvliga och perfekta. Den här elitismen är inte sällan parad med ett förakt för svaghet.

    Jag tyckte självklart också att gårdagens lopp var makalöst. Visst blir jag hänförd. Men samtidigt vet jag vad som nu väntar: En exempellös personkult och ett upphöjande av en människas prestation som saknar proportioner. Den här personfixeringen och görandet av Bolt till Übermensch är en tråkig baksida av elitidrotten, men den tillfredsställer uppenbarligen massor av människors behov.

  2. Det ska inte handla om någon übermenschsyn, han är faktiskt bara bra på att springa (vad vi vet), men jag tror att människor behöver idoler, någon att se upp till, någon som står för något som man själv önskar att man hade.

  3. z999 says:

    Idrotten är bland annat till för att vara en arena där åskådare och i viss mån deltagare ska kunna leva ut känslor och idéer som inte passar in i det sociala livet annars. Jämför med fia med knuff.

  4. Mange says:

    Oj, här överanalyseras det 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published.