Klart att poliser ska få ta politiska uppdrag

Jag tycker att Polismyndigheten i Västerbotten är ute på hal is när de vill förbjuda tre poliser att engagera sig politiskt i sina hemkommuner. Självklart ska poliser ha samma möjlighet att ta politiska uppdrag som alla andra. Jag känner också flera poliser runt om i landet som har politiska uppdrag för centerpartiet. Jag vet också att det finns minst två C-kommunalråd som tidigare varit poliser. Nu jobbar de visserligen inte som poliser längre, men de har gjort det tidigare när de haft andra politiska uppdrag och de kan komma att gå tillbaka till polistjänsten om de inte får fortsätta efter nästa val. Jag känner också en åklagare som blivit C-kommunalråd. Skulle hon inte kunna gå tillbaka till sin åklagartjänst senare?

Varför skulle det rubba allmänhetens förtroende att en polis sitter i en socialnämnd? I det aktuella fallet handlar det om två socialdemokrater och en moderat, men det kvittar, inte tror jag att de gör ett sämre jobb som poliser för att de tillhör andra partier.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

18 Responses to Klart att poliser ska få ta politiska uppdrag

  1. Pingback: Beslut om tvångsomhändertagande enligt LVU – en uppgift för polisen? « Nils blogg

  2. Jag tycker snarare att det är förtroendeingivande med poliser som på sin fritid väljer att engagera sig i något. Vi vill väl ändå ha människor i kåren som faktiskt bryr sig om sina medpassagerare här i livet?

  3. Jonas says:

    Det handlar inte om att poliser i allmänhet ska förbjudas vara politiker. Om du själv någonsin hade varit föremål för socialnämndens behandling på en liten ort, skulle du nog lättare förstå problemet. Jag fattar i alla fall precis vad det handlar om, och har full förståelse för beslutet.

    Blotta misstanken om att poliserna inte agerar enbart från politikerrollen, kan ju faktiskt vara tillräcklig. Det behöver inte handla om fall av brott, där de har skyldighet att ingripa, utan om mycket mer delikata spörsmål.

    Man ska inte förenkla verkligheten mer än nödvändigt.

  4. Peter S says:

    Johan, jag har arbetat nära poliser i 15 år. Den sista nämnd jag vill se politiskt tillsatta poliser i är socialnämnden. Kommentarer överflödiga.

    Det var ett modigt beslut. Hoppas det står sig.

  5. Föreligger det jäv eller annan konflikt i enstaka ärenden som ska avgöras av socialnämnden så måste givetvis ledamot gå ut och inte deltaga i beslutet. Det gäller oavsett om ledamoten är polis eller inte.

    Många, eller kanske alla, nämnder behandlar frågor som polisen i sin tjänsteutövning kan komma i kontakt med, likaså kommunfullmäktige. Betyder det att poliser överhuvudtaget inte ska få ha politiska uppdrag?

  6. Anders says:

    För ca fyra år sedan uppmärksammades samma rollkonflikt i ett annat fall:

    “Biskopen i Lunds stift, Christina Odenberg, kräver att diakonen Gunnel Brännström ska avsäga sig sina politiska uppdrag för kristdemokraterna i Hässleholm.

    Orsaken är att församlingsmedlemmar har känt sig osäkra på vilken roll Gunnel Brännström har i sociala ärenden. Hon sitter som ersättare i socialnämnden i kommunen samtidigt som hon är diakon i Hästveda-Farstorps kyrkliga samfällighet.”

    Inte ens för en ersättare (och givetvis än mindre för en ordförande) ansågs rollkonflikten acceptabel.

    Det är självfallet mycket olämpligt, om en polis, en domare, en präst eller ortens läkare är ordförande i socialnämnden och i synnerhet på en liten ort (kulturnämnden och likn. uppdrag är i sammanhanget rätt ointressant).

    Det handlar ju om ett FÖRTROENDE för polisen, domaren, prästen/diakonen eller läkaren – förtroendet för vederbörande (och ytterst förtroendet för ämbetet eller professionen) rubbas, om det finns en tydlig rollkonflikt.

  7. Nan says:

    Jag håller helt med dig Johhan att poliser ska få jobba politiskt, allt annat vore orimligt. Men naturligtvis är det ett problem att det kan påverka förtroendet för polisen. Dock, slutsatsen som Polismyndigheten i Västerbotten drar är nästan lite komisk, för de ser inte sin egen roll; som jag ser det är det samma problem som alla arbetsgivare möter om en anställd i sitt privatliv engagerar sig i någon synlig aktivitet (av godtyckligt slag), det är upp till arbetsgivaren att driva sin verksamhet så bra som möjligt med de personer man har anställda, och balansera sin image så att företaget är något annat än bara summan av de anställda. I värsta fall får man omplacera polisen om man rent objektivt kan påvisa ett problem, kombinationen SD-politiker och presstalesman kan ju vara problematisk, för att nu ta något uppenbart.

  8. Polisen skall inte leda socialnämnden!

  9. Självklart ska ingen vara med och fatta politiska beslut om jäv eller annan intressekonflikt finns. Men att generellt säga att poliser inte ska sitta i socialnämnden har jag mycket svårt att ställa upp på. Om vi ska börja förbjuda vissa yrkesgrupper att ta vissa politiska uppdrag så är vi inne på ett sluttande plan. Ska lärare få sitta i utbildningsnämnden? Ska en byggentreprenör få sitta i byggnadsnämnden? Ska en bonde få sitta i riksdagens miljö- och jordbruksutskott? Ska en advokat få vara justitieutskottets ordförande?

  10. Peter S says:

    Johan, du skjuter rejält över målet. De exempel du radar upp handlar om att dessa politiker personligen skulle kunna gynnas. Det är inte fråga om detta i fallet med poliserna i socialnämnderna. Intressekonflikten är ju av ett annat slag, och torde gälla många beslut som fattas av nämnden. Det är därför direkt olämpligt att representanter för polisen finns i socialnämnden.

  11. Uffe says:

    Till er som tycker det är olämpligt att en yrkesverksam polis sitter i kommunala utskott låt mig bara påpeka att vi före senaste valet hade en justieminister som var verksam som advokat! Han hade alltså möjlighet att påverka de lagar som han sedan använde i sitt yrke.

    Och som inte det vore nog finns det en fråga i mitt huvud: hade han verkligen tid nog, att som medlem i vår lagstiftande församling (Riksdagen) och dessutom Justitieminister att vara aktiv som advokat? Vilket av dessa uppdrag lade han mest tid och/eller engagemang i?

  12. Leffe says:

    Det sjuka är egentligen att politiker sitter i socialnämnderna och fattar beslut som berör enskilda individer. Det är rimligen inte politiska uppgifter att tillämpa lagar och regler i enskilda ärenden – det ska skötas av tjänstemän.

  13. Leffe, det är oftast så att det tjänstemän på delegation som fattar beslut i enskilda ärenden. Men det är inte alltid bara att följa lagar och regler utan det krävs avvägningar och bedömningar på olika sätt. Jag tycker att det är oerhört viktigt att medborgarna får bedöma de personer som gör dessa avvägningar. Det sker genom demokratiska val där förtroendevalda kan avsättas. Tjänstemän däremot kan aldrig “röstas bort”.

  14. Leffe says:

    Detsamma kan sägas om det som sker i våra domstolar och i statliga myndigheter. Jag ser ändå inga folkvalda åklagare, domare, polischefer eller kronofogdar. Undrar varför…

    Sanningen är nog att kvalitetskraven är låga i den kommunala verksamheten. Det är väl också anledningen till att så pass många, relativt enkla, kommunala beslut (om t.ex. tillstånd att servera alkohol eller bygglov) överklagas och ändras i förvaltningsdomstolarna?

    Dessutom – hur många svenska väljare har en aning om
    a) att politiker ägnar sig åt myndighetsutövning i nämnder, eller
    b) vilka politiker som är valda i deras kommun (utöver möjligen partiernas förstanamn)?

    Sanningen är väl att det på sin höjd är några procent som fattar ett självständigt beslut i kommun och landstingsvalen – de flesta röstar till riksdagen och stoppar samma lappar i alla kuvert på den gemensamma valdagen. Precis som våra grundlagsskrivare önskat…

  15. Visst finns det förtroendevalda bland de kategorier som du räknar upp. Vad gäller domare så tror jag att det finns specialregler, men jag kan inte dessa på rak arm. Vi har haft åtminstone en rikspolischef som tillsattes direkt från en ministerpost. Vi har en centerpartist som är åklagare och Sven-Erik Alhem är folkpartist (även om han inte är överåklagare längre). Glöm inte bort att det finns ca 44 000 förtroendevalda i landet varav ca 97 % är fritidspolitiker.

    Tyvärr är det ändå alldeles för få som vill ta på sig politiska förtroendeuppdrag i kommunerna. Det handlar om att ta ansvar för våra gemensamma angelägenheter, något som alla borde vilja och definitivt måste någon göra det. Är det svårt att hitta folk till alla platser så är det rimligtvis så att flera mindre lämpliga tillsätts.

    Du har säkert rätt i att alldeles för få har kunskap om vilka beslut som fattas och vem som fattar dem, men jag måste säga att det faktiskt är upp till medborgarna själva att också informera sig. Åtminstone om man bor utanför storstäderna så är det inte svårare än att läsa den lokala tidningen.

    Jag håller med om att vi borde ha skilda valdagar, men grundlagsutredningen kom fram till motsatsen. Sedan tror jag ändå att du har fel i att det bara är några få som gör självständiga beslut för kommun- och landstingsvalen. Med det resonemanget skulle det inte finnas så många lokala och regionala partier och det skulle inte skilja så mycket mellan resultaten för de vanliga riksdagspartierna.

    Exempel: Det finns sjukvårdspartier representerade i många landsting och regioner (i Norrbotten är de näst största parti), det finns lokala partier som är mycket stora och till och med innehar kommunstyrelseordförandeposten (jag tror att det är en handfull och så här spontant kommer jag på Berg och Malå) och i t.ex. Mönsterås skiljer det 35 %-enheter mellan Centerpartiets resultat i kommun och riksdag (47 % i kommunvalet och 12 % i riksdagsvalet).

  16. Leffe says:

    Jag vet att det finns tjänstemän som blir folkvalda, men det jag ifrågasätter är om folkvalda ska utföra myndighetsuppgifter i sin roll som förtroendevalda, så som sker i kommunala nämnder.

    Som du säkert vet har du som riksdagsman inte några uppgifter som innefattar myndighetsutövning.

    Jag tycker att det är jättebra med poliser som är folkvalda, men jag tycker inte om att de parallellt med sina polisuppgifter också ägnas sig åt myndighetsutövning i kommunens socialnämnd. Det är där det kan uppstå ett problem, t.ex. om det är olika sekretessregler som gäller.

    Polisen kan ju veta saker i sin egenskap av polis som omfattas av förundersökningssekretess – sådant ska han eller hon inte lägga till grund för sina beslut som socialnämndsledamot. På samma sätt finns det uppgifter som omfattas av socialtjänstsekretess som polisen inte har rätt att känna till (t.ex. om en misstänkt persons familjeförhållanden).

    Dessa sekretessfrågor riskerar att undergräva förtroendet både för polisen och för socialnämnden.

    De enskilda individerna borde begripa dessa risker och avstå från att sitta på just dessa typer av “exekutiva” nämndpositioner.

  17. Men behövs det verkligen ett totalförbud för poliser att tjänstgöra i politiska sammanhang med myndighetsutövning? Den polis som uttalade sig i artikeln hade suttit i socialnämnden i 17 år, borde det inte ha uppstått problem tidigare om det nu skulle vara vanligt förekommande med de konflikter som du beskriver?

    I allt politiskt beslutsfattande kan man hamna i situationer där man är jävig eller på andra sätt inte bör deltaga i beslutet och då löses det i varje enskilt fall. Behöver det vara svårare?

  18. Leffe says:

    Det kanske har uppstått problem tidigare – vad vet vi egentligen om det?

    Men nej, jag tycker inte alls att det behövs ett totalförbud. Däremot tycker jag inte att poliser parallellt med sin polistjänst bör ägna sig åt annan myndighetsutövning (i t.ex. landsting eller kommuner).

    Det blir en potentiellt förtroendeskadlig bisyssla, eller egentligen två eftersom polisrollen kan skadas av nämndarbetet och tvärtom.

    Visst finns det alltid jävsrisker – men det här är mer än jävsrisk, detta är en förtroenderisk. Dessutom är det inte sällan fånigt det här med politiker som lämnar rummet när deras nära kollegor (som det ofta blir i en nämnd) fattar beslut.

    Man bör söka undvika dubbla roller. Och det kan man t.ex. göra genom att som polis i stället sitta i kulturnämnden. Eller hur?

Leave a Reply

Your email address will not be published.