Anne-Marie Pålsson har inte lärt sig hur man påverkar

Det är inte med någon större förvåning som jag läser att min kollega från södra Skånes valkrets Anne-Marie Pålsson väljer att inte kandidera för ytterligare en mandatperiod. Hon har uttryckt besvikelse vid några tillfällen tidigare också.

Hennes resonemang tycker jag dock haltar betänkligt. Det är alldeles sant att det inte händer mycket politiskt från det att propositionen kommer till riksdagen tills beslut fattas. Det är sällan som utskotten gör ändringar i sina betänkanden. Hade Anne-Marie Pålsson tillhört ett oppositionsparti så hade jag haft större förståelse för hennes klagomål för då har man inte mycket att säga till om. Men nu tillhör hon det största majoritetspartiet.

Den politiska makten får man genom att vara med och påverka i processen fram tills regeringen fattar beslut om en proposition. Jag känner att jag har mycket stort inflytande över den politik som drivs på justitieområdet. Det är klart att inflytandet på andra områden inte är lika stort eftersom man är tvungen att huvudsakligen ta hand om sina egna frågor, men då har å andra sidan andra centerpartister som jag litar på inflytande där.

Det förvånar mig att Anne-Marie Pålsson inte funnit vägarna för det politiska inflytandet på tre år. Men, jag ska också säga, att i samtal med andra moderata kollegor så har jag förstått att det är svårare att vara en i en grupp på nästan 100 ledamöter, då blir det politiska inflytandet mindre per person.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

26 Responses to Anne-Marie Pålsson har inte lärt sig hur man påverkar

  1. Q says:

    Är inte en annan kritik mot riksdagen just att ni är för många ledamöter och var och en såsar in sig i sina egna små fack? Som på dagis.. alla ska vara lucia och då får alla sitt område, jordbruk, juridik osv, med konsekvensen att ni oftast saknar ett helhetsperspektiv.

    Skulle Riksdagens makt stärkas om man bantade ner antalet ledamöter rejält. säg kanske till 100 stycken? Mer fokus på att leda landet och mindre fokus på “jag gör juridik, centerpartiet gör jordbruk”

  2. Q, jag skulle definitivt inte vilja kalla hela justitieutskottets område som ett litet fack. Även om jag till mycket stor del av min tid jobbar med rättspolitiska frågor så måste jag göra ordentliga prioriteringar för att hinna med. Så att vi skulle ha för lite att göra är så fel det kan bli.

    Färre ledamöter i riksdagen skulle säkert moderaterna och socialdemokraterna klara av, men vi andra fem partier skulle få det mycket svårt. Under förra mandatperioden tvingades t.ex. miljöpartiet tacka nej till en ordinarie utskottsplats i Lagutskottet (där t.ex. hela upphovsrätten låg) eftersom de hade för få ledamöter för att klara av alla utskott.

    Jag är övertygad om att färre ledamöter skulle minska riksdagens makt gentemot regeringen. Då hade vi blivit tvingade till att göra allting mer översiktligt och det är först när man sätter sig in i frågorna ordentligt som man kan påverka.

  3. Pingback: Stor respekt | Dexion

  4. Vad hon ju kritiserar är inte bristen av eget inflytande, utan att hon inte ges möjlighet att fullgöra sitt jobb som riksdagsledamot, så som ansvaret enligt grundlagen formulerats.

    Det vill säga hon ges inte möjlighet att granska förslagen och fälla dem om de inte håller.

    Poängen är, att så som systemet ser ut idag är det partierna som sitter med makten, medan de som faktiskt är demokratiskt tillsatta är tämligen maktlösa – inte i utformandet av politiken utan i avgörandet om förslaget så som det är formulerat är gångbart eller ej.

    Det är ett system som säkert kan uppfattas som positivt för parterna och för dem som är partiengagerade och lojala – men för den majoritet av svenska folket som inte tillhör den gruppen ser det annorlunda ut.

    Där är själva poängen med en stabil och medborgarskyddande konstitution – att även andra än det politiska “me, myself and I” skall tillmätas skydd och rättigheter.

  5. Pingback: Hultins tankegång » Hur ska demokratin fungera?

  6. Sophia, du skriver som att partierna och riksdagsledamöterna skulle vara helt olika saker, “partierna som sitter med makten, medan de som faktiskt är demokratiskt tillsatta är tämligen maktlösa”. Jag förstår inte ens tanken. Centerpartiets riksdagsgrupp och samtliga 29 riksdagsledamöter är såklart en del, och en mycket viktig del, av Centerpartiet.

    Jag håller inte med om att vi riksdagsledamöter inte kan utföra vårt uppdrag enligt grundlagen, absolut inte. Givetvis kan varje ledamot inte vara inblandad i varje lagändring, så många timmar finns det inte på dygnet, men inom de områden där vi jobbar så granskar vi och följer upp lagstiftningen.

    Vidare tycker jag att du motsäger dig själv, “inte i utformandet av politiken utan i avgörandet om förslaget så som det är formulerat är gångbart eller ej”. Men är man med i utformandet av politiken så har man sett till att förslaget är formulerat så att det är gångbart redan innan det når riksdagens bord. Vad är då problemet? Skulle vi ha ett system där jag som riksdagsledamot först godkänner en proposition i samtal med regeringen och sedan underkänner den när den kommer till riksdagen? Då kan vi snacka om handlingsförlamad regering.

    Vad Anne-Marie Pålsson kritiserar i sin debattartikel, som inte framgick av artikeln i DN som jag läste, är att hon tycker att moderaterna är för toppstyrt. Hon försöker smeta ut kritiken på alla partier: “Partiledningarna bestämmer allt och utrymmet för oss ledamöter att representera våra väljare är obefintligt”. Men hon kan givetvis inte tala för något annat parti än sitt eget. Jag kan också tycka att vår partiledning bestämmer för mycket ibland, men att påstå att de “bestämmer allt” är totalt felaktigt.

    Om man bortser från när jag varit föräldraledig och helt obetydliga frågor så kan jag utan problem påstå att inget rättspolitisk förslag (proposition, lagrådsremiss m.m.) har lämnat regeringens samordningskansli utan att jag har sagt ja.

  7. Hans J says:

    Du skrev:

    “Den politiska makten får man genom att vara med och påverka i processen fram tills regeringen fattar beslut om en proposition”

    Säkert är det så,

    men
    transparensen i lagstiftningsprocessen då?

    Beatrice Ask gillar inte att senaste lagrådsremiss “läckt” någon vecka innan den skulle beslutas om…

    Är det så transparensen i processen är tänkt att fungera…

    Genom läckor???

  8. Olof Bjarnason says:

    Hej Johan!

    Jag ser att du inte svarat på frågorna Riksdagssvar.se ställt till dig.

    Kanske är det så att du missat dem helt – i så fall är det bara att svara till min mailadress olof punkt bjarnason snabela gmail punkt com.

    Du kan läsa vad andra svarat här:

    http://riksdagssvar.se

    Frågorna:

    http://riksdagssvar.se/fragor.php

  9. Hans J, vi har förmodligen världens mest generösa offentlighetsprincip. Men arbetsdokument är inte offentlig handling (förrän de är slutbehandlade) och det tycker jag är bra. Jag tycker att vår Tryckfrihetsförordning är väl avvägd.

    Under en lagstiftningsprocess så har du många led där handlingar blir offentliga. Utredningsdirektiv, utredningens betänkande, remissvar, lagrådsremiss, lagrådets remissvar och därefter propositionen. Så det är inte precis så att en proposition dyker upp ur tomma intet utan att det funnits möjlighet till offentlig debatt i förväg.

    Jag skulle bli mycket besviken om vår regering la fram en massa förslag som inte först var förankrade i riksdagsgrupperna.

    Olof, jag har skrivit det förut och kan göra det igen. Jag svarar inte på frågor av typen “har du slutat att slå din fru”. Det som Staffan Danielsson svarat er gäller även för mig.

  10. Peter Nilsson says:

    Johan,
    Olof har väl inte påstått att du slår din fru. Jag antar att du menar att frågorna är så självklara att de inte behöver besvarars.

    Olof har ställt frågor om FRA-lagen. Om man granskar svaren från riksdagsledamöterna så ser man en stor variation, även bland alliansledamöter. Om du anser att någon av frågorna är irrelevanta eller att någon annan riksdagsledamot svarat fel så vore det intressant att ta del av. Då kan man reda ut de eventuella missförstånd som finns. Vill du medverka till det?

  11. Johan
    Ja, partier och riksdag är olika saker. Centerpartiet är inte invalt i riksdagen, däremot ett antal centerpartistiska riksdagskandidater/ledamöterna. Det är de kandidaterna som fått mandatet och som kan ställas till svars för besluten. Det är en distinktion som är viktig ur ett demokratiskt perspektiv.

    Vare sig politiska tjänstemän, ombudsmän eller andra har getts rätten att stifta lagar etc.

    Riksdagen är det högsta beslutande organet och det innebär att ingen har rätt att begränsa riksdagsledamöternas handlingsfrihet – en rättighet som uppenbarligen har givits partierna genom den praktiska organisationen som gör att en riksdagsledamot är tvungen att lyda partiet för att t.ex. få möjlighet att ställa upp till omval.

    “Jag förstår inte ens tanken. Centerpartiets riksdagsgrupp och samtliga 29 riksdagsledamöter är såklart en del, och en mycket viktig del, av Centerpartiet.”
    Ja, men Centerpartiet är inte som organisation en del av riksdagen.

    “Jag håller inte med om att vi riksdagsledamöter inte kan utföra vårt uppdrag enligt grundlagen, absolut inte. Givetvis kan varje ledamot inte vara inblandad i varje lagändring, så många timmar finns det inte på dygnet, men inom de områden där vi jobbar så granskar vi och följer upp lagstiftningen.”
    En riksdagsledamot som inte tillåts rösta i enlighet med sitt samvete förhindras att fullgöra sin plikt. Så länge en partiledning kan munkavla ledamöterna och tvinga dem att kvitta ut sig är granskningsfunktionen satt ur spel. Som A-M P också påpekat så är det rätt bisarrt att regeringen utser sina egna granskare genom rätten att välja gruppledare, något som givetvis borde tillfalla gruppen.

    “Vidare tycker jag att du motsäger dig själv, “inte i utformandet av politiken utan i avgörandet om förslaget så som det är formulerat är gångbart eller ej”. Men är man med i utformandet av politiken så har man sett till att förslaget är formulerat så att det är gångbart redan innan det når riksdagens bord. Vad är då problemet?”
    Att man är med i processen innebär som du vet inte att man får som man vill – inte heller kan man som riksdagsledamot ha inflytande över de slutliga formuleringarna i annat än begränsade fall. Där måste avgörandet falla i riksdagens för att vårt uppdrag som väljare skall respekteras. Kompromiss är ett verktyg, inte ett mål i sig.

    “Skulle vi ha ett system där jag som riksdagsledamot först godkänner en proposition i samtal med regeringen och sedan underkänner den när den kommer till riksdagen? Då kan vi snacka om handlingsförlamad regering.”
    En prop är inte godkänd förr än den kommer till riksdagen. Det är där och inte på partimöten som det givna mandatet utövas, för det är där vi medborgare har insyn och mandat att utkräva ansvar.
    Du och jag tycks skilja oss så till vida att du ser till regeringens makt och partiernas bekvämlighet och fortlevnad, medan jag är enbart fokuserad på att makten skall finnas hos väljarna, att besluten skall vara transparenta och att ansvar i efterhand skall kunna utkrävas av dem som fått ett förtroende att agera på andras vägnar.

    “Om man bortser från när jag varit föräldraledig och helt obetydliga frågor så kan jag utan problem påstå att inget rättspolitisk förslag (proposition, lagrådsremiss m.m.) har lämnat regeringens samordningskansli utan att jag har sagt ja.”
    Nej och det inflytandet har du för att partiet låter dig ha det. Det är inte lagskyddat och det ingår inte i ditt riksdagsuppdrag och har därför litet värde för oss väljare. Snarare flaggar det för risken att är duktig på att följa med strömmen och att vara socialt smidig i ett parti, än skarpögdhet vad gäller problem med framlagda förslags innehåll och formuleringar i dessa.

    A-M P lyfter fram att Sverigs högsta beslutande organ är underställda partierna genom medelstilldelning (att de inte är egen juridisk person), makt över valsedlarna, genom utseende av gruppledare samt allt för många karriärpolitikers flata inställning till sitt uppdrag.

    Partilivet och riksdagslivet skall vara ett som präglas av samarbete och diskussion, inte symbios. I alla fall om intresset är demokratiskt och inte baserat i suget efter partipolitisk makt.

  12. ConnyT says:

    Kul att jämföra 5 relevanta frågor om vår yttrandefrihet och grundlag med frågor av typen “har du slutat att slå din fru”…

  13. Gertkvist says:

    Ann-Marie Pålsson kanske inte gillade den kamratuppfostran som vissa riksdagsledamöter utsatts för under mandatperioden. Karl Sigfrid inför FRA-omröstningen, till exempel. Vad värre är att man sedan måste arbeta med kamratuppfostrarna. Då är ett fullgott alternativ att lämna in. Voice, loyality or exit.

    Män vars fruar brukar uppsöka akutmottagningar och riksdagsledamöter med dubiöst röstprotokoll brukar inte uppskatta att bli tillfrågade om detta, och anser sig ha fullgoda skäl för att inte svara.

  14. Pingback: Pressar moderaternas politik tillbaka progressivt liberala strömningar? « DOOM4

  15. Olof Bjarnason says:

    Johan;

    Kan du motivera på vilket sätt våra frågor är retoriska och inte väsentliga?

    Frågorna har sammaställts av bloggare från vitt skilda delar av politiska skalan kan jag intyga. Åldersmässigt ligger vi från 22 till 72 år.

    Med hopp om dialog – inte monolog.

  16. jag anser att det borde vara som i usa där de kan lägga egna förslag i kongressen och sedan propagera för sina förslag
    dvs en eller flera personer kan ta fram förslag i kongressen .det är därför obama inte ska räkna med att få det så lätt bara för att demokraterna har majoritet i kongressen .så skulle jag vilja ha det i svergie också dvs att enkilda delamöter ska få lägga fram egna förslag .då skulle du kunna kämpa för sina saker .för att en moderat skulle driva röd politik är inte troligt möjligen skulle en sådan person kunna komma överens med en nyliberal sosse såna finns ungefär som att det finns konservativa liberal demokrater i kongressen

  17. Peter Nilsson, jag trodde att “har du slutat slå din fru” var så pass välkänt så att jag inte skulle behöva förklara det. Det är en fråga som inte går att besvara med ja eller nej. Svarar man ja så betyder det att man tidigare slog sin fru och svarar man nej så betyder det att man fortfarande slår sin fru. Det är inte konstigt att svaren varierar med sådana frågor.

    Sophia, Centerpartiet har som parti ställt upp i riksdagsvalet och fått 29 ledamöter invalda. Ingen person kan väljas in utan att stå på ett partis valsedel.

    Självklart kan och ska ingen ledamot hindras från att rösta som man själv vill. Det har aldrig hänt såvitt jag vet. Men den eller de ledamöter som tänker rösta mot sin egen regering i en omröstning ska såklart veta vad det betyder. I en oerhört viktig fråga, som t.ex. budgeten, så skulle det direkt betyda att regeringen avgår vid en förlust i riksdagen. Sedan får den enskilda ledamoten göra bedömningen om det är värt att fälla sin regering.

    Vem har hittat på att någon kan kvittas ut med tvång? Det finns inte någon sådan möjlighet. Är man ledamot kan man givetvis gå in och sätta sig på sin plats och rösta. Munkavle finns inte heller. Sedan är det inget konstigt att den ledamot som är illojal och skadar sitt parti inte kan räkna med att få partiets förtroende vid nästa val. Men det skulle det såklart kunna vara värt vid ett extremt fall. Att sitta kvar är inget självändamål.

    Sedan kommer vi till pudelns kärna. Du hänvisar till att Anne-Marie Pålsson skrivit att regeringen utser vem som ska vara gruppledare i riksdagsgrupperna och tror att det är så. Men det är inte sant. Det kanske är så i moderaterna, det vet jag inte, men i Centerpartiet har vi årsmöte med riksdagsgruppen och där väljs gruppledare. Det är just detta som är problemet med Pålssons påståenden. Hon utgår från att moderaternas interna problem, som hon upplevt dem, gäller för alla partier och sedan hävdar att det är ett problem som riksdagen ska lösa.

    Jag är med och har godkänt de slutliga formuleringarna. Det har aldrig hänt att jag blivit överraskad när en proposition inom rättsområdet kommer till riksdagen. Bara för att Pålsson inte har det inflytandet betyder inte att ingen annan i riksdagen har det heller.

    Självklart kan det vara så att vi i riksdagsgruppen fattar beslut som jag argumenterat mot, men i god demokratisk anda accepterar jag att det finns andra som har andra åsikter än jag själv och jag accepterar majoritetsbeslut.

    Väljarna har makten att utse 349 ledamöter som sedan utser statsminister. Väljarna i min valkrets har förmodligen valt mig för att de tycker att jag företräder dem på ett lämpligt sätt, men också för att de vill att Centerpartiet som parti ska ha inflytande över politiken. Ingen ska påstå att jag inte tar ansvar för mina beslut.

    Först klagar du på att riksdagsledamöterna har för lite inflytande över politiken och sedan har det ingen betydelse att jag har inflytande över mina frågor i riksdagen. Du får bestämma dig.

    Om inte partiernas medlemmar ska ha inflytande över valsedlarna, vem ska då ha det?

    ConnyT, eftersom frågorna är av typen “har du slutat slå din fru”, dvs det går inte att svara ja eller nej, så är jämförelsen relevant.

    Gertkvist, det sades säkert en del för hårda ord i FRA-frågan på moderaternas gruppmöte. Men åter igen, gör inte moderaternas problem till riksdagens problem. Jag har aldrig varit med om något liknande i Centerpartiets riksdagsgrupp under mina sju år.

    Olof, låt mig gissa. Ni som skrivit frågorna är alla oerhört negativa till signalspaningslagstiftningen och ni vill få fram att ledamöterna inte vet vad de röstar på eftersom de svarar så olika.

    Kan en polisman använda sitt vapen för att skjuta ihjäl en oskyldig människa? Ja, det stämmer. Men vad betyder svaret? Vad är ett nödvändigt skydd mot terrorhot? Det är aldrig någonsin någon som kan veta det.

    Sedan kan jag inte låta bli att fråga. Om jag nu skulle övertyga er om att frågorna är märkligt ställda, skulle ni då ändra något i dem?

    Anders, vi kan redan lägga fram egna förslag i riksdagen. Enskilt eller tillsammans med andra. Visserligen har vi bara allmän motionsperiod i början av varje riksdagsår. Det har diskuterats att ändra riksdagsordningen så att ledamöterna får lägga motioner under hela riksdagsåret.

  18. Hans J says:

    “Självklart kan och ska ingen ledamot hindras från att rösta som man själv vill. Det har aldrig hänt såvitt jag vet.”

    Vad menar du med detta? Är det fysiskt våld du syftar på? Eller räcker det inte med hot om allvarliga repressalier?

    “Men den eller de ledamöter som tänker rösta mot sin egen regering i en omröstning ska såklart veta vad det betyder.”

    Det där lät misstänkt likt ett förtäckt hot! (Kanske är det ett “laga” hot till skillnad mot “olaga” hot – och det handlar ju bara om en skitsak som demokrati)

    “I en oerhört viktig fråga, som t.ex. budgeten, så skulle det direkt betyda att regeringen avgår vid en förlust i riksdagen. Sedan får den enskilda ledamoten göra bedömningen om det är värt att fälla sin regering.”

    Självfallet är det så, men i en fråga som FRA-lagens införande?

    “Vem har hittat på att någon kan kvittas ut med tvång? Det finns inte någon sådan möjlighet.”

    Du verkar inte ha mycket fantasi. Det är ju en fråga om en definition om tvång. Kan någon kvittas ut med UTPRESSNING?

    “Är man ledamot kan man givetvis gå in och sätta sig på sin plats och rösta. Munkavle finns inte heller.”

    Men då så, konstigt att inte Federley eller Johansson gjorde detta då? (Men så var det ju det där med utpressning…)

    “Sedan är det inget konstigt att den ledamot som är illojal och skadar sitt parti inte kan räkna med att få partiets förtroende vid nästa val.”

    AH, Men där kom det ju ! Där kom utpressningsmotivet!
    Gör som vi säger och var “lojal”? — Annars!

    “Men det skulle det såklart kunna vara värt vid ett extremt fall. Att sitta kvar är inget självändamål.”

    Tja, lite avlyssning eller allmän registrering är så klart inte tillräckligt skäl att frondera – inte tillräckligt för att begå politiskt självmord i varje fall.

    Man blir bestört !

    I ett senare stycke skriver du:

    “Självklart kan det vara så att vi i riksdagsgruppen fattar beslut som jag argumenterat mot, men i god demokratisk anda accepterar jag att det finns andra som har andra åsikter än jag själv och jag accepterar majoritetsbeslut.”

    “God demokratisk anda” och “majoritetsbeslut”?
    Beslutet fattas av riksdagen och inte av enstaka smågrupper. Kan du tänka dig andra helt informella grupper av riksdagsmän som fattar likadana “demokratiska” gruppbeslut och där medlemmarna viker sig för “majoriteten”? Som du uppfattar “god demokratisk anda” så kan ju då strax över en fjärdedel av riksdagsmännen alltså fatta beslut som får en grupp som omfattar strax över hälften av det totala antalet riksdagsmän att besluta för ett visst utfall.

    Varför stanna där? Kanske är det en liten klick på kanske 15-20 riksdagsmän som egentligen fattar ALLA BESLUT? Du själv har tydligen ALDRIG röstat annorlunda än partilinjen. Har du inga egna åsikter alls? Är du beredd att acceptera varje “majoritetsbeslut” – på det att du även fortsättningsvis ska kunna “räkna med att få partiets förtroende vid nästa val”?

  19. Som andra har påpekat här håller du med henne. Du erkänner att riskdagen bara har blivit en gummistämpelorganisation. Besluten tas annorstädes i en process där hon också, enligt dig, kan “vara med och påverka”. Jaha. Men hon blev inte invald till att “påverka”. Hon blev invald för att BESLUTA, för det är det riksdagen skall göra, enligt grundlagen.

    Sverige måste ha rena personval. Det är det enda som har en chans att fungera.

  20. Peter Nilsson says:

    Johan,
    Frågorna är inte alls formulerade så att både ja och nej leder till att svaret blir absurdt. Din kollega Annie Johansson har svarat och jag tycker att hon på ett rimligt sätt förklarar och försvarar sitt ställningstagande. Sen tycker jag att det var fel att lagen antogs, men det är väl naturligt att det i en politisk fråga finns två legitima uppfattningar. Ett problem är att vi medborgare inte upplever att ni politiker förklarade er uppfattning eller vad ni menar med signalspaning i samband med att lagstiftningen antogs.

  21. Anne-Marie Pålsson är modigare än vad du någonsin varit. Hon har modet att säga “Kejsaren inga kläder har”.

    Jaha, vad har du åstadkommit under din tid i riksdagen annat än att jamsa med?

    Dina “kärnfrågor” du gick till val på är utplånade.
    Du hade inte modet att våga stå upp för det fria och öppna demokratiska samhället.

    Men man kan ta mod till sig och komma till insikt. 🙂

  22. Hans J, jag vet inte vad du jobbar med eller i vilka sammanhang du får förtroende så jag kan inte göra någon jämförelse som jag är säker på stämmer med ditt liv. Men vi utgår från att du har ett förtroende i ditt jobb, från dina medarbetare och chefer. Du bryter det förtroendet allvarligt genom att på något sätt vara illojal. Tror du att du får nytt förtroende, förväntar du att dina chefer ska satsa på dig framöver. Nej, det tror jag inte. Detta tror jag gäller oavsett om du jobbar/är förtroendevald på ett företag eller inom en organisation.

    Nu tänker du svara att det är skillnad mellan att vara anställd och att vara vald. Det är sant. Men det är fortfarande så att det är ett förtroende från partiet att få stå överst/på valbar plats på en valsedel. Det är ett förtroende från väljarna att bli vald, men det krävs först ett förtroende från partiet för att få vara med på valsedeln så att man kan bli vald. Visar man att man inte lever upp till det förtroendet så är det inte konstigt att man inte får nytt förtroende.

    Nu tänker du svara att jag bröt mitt förtroende från mina väljare när jag röstade genom signalspaningen eller IPRED. Nej, det är inte min uppfattning. Hur kan jag säga det? Det enklaste sättet är att lyssna till de av mina väljare som kontaktar mig. Om jag jämför FRA och IPRED så var det fler som kontaktade mig från södra Skånes valkrets (vilka som verkligen har röstat på mig kan jag såklart inte veta, det händer ibland att personer som inte röstat på varken mig eller Centerpartiet säger att de har gjort det för att de tror att kritik ska “ta hårdare”) vad gäller IPRED än FRA. Faktiskt, så är det. Men, både FRA och IPRED får stryk av tre andra frågor den här mandatperioden: Högre dieselskatt för jordbruket, könsneutral äktenskapslagstiftning och att pensionärer inte får lägre skatt genom jobbskatteavdraget.

    Ni som är oerhört engagerade i integritetsfrågor och verkligen brinner av ilska mot FRA och IPRED kanske har svårt att förstå att inte alla gör det, men alla engagerar sig inte i samma frågor (och personer i andra “intressesfärer” bloggar inte i samma utsträckning och får inte heller samma mediala utrymme).

    Frågar du om jag tror att regeringen avgått om FRA-frågan förlorats så är svaret nej.

    Ingen kan kvittas ut mot sin vilja. Aldrig. Men ibland har det säkert varit så att en del ledamöter gärna velat bli utkvittade för att slippa rösta i en jobbig fråga, men jag tror framförallt det har gällt situationer där den egna hemorten eller länet drabbats, t.ex. vid regementsnedläggningar och liknande.

    Fredrick och Annie har aldrig sagt att de inte vill ha någon signalspaning alls. De krävde däremot stora förbättringar i rättssäkerheten och skyddet av den personliga integriteten. De fick stort inflytande över processen och de fick genom väldigt mycket av det de ville. Det finns såklart olika uppfattningar, men vi tycker att vi nådde en rimlig kompromiss (jag var inte med i några förhandlingar och röstade inte eftersom jag var föräldraledig hela förra våren).

    Jag vet inte riktigt vad du menar när du skriver informella grupper av riksdagsledamöter. Partierna är knappast några informella grupper. Vi är alla invalda för ett parti. Visst hade det kunnat vara så att alla 349 ledamöterna hade röstat precis efter egen lust just den dagen och så hade man fått se hur lagarna hade blivit, men jag tror inte att det hade varit ett bra sätt att styra landet på.

    Man kan också komma ihåg att lojaliteten (partipiskan) inom socialdemokraterna är hårdare än i något annat parti. Det skulle göra att om fyra borgerliga gillar s+v+mp:s alternativ bättre så hade det blivit det som vunnit, även om t.ex. tio socialdemokrater egentligen skulle gilla alliansens förslag bättre men blivit tvingade att rösta rött. En minoritet skulle vinna för att det finns partipiska inom oppositionen men inte inom majoriteten.

    Jag har röstat mot partilinjen vid flera tillfällen, men det var förra mandatperioden. Den här mandatperioden sitter jag i riksdagsgruppens förtroenderåd och är ordförande i en av riksdagsgruppens tre kommittéer, jag har utomordentliga möjligheter att påverka och argumentera för mina åsikter. Men ibland får man inse att man är i minoritet och då accepterar jag majoritetens uppfattning.

    Det kan ni tycka är fel, men frågan är vad som skulle hända om jag inte accepterar en majoritet och röstar genom en fråga som t.ex. kommer från kulturutskottet. Skulle jag då kunna förvänta mig att vår ledamot i kulturutskottet sluter upp bakom det jag arbetat fram inom mina frågor i JuU?

    Kom sedan inte dragandes med en massa dumma exempel på den ena avrättningen eller kastreringen efter den andra. Varken någon centepartist eller någon annan från alliansen (eller oppositionen) skulle komma med så dumma förslag.

    Lennart, jag är med och beslutar om vilka förslag som kommer till riksdagen inom rättsområdet. Sedan beslutar jag i utskottet om hur betänkandet ska se ut och sedan beslutar jag i kammaren. Det handlar inte bara om att påverka.

    Sedan håller jag med dig om att vi borde ha rena personval, dvs om du menar utan krysspärr på 8 %. Men om du menar utan att några partier skulle ha valsedlar, att alla skulle kandidera enbart som egen person, då är jag inte längre med dig. Men utan spärrar är så som Finland har det. Flest kryss kommer in.

    Men tro inte att det betyder att partierna inte har gruppmöten där de fattar gemensamma beslut. Det är lite vanligare än i Sverige att de röstar mot sitt partis linje, men de har också en helt annan tradition med mycket breda regeringsmajoriteter. De två största partierna bildar regering (tillsammans med Svenska Folkpartiet som alltid finns med) oavsett om det är socialdemokrater och Samlingspartiet (moderater).

    Peter Nilsson, om Annie har svarat bra så håller jag med henne.

    Dennis Nilsson, jag hoppas att jag åstadkommit något, när man sitter i opposition är det väldigt svårt men jag fick genom en motion om företagshemligheter. Nu i majoritet så är det en helt annan sak. Allt som vi beslutat inom JuU har jag varit med och tagit fram, de andra inom alliansen kan försäkra dig om att jag inte är typen som “jamsar med”.

    Intressant att du tror dig veta vilka “kärnfrågor” som jag gick till val på. Om du hade vetat det så skulle du också veta att de inte är “utplånade”. Och jag står varje dag upp för det fria och öppna demokratiska samhället.

    Beklagar att det blev ett så långt inlägg.

  23. Johan: Jag läste ditt inlägg här, och jag läste det på Newsmill.
    Jag är förvirrad. Var det med eller utan förvåning du läste Anne-Marie Pålssons debattinlägg på Newsmill? Åh jag förstår, å ena sidan var det med, å andra sidan var det utan… Å tredje sidan var det ett tröttsamt politikervrängande med språket, anpassat efter läsarskarans förväntningar?

    Det är inte med någon större förvåning som jag läser att min kollega från södra Skånes valkrets Anne-Marie Pålsson väljer att inte kandidera för ytterligare en mandatperiod.

    Det är med förvåning jag läser Anne-Marie Pålssons debattartikel på Newsmill om varför hon inte tänker kandidera i valet 2010.

  24. Linus, beklagar om jag har varit otydlig.

    Jag är förvånad över att Anne-Marie Pålsson hävdar att det är meningslöst att vara riksdagsledamot eftersom vi inte har någon makt. Detta påstående är jag förvånad över eftersom det helt enkelt inte stämmer med min verklighet. Hade hon skrivit att det är meningslöst för henne så hade det varit okej, för det kan bara hon bedöma, men när hon försöker göra sig till talesman för hela riksdagen så blir jag förvånad och irriterad.

    Jag är dock inte förvånad över att hon meddelar att hon inte ställer upp för omval. Hon har suttit i riksdagen i åtta år och på senare tid har hon verkat lite trött på uppdraget, bara en känsla som jag fått, hon sitter precis framför mig i kammaren. Det är inte heller förvånande att hon vill tillbaka till sin tjänst på nationalekonomiska institutionen (Lunds Universitet), åtta år är länge men tolv år hade nog varit för länge för att kunna komma tillbaka.

  25. För ytterligare ett inlägg i denna debatt, läs gärna: http://tobiaskrantz.blogspot.com/2009/05/att-jamfora-applen-med-paron.html

    Tobias Krantz

Leave a Reply

Your email address will not be published.