Riksdagsveckobrev v. 2-6

Hej, beklagar att det tagit så lång tid innan årets första veckobrev kommit. Det har helt enkelt varit för mycket och dessutom har jag själv varit krasslig och haft sjuka barn från och till. Det här veckobrevet skulle kunna handla om väldigt mycket, om nytt förslag mot grooming, om idiotiska polisuttalanden i Rosengård eller om regeringens mycket viktiga överenskommelse i regionfrågan som gör att Region Skåne nu blir permanentat. Men, för att det här inte ska bli för långt så ska jag hålla mig till justitieutskottets studieresa till Australien och Nya Zeeland samt såklart till gårdagens klimat- och energiöverenskommelse.

Klimat- och energiöverenskommelsen

Redan igår mejlade jag en pm till er om överenskommelsen. Det är viktigt att så många centerpartister som möjligt är så bra informerade som möjligt. Frågan är självklart av den karaktären att det kommer att diskuteras inom centerrörelsen i månader framöver. Då är det viktigt att så många som möjligt kan ge sakupplysningar.

Alliansregeringen hade inte behövt ta fram någon klimat- och energiproposition just nu. Det är inte akut att få till stånd en överenskommelse, men frågan hade ändå blivit aktuell senast nästa sommar då Sverige ska rapportera till EU hur vi ska uppnå de energimål som EU satt upp. Frågan om det skulle vara bäst att lösa frågan nu eller nästa sommar var lätt att besvara. Från Centerpartiets sida har vi också sett en stor möjlighet att nu få genom mycket stora delar av vår politik för alternativa energikällor, miljövänligare transporter, klimatmål osv.

Ingen ska tro att energiöverenskommelsen varit enkel för mig eller någon annan i riksdagsgruppen att fatta beslut om. Det har varit ett antal dagar med svår vånda. Jag har varit med i diskussionen sedan ett par veckor tillbaka och hunnit tänka över frågan många gånger. När man samarbetar med andra så måste man försöka nå kompromisser. Det blir en vågskål med positiva förslag och en vågskål med negativa förslag och sedan gäller det att komma fram till om den positiva eller negativa vågskålen väger tyngst. Efter mycket funderingar, diskussion med några skånska centerpartister och en slutlig överenskommelse som var oväntat positiv så svarade jag att jag är positiv till överenskommelsen.

I minusvågskålen ligger givetvis att avvecklingslagen avskaffas och att förbudet mot nybyggnation tas bort. Att vi inte fick genom ett obegränsat skadeståndsansvar för kärnkraftsbolagen får också anses höra hit även om det blir ett ökat ansvar och en utredning om ett obegränsat ansvar.

Positiva vågskålen

På plussidan blir listan mycket längre (även om ingen enskild punkt är lika tung som den negativa nybyggnationen). Målen till år 2020 är ambitiösa, 50 procent förnybar energi, 10 procent förnybar energi i transportsektorn, 20 procent effektivare energianvändning, 40 procent minskning av utsläppen av klimatgaser samt att inga fossila bränslen ska användas för uppvärmning. För att nå målen kommer regeringen att presentera förslag om utvecklade ekonomiska styrmedel, bland annat höjd koldioxidskatt, även drivmedelsskatter och övriga energiskatter kan komma att höjas. Sammantaget ska dessa utvecklade ekonomiska styrmedel ge ett bidrag om två miljoner ton i minskade utsläpp av klimatgaser.

Till år 2030 ska Sverige ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. Beroendet av kärnkraftsel och vattenkraftel ska minska genom att ett tredje ben i elproduktionen bestående av förnyelsebara energikällor byggs upp. År 2050 ska Sverige ha en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären.

Certifikatsystemet för förnybar elproduktion ska vidareutvecklas. Ett nytt mål i nivå med 25 TWh bör sättas för år 2020. Den långsiktiga inriktningen för perioden därefter är en fortsatt successiv ökning av den förnybara elproduktionen. En ny planeringsram för vindkraft på 30 TWh till år 2020 fastställs. Planprocessen för vindkraft förenklas, genom att den så kallade dubbelprövningen avskaffas.

Ett femårigt program för effektivare energianvändning genomförs. Programmet tillförs 300 miljoner kronor årligen, utöver dagens politik, och finansieras inom ramen för energibeskattningen. Flaskhalsar i det nordiska elnätet och mellan norden och kontinenten ska byggas bort. Genom bättre sammanbindning av elnäten mellan länderna kring Östersjön skapas också bättre förutsättningar för samhällsekonomiskt effektiv utbyggnad av vindkraftsparker till havs.

Utöver allt detta så blir det också viktiga begränsningar (som definitivt inte alla ville ha) vad gäller kärnkraften. Det får inte bli fler reaktorer eller på nya platser. Barsebäck kommer inte att återstartas. Något statligt stöd för kärnkraft, i form av direkta eller indirekta subventioner, blir det inte. Den nya lagstiftningen ställer krav på bästa tillgängliga teknik och, som jag skrev tidigare, så ökar reaktorägarnas skadeståndsansvar medan det obegränsade ansvaret utreds.

Blir det ny kärnkraft nu?

Det förvånar mig inte att de stora elbolagen, och nuvarande reaktorägarna, går ut och talar om nybyggnation. Men jag är mycket osäker. Energiprofessorn Amory B Lovins som nu blivit Barack Obamas rådgivare, och som faktiskt varit här och talat på ett av Centerpartiets energiseminarier, menar att det inte kommer att vara ekonomiskt hållbart att bygga nya kärnkraftverk. Även om kärnkraftbolagen nu börjar fundera, planera och projektera så lär det dröja många år innan ens spaden sätts i jorden. Då har teknikutvecklingen för de alternativa energikällorna gått så mycket framåt att de blivit för billiga för att kärnkraften ska kunna konkurrera. Speciellt gäller det såklart när vi ökar bolagens försäkringsansvar och kanske kommer att göra det obegränsat.

Jag tror att vi i Centerpartiet om ett antal år kan utropa oss som dubbla segrare. Dels fick vi med oss de andra allianspartierna på historiskt bra överenskommelse för miljön och klimatet och dels så visar det sig att den negativa vågskålen bara var negativ i teorin. Men, det finns såklart ingen som kan veta säkert idag.

Den interna processen

Det finns anledning att kritisera den interna förankringsprocessen inför beslutet. Det har diskuterats och förhandlats i hemlighet för att slippa så mycket av mediaspekulationerna som möjligt. Till och med när vi skulle in till näringsdepartementet i onsdags så gick vi in och ut bakvägen för att komma undan journalisterna. Jag måste säga att det kändes lite löjligt.

Röster har höjts för att frågan först skulle tas upp på stämman i maj. Det kan vid första anblicken låta som en bra lösning, men samtidigt skulle det göra att vi skulle uppnå en långt mycket sämre kompromiss. Om en partistämma öppnat upp för en överenskommelse med innebörden att kärnkraftsreaktorerna skulle kunna få ersättas så hade givetvis läget i förhandlingen med de andra tre partierna varit totalt annorlunda. Vi hade stått med en kompromiss med samma negativa vågskål medan den positiva vågskålen vägt mycket lättare. Oerhört mycket lättare.

Om en partistämma sagt absolut nej till en sådan kompromiss så hade det givetvis inte blivit någon oavsett om Centerpartiet fått genom hela sitt partiprogram i utbyte. Frågan är om kärnkraftsmotståndet är viktigare än allt annat. För en del är det säkert det. Det finns medlemmar i Centerrörelsen som gått med enbart pga kärnkraftsfrågan. Jag är rädd för att en del av dessa nu kommer att lämna Centerpartiet. Det är tungt att konstatera men även om detta läggs i den negativa vågskålen så väger den positiva vågskålen över. Det är inte heller omöjligt att vi genom överenskommelsen kan locka nya sympatisörer som tidigare inte kunde tänka sig Centerpartiet pga kärnkraftsfrågan.

Jag skulle kunna skriva så oerhört mycket mer om detta, men mejla mig gärna så att vi kan ha en dialog.

Australien och Nya Zeeland

50 timmar på flyg! Det var min första reaktion när vi fick flygtiderna på ett utskottsmöte före jul. Stockholm-Bangkok-Sydney-Canberra-Sydney-Wellington-Sydney-Bangkok-Stockholm. Med väntetider mellan flygen och före varje flygning så skulle det bli mer än tre dygn på flygplatser och flygplan. Jag började faktiskt fundera på om det skulle vara värt att åka iväg. Redan när vi diskuterade vart utskottsresan skulle gå så var jag skeptisk till att åka till andra sidan jordklotet och när restiderna var klara så var jag ännu mer tveksam. Men eftersom jag tackat ja till att följa med så var det bara att hänga på och se det positiva med att faktiskt få åka till Australien och Nya Zeeland och studera många intressanta rättsliga frågor.

I Canberra möte vår ambassadör Sven-Olof Pettersson oss på flygplatsen. Sedan var han med oss hela resan. En oerhört trevlig ambassadör som verkligen bjöd på sig själv. Det tillhör såklart inte vanligheterna att ambassadörer följer med på utskottsresor, men han är nästan helt ny som ambassadör i Canberra och ville själv utvidga sina kontaktnät och lära sig mer om sina länder. Han är nämligen även ambassadör över Nya Zeeland.

Vi var uppdelade i två grupper, en som studerade organiserad brottslighet och en som studerade ungdomsbrottslighet. Eller rättare sagt, hur Australien och Nya Zeeland jobbar för att få ner och utreda denna brottslighet. Jag tillhörde organiserad brottslighet. Många programpunkter var gemensamma men det hände också att vi var på helt olika saker under hela dagen. Vi började med en generell genomgång av det australiensiska rättsväsendet på deras justitiedepartement. Lärde mig mycket nytt om deras federala system som till och med innebär skillnader i straffrätten mellan delstaterna.

Det mest intressanta studiebesöket i Canberra var på Australian Crime Commission. En ganska ny myndighet. Vi har inte någon motsvarighet. De har hand om underrättelseinhämtning och bearbetning, men utreder också en del svårare brott som inte den vanliga polisen kan hantera. De har också mycket vida befogenheter, t.ex. möjligheten att gå in i bankernas datasystem för “datamining”. Inte direkt något vi ska ta efter här i Sverige. Men även icke önskvärda exempel är bra att studera ibland.

Nya Zeelands justitiedepartement lärde oss det mesta om The Mighty Mongrel Mob, ett i huvudsak maoriskt gäng med mycket kriminalitet på sitt samvete. På ett senare studiebesök fick vi också lära oss det mesta om deras underrättelsetjänst och undercoveroperationer. Det mest udda föredraget på Nya Zeeland var av en företrädare för en NGO som jobbar med att hjälpa intagna på fängelser. Vi var väl några som tyckte hon var fullkomligt ute och reste när hon pratade om de intagna som om de inte hade det minsta ansvar för vad de hade gjort.

Allra mest intressant på Nya Zeeland var besöket på Rimutaka Prison. Vi blev hälsade välkomna genom en maorisk hälsningsritual som de intagna bjöd på. De “utmanade oss” för att se om vi kom med vänliga avsikter genom dans, sång och skrik. De såg allt annat än vänliga ut. Kändes inte speciellt bra att en av de intagna dansade framför oss med Sieg Heil intatuerat på låren. Visserligen hade han en tröja hängande framför shortsen (förmodligen något som anstaltsledningen tvingat honom till), men när han dansade så såg man tydligt tatueringen. Fråga mig inte om logiken att en maori som Hitler säkert skulle anse vara en lägre stående människa har tatuerat in Sieg Heil på låren.

Efter hälsningsritualen så hälsade vi alla på all personal och de intagna som varit med på ritualen genom “nästryckning”, dvs. maoriernas hälsningssätt. Vi lät Thomas Bodström gå först så att eventuellt arga intagna skulle få ge sig på honom först…

Vidare till Sydney och den allra varmaste dagen, 40 grader i skuggan, var också den mest fullspäckade. Penningtvättsmyndigheten Austrac, New South Wales justitiedepartement och det nybyggda Sydney West Trial Courts avverkades medan vi svettades i mängder. När man fick en vindpust mot sig så kändes det som om någon slagit på en värmefläkt. Jag har varit med om varmare, faktiskt också i Australien, i Darwin år 2000, men då var det shorts som gällde och inte mörk kostym och skjorta.

Det kanske mest skakande studiebesöket gjorde vi sista dagen. Vi var på ett ungdomsfängelse för tjejer. Den yngsta just då var 12 år, men enligt lagen kan barn ner till 10 år dömas till ungdomsfängelse! Det vi besökte är det enda för tjejer och det är både ett slags häkte och ett fängelse. Murar på minst fem meter. Ingen taggtråd, men övervakning exakt överallt. Även i deras rum! En kamera filmar dem dygnet runt. Ingen kamera i duschen, men där fanns istället en tittlucka så att personal när som helst kunde kontrollera så att de inte gjorde något dumt. Skrämmande!

Vi träffade och pratade med några av tjejerna, 14-15 år gamla. Det märktes att de levt ett grymt, hårt liv. På fullaste allvar sa en tjej att hon hade det bättre inne på fängelset än hon hade haft det utanför murarna. Visst, om man dagligen blivit våldtagen och misshandlad av sin alkoholiserade far så kanske det känns som en befrielse att vara i fängelse. Men det är inget försvar för att låsa in barn. De ska givetvis få hjälp att komma bort från sin eländiga hemmiljö, men det kan ske utan att döma dem till fängelse.

Jag frågade anstaltschefen om det inte finns någon diskussion i det australiensiska samhället mot att låsa in barn ner till 10 år. Svaret var att det finns en diskussion om varför inte 7-åringar som begår brott ska låsas in på samma sätt…

En intressant men jobbig resa. Speciellt jobbigt att vara borta från barnen så länge. Fullspäckat program, men en söndag helt ledig och några seneftermiddagar då städerna utforskades. Dessutom hade vi hela sista eftermiddagen ledig, då åkte jag och ca tio andra ut till Bondi Beach och badade. Grymt härliga vågor. Jag har alltid älskat att bada och dyka i höga vågor. Valde dock att inte lägga mig och sola. Har bränt mig förr i Australien och ett dygns flygresa hem är ingen höjdare med svidande hud.

Hänt i övrigt

Det har hänt en del, men jag nöjer mig med att nämna att riksdagsgruppen under den gångna veckan varit på studieresa i Strasbourg. Vi besökte Europaparlamentet och träffade Lena Ek, var på Europarådet och träffade Sveriges ambassadör där, samt vi besökte Europadomstolen och träffade Sveriges domare Elisabet Fura-Sandström. På bloggen har jag skrivit lite mer om vad vi gjorde.

Kommande

På måndag är det distriktsstyrelse, sedan under veckan har jag kammardebatt om penningtvätt, möte med Rikspolisstyrelsens styrelse, ett seminarium om kärnavfallsförvaring m.m. Veckan därpå ska jag en heldag till Kalmar och vi har dessutom en maratondebattdag med bl.a. debatten om regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel.

This entry was posted in Veckobrev. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.