Budgetdebatten 081215

Anf. 150 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Allians för Sverige utlovade inför valet 2006 en storsatsning på svenskt rättsväsen i allmänhet och på polisen i synnerhet. Vi utlovade att det år 2010 ska finnas minst 20 000 poliser i landet, en ökning med över 2 500 poliser på fyra år. Vi kommer att uppfylla dessa löften.

Under mandatperiodens första två år har vi genomfört en oerhört stor satsning. I rena pengar handlar det om en ökning till rättsväsendet med, som Henrik von Sydow sade, ungefär 3 ½ miljard. Tyngdpunkten i denna satsning har legat på polisväsendet. Det har inneburit mer jobb för åklagare, domstolar och kriminalvård, vilket i sig är bra. Vi vill ju att fler ska lagföras.

Men det har också inneburit ekonomiska problem, kanske framför allt för åklagarna. Det är därför vi nu gör satsningar på åklagarna, på domstolarna, på Kriminalvården och även på Säkerhetspolisen. Den öppna polisen får ingen satsning i den här budgeten, men har alltså fått oerhört stora resurstillskott de senaste två åren.

Det ska sägas att under 2009 kommer det att vara en ekonomisk press på polisen, en press som jag tror behövs. Länspolismyndigheterna sköter sig väldigt olika, en del bra, andra dåligt. En del länspolismyndigheter får ut mycket och bra polisarbete inom sin budget. Andra länspolismyndigheter drar över sin budget, har stora övertidsuttag men får ändå inte ut så mycket och bra polisarbete som man kan förvänta sig. Med andra ord är effektiviteten väldigt olika. Detta är något som vi måste komma till rätta med. Det är inte bara något som jag och alliansen säger, utan det är även något som Rikspolisstyrelsen säger.

Polisen i Sverige kan och ska bli bättre. Vi ska ha fler poliser – 20 000 år 2010 står fast. Men frågan är också hur dessa poliser ska jobba. Hur får man ut bästa möjliga brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete?

Att bara säga att vi ska ge mer pengar fungerar inte. En verksamhet blir inte effektivare av att det bara stoppas in mer pengar i den. Faktum är att före detta justitieministern Thomas Bodström argumenterade på ungefär samma sätt under förra mandatperioden. Han hade insett att det var skiftande effektivitet och kvalitet. Å andra sidan lyckades han inte göra någonting åt det.

Med stor sannolikhet kommer polisen att behöva använda sin anslagskredit under 2009. Det är inte speciellt ovanligt för en myndighet att göra så. Det är heller inte ovanligt att polisen i tilläggsbudget får ytterligare anslag. Redan i budgeten står det att regeringen kommer att återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka ytterligare resurstillskott och åtgärder som krävs för att samhällets samlade insatser mot brottsligheten ska bli effektiva och slagkraftiga.

Ett annat påstående som vi har hört från oppositionen är att civilanställda kommer att sägas upp på grund av besparingar. Detta är inte sant. Rikspolisstyrelsen är mycket tydlig i sina anvisningar till länspolismyndigheterna. Civilanställda får inte sägas upp på grund av medelsbrist. Däremot kan uppsägningar givetvis ske om man gör rationaliseringar, till exempel vid sammanslagningar av PKC eller liknande.

Hur ser det då ut historiskt med de civilanställda? Jag måste ta upp detta eftersom en tidigare talare tog upp det. Mellan 1994 och 2006 hade vi tolv års socialdemokratiskt regeringsinnehav. På dessa tolv år ökade antalet civilanställda med hela 81 personer. Från årsskiftet 2006/07 till halvårsskiftet 2008, som är den senaste statistik som är tillgänglig, har antalet civilanställda ökat med 1 325 personer. Ställ siffrorna i proportion till varandra! På tolv år ökade den socialdemokratiska regeringen antalet civilanställda med 81 personer. På ett och ett halvt år med alliansregeringen har vi ökat med 1 325 personer. Och så kommer man och säger att nu helt plötsligt skulle poliserna behöva göra de civilanställdas jobb.

Herr talman! Det är inte lätt att se var ni i den rödgröna koalitionen står i rättspolitiken. Om ni redan nu är irriterade över att vi granskar vad ni gör inom rättspolitiken får ni nog ta och vänja er vid det. Jag tror helt enkelt att det är tveksamt om ni vill berätta var ni står i de rättspolitiska frågorna. Av de arbetsgrupper som vi har sett att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ska tillsätta är det inte en enda som ska ta hand om rättspolitiken. Rätta mig gärna om jag har fel! Men det kanske är så som ni prioriterar de rättspolitiska frågorna. Eller så är det så att ni inte vill tillsätta någon arbetsgrupp, eftersom ni redan nu vet att ni inte kan komma överens. Att komma överens om en budget är inte så svårt. Men när det handlar om sakfrågor vet vi hur det var under förra mandatperioden – så ofta som den socialdemokratiska regeringen fick komma till något av de borgerliga partierna för att få ihop en majoritet.

Om man då tittar på de olika budgetförslagen är det, också som Henrik von Sydow sade, mest som en julgran. Oppositionspartierna är totalt oense. Inte på en enda myndighet finns det gemensamma satsningar eller gemensamma besparingar. Och för polisen är det allra värst. Vänsterpartiet vill göra en stor besparing. Socialdemokraterna säger att de vill göra en mindre anslagsökning. Miljöpartiet menar att alliansens budgetnivå är rätt.

På Säkerhetspolisen vill Vänsterpartiet och Miljöpartiet göra stora besparingar. Socialdemokraterna säger att alliansregeringen ligger på rätt nivå.

För åklagarna, domstolarna och Kriminalvården säger Miljöpartiet och Socialdemokraterna att det behövs en liten anslagsökning. Vänsterpartiet säger att alliansen ligger på rätt nivå.
Det är total oreda, den gamla välkända rödgröna röran. Vi hoppas verkligen att ni blir tydligare med vad ni vill nästa år. Det kommer att vara så mycket lättare att debattera mot er om ni åtminstone har ett alternativ att komma med.

För att ge er lite hjälp på traven har jag gjort en sammanräkning åt er. Jag har räknat ut var snittet för era tre partier ligger. Då har jag alltså utgått från att alla tre partierna i koalitionen har lika stort inflytande, alltså att inte två får slå den tredje längre. Då blir det som så att polisen får en besparing på 50 miljoner kronor. Säkerhetspolisen får en mycket kännbar besparing på 67 miljoner. Det är en minskning av deras anslag med nästan 8 procent. Det blir verkligen små satsningar på åklagarna, Ekobrottsmyndigheten, domstolarna och Kriminalvården. Det handlar om anslagsförstärkningar med mellan 2 ½ och 7 promille, alltså inte ens procent utan promille.

Då ska man komma ihåg, herr talman, att med dessa promille i anslagsökning på åklagarna, EBM och domstolarna, och dessutom besparingen på polisen, vill oppositionen i princip prioritera allting.
Reservationerna i betänkandet handlar om att prioritera arbetet mot våldtäktsbrott, prioritera arbetet mot organiserad brottslighet, prioritera arbetet mot rån, prioritera arbetet mot narkotika, prioritera arbetet mot hatbrott, prioritera arbetet mot mäns våld mot kvinnor och så vidare. Det låter väl bra, och i många fall är det arbeten som vi i alliansen redan har satt i gång. Men snälla socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister, ni måste faktiskt säga vad ni vill prioritera bort också. Ni har inga anslagsökningar. Då kan ni inte satsa nya pengar på nya saker utan att ta bort pengar från något annat. Vad vill ni prioritera bort?
Utöver alla dessa prioriteringar i reservationerna vill de rödgröna ha fler närpoliser i miljonprogramområdena, fler poliser i glesbygd, ökad bekämpning av penningtvätt och hedersrelaterat våld, en barnvänligare rättsprocess, barnkompetens hos domare i familjemål. Jag stannar nog där. Jag hade tänkt ta många andra exempel men det kanske inte behövs. Det här låter bra, men hur ska ni finansiera allt det här? Eller är det så att Mona Sahlin har en sedelpress hemma i källaren? Ibland kan man undra.

Herr talman! Jag har överskridit min talartid. Därför vill jag avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

Anf. 151 LENA OLSSON (v) replik:

Herr talman! Jag säger till Centerpartiets Johan Linander, som jag sade till Henrik von Sydow, Moderaterna, att till jul är granen grön och kulorna röda – fortfarande.

Johan Linander tar upp en fråga som jag också nämnde i mitt anförande, alltså rapporter och en massa rykten som surrar om att civilanställda kommer att sägas upp.

Nu säger du att det finns instruktioner om att så inte får ske. Det ska tydligen också finnas något papper på detta. Jag skulle vilja veta hur det papperet ser ut.

Riksdagens utredningstjänst har kontaktat alla polismyndigheter. Hela elva stycken tänker minska på civilanställd personal. Det är i så fall en ganska omfattande felupplysning.

När det gäller antalet poliser och alla som har kontaktats kom man bara upp i 19 521. Det skulle jag gärna vilja veta mer om.

Vänsterpartiet har inte låst fast sig vid antalet poliser. Det vore ju förfärligt om de ska sitta och göra civilanställdas jobb eller vara arrestvakter.

Anf. 152 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Jag har låtit riksdagens utredningstjänst göra ett litet pm om hur antalet poliser och civilanställda har förändrats från 1994 till halvårsskiftet 2008, som är den statistik som finns. Man kan konstatera att vid årsskiftet 2006/07, alltså när vi hade tagit över regeringsmakten, fanns det 7 208 civilanställda. Ett och ett halvt år senare fanns det 8 533. Det är en ökning med 1 325 civilanställda.

Nu börjar ni oroa er för att poliser ska behöva göra civilanställdas jobb. Men hur var det då under förra mandatperioden när ni hade ansvaret och det fanns 1 325 civilanställda färre?

Oppositionen har två representanter i Rikspolisstyrelsens styrelse, Susanne Eberstein och Joe Frans. Tyvärr finns ingen av dem här nu. Joe hade i och för sig inte kunnat vara här eftersom han inte sitter i riksdagen. Ni hade fått samma information om ni hade haft kontakt med dem. Vi fick den i torsdags.

Rikspolisstyrelsen har tydligt sagt att medelsbrist inte ska vara en anledning att säga upp civilanställda. Men gör man rationaliseringar, till exempel lägger samman polisens kommunikationscentraler, PKC, blir det såklart övertalighet.

Det finns för övrigt många civilanställda som inte är tillsvidareanställda utan bara tillfälligt anställda. De får inte förlängt.

Man ska dock inte säga upp fast anställda på grund av medelsbrist. Det är det direktiv som har gått ut.
I nästa replik återkommer jag till antalet poliser och hur den utvecklingen har varit de senaste ett och ett halvt åren.

Anf. 153 LENA OLSSON (v) replik:

Herr talman! Johan Linander menar alltså att det är elva myndigheter som ska rationalisera eftersom de säger till utredningstjänsten i en enkät att de ska minska antalet civilanställda. Det vore fortfarande trevligt att se det papper som har gått ut, det vill säga instruktionerna om att civilanställd inte får sägas upp. Det måste ju stå där klart och tydligt.

Johan ska återkomma till antalet poliser. Det har utredningstjänsten också tittat på. När man frågade polismyndigheterna blev summan 19 521 stycken.

Det är lite olyckligt att man binder sig vid en siffra. Vänsterpartiet har sett och påpekat att det är en obalans. Det är för stora satsningar i en ände. Det har vi ifrågasatt. Vi har inte bundit oss vid någon siffra, utan vi tycker att man ska ha en effektiv myndighet. Vi vill ha en utredning om detta.

Det kan bli ett problem om man låser sig vid en siffra. I budgeten för 2009 blir det 20 miljoner mer till polisen.

Det talas mycket om den förra majoriteten. Det är ni som regerar nu, Johan Linander. Om ni inte har fattat det efter två och ett halvt år är det bekymmersamt.

Den förra majoriteten gjorde en stor satsning på polisen. Det var helt nödvändigt.

Men varför binder ni er vid en summa på 20 000? Tänk om ni inte fixar det och polisen måste ta andra arbeten?

Anf. 154 JOHAN LINANDER (c) replik:

Herr talman! Man måste ha en siffra på hur många poliser man ska för att veta hur många man ska ta in på polishögskolan. Därför måste det finnas en målsättning för hur många man ska ha. Om några sedan slutar på grund av pension eller för att de inte klarar utbildningen kanske det blir några färre. De siffror vi har är dock strax över 20 000 poliser år 2010.

Vi är helt överens om att det ska vara effektiva poliser. Att poliserna gör rätt jobb är viktigare än antalet poliser. Men 20 000 effektiva poliser gör mer än 17 000 effektiva poliser.

Jag lovade att återkomma till antalet poliser. Statistiken som riksdagens utredningstjänst har hjälpt till att ta fram kommer från polisens årsredovisningar. Under tolv års socialdemokratiskt regeringsinnehav, från 1994 till 2006, minskade antalet poliser i Sverige med 209 stycken – från 17 600 till 17 400. På tolv år lyckades den tidigare regeringen minska antalet poliser med 200 stycken. På ett och ett halvt år har alliansen ökat antalet poliser med 1 175 stycken – från 17 400 till ungefär 18 600. Det kallar jag en satsning på polisen.

Givetvis är det viktigt vad dessa poliser gör. Där är vi helt överens. Jag tror dock att 20 000 poliser kan göra mer än 17 000 poliser.

Anf. 155 MEHMET KAPLAN (mp) replik:

Herr talman! Jag tackar Johan Linander. Jag kan inte låta bli att kommentera hans sätt att räkna. Han räknade ihop de besparingar och de extrasatsningar som oppositionens olika – märk väl olika! – partier har i årets budgetförslag. Med någon matematisk formel lyckades han sedan få ut någon sorts medelvärde för hur mycket vi skulle satsa eller dra ifrån.

Tittar man på de tre föregående mandatperiodernas olika typer av förslag från den väl samlade oppositionen – de fyra fantastiskt väl fungerande och samordnade partiernas gemensamma förslag från de senaste tolv åren före valet – ser vi att det inte är så det fungerar nu när man är i regering. Det är inte så att man lägger ihop de olika siffrorna och får fram någon sorts medelvärde som man därefter regerar efter.
Det är möjligt att det var en poäng när det gällde att det var olika satsningar, men mer än så var det inte.
Johan Linander har åtminstone under tidigare mandatperioder varit en av de främsta försvararna av den personliga integriteten. Nu har han fått se sina hjärtefrågor bli nedvärderade. Är det samma sak när det hatbrotten? Vad är det som har gjort att hatbrottsfrågorna inte längre är prioriterade frågor, Johan Linander?

Anf. 156 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Min sammanräkning är absolut ingen vetenskap, det får jag hålla med om. Men det är det närmaste vi kan komma. Hur ska vi annars få veta hur den gemensamma rödgröna politiken kommer att se ut?

Jag tyckte att jag var snäll. Jag räknade med att Miljöpartiet har lika stort inflytande som Socialdemokraterna när ni gör era gemensamma budgetar. Jag utgick också från att två inte ska få slå den tredje, för det tycker jag är sjyst i ett samarbete.

Vi kommer in på hatbrotten, och jag tycker att det är bra att Mehmet Kaplan tog upp frågan även i vårt replikskifte så att vi får reda ut detta. Det är inte så konstigt som Mehmet Kaplan vill få det till.

Man sätter en prioritering ett år och säger åt rättsväsendet – polisen i det här fallet – att göra på ett sätt. De ska utöka utbildningstimmarna till exempel. Sedan begär man att de i slutet av året ska redovisa vad de har kommit fram till. Det är då alldeles naturligt att man väntar på hur redovisningen ser ut innan man går vidare med nya åtgärder. Det är precis det som har hänt.

När regleringsbrevet för 2009 ska skrivas väntar vi på utvärderingen av vad polisen tidigare har gjort sedan regleringsbrevet året före. Det är absolut inte konstigt att inte samma fråga finns kvar i regleringsbrevet år efter år.

Om det visar sig att man inte har gjort vad man skulle, att redovisningen inte är tillräckligt bra och att man inte har lyckats kommer det tillbaka i regleringsbrevet nästa år och nästa år igen för att vi vill öka kvaliteten på hatbrottsutredningar eller det brottsförebyggande arbetet mot hatbrott. Det är jätteviktiga frågor. Det är inte konstigt att man avvaktar en redovisning innan man går vidare och tar nya steg.

Anf. 157 MEHMET KAPLAN (mp) replik:

Fru talman! Det är glädjande att höra den tolkningen. Det kan vara en mer positiv tolkning än vad människor som jobbar med frågorna ute på fältet verkar ha uppfattat. När vi frågar statsrådet direkt säger hon också att bara för att brottstypen inte nämns särskilt i regleringsbrevet innebär det inte att den är nedprioriterad. Det säger hon först efter en fråga. Det, om något, borde väl vara en signal som är oerhört viktig i vårt samhälle där den här typen av hatbrott faktiskt ökar, som jag tidigare redogjorde för.

Det behövs ingen särskild extra koll för att förstå att Brottsförebyggande rådets rapporter pekar på att de ökar. Att i det läget vänta in en ytterligare återrapportering från myndigheten tror jag är att ta i för mycket. Det handlar om tydliga signaler från statsmaktens sida. Det här är ett viktigt område. Gör på vilket sätt ni vill, men gör det. Det handlar ändå om ett område och flera utsatta grupper som faktiskt ligger på skalan, om man ser på hur utsatta människor är. I utredning efter utredning ser man att de här grupperna är extra utsatta. Det gäller anmälningar och motiv som är främlingsfientliga, islamofobiska, antisemitiska och homofobiska.

Det är områden som jag vet att Johan Linander själv har tagit upp och lyft fram. Varför är det då så svårt att ha kontinuiteten? Det blir ett avbrott, vare sig man vill eller inte, om man lyfter ur detta.

Anf. 158 JOHAN LINANDER (c) replik:

Fru talman! Jag är också orolig. Om oppositionen åker ut till dem som jobbar med hatbrott och påstår att alliansen har nedprioriterat frågorna är det klart att det sprider oro. Det är möjligt att vi kan vara tydligare. Det ska absolut inte vara någon nedprioritering.

Om vi nu pratar om prioritering kan vi ju säga att om det är någon som slår till och prioriterar det mesta är det Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Hela första sidan i reservationen i betänkandet handlar om vad ni vill prioritera. Det är våldtäktsbrott, organiserad brottslighet, rån, narkotika- och hatbrott och så vidare.

Du har haft fyra minuter på dig, Lena Olsson hade tidigare fyra minuter på sig i sin replik, att tala om vad ni vill nedprioritera. Mehmet Kaplan har samma resurser i sitt budgetförslag som alliansen, Lena Olsson har minus 250 miljoner i sitt förslag och ni vill prioritera nya brott. Då måste man ju ta från något annat. Inte ett ord om varifrån ni vill ta. Det skulle vara trevligt om ni kunde berätta det. Men det är klart att ni inte vill det. Ni vill inte säga att ni ska ta bort pengar från ett område. Det kan vara trafikbrott, ekonomisk brottslighet, våldsbrott i hemmet som ni vill nedprioritera. Någonting kommer att bli nedprioriterat. Om man prioriterar upp en massa saker kommer andra att bli nedprioriterade. Resurserna är ändliga; så är det.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.