Anförande ang. Lissabonfördraget

Anf. 181 JOHAN LINANDER (c):

Herr talman! Även mitt anförande kommer huvudsakligen att handla om det så kallade RIF-området, eller rättsliga och inrikes frågor. Det handlar om kampen mot den grova, gränsöverskridande brottsligheten, det handlar om att få grundläggande processuella rättigheter om man ställs inför rätta i en annan medlemsstat, det handlar om möjlighet att låta dömda avtjäna sina straff i det egna hemlandet och mycket mer.

Utvecklingen på RIF-området är en av de mest omfattande förändringarna med Lissabonfördraget. Det är ett stort steg att flytta de rättsliga frågorna från tredje pelarens beslutsstrukturer, som kräver enhällighet, till en struktur där man använder sig av kvalificerade majoritetsbeslut.

Den kvalificerade majoriteten, eller så kallad dubbel majoritet, kräver en majoritet på minst 55 procent av länderna, vilket för närvarande är 15 länder, representerande minst 65 procent av EU:s befolkning för att beslut ska kunna fattas. Detta ska jämföras med dagens vetorätt där alla 27 medlemsländerna har vetorätt. De nya beslutsreglerna syftar helt enkelt till att det ska bli enklare att fatta beslut.

Frågan man då ställer sig är: Behövs det här? Fungerar det inte tillräckligt bra med de beslutsstrukturer vi har i dag? Svaret är nej. Det fungerar inte bra i dag. Det finns en enorm tröghet i beslutsstrukturen, och det har hänt vid flera tillfällen att viktiga frågor stoppats av några eller några länder. Ett land stoppade rambeslutet om rasistiska brott. Vid ett par tillfällen har det hänt att konservativa regeringar stoppat förslag mot diskriminering och för jämställdhet.

Så sent som i förra veckan stod miljöpartister och vänsterpartister här i kammaren och beklagade sig över att det framlagda förslaget om dataskyddsrambeslut var för vagt. Jag håller med. Det var för vagt. EU hade behövt gå ytterligare några steg framåt för att stärka rättssäkerheten och den personliga integriteten, men det gick inte eftersom några medlemsstater inte ville.
Det märkliga i den debatten var att miljöpartister och vänsterpartister tydligt stod och sade att de ville ha ett vassare EU. Men när vi nu här i dag kan besluta om att få ett vassare EU säger man nej, nej och nej.

Herr talman! EU-samarbetet måste effektiviseras och moderniseras för att tillvarata den potential som finns inom unionen. EU måste ytterligare kunna förstärka sin handlingsförmåga. Det finns ett stort folkligt stöd för att EU ska bli bättre och effektivare på att bekämpa den grova, gränsöverskridande brottsligheten.

Dagens tröga beslutsstrukturer gör helt enkelt EU handlingsförlamat i en del frågor. I dag är det 27 medlemsländer. Hur många är det om 10 eller 20 år? I min vision är det kanske 35 länder. Det är inte alls otänkbart. Detta kräver att varje lands vetorätt tas bort så att det kan fattas beslut med kvalificerad majoritet.

Utöver den här viktiga förändringen finns det fler förändringar i Lissabonfördraget som också är viktiga för det rättsliga och inrikes området. Europaparlamentet blir medbeslutande. Inom de polisiära och straffrättsliga områdena ska frågor beslutas av ministerrådet och Europaparlamentet gemensamt. I dag hör rådet enbart Europaparlamentet. Med andra ord får de direktvalda Europaparlamentarikerna större makt, och det anser jag vara en stärkt demokrati.

En annan viktig del som Krister Hammarbergh också talade om är den så kallade nödbromsen. Skulle ett lagförslag påverka vårt grundläggande rättssystem kan alltså varje land dra i nödbromsen och säga att det här måste överlämnas till Europeiska rådet, och då får stats- och regeringscheferna fatta beslut med enhällighet.

En tredje viktig del av Lissabonfördraget är att de nationella parlamenten får en ny roll att kontrollera subsidiaritetsprincipen. Denna princip betyder att EU enbart ska fatta beslut i frågor som EU ensamt beslutar om eller i fall då en åtgärd på EU-nivå är effektivare än om den skulle vidtas i varje enskilt medlemsland. På de polisiära och straffrättsliga områdena kommer att gälla att en fjärdedel av de nationella parlamenten kan ta upp frågan om subsidiaritetsprövning. Då ska förslaget omprövas.

En fjärde viktig del av Lissabonfördraget är att EG-domstolen får ett större ansvarsområde i frågor som rör de polisiära och straffrättsliga frågorna. Det innebär också i sin tur att rättssäkerheten ökar.

Herr talman! En av de viktigaste prioriteringarna för EU är att skapa ett samarbetsområde med frihet, säkerhet och rättvisa. Genom Lissabonfördraget blir EU:s arbete inom dessa områden effektivare, mer demokratiskt och mer öppet. Därför vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

This entry was posted in Anföranden i riksdagen. Bookmark the permalink.

2 Responses to Anförande ang. Lissabonfördraget

  1. Erik says:

    Med andra ord får de direktvalda Europaparlamentarikerna större makt, och det anser jag vara en stärkt demokrati.

    37,9 % var valdeltagandet i senaste EU-parlamentsvalet. Demokratiskt och fint va?

    Sen är det väldigt “demokratiskt” att tvinga in oss i ett EU baserat på Lissabonfördraget utan att låta folket ha något att säga till om. Dessutom är det väldigt “demokratiskt” att fortsätta som om inget hänt när det enda land som folkomröstat sagt nej. Jag tror absolut att det skullle bli ett nej i Sverige också – jag tror inte svenska folket vill ge bort makten över sitt eget öde till EU på den här skalan.

    Denna princip betyder att EU enbart ska fatta beslut i frågor som EU ensamt beslutar om eller i fall då en åtgärd på EU-nivå är effektivare än om den skulle vidtas i varje enskilt medlemsland.

    Hur mäter man effektivitet på en åtgärd egentligen? Jag tycker det är långsiktigt mer effektivt om länder i nästan alla frågor har full frihet att prova olika lösningar så att vi kan se vilka åtgärder som fungerar bäst. Men sett på ett annat sätt är väl alla åtgärder mer effektiva på EU-nivå.

    Jag vill gärna ha ett effektivare EU – men måste det ske med en sån stor maktöverföring till EU? Finns det överhuvudtaget något sätt för oss att få stopp på det här fördraget? Jag önskar att varenda riksdagsledamot som röstade ja till Lissabonfördraget blev dömd för landsförräderi… synd att det inte fungerar så 🙁

  2. site admin says:

    Att inte fler väljer att rösta gör inte valet mindre demokratiskt. Det är rösträtten som gör valet demokratiskt och inte hur många som väljer att använda sin rösträtt.

    Sverige hade en folkomröstning innan vi gick med i EU, sedan har vi antagit en rad fördrag utan folkomröstning. Lissabonfördraget lämpar sig ovanligt dåligt för en folkomröstning, men det har vi ju diskuterat förut.

    Sverige var det 25 landet som antog fördraget. På dig Erik låter det som om vi var unika som gjort det. Snarare tvärtom, vi var tredje sist med att göra det. Nu återstår Tjeckien. Därutöver är det Irland som sagt nej i en folkomröstning. Men på samma sätt som Irland fått säga nej så får alla andra länder säga ja. Hur Irland löser sitt problem är inte klart, men det blir säkert en ny folkomröstning. Som jag ser det är det orimligt att några promille av EU:s befolkning får stoppa upp hela EU:s utveckling, inklusive ytterligare utvidgning.

Leave a Reply

Your email address will not be published.