OS äntligen över

Min rubrik den 10 augusti var “OS äntligen igång“. Så kändes det. Då. Dagarna gick och det blev segare och segare att vara svensk. Nu när vi sett kinesernas fenomenala, och fenomenalt dyra, avslutning så känns det som att OS äntligen är över. Alshammars baddräkt, Kallur föll, Karonen blev förkyld, oturen ville inte ta slut så det var lika bra att hela OS gjorde det istället.

Mitt tips var lika dåligt som hela Sveriges insats i detta OS. Jag missade alla fem medaljerna (silver till Johansson och Larsson i cykel, Bengtsson i hästhoppning, Aspelin/Johansson i tennis och brons till Lööf/Ekström i segling). Pinsamt!

Mitt enda rätt, brons till Ara Abrahamian, försvann också när han blev av med medaljen.

Däremot lyckades många av mina medaljkandidater att hamna precis utanför pallen. Fjärdeplats till Holm, femteplatser till Nerell och Kedzierska samt sjätteplatser till Oscarsson och Karonen. Lite rätt hade jag också i att det skulle gå sämre än i Aten. För att försöka rädda min status som sportnörd så måste jag också påpeka att jag hade rätt i att Alshammar och Nystrand skulle lämna utan medalj, att fotbollslaget inte skulle räcka till och att Klüft inte bara skulle kunna byta gren och ändå hämta hem en medalj. Trist bara att de negativa tipsen skulle slå in och inte de positiva…

Visst är det ett riktigt uselt svenskt OS, men självklart finns det ändå mycket att glädjas över och minnas. De nordiska medaljerna gläds jag alltid över, inte minst Islands bragdartade handbollssilver. Tyvärr räckte det inte till mot Frankrike, men att lilla Island med 300 000 invånare kan ta medalj i en lagsport är fantastiskt. Att smånationer kan ta enstaka medaljer i individuella idrotter är mycket lättare att förstå, men i lagsporterna krävs det att flera personer är bra på samma sak. Dessutom tror jag att Island var det land med minst befolkning i hela världen som tog medalj. Bahamas har några tusen fler invånare, men de tog å andra sidan två medaljer.

Sedan måste man givetvis beundra Michael Phelps. Att lyckas ta åtta guld i samma OS är obegripligt. Det går bara att uppnå för simmare, och möjligtvis för gymnaster, men det är ändå en makalös prestation som jag aldrig tror kommer att slås. Å andra sidan tänkte jag 1996 att jag aldrig i min livstid skulle få se Michael Johnsons 19,32 raderas ut ur rekordböckerna. Det var ett omöjligt världsrekord. Ingen hade ju ens varit i närheten av det. Men Usain Bolt funderar inte så mycket över vad som är möjligt. Han har kul. Han visste inte ens att han skulle springa både 100 m och 200 m bara några dagar före OS. Men det gick ju bra. Lägg till stafetten över 4×100 meter så blev det tre guld och tre världsrekord.

Svenska glädjeämnen då? Jörgen Persson! Vem trodde att 42-årige Persson skulle vakna och bli bäste icke-kines. I bordtennisvärlden måste man tala om kineser och andra, så överlägsna är de. Hade de fått ha med åtta spelare så hade de haft åtta i kvartsfinal (om de inte lottats att möta varandra tidigare såklart). Jag tycker även att Ara Abrahamian ska nämnas. Hans mod är beundransvärt. Det är inte många som skulle ha vågat att ta av sig en OS-medalj och lägga den mitt på mattan för att sedan gå därifrån mitt under prisceremonin. Dålig respekt för de andra medaljörerna? Visst, men jag tycker ändå att hans protest var välriktad. I media skrivs det att han kastade medaljen, men det gjorde han inte. Han la ner den symboliskt mitt på brottarmattan. Det tycker jag är stor skillnad.

Det finns även andra som gjort riktigt bra ifrån sig utan att ta medalj. Nathalie Larsson blev fyra i skeet, 24 år är ingen ålder i skytte. Emma Samuelsson tog sig till kvartsfinal i fäktning, hon är bara 19 år. Fälttävlanslaget blev fyra. Seglarna Myrgren och Birgmark hade medaljläge efter alla seglingar förutom den sista finalseglingen, men hamnade ändå utanför pallen.

Nu krävs det en rejäl OS-satsning inför London 2012. Svensk idrott måste få ta en större del av Svenska Spel-kakan. Hela spelmarknaden kommer att förändras och jag tycker att staten helt ska stå utanför ägande av spelbolag. Varför inte låta svensk idrottsrörelse (gärna med ett sammanslaget RF/SOK) ta över Svenska Spel? Det är idrotten som används som spelobjekt och då är det inte mer än rätt att idrotten får tillbaka pengarna. Pengar är givetvis inte allt för att nå idrottsliga framgångar, det finns mycket pengar i t.ex. friidrotten men det blev inga medaljer ändå, men för att brottnings-, skytte-, taekwondo-, fäktnings- och roddungdomar ska kunna utvecklas från lovande talanger till OS-medaljörer så krävs det att de kan göra en helhjärtad satsning.

Att det ger resultat kan man se på de länder som satsar inför egna olympiska spel. Australien i Sydney 2000 och Grekland i Aten 2004 är utmärkta exempel. Jag vill dock inte ta idrottsfabriken Kina som exempel trots 51 guld, för den typen av ungdomssatsningar ska vi inte göra.

This entry was posted in Sport. Bookmark the permalink.

2 Responses to OS äntligen över

  1. Sofo says:

    de va jatte kul o va i sydney under os

  2. site admin says:

    Håller helt med dig Sofo, jag var också där. Handbollsfinalen var dock ett antiklimax.

Leave a Reply

Your email address will not be published.