Så pinsamt!

Jag vet att jag är några dagar sen men jag kan inte låta bli att skriva om mina kollegors okunskap i alla fall. Först nu ikväll har jag läst Expressen-artikeln om hur flera riksdagsledamöter inte haft kunskap om att Säpo är en av de myndigheter som ger uppdrag till FRA.

Det har ju diskuterats hur mycket som helst att FRA skulle användas mot “terrorism”, det har både använts av förespråkarna som en anledning till signalspaning och som ett argument för motståndarna som menar att det inte finns något terrorhot mot Sverige. Jag kan inte sluta fundera på vad mina, enligt artikeln, okunniga kollegor tror om terrorhot mot landet, tror de att det är militären som har huvudansvaret? Självklart inte, försvaret sysslar med militära hot från andra länder. Är det civila hot så är det polisen som har ansvaret (numera finns det dock större möjlighet för polisen att få stöd från militären i sådana allvarliga situationer, men ansvaret ligger fortfarande hos polisen) och olika sorters terrorhot arbetar dels Säpo med (systemhotande, hot mot demokratin osv) och dels den öppna polisen (Rikskriminalpolisen, t.ex. biologiska hot, IT-attacker). Ingen har någonsin försökt dölja att Säpo eller RKP är uppdragsgivare åt FRA.

Det finns även andra myndigheter som kan vara uppdragsgivare till FRA, alltså myndigheter som överhuvudtaget inte sysslar med brottsbekämpning utan som har ansvar för andra delar av landets säkerhet. Jag vet inte säkert, men jag skulle kunna tänka mig t.ex. att Krisberedskapsmyndigheten är en myndighet som ger uppdrag till FRA. KBM har huvudansvar för hela landets informationssäkerhet och på deras hemsida kan man läsa: “Samhället står i dag inför en helt annorlunda hot- och risksituation än för bara något tiotal år sedan. De nya hoten och riskerna är svåra att förutse och bedöma. För att få en helhetssyn i arbetet med krisberedskap krävs gemensam kunskap om hot, risker och sårbarhet. Det är KBM:s uppgift att se till att denna kunskap byggs upp och förmedlas till dem som behöver den.” Jag tycker man kan tolka det som att KBM kan tänkas använda FRA för att få fram en relevant hotbildsananlys, det är ju precis sådana saker som FRA sysslar med.

Läser man på FRA:s hemsida så skriver de också klart och tydligt att “signalspaningen kan också ge underrättelser om bland annat terrorism och annan grov brottslighet.” Men man ska då komma ihåg att sådana uppgifter tas fram när det gäller signalspaningsuppdrag om t.ex. smuggling av massförstörelsevapen. Om ett signalspaningsuppdrag handlar om att ta fram en hotbildsanalys runt en svensk utlandsstyrka och överskottsinformation dyker upp som handlar om t.ex. ett mord, då får sådan information inte användas (vilket gäster vid min sons födelsedagskalas idag tycker är mycket märkligt).

Expressens försök att sätta åt försvarsminister Sten Tolgfors visar bara på Expressenjournalisternas egen okunskap, eller spelade missförstånd för att hitta smaskiga nyheter. Säpo kan kanske tänkas lämna uppdrag till FRA om hotbildssituationen mot kungahuset i samband med något utlandsbesök, men om Säpo har misstankar om att Sven Svensson planerar att angripa kronprinsessan så får de använda sig av traditionella tvångsmedlen (t.ex. telefonavlyssning, kameraövervakning och numera även hemlig rumsavlyssning) efter tillstånd av domstol. Är det en person i ett annat land som planerar att angripa kronprinsessan så får Säpo samarbeta med det landets polis och få t.ex. telefonavlyssning genom dem. Journalisterna tycks inte kunna se skillnaden mellan hotbilder och brottsbekämpning, att spana mot yttre hot och att brottbekämpa de hot som kan dyka upp under spaningen är två olika saker.

This entry was posted in General. Bookmark the permalink.

18 Responses to Så pinsamt!

  1. Du skriver att “Ingen har någonsin försökt dölja att Säpo eller RKP är uppdragsgivare åt FRA.”

    Vilket gör det hela ännu mer SKRÖÄMMANDE att dina kollegor är så dåligt insatta i en lag som får konsekvensen att försvaga den svenska demokratin. (Obs det är inte syftet med lagen, men konsekvensen.) Hur dåligt insatta är de då, jämförelsevis, oviktiga fråga som fastighetsskatt eller sjukpenning?

    Du har väl läst att den parti-interna opinionen mot FRA växer sig starkare och starkare?

    Centeruppropet – partiets interna opinion formerar sig tillsammans

    Och den interna opinionen är nog bara en försmak av vad som komma skall…

  2. JörgenL says:

    1. Är det inte mer eller mindre normalt att man inte riktigt vet vad man röstar på? Ansvaret för det har man väl lagt på partikollegorna i utskottet, och röstar som de säger man ska.

    Det var väl så den omöjliga situationen med FRA-lagen uppkom? FRA begär en lag, försvarsdep. skriver den, försvarministern tänker mer på effektivitet än integritet, så regeringen hänger på utan att fundera så mycket, försvarsutskottet gör som ministern har sagt, ledamöterna som kollegorna i utskottet sagt, och ingenstans finns det plats för att påpeka att det inte alls är en försvarsfråga, utan den potentiellt största konstitutionella frägan den här sidan kriget, utan att trampa nån på tårna genom att ha åsikter om “deras” sakområde.

    Eller tolkar jag processen fel?

    2. Hur vet vi att det inte kan finnas informella kontakter mellan polisen och FRA så att FRA spanar på allmänna hotbilder indikerade av samtal till Sven Svenssons telefon, mail och hans surfvanor?

    Jag vet att de inte får göra det, men hur vet vi att de inte gör det ändå? Vem reviderar vad de FAKTISKT gör, och inte bara det de väljer att berätta att de gör? Hemliga organisationer har ju inget direkt lysande trackrecord av att hålla sig till bestämmelserna…

  3. Audi A3 Sportback 2.0T Quattro says:

    Pinsamt är väl snarare centerpartiets “öppenhetsmanifest” där man tar upp FRA-lagen som ett hot mot det “öppna samhället”, och sen röstar Ja till lagen i riksdagen…

    F ö är det intressanta i artikeln att riksdagsledamöterna inte vet vad de röstade om….

  4. BBA says:

    “Vilket gäster vid min sons födelsedagskalas idag tycker är mycket märkligt” – då kanske du som utbildad och påläst riksdagsman i ett parti som gick till val på frågor rörande personlig integritet kan förklara för de gästerna att ändamålen inte alls alltid helgar medlen, och att att det inte går att rucka på vilka principer som helst bara för att de just i ett givet ögonblick råkar lösa ett praktiskt problem? För vi måste ju anta att anledningen till att du överhuvudtaget återger denna episod ur ditt privatliv i ett blogginlägg som har med FRA:s befogenheter att göra är att du anser att frågorna är relevanta för varandra, och vill ha något sagt med det. Eller?

  5. site admin says:

    Markus, jag tror att det är bra att ni jobbar tillsammans, det brukar bli effektivast så. Samtidigt som ni i Centeruppropet får mycket uppmärksamhet så måste jag ändå säga att det är få väljare i min valkrets som kontaktat mig i frågan. Det finns flera andra frågor som föranlett fler kontakter från valkretsen. Jämförelsen haltar självklart eftersom jag inte var i tjänst under den hetaste FRA-debatten, men samtidigt så vet de flesta vanliga väljare inte att jag var föräldraledig så hade de velat kontakta “sin riksdagsledamot” så hade de säkert kontaktat mig ändå.

    Jörgen, du har läst på bra (kanske på min blogg…?). Visst är det normalt så att det är omöjligt för alla 349 att läsa in sig på alla de frågor som debatteras och voteras i kammaren. Det är partikamraterna i ansvarigt utskott som har ansvar för frågan. Men, åtminstone i Centerpartiet, så är det så att större frågor som man tror kommer att skapa ett intresse inom riksdagsgruppen eller hos allmänheten, eller i media, så tas frågan upp i den kommitté man sitter i. Där diskuterar man frågan mellan kanske tio ledamöter och lika många tjänstemän. Vid behov tas frågan vidare till riksdagsgruppen. Så skedde t.ex. med signalspaningen redan vintern 06/07. För frågor av den digniteten måste ha förankring i hela riksdagsgruppen. Jag skulle tro att de andra partierna har en liknande intern beslutsgång. Med andra ord har du generellt rätt men fel angående signalspaningen (vad gäller C åtminstone).

    När det gäller olagligheter mellan två myndigheter så är svaret att det är omöjligt att säkert veta även om det finns FUN idag och kommer att finnas bättre kontroll och granskning med den nya lagen. Men jag utgår från att myndigheterna följer de lagar som finns. Annars kan man ställa sig frågan hur vi vet att inte Säpo olagligt buggar Sven Svensson utan domstolstillstånd? Det vet vi inte, men jag utgår från att Säpo inte gör det.

    Audi, det har diskuterats mycket vad Centerpartiet skrev i Öppenhetsmanifestet före valet och om riksdagsgruppen skulle ha brutit mot detta i och med ja:et till signalspaningen. Öppenhetsmanifestet tog mycket riktigt upp socialdemokraternas förslag till ny signalspaningslagstiftning som ett exempel på ett tilltagande övervakningssamhälle. Jag tycker fortfarande att signalspaningen är ett exempel på ett tilltagande övervakningssamhälle som jag gärna varit utan. Men tack vare de förbättringar som gjorts vad gäller rättssäkerhet och skydd av personlig integritet så blir hotet mot det öppna samhället mindre. Det finns kvar, men i en avvägning med att inte ha någon signalspaning i Sverige så har vi tagit ställning för att ett hot mot det öppna samhället får accepteras för att minska andra hot mot det öppna samhället. I Öppenhetsmanifestet står det inte att Centerpartiet aldrig under några som helst förutsättningar kommer att rösta för signalspaning i kabel.

    BBA, självklart står jag för den begränsning av användning av överskottsinformation som finns. Det berättade jag också för gästerna. Vad jag ville ha sagt är att det finns många människor som inte är speciellt upprörda över signalspaningen och som snarast är förvånade över att inte all information får användas om det kan innebära att brott förhindras. Bland våra vänner finns både unga och gamla, hög- och lågutbildade, vänster- och högerkanten (även om vi inte pratar om det så gissar jag på det). Självklart är det relevant att framföra att alla inte är lika negativa som ni som skriver inlägg här och som många journalister som beskriver frågan i media. Av debatten som varit är det lätt att tro att det bara finns 173 riksdagsledamöter som är för lagen medan varenda övrig svensk är motståndare.

  6. JörgenL says:

    Det är ju det som är det viktigaste problemet med “hemliga” myndigheter, vi ger dem en massa verktyg som potentiellt ger dem makt, men ingen ordentlig kontroll av vad de gör med den!

    I en sluten organisation med en kultur av hemlighetsfullhet som verkar i “ett högre syfte” är det väldigt lätt att man låter ändamålen helga medlen, som tex inom säpo under i stort sett hela efterkrigstiden som det senare visade sig, med tragedi för vissa som kom i kläm med “yrkesförbud” som följd.

    Jag tycker det är lite naivt att avfärda den farhågan med att “vi måste förutsätta att myndigheterna följer lagen”.

    Visst kan det hända att säpo utför olaglig avlyssning, men det kommer att vara mycket enklare för dom att prata med kollegorna på FRA.

    Dom har ju redan kablarna dragna och filtrerar redan allting ändå. Det handlar ju bara om att peta in ett par sökbegrepp till i parameterfilen till filtret, det är det säkert aldrig nån som upptäcker, det ska ju bara ligga där några veckor…

    Det är det som FRA-lagen skapar förutsättningarna för, och så länge enda revisionen är baserad på vad FRA väljer att själva berätta är det mer än oacceptabelt, det är nästa att uppmana till brott mot reglerna.

  7. Erik says:

    Jag tror inte det är speciellt många som bekymrar sig för att FRA skulle användas för att förebygga mord. Hade jag själv jobbat på FRA och fått ta den av sådan information hade jag säkert på, om det krävdes, olagligt vis fört vidare informationen till personer som skulle kunna förhindra att ett mord skedde. Nu är det inte riktigt det som är problemet.

    Problemet är att ni ger FRA tillgång till så mycket information om hela svenska folket att de skulle kunna samla ihop skit om nästan varenda medborgare i Sverige. Småsaker om de flesta, inte nödvändigtvis sådant som är olagligt, men sånt som är privat. FRA skulle t.o.m. kunna samla privat information om regeringen och använda det som utpressning för att driva igenom sin egen vilja, så som tycks ha skett t.ex. under J Edgar Hoover i USA.

    FUN ska övervaka FRA, men det verkar vara så att FRA väljer vad FUN ska få se.

    I slutändan kräver detta att vi litar på regeringen, och vi litar på alla på FRA. Vi måste inte bara lita på de som är där nu, utan även på alla som kommer vara där i framtiden. Det finns ingen insyn i FRA, så vi kan aldrig få veta om det går rätt till. FRA vill ju inte ens uppge en sån enkel sak som hur många mail de har fått, vilket är deras lagliga skyldighet. Varför ska vi tro att de följer andra lagar, att de lämnar ut den information som krävs för att deras verksamhet ska kunna kontrolleras ordentligt osv? Hur vet vi att inte nuvarande eller framtida regeringar utnyttjar FRA för att kartlägga politiska motståndare, eller gräva fram information för att smutskasta politiska motståndare? Hur vet vi att inte FRAs befogenheter kommer utökas?

    FRA bryter redan mot lagen. Riksdagen driver redan igenom lagar som strider mot svensk grundlag, åtminstone genom Europakonventionen. Hur ska jag kunna ha förtroende för er och FRA, och lita på vad ni säger, och lita på att ni följer lagar och regler?

    Jag ser inte hur jag skulle kunna lita på någon av de inblandade!

  8. site admin says:

    Om kontrollen av FRA är det stora problemet så borde den nya lagen glädja er. Vi är överens om att FUN inte varit tillräckligt och därför införs en rad nya kontroller, både förhandsgranskning och efterhandskontroll. Finns det inte heller något förtroende för Datainspektionen?

    Om socialdemokraternas “låt oss leva lite till med den gamla lagen och utreda några år till för vi vågar inte fatta beslut-nejet” hade vunnit i riksdagen så hade det varit FUN som varit kvar i flera år till.

    Sedan är påståendena om att FRA bryter mot lagen eller att riksdagen stiftar lagar som strider mot svensk grundlag just påståenden. Vad gäller det första så ligger frågan hos åklagare just nu, men det betyder inte att FRA är skyldiga. Hur var det med oskyldighetspresumtionen? Eller den gäller inte just FRA? Vad gäller grundlagsenligheten så tror jag inte att lagrådet skulle göra en sådan miss, men jag välkomnar Europadomstolens prövning.

  9. JörgenL says:

    Den nya lagen hade varit glädjande, OM den inte samtidigt hade utvidgat FRA’s mandat till massavlyssning…

    Jag har absolut inget emot lagar som på alla möjliga sätt ökar kontrollen på statens hemliga organisationer.

    Problemet är ju snarare ifall det går att konstruera en kontrollapparat på ett sådant vis att den inte måste förlita sig på de uppgifter som den kontrollerade organisationen väljer att rapportera.

    Hade det fungerat så i resten av livet så hade polisens jobb varit ganska enkelt, det är bara att fråga den misstänkte: “Har du gjort nåt olagligt?”

    Revision baserad på detta är helt enkelt inte nån revision i verklig mening, eftersom den förutsätter det som ska kontrolleras, nämligen att den kontrollerade berättar sanningen.

    Nej, det måste till ordentlig rättssäkerhet, och att underrättelsemyndigheten inte får direkt tillgång till signalen annat än efter domstolsbeslut.

    Staten ska helt enkelt inte ha tillgång till de ofiltrerade signalerna, den praktiska konfigureringen av filtret ska ligga hos någon annan, och filterparametrarna måste passera någon instans utanför FRA för validering innan de sätts i drift. Möjligen skulle Datainspektionen kunna bygga upp en organisation för detta.

    Kanske man skulle kunna tänka sig att ISP’n som ska lämna ut signalen har ansvar för att också köra filtret och lägga in de godkända sökparametrarna, och bara leverera det som ger träff eller nåt sånt.

    Det skulle minska risken för direkt missbruk, men det skulle fortfarande lämna öppet för att en mycket stor del “felfiltrerad” privatkommunikation skulle kunna hamna under statens öga, och det ser jag ingen riktig lösning på.

    OM man med en opartisk och bred utredning kommer fram till att det verkligen finns anledningar till att bedriva signalspaning medelst avlyssning av privat förtolig kommunikation, om det verkligen finns reella hot som är så allvarliga att de motiverar detta, så är det MÖJLIGEN en framkomlig väg.

    Fast den måste då kompletteras med mekanismer så att det i efterhand finns spårbarhet av vem som tagit beslut om att använda den insamlade informationen, till vad och med vilka motiv. Det måste också finnas inbyggda svårmanipulerade tekniska system som ser till att denna spårbarhet inte lätt kan kringgås.

    Vidare måste det också finnas sätt för individen att i efterhand kunna kontrollera i vad mån hans kommunikation snappats upp, vad den har använts till och vart den vidarebefordrats, och det måste finnas möjlighet till skadestånd där det är befogat.

    Om alla dom villkoren är uppfyllda, DÅ kan vi börja diskutera detaljer i hur det ska se ut, men innan dess, nej, då är det inget som har i en demokratisk rättsstat att göra.

  10. Johan G says:

    Leif Nixon har skrivit mycket klokt om vad problemet är med den här debatten här. Problemet är inte lagen syfte, utan lagens konsekvenser.

    Jag vet att du vägrar gå med på påståendet att “alla våra mail kommer att avlyssnas”, för du tycker inte att en automatisk genomsökning är en avlyssning. Nå, kan vi vara överens om följande: Trafikströmmen vid de olika “samarbetspunkterna” består inte av enskilda mail, eller enskilda chat-sessioner, eller liknande, utan av miljontals små, små paket som vart och ett innehåller en liten del av ett mail, ett chattmeddelande, en webbsida, osv. För att den här trafiken ska bli begriplig överhuvudtaget – För att det ska finnas någon text att “filtrera” – sä måste alla dessa paket (från alla samarbetspunkter – olika delar av samma mail kan ta olika väg ut ur Sverige) samlas ihop på ett ställe (i FRAs superdator), sorteras, och sammanställas till sin originalform – mail, chat, webbrequest. Först då, när meddelandena rekonstruerats på denna dator, finns det någonting som FRA kan filtrera för att se vad som kan “kastas bort” och vad som ska läsas av mänskliga ögon. Först då kan man avgöra om meddelandet går mellan två svenskar eller mellan utlänningar, om det är oskyldigt eller innehåller fuffens. Korrekt? Med andra ord – Istället för att alla mail över gränsen “avlyssnas” av FRA så har vi:

    All mailtrafik (och förmodligen även webbtrafik) över gränsen samlas in och rekonstrueras till klartext i FRAs dator, varefter den maskinellt skannas och filtreras av FRAs söksystem

    Är vi överens om det? Syftet är klart – Vi vill avlyssna ryssen. Det är vad vi alltid vill. Konsekvensen, däremot, blir att det finns en plats, en punkt där all mailtrafik över gränserna, oavsett vem som skickat, till vem, eller vad det handlar om, är åtkomlig för den som har tillgång till FRAs datorsystem. Korrekt?

    Här skulle man kunna börja yra om att FRA minsann vill det ena och det andra, och lansera fantastiska konspirationsteorier. Om man är lagd åt det hållet – det är inte jag. Jag kan välja, här, att helt tro på Ingvar Åkesson när han bedyrar att FRA minsann aldrig någonsin, som institution, skulle få för sig att spionera på svenska medborgare. Jag kan tycka att hans uttalande om vad som skulle kunna hända i framtiden om vi skulle få en annan, mindre vänligt sinnad regering, är tämligen naiva (“Om regeringen skulle begära att FRA skulle börja spionera på svenska medborgare, så skulle det ju inte fungera, för jag skulle ju vägra” eller något liknande läste jag i sydsvenskan häromdagen), men jag kan tro på hans goda intentioner.

    Problemet är att Ingvar är inte ensam. FRA är inte en enda vilja. De som jobbar på FRA är, precis som på alla andra ställen, människor. Människor som kan vara nyfikna på vad grannen håller på med, människor som är i ekonomisk knipa, människor som har trasiga förhållanden bakom sig som de är bittra över, människor som tycker vansinnigt illa om andra människor. Om Lisa, som jobbar på signalspaningssystemet, skulle ha väldigt ont om pengar, så skulle hon kunna (om han har tur, och är snabb) pilla in en liten privat regel i systemet som filtrerar ut de mail som verkar innehålla ett bankkortsnummer. Lars förra fru har hemlig identitet eftersom Lars misshandlade henne och barnen, men Lars är svartsjuk, har gissat lite om vem han tror är förra fruns nuvarande kille, och genom en snabb körning sent en natt när han var ensam på kontoret så hittar han såväl mail som bekräftar hans misstankar som en rimlig gissning om hennes nuvarande adress. Sven misstänker att grannens tonårsdotter skickar vågade bilder på sig själv till sin pojkvän, och eftersom han lyckats lura ut hennes mailadress så är det en smal sak att filtrera ut de mail som kommer från den adressen och verkar innehålla bilder…

    “Men, så här får de ju inte göra!” Nej. Men människor gör saker de inte får, hela tiden. Alltid. Människor gör saker de inte får även när de riskerar att bli upptäckta, och för att något som det ovanstående skulle bli upptäckt så hjälper det inte att FUN har godkänt eller inte godkänt någonting – För att ovanstående ska upptäckas så krävs det i princip att FUN har direkt tillgång till datorsystemet och får övervaka det konstant. Kommer de att få det? Naturligtvis inte.

    Så, konsekvensen: Vi skapar en oerhört sårbar punkt, där vem som helst med tillgång till systemet kan söka ut vad som helst ur skörden av den data som går över gränsen (vilket är större delen även av “inomsvensk” trafik). Notera att jag inte påstår att det finns någon hemlig agenda här. Jag tror inte att FRA i sig kommer att söka ut vad som helst, bara att möjligheten finns – För den som har tillgång till systemet.

    “Men det är ju bara FRA-anställda som har tillgång” – Ja, men det är inte så bara. Hur många är det? Hur mycket ska vi satsa på att en, eller två, av de personer som någon gång kommer att ha tillgång till det här systemet kommer att frestas till att snoka reda på något i smyg? (relaterad fråga: Hur många har någon gång norpat en penna ur jobbets kontorsförråd för privat bruk?).

    För att inte tala om: När det nu blir känt att en sådan här punkt existerar – Hur hårt kommer andra länders säkerhetstjänster, internationella brottssyndikat och liknande organisationer, jobba för att få in en fot här? Antingen genom datorintrång, eller också genom den enklare vägen med lite social ingenjörskonst – Sture, som är lite socialt hämmad, träffar plötsligt en fantastisk kvinna som är allt han någonsin önskat och lite till. Och när hon en kväll på skoj föreslår att Sture ska “visa vad han sysslar med på jobbet” – Ja, vem är han att motstå?

    En central punkt där all nättrafik över gränserna är tillgänglig i läsbar form. Det är konsekvensen. Det betyder inte att man, som kritiker till detta, behöver tro på att FRA är någon sorts ond konspiration. Det enda man behöver tro, för att inse att detta är en mycket tveksam ide, är att människor är felbara, lättledda och giriga – även om de är FRA-anställda.

    Sen kommer naturligtvis andra hänsyn, som huruvida vi faktiskt har skäl att ha en så ideal syn på FRAs intentioner och verksamhet, men det är i grunden irrelevant för det stora problemet.

  11. Johan G says:

    Det andra stora problemet är den naiva synen på hur människor som skulle utgöra ett hor mot samhället skulle kommunicera. I korthet: För att vi ska kunna läsa ut något ur innehållet i mail- eller chattrafiken, så måste den vara i klartext. Om vi ska kunna söka ut meddelanden baserat på sökord, så måste vi kunna finna dessa sökord.

    Den som inte vill att dennes post ska bli läst, ser till att skicka sina mail i krypterad form. Det är inte svårt – I en del mail- eller chatklienter räcker det med att kryssa i en ruta. Det är inte heller knäckbart, inte ens av FRA – inte inom den tid som krävs för att det ska fungera att göra det över alla dessa meddelanden som passerar över gränsen. Så i praktiken innebär det att den som är kompetent nog att slå på krypteringsfunktionen i sin mail, kommer inte att bli skannad.

    Tror vi att eventuella hot mot vår säkerhet är så inkompetenta att de inte kommer att kunna klicka i “använd kryptering” i sina mailinställningar? Tror vi att ryssen kommer att skicka känslig information okrypterat, i mail, genom Sverige (eller någonstans alls)?

    Hela detta mångmiljonkronorssystem blir alltså oanvändbart för att hitta de skurkar vi söker, om bara skurkarna lyckas klicka i rätt ruta.

    Hur tänkte man här? Var det ingen som talade om för er att modern kryptering inte är knäckbar?

  12. Erik says:

    “Hur var det med oskyldighetspresumtionen?”
    Ok, jag anser i alla fall att ett beslut från Europadomstolen innan ni kräver att teleoperatörerna kopplar in sig. Det är ett rimligt krav att ställa, tycker jag, att staten försäkrar sig om att den inte bryter mot lagen när det är osäkert.

    Nu tycker jag dock inte det har så mycket med oskyldighetspresumtionen att göra, eftersom det ändå aldrig är någon politiker som ställs personligt ansvarig på samma sätt som man får göra i övriga samhället. Vilka var det t.ex. som fick skaka galler efter IB-affären?

    Staten är väldigt dålig, i mina ögon, på att granska sig själv. Samma villkor gäller inte för politiker, polis, etc. som för oss andra om vi bryter mot lagen. Samma villkor gäller inte för myndigheter som för företag.

    Om vi tittar på hur statsråd granskas, så är det av KU. KU som i värsta fall kan besluta om ett misstroendevotum. Men det är ju samma politiker som tillsatt regeringen som gör detta votum – således är hela processen ett stort skämt i mina ögon och ingen fungerande kontrollverksamhet. Majoriteten dömer ju inte sig själv. KU kan också besluta om åtal av ett statsråd – men det har inte hänt sedan mitten av 1800-talet. Med den här typen av kontroll kommer ju ingen någonsin bli skyldig till någonting och då blir jag ju tvungen att avgöra själv om jag tror att någon är skyldig!

    Jag har ett visst förtroende för Datainspektionen – jag tror däremot inte att de kommer få tillgång till den information de behöver för att göra ett bra jobb, och jag tror inte heller att de kommer få de resurser som krävs.

    Kontroll av FRA är för övrigt oväsentligt eftersom det handlar om massavlyssning vilket jag endast skulle kunna acceptera i vissa extrema situationer, t.ex. under krig. Men det är inte krig i Sverige – och vi har inte drabbats av någon terrorism att tala om på över 30 år. Däremot har svenska staten terroriserat människor genom att låta människors tillgångar frysas och genom att med polis överlämna människor så att de blivit utsatta för tortyr. Sveriges värsta terrorist är således staten och då måste det vara mest angeläget att skydda medborgare i Sverige mot statliga övergrepp.

  13. Nan says:

    Leif Nixons resonemang är bra, men jag saknar det största problemet; risken för vänskapskorruption. Om det nu är så att t ex en uppsatt person i systemet skulle göra en tveksam (otillåten kan man inte avgöra förrän det saken prövats) men till formellt korrekt begäran, skulle någon våga protestera? Skulle personen den gjort begäran får represalier, eller bara den som protesterade? (Historien är glasklar; i 99% av fallen den som protesterade.)

    Sedan, inom produktkvalitéforskning är det en sanning att det inte går att få upp kvalitén med kontroller. Kontroller kan bara användas för att mäta kvalité, inte styra den; resultatet från kontroller måste generera processförändringar, dvs så länge inte t.ex. datainspektionen får rätt att stoppa verksamhet (eller indirekt genom att politikerna fortlöpande ändrar lagen beroende på datainspektionens resultat) så kommer inget att förändras.

  14. Donsan says:

    Det finns helt enkelt inga argument tunga nog för att trampa på människornas personliga integritet och demokratiska rättigheter. – Det finns inga argument som berättigar att man kontinuerlig avlyssnar och lagrar all data från ett kommunikationsmedium som majoriteten av det svenska folket använder. – Det är t om värre än att avlyssna alla telefonsamtal i Sverige – vilket ingen skulle acceptera. – Varför är det annorlunda med kabelavlyssning?

    Man vill gärna låta påskina att den nya lagen inte är annat än en liten utvidgning av eterspaning – man säger sig vilja skapa “teknikneutralitet”. – Skillnaden är att eterspaning alltid är riktad medan kabelspaning måste gälla alla. – Det går helt enkelt inte att spana i kabel på enstaka individer – därför måste Internetoperatörerna kabla all information direkt till FRA’s datorer.

    Alla försäkringar från FRA att man inte tänker gå igenom allt material har inget värde eftersom alla restriktioner kan omintetgöras med ett penndrag. – När informationen engång finns lagrad så kommer datorerna “ihåg” allt i evighet. – Ingen kan garantera att materialet inte kan komma att misbrukas i en nära framtid. – Om dagens politiker redan har visat sitt förakt för demokratiska principer – vad kan vi inte vänta oss av morgondagens politiker? – Tro mig – de blir aldrig bättre utan bara värre. – Centerpartiet är ett lysande exempel på detta. – Gamla Fälldin var på sin tid en principfast ledare som inte klängde fast sig vid makten till vilket pris som helst. – Dagens Centerparti säljer ut alla sina principer för att få vara med i Alliansen. – De har gjort så i fildelningsfrågan och det är inte förvånande att de gör det i FRA-frågan.

    Alla riksdagsledamöter som röstade för lagen borde åtalas för antidemokratisk verksamhet (om det nu finns en sådan åtalspunkt – annars borde man lagstifta om en sådan – hahaha) och landsförräderi. – Det sista för att FRA väl samarbetar och utbyter “terrorist”information med USA?

  15. JörgenL says:

    @Donsan: Som tur är så kan man än så länge bara åtala folk som brutit mot lagen. (Avlyssna folk kan man däremot om man misstänker att de ska bryta mot lagen.)

    Det är det som är problemet med den svenska grundlagen, i många fall så är den skriven så att man kan upphäva dess bestämmelser med vanlig lag, stiftad med enkel majoritet i riksdagen. Det var det som hände med FRA-lagen, med ett fåtal rösters övervikt så avskaffade man stora delar av brevhemligheten.

    Johan, hur ställer du dig till att göra det svårare att inskränka grundlagsskyddade rättigheter genom vanlig lag?

    Jag tänker mig att det borde vara kvalificerad majoritet för att kunna anta sådan lagstiftning tex. med ett krav på tex 3/4 dels majoritet så skulle det krävas betydligt mera konsensus för inskränkningar och absurditeter som FRA-lagen skulle få mycket svårare att gå igenom.

    Lagrådet eller en ev. författningsdomstol skulle kunna flagga för att en lag var av en typen att det krävdes.

  16. Moffasa says:

    Varför skulle vi lita mer på att ISP:erna inte tjuvläser ellr i.o.m det diskuterade datalagringsdirektivet som bonus sparar och läser igenom vår e-post. Då litar jag mer på FRA.

    Sen det med att begränsa hur eller var FRA får avlyssna, skapar vissa problem. Jag gör en liten liknelse:

    Om en person som går till ett bibliotek bara får söka i ett bestämt antal hyllor, kommer den att missa en stor mängd data och troligtvis den intressanta datan, eftersom motståndarna då bara placerar den där man inte har tillåtelse att söka. Lika så kan de om FRA:s verksamhet ska granskas öppet få reda på lite väl mycket som kan hota effektiviteten i FRA:s arbete.

  17. Erik says:

    Varför skulle vi lita mer på att ISP:erna inte tjuvläser ellr i.o.m det diskuterade datalagringsdirektivet som bonus sparar och läser igenom vår e-post. Då litar jag mer på FRA.

    För att det inte ligger i deras intresse att anställa 900 personer och köpa en av världens snabbaste superdatorer, för att filtrera ut och undersöka “intressant” information kanske? Eller för att personer på företaget skulle riskera både jobb och långa fängelsestraff? Eller kanske för att de skulle förlora en massa kunder om det avslöjades?

  18. JörgenL says:

    @Moffsa:
    Och för att de inte på ett enkelt sätt kan göra sammanställningar om vem som helst, utan i huvudsak bara har tillgång till sina egna kunders trafik.

    Och för att det inte har specialister som är speciellt utbildade för att göra sådana sammanställningar.

Leave a Reply

Your email address will not be published.